Fem vanliga felslut — Låt dig inte luras av dem!

”LÅT ingen bedra er med tomma ord.”a Det rådet gavs för nästan 2.000 år sedan, och det är lika sant nu som det var då. I dag bombarderas vi av ord från övertalande röster — filmstjärnor gör reklam för skönhetsmedel, politiker propagerar i samhällsfrågor, försäljare framhåller nya produkter, präster gör utläggningar om lärosatser. Dessa övertalande röster visar sig blott alltför ofta vara bedrägliga — inte annat än tomma ord. Ändå blir människor i allmänhet vilseledda av dem.

Det beror på att människor ofta inte kan dra rätta slutsatser. Inom logiken används termen ”felslut” för att beskriva varje avvikelse från ett logiskt resonemang. Ett felslut är helt enkelt ett vilseledande eller osunt resonemang där slutsatsen inte följer av tidigare påståenden eller förutsättningar. Felsluten kan dock vara starkt övertygande därför att de ofta vädjar till känslorna — inte till förnuftet.

En nyckel till att undvika att bli bedragen är att förstå hur ett felslut uppkommer. Så låt oss studera fem vanliga varianter för att därigenom uppöva vårt gudagivna ”förnuft”. — Romarna 12:1.

FELSLUT NR 1

Personangrepp Denna typ av felslut bygger på att man försöker motbevisa eller misstänkliggöra ett fullständigt riktigt argument eller påstående genom att göra ett helt ovidkommande angrepp mot den person som framför argumentet.

Låt oss ta ett exempel från bibeln. Jesus Kristus försökte förklara för andra att han skulle dö och uppstå. Detta var nya och svårförståeliga begrepp för hans åhörare. Men det fanns några som angrep Jesus i stället för att överväga innebörden i vad han undervisade om. De sade: ”Han har en demon och är galen. Varför lyssnar ni till honom?” — Johannes 10:20; jämför Apostlagärningarna 26:24, 25.

Det är så lätt att säga att någon som säger något vi inte vill höra är ”dum”, ”tokig” eller ”okunnig”! En liknande taktik är att man angriper personen med försåtliga antydningar. Man säger till exempel: ”Om du förstod det här riktigt, skulle du se det på ett helt annat sätt” eller: ”Det där tror du bara därför att man säger att du måste tro på det sättet.”

Sådana försåtliga eller direkta personangrepp kan skrämma eller övertala dig, men de kan aldrig motbevisa ditt påstående. Var därför på din vakt mot denna typ av felslut.

FELSLUT NR 2

Hänvisning till auktoriteter Intyganden från så kallade experter eller berömda personer kan skrämma människor. Det är förstås självklart att man för att få råd vänder sig till personer som vet mer än vad man själv gör. Men inte alla hänvisningar till auktoriteter grundar sig på ett sunt resonemang.

Anta att en läkare säger till dig att du har malaria och du då frågar: ”Hur vet du det?” Det skulle då vara oförnuftigt av honom att säga: ”Hör du, jag är läkare. Jag vet mycket mer om det här än vad du gör. Tro mig, du har malaria.” Diagnosen är troligtvis riktig, men att du tror att du har malaria bara därför att han säger det är ett felslut. Det hade varit mycket bättre om han hade lagt fram fakta: symptom, resultat av blodprover osv.

Ett annat exempel på hur man skrämmer genom att hänvisa till auktoriteter beskrivs i Johannes 7:32—49. Där läser vi att några tempelpoliser skickades för att gripa Jesus Kristus. Men de blev så imponerade av hans undervisning att de i stället för att gripa honom kom tillbaka och sade till sina uppdragsgivare: ”Aldrig har en annan människa talat så här.” Som svar sade Jesu fiender: ”Inte har väl ni också blivit vilseledda? Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom?” Lägg märke till att man inte försökte vederlägga Jesu undervisning. I stället hänvisade de judiska ledarna till sin egen auktoritet som ”specialister” på Mose lag som skäl till att inte lyssna till någonting alls av vad Jesus sade.

Präster i våra dagar använder ibland samma taktik, när de inte i bibeln kan påvisa sådana läror som treenigheten, själens odödlighet och helveteselden.

Obefogade hänvisningar till auktoriteter finns det också gott om i reklamen, där kända personer ger utlåtanden på områden som ligger långt utanför deras kompetens. En framstående golfspelare rekommenderar en viss sorts kopiator. En fotbollsspelare förordar kylskåp. En OS-gymnast rekommenderar en viss sorts frukostflingor. De flesta människor reflekterar aldrig över om sådana ”auktoriteter” vet någonting om de produkter som de marknadsför.

Man måste också förstå att även verkliga experter kan, liksom alla andra människor, ha förutfattade meningar. En ytterst vederhäftig forskare kan hävda att det är ofarligt att röka tobak. Men om han eller hon är anställd inom tobaksindustrin kan man ändå misstro ett sådant ”expertuttalande”.

FELSLUT NR 3

”Alla andra anser” Därmed vädjar man till allmänna känslor, fördomar och uppfattningar. Människor vill gärna vara som alla andra. Vi vill inte gärna gå emot den allmänna uppfattningen. Tendensen att automatiskt betrakta majoritetens uppfattning som riktig utnyttjas till fullo vid denna typ av felslut.

En annons i en populär amerikansk tidskrift visade en grupp leende människor som drack rom. Bilden åtföljdes av texten: ”Det här händer nu. I hela Amerika går folk över till ... rom.” Detta är ett uppenbart exempel på en påverkan till att göra ”som alla andra”.

Men att andra tycker eller gör på ett visst sätt, är det skäl nog för att du skall göra det? Dessutom är den allmänna meningen inte någon tillförlitlig måttstock för sanningen. Genom århundraden har alla slags föreställningar blivit allmänt accepterade bara för att senare visa sig vara felaktiga. Men felslutet ”att anse som alla andra” håller i sig. Den flammande appellen ”alla andra gör det” får människor att bruka narkotika, begå äktenskapsbrott, stjäla från arbetsgivare och falskdeklarera.

Faktum är att det inte är så att alla gör det. Och även om det var så, skulle det inte vara något skäl till att också du skall göra det. Det råd som vi får i 2 Moseboken 23:2 är en god levnadsregel: ”Du skall inte följa med mängden i vad ont är.”

FELSLUT NR 4

Antingen/eller-argumentationen Den här formen av felslut reducerar vad som kan vara ett stort fält av valmöjligheter till endast två. Man säger till exempel till en person: ”Antingen tar du emot blod eller också dör du.” Jehovas vittnen möter ofta denna argumentation på grund av sitt på bibeln grundade beslut att ”avhålla ... [sig] från blod” i varje form. (Apostlagärningarna 15:29) Vad är den svaga punkten i detta sätt att resonera? Det är att andra giltiga möjligheter utesluts. Fakta visar att det finns alternativa behandlingsmetoder, och de flesta operationer kan utföras med positivt resultat utan blod. Skickliga läkare opererar ofta med ett minimum av blodförlust. Andra alternativ är att använda blodersättningsmedel som håller uppe vätskevolymen.b Vidare har många människor som fått blodtransfusion dött. Och många andra har vägrat blod och överlevt. Det finns ett gapande hål i antingen/eller-argumentationen.

När du ställs inför ett antingen/eller-alternativ, så fråga dig: ”Finns det bara två valmöjligheter? Kan det inte finnas andra?”

FELSLUT NR 5

Generalisering Man kan genom ett påstående eller argument bortse från synpunkter som hör till sammanhanget och i alltför hög grad förenkla en komplicerad fråga.

Det är i princip inget fel i att förenkla ett komplicerat ämne. Skickliga lärare brukar alltid göra det. Men ibland kan en fråga förenklas ända därhän att sanningen förvrängs. Man kan till exempel få läsa: ”Den snabba befolkningsökningen är orsaken till fattigdomen i utvecklingsländerna.” Det finns en viss sanning i detta, men då bortser man från andra viktiga faktorer som politiskt vanstyre, kommersiell exploatering och klimatförändringar.

Generalisering har resulterat i många missförstånd beträffande Guds ord, bibeln. Tänk till exempel på skildringen i Apostlagärningarna 16:30, 31. En fångvaktare ställde en fråga om frälsning. Paulus svarade: ”Tro på Herren Jesus, och du skall bli frälst.” Många människor har av detta dragit slutsatsen att man bara behöver ta emot Jesus för att bli frälst.

Det är en oriktig generalisering. Det är sant att det är väsentligt att vi tror på Jesus som vår återlösare. Men det är också nödvändigt att tro på det som Jesus undervisade om och på hans befallningar för att vi skall få full förståelse av bibelns sanningar. Det framgår av att Paulus och Silas fortsatte med att tala ”Jehovas ord till honom [fångvaktaren] jämte alla i hans hus”. (Apostlagärningarna 16:32) Frälsningen innefattar också lydnad. Paulus påvisade detta vid ett senare tillfälle, då han skrev att Jesus blev ”ansvarig för evig frälsning för alla dem som lyder honom”. — Hebréerna 5:9.

Ett forntida ordspråk säger: ”Den okunnige tror vart ord, men den kloke ger akt på sina steg.” (Ordspråksboken 14:15) Låt dig alltså inte luras av felslut. Lär dig att skilja mellan berättigade angrepp på vad som sägs och tarvliga personangrepp. Bli inte bedragen av obefogade hänvisningar till auktoriteter, av uppmaningar att tro som alla andra, av antingen/eller-argumentation eller av grova generaliseringar — särskilt i ämnen av så livsviktig betydelse som religiösa sanningar. Kontrollera samtliga fakta, eller som bibeln uttrycker det, ”förvissa er om allt”. — 1 Tessalonikerna 5:21.

[Fotnoter]