¹⁷ Några som stod bredvid blev alldeles chockerade – inte för att man hade slagit Paulus utan för att Paulus svarade som han gjorde. De sa: ”Förolämpar du Guds överstepräst?” Hans svar visade att han var ödmjuk och hade respekt för lagen. Han sa: ”Bröder, jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju skrivet: ’Du ska inte skymfa en ledare i ditt folk.’”d (Apg. 23:4, 5; 2 Mos. 22:28) Paulus bytte nu strategi. Eftersom han kunde konstatera att Sanhedrin bestod av fariséer och sadducéer sa han: ”Bröder, jag är farisé och son till fariséer. Det är på grund av hoppet om de dödas uppståndelse som jag står här inför rätta.” (Apg. 23:6)

18. Varför kallade sig Paulus farisé, och hur skulle vi ibland kunna använda ett liknande resonemang som han gjorde?

¹⁸ Varför kallade sig Paulus farisé? Därför att han var en ”son till fariséer”, det vill säga från en familj som tillhörde den sekten. Så många skulle fortfarande betrakta honom som farisé.e Men hur kunde han förknippa sig själv med fariséernas tro på en uppståndelse? Fariséerna sägs ha trott att själen levde vidare efter döden och att de rättfärdigas själar skulle komma tillbaka i andra mänskliga kroppar. Paulus trodde inte på sådana läror. Han trodde på den uppståndelse som Jesus hade undervisat om. (Joh. 5:25–29) Men han höll ändå med fariséerna om att det fanns ett hopp om ett liv efter döden, vilket sadducéerna inte trodde. Vi kan använda ett liknande resonemang när vi samtalar med sådana som säger sig vara kristna. Vi kan säga att vi tror på Gud precis som de gör. Naturligtvis kanske de tror på en treenig gud medan vi tror på Bibelns Gud. Men vi delar ändå tron att det finns en Gud.