Rom var också beroende av sjöfarten för sin livsmedelsförsörjning. Med en folkmängd på omkring en miljon hade Rom ett stort behov av spannmål — någonstans mellan 250.000 och 400.000 ton per år. Var kom all denna spannmål ifrån? Flavius Josephus citerar Herodes Agrippa II, som sade att Nordafrika mättade Rom under åtta månader av året, medan Egypten sände tillräckligt med spannmål för att försörja staden under de återstående fyra månaderna. Tusentals fartyg för havstrafik var involverade i att förse staden med spannmål.

Vad kan sägas om det fartyg som förliste vid Malta med Paulus ombord? Det var ett spannmålsfartyg, ”en båt från Alexandria som seglade till Italien”. (Apostlagärningarna 27:6, fotnot i NW, studieutgåvan) Spannmålsflottorna var privatägda av greker, fenicier och syrier, vilka förde befälet och utrustade dem. Men fartygen hyrdes av romerska staten. ”Som i fallet med indrivningen av skatter”, säger historikern William M. Ramsay, ”fann de romerska myndigheterna det lättare att leja ut arbetet på kontrakt än att själva organisera den enorma apparat i form av manskap och utrustning som krävdes för denna omfattande verksamhet.”