Athen var också en mycket religiös stad, vilket fick aposteln Paulus att säga att athenarna tycktes vara ”mer benägna än andra att frukta gudomligheterna”. (Apg 17:22) Enligt historikern Josephus var athenarna de ”mest nitiska i sin Gudstienst af alla Greker”. (Contra Apionem [Mot Apion], II, 130 [12]; i den sv. utgåvan Josephi Svar emot Appion, 1750, sid. 392) Staten kontrollerade religionen och främjade den genom att bekosta offentliga offer, ritualer och processioner till ära för gudarna. Det fanns gudabilder i templen, på gatorna och på torgen, och i regel bad man till gudarna innan man deltog i ett ”symposion” (dryckeslag med filosofiska samtal), ett politiskt möte eller en idrottstävling. För att inte förnärma någon av gudarna byggde athenarna till och med altaren åt okända gudar, vilket Paulus hänvisade till i Apostlagärningarna 17:23. Geografen Pausanias, som levde på 100-talet v.t., bekräftar att det fanns sådana altaren. Han berättar att han på vägen mellan hamnen Faleron och Athen (en väg som Paulus möjligen gick på) hade lagt märke till flera ”altaren åt gudar som kallades okända och åt heroer”. (Periegesis tes Hellados [Beskrivning av Grekland], Attika, I, 4)

På torget började några av de epikureiska och stoiska filosoferna diskutera med Paulus. De betraktade honom misstänksamt som ”en förkunnare av främmande gudomligheter”. (Apg 17:18) Det fanns många olika religioner i romarriket, men grekisk och romersk lag förbjöd att man införde främmande gudar och nya religiösa sedvänjor, särskilt om dessa var i strid med landets egen religion. Paulus hade tydligen råkat ut för svårigheter på grund av religiös intolerans i Filippi, som var en romersk koloni. (Apg 16:19–24) Invånarna i Athen visade sig vara mer skeptiska men också mer toleranta än filipperna. Tydligen var de ändå bekymrade över hur denna nya lära skulle påverka statens säkerhet. Paulus fördes till Areopagen, men det kan inte med säkerhet sägas om han talade inför domstolen med samma namn. En del menar att domstolen på Paulus tid inte längre samlades på Areopagen utan på Agora.

Paulus välformulerade vittnesbörd inför Athens lärda män är en lektion i takt och urskillningsförmåga. Han framhöll att det inte var någon ny gudomlighet han förkunnade, utan Skaparen av himmel och jord. Han hänvisade taktfullt till det altare åt ”en okänd Gud” som han hade sett, och han citerade från ”Fainomena” av Aratos, en skald från Kilikien, och från en hymn till Zeus av Kleanthes. (Apg 17:22–31) De flesta gjorde sig lustiga över honom, men en del kom till tro, däribland Dionysios, en medlem av Areopagens domstol, och en kvinna vid namn Damaris. (Apg 17:32–34)