Paulus försvarade sig på punkt efter punkt. Han sade ungefär: ”Jag har inte orsakat något upplopp. Visst, jag tillhör det de kallar en ’sekt’, men det innebär att jag följer judiska föreskrifter. Det var vissa judar från Asia som startade upploppet. Om de har några klagomål, borde de vara här och framföra dessa.” Paulus inskränkte i själva verket anklagelserna till en religiös tvist bland judar och därmed ett ärende som Rom hade föga kompetens att avgöra. Felix ville inte reta upp redan svårhanterliga judar, så han tvingade fram ett juridiskt dödläge genom att ajournera rättegången. Paulus blev inte överlämnad till judarna, som menade sig ha behörighet att avgöra fallet, och han blev inte dömd genom romersk lag och inte heller försatt på fri fot. Ingen kunde tvinga Felix att avkunna dom, och samtidigt som han ville ställa sig in hos judarna hade han ett annat motiv till att förhala ärendet – han hoppades att Paulus skulle försöka muta honom. (Apostlagärningarna 24:10–19, 26)b