Förkunna dristigt om Jehovas rike!
”Han tog välvilligt emot alla som kom in till honom ... [och] predikade Guds rike för dem.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 28:30, 31.
1, 2. Vilket bevis på Guds stöd hade aposteln Paulus, och hur var han ett föredöme?
JEHOVA uppehåller alltid dem som förkunnar om Riket, och det gjorde han verkligen med aposteln Paulus! Med Guds stöd uppträdde han inför styresmän, utstod angrepp från pöbeln och förkunnade dristigt om Jehovas rike.
2 Till och med när Paulus var fånge i Rom tog han ”välvilligt emot alla som kom in till honom” och ”predikade Guds rike för dem”. (Apostlagärningarna 28:30, 31) Ett verkligt fint föredöme för Jehovas vittnen i våra dagar! Vi kan lära mycket om Paulus’ tjänst av Lukas’ berättelse i de sista kapitlen i bibelboken Apostlagärningarna. — 20:1—28:31.
Medtroende uppbyggda
3. Vad hände i Troas, och vilken motsvarighet kan vi tänka på?
3 När tumultet i Efesus hade upphört, fortsatte Paulus sin tredje missionsresa. (20:1—12) Men när Paulus skulle segla till Syrien, fick han reda på att judarna hade anstiftat en komplott mot honom, och då de kan ha planerat att gå ombord på samma fartyg och där döda honom, färdades han i stället genom Macedonien. I Troas tillbringade han en vecka och uppbyggde medtroende, precis som resande tillsyningsmän gör bland Jehovas vittnen i våra dagar. Kvällen före sin avresa höll Paulus ett tal och drog då ut på det ända till midnatt, och Eutykus, som satt vid fönstret och antagligen var uttröttad efter dagens ansträngningar, somnade och sjönk ihop i sömnen och föll ner från tredje våningen och slog ihjäl sig, men Paulus återkallade honom till liv. Vilken glädje detta måste ha gett upphov till! Tänk då vilken glädje som blir resultatet då många miljoner uppväcks i den kommande nya världen. — Johannes 5:28, 29.
4. Vad lärde Paulus de äldste i Efesus, när det gällde tjänsten?
4 På sin väg till Jerusalem sammanträffade Paulus i Miletus med de äldste i Efesus. (20:13—21) Han påminde dem om att han hade undervisat dem ”från hus till hus” och att han ”grundligt” hade vittnat ”både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus”. De som till sist blev äldste hade ändrat sinne, och de ägde tro. Aposteln hade också övat dem i att dristigt förkunna om Riket för icke troende i tjänst från hus till hus lik den som Jehovas vittnen utför i våra dagar.
5. a) Hur var Paulus föredömlig i fråga om att ta emot vägledning av helig ande? b) Varför behövde de äldste få råd om att ge akt på hela hjorden?
5 Aposteln Paulus var föredömlig i fråga om att ta emot vägledning av Guds heliga ande. (20:22—30) Eftersom han var ”bunden i anden” eller kände sig tvungen att följa dess ledning, skulle han fara till Jerusalem, trots att bojor och vedermödor väntade honom där. Han satte värde på livet, men det viktigaste för honom var ändå att bevara sin ostrafflighet mot Gud, precis som det också bör vara för oss. Paulus uppmanade de äldste att ge akt ”på hela den hjord, inom vilken den heliga anden” hade satt dem ”till tillsyningsmän”. När han hade ”gått bort” (antagligen i döden), skulle ”förtryckande vargar ... inte behandla hjorden skonsamt”. Sådana män skulle uppstå bland de äldste själva, och lärjungar som inte hade tillräcklig urskillning skulle acceptera deras förvända läror. — 2 Tessalonikerna 2:6.
6. a) Varför kunde Paulus med förtröstan anförtro de äldste åt Gud? b) Hur följde Paulus principen i Apostlagärningarna 20:35?
6 De äldste måste förbli andligen vakna för att skydda sig mot avfall. (20:31—38) Aposteln hade undervisat dem i de hebreiska skrifterna och om Jesu läror, vars helgande förmåga kunde hjälpa dem att ta emot det himmelska Riket, ”arvet bland alla de helgade”. Genom att arbeta för att försörja sig och sina kamrater hade Paulus också uppmuntrat de äldste att arbeta hårt. (Apostlagärningarna 18:1—3; 1 Tessalonikerna 2:9) Om vi följer en liknande kurs och hjälper andra att vinna evigt liv, kommer vi helt och fullt att inse sanningen i Jesu ord: ”Det är lyckligare att ge än att få.” Andemeningen i detta påstående finner man i evangelierna, men det citeras endast av Paulus, som kan ha fått det muntligen eller genom inspiration. Vi kan få uppleva mycket lycka om vi är lika självuppoffrande som Paulus var. Ja, han hade gett så mycket av sig själv att de äldste från Efesus blev mycket ledsna när han for sin väg!
Må Jehovas vilja ske
7. Hur var Paulus ett föredöme i fråga om att underkasta sig Guds vilja?
7 När Paulus’ tredje missionsresa närmade sig sitt slut (omkring år 56 v.t.), underkastade han sig på ett föredömligt sätt Guds vilja. (21:1—14) I Caesarea stannade han och hans kamrater hos Filippus, vars fyra döttrar, som var jungfrur, ”profeterade” — förutsade händelser genom helig ande. Där band den kristne profeten Agabus sina egna händer och fötter med Paulus’ gördel och drevs av anden att säga att judarna skulle binda dess ägare i Jerusalem och överlämna honom i händerna på icke-judar. ”Jag är redo, inte bara att bli bunden utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namn”, sade Paulus. Lärjungarna gav då med sig och sade: ”Må Jehovas vilja ske.”
8. Vad kan vi påminna oss, om vi ibland tycker att det är svårt att ta emot ett gott råd?
8 För de äldste i Jerusalem berättade Paulus vad Gud genom hans tjänst hade gjort bland icke-judar. (21:15—26) Om vi någonsin finner det svårt att ta emot ett gott råd, kan vi påminna oss hur Paulus tog emot ett sådant. För att bevisa att han inte undervisade judar i icke-judiska länder om ”ett avfall från Mose” lydde han de äldstes råd att genomgå ceremoniell rening och att själv stå för utgifterna för sig själv och de fyra andra männen. Även om Jesu död hade avlägsnat lagen, gjorde Paulus inte något orätt genom att tillämpa det den sade om löften. — Romarna 7:12—14.
Ofredade men oförskräckta
9. Vilken parallell finns det mellan Paulus’ erfarenheter och Jehovas vittnens erfarenheter i våra dagar, när det gäller pöbelvåld?
9 Jehovas vittnen har ofta bevarat sin ostrafflighet mot Gud trots pöbelvåld. (Se till exempel 1975 Yearbook of Jehovah’s Witnesses, sidorna 180—190.) Judar från Mindre Asien satte också i gång en pöbelaktion mot aposteln Paulus. (21:27—40) Eftersom de hade sett efesiern Trofimus tillsammans med aposteln, anklagade de honom falskeligen för att ha befläckat templet genom att föra in greker i det. Paulus höll faktiskt på att bli dödad, när tumultet stillades av den romerske tribunen Klaudius Lysias och hans män! Som det var förutsagt (men genom judarnas förvållande) lät Lysias binda Paulus med kedjor. (Apostlagärningarna 21:11) Aposteln skulle just föras till soldaternas förläggning, som låg intill tempelgården, när Lysias fick reda på att Paulus inte var någon upprorsmakare, utan en jude, som hade lov att gå in på tempelområdet. När Paulus fått tillåtelse att tala, riktade han sig till folket på hebreiska.
10. Hur togs Paulus’ tal emot av judarna i Jerusalem, och varför blev han inte gisslad?
10 Aposteln Paulus vittnade med dristighet. (22:1—30) Han identifierade sig som jude undervisad av den mycket respekterade Gamaliel. Aposteln förklarade att han, när han var på väg till Damaskus för att förfölja efterföljare till Vägen, hade blivit blind då han fick se den förhärligade Jesus Kristus, men att Ananias hade återställt hans syn. Senare hade Herren sagt till Paulus: ”Gå du bara, eftersom jag skall sända ut dig till nationer långt borta.” De orden blev den tändande gnistan. I vrede slängde folkskaran sina ytterkläder hit och dit och kastade damm upp i luften och skrek att Paulus inte borde få leva. För att få reda på varför judarna var så emot Paulus lät Lysias föra honom till förläggningen för att han skulle förhöras under gisselslag. Paulus undgick gisselslagen (med ett redskap som hade läderremmar med knutar eller med inbäddade ben- eller metallbitar) genom att fråga: ”Har ni lov att gissla en människa som är romare och inte är dömd?” När Lysias fick höra att Paulus var romersk medborgare, blev han rädd och förde honom inför Sanhedrin för att få reda på varför han anklagades av judarna.
11. I vilket avseende var Paulus farisé?
11 När Paulus började sitt försvar inför Sanhedrin genom att säga att han hade uppfört sig ”inför Gud med ett fullkomligt rent samvete”, gav översteprästen Ananias order om att man skulle slå honom. (23:1—10) Paulus sade: ”Gud skall komma att slå dig, du vitkalkade vägg.” ”Förolämpar du Guds överstepräst?” frågade några. Paulus hade dålig syn och kände kanske inte igen Ananias. Men när Paulus lade märke till att rådsförsamlingen utgjordes av fariséer och sadducéer, sade han: ”Jag är farisé. ... På grund av hoppet om de dödas uppståndelse håller jag på att dömas.” Detta söndrade Sanhedrin, eftersom fariséerna trodde på uppståndelsen, medan sadducéerna inte gjorde det. Det uppstod en så stor meningsbrytning att Lysias måste rädda aposteln.
12. Hur undkom Paulus en komplott mot sitt liv i Jerusalem?
12 Därefter undkom aposteln Paulus en komplott mot sitt liv. (23:11—35) Fyrtio judar hade svurit att varken äta eller dricka förrän de hade dödat honom. Men Paulus’ systerson underrättade både honom och Lysias om detta, och under militär bevakning fördes han till landshövdingen Antonius Felix i Caesarea, den administrativa romerska huvudstaden i Judeen. Efter att ha lovat att lyssna till Paulus höll Felix honom under bevakning i Herodes’ pretorianska palats, landshövdingens högkvarter.
Dristighet inför styresmän
13. Vad vittnade Paulus om för Felix, och med vilken verkan?
13 Aposteln försvarade sig snart mot falska anklagelser och vittnade dristigt för Felix. (24:1—27) Inför sina judiska anklagare visade Paulus att han inte hade uppviglat någon pöbelhop. Han sade att han trodde det som var framställt i lagen och skrivet i profeterna och att han hoppades på ”en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. Paulus hade kommit till Jerusalem med ”barmhärtighetsgåvor” (bidrag till Jesu efterföljare, som kan ha blivit fattiga på grund av förföljelsen), och han hade blivit ceremoniellt renad. Felix sköt upp domen, men Paulus predikade senare för honom och hans hustru Drusilla (dotter till Herodes Agrippa I) om Kristus, rättfärdighet, självbehärskning och den kommande domen. Förskräckt av sådant tal lät Felix aposteln Paulus gå. Men senare lät han ofta hämta honom, eftersom han förgäves hoppades att få mutor. Felix visste att Paulus var oskyldig, men när han två år senare efterträddes av Porcius Festus, lämnade han honom bunden efter sig i hopp om att vinna ynnest hos judarna.
14. Vilken laglig möjlighet utnyttjade Paulus, när han uppträdde inför Festus, och vilken motsvarighet finner du till detta?
14 Aposteln Paulus framförde också dristigt sitt försvar inför Festus. (25:1—12) Om han var förtjänt av döden, skulle han inte be att få slippa ifrån, men ingen kunde utlämna honom åt judarna som en ynnestbevisning. ”Jag vädjar till kejsaren!” sade Paulus och utnyttjade en romersk medborgares rätt att dömas i Rom (vid den tiden inför Nero). Vädjan beviljades, och Paulus skulle få ”vittna i Rom”, som det var förutsagt. (Apostlagärningarna 23:11) Jehovas vittnen utnyttjar också de lagliga möjligheter som finns att ”försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”. — Filipperna 1:7.
15. a) Vilken profetia uppfylldes, när Paulus framträdde inför kung Agrippa och kejsaren? b) Hur spjärnade Saulus mot pikstaven?
15 Kung Herodes Agrippa II från norra Judeen och hans syster Bernice (med vilken han hade ett incestförhållande) hörde Paulus, när de var på besök hos Festus i Caesarea. (25:13—26:23) Genom att vittna för Agrippa och kejsaren uppfyllde Paulus profetian om att han skulle bära Herrens namn till kungar. (Apostlagärningarna 9:15) När Paulus berättade för Agrippa om vad som hade hänt på vägen till Damaskus, sade han att Jesus hade sagt: ”Att hålla i med att spjärna mot pikstaven gör det svårt för dig.” Precis som en envis tjur skadar sig själv genom att streta emot sticken från pikstaven, hade Saulus skadat sig själv genom att kämpa emot Jesu efterföljare, vilka hade stöd av Gud.
16. Hur reagerade Festus och Agrippa på Paulus’ vittnesbörd?
16 Hur reagerade då Festus och Agrippa? (26:24—32) Ur stånd att fatta läran om uppståndelsen och häpen över Paulus’ övertygelse sade Festus: ”Den stora lärdomen driver dig till galenskap!” På liknande sätt anklagar somliga nu Jehovas vittnen för att vara galna, trots att de egentligen liknar Paulus i att uttala ”ord av sanning och ett sunt sinne”. ”På kort tid skulle du övertala mig att bli en kristen”, sade Agrippa, som avslutade förhöret men erkände att Paulus skulle ha kunnat bli frigiven, om han inte hade vädjat till kejsaren.
Faror på havet
17. Hur skulle du vilja beskriva de faror som Paulus mötte till sjöss under sin resa till Rom?
17 Resan till Rom utsatte Paulus för ”faror på havet”. (2 Korintierna 11:24—27) En officer vid namn Julius hade ansvaret för fångarna som seglade från Caesarea till Rom. (27:1—26) När deras fartyg lade till vid Sidon, fick Paulus lov att besöka medtroende, som vederkvickte honom andligen. (Jämför 3 Johannes, vers 14.) I Myrra i Mindre Asien fick Julius fångarna ombord på ett spannmålsfartyg, som skulle segla till Italien. Trots kraftig motvind kom de fram till den hamn som kallades Sköna hamnar i närheten av staden Lasea på Kreta. Sedan de avseglat därifrån för att komma till Fenix, grep en nordöstlig stormvind tag i fartyget. Eftersom sjömännen var rädda för att driva på Syrtenrevlarna (kvicksand) utanför norra Afrika, ”sänkte de ner tacklet”, kanske seglen och masterna. Tåg hade slagits runt skrovet, så att fartyget inte skulle brista i fogarna. Eftersom de följande dag fortfarande kastades hit och dit av stormen, lättade de båten genom att kasta lasten överbord. Den tredje dagen kastade de ut tacklingen (segel eller extra tackel). När allt hopp verkade vara ute, visade sig en ängel för Paulus och sade till honom att han inte skulle vara rädd, för han skulle komma att stå inför kejsaren. Vilken lättnad måste det inte ha blivit, när aposteln sade att alla resenärerna skulle vräkas upp på en viss ö!
18. Vad hände till slut med Paulus och hans medresenärer?
18 Resenärerna överlevde mycket riktigt. (27:27—44) Vid midnatt den 14:e dagen märkte sjömännen att land var nära. Detta bekräftades, när man lodade, och för att undgå en katastrof på klipporna firade man ner ankaren. På Paulus’ uppmaning åt alla de 276 männen mat. Därefter lättade man fartyget genom att kasta vetet överbord. Vid gryningen kapade sjömännen ankarna, gjorde loss styrårorna och hissade förseglet för vinden. Fartyget stötte på ett rev, och aktern började brytas sönder. Men alla lyckades ta sig i land.
19. Vad hände med Paulus på Malta, och vad gjorde han för andra där?
19 Genomvåta och uttröttade upptäckte offren från skeppsbrottet att de var på Malta, där öborna visade dem ”ovanlig människokärlek”. (28:1—16) Men när Paulus lade torra kvistar på elden, återupplivade värmen en huggorm som låg i dvala, och den högg sig fast i hans hand. (I våra dagar finns det inte några giftormar på Malta, men detta var ett ”giftigt djur”.) Malteserna trodde att Paulus var en mördare, som den ”hämndgiriga rättvisan” inte skulle tillåta att leva, men när han inte föll död ner eller svällde upp av inflammering, sade de att han var en gud. Senare botade Paulus många, däribland fadern till Publius, Maltas förnämste ämbetsman. Tre månader senare avseglade Paulus, Lukas och Aristarkus på ett fartyg med galjonsbilden ”Zeus’ söner” (Castor och Pollux, tvillinggudar som antogs gynna sjöfarare). När de landsteg i Puteoli, drog Julius och hans vaktmanskap vidare. Paulus tackade Gud och fattade mod, när kristna från den romerska huvudstaden mötte dem vid Appius’ marknadsplats och Tre värdshus utefter Via Appia. När man slutligen kom till Rom, tilläts Paulus att vistas för sig själv, även om han bevakades av en soldat.
Fortsätt att förkunna om Jehovas rike!
20. Med vilken verksamhet var Paulus fullt upptagen i sin bostad i Rom?
20 I sin bostad i Rom förkunnade Paulus dristigt om Jehovas rike. (28:17—31) Så här sade han till judarnas främsta män: ”Ty för Israels hopps skull har jag den här kedjan omkring mig.” Det hoppet innebar att ta emot Messias, något som vi också måste vara villiga att lida för. (Filipperna 1:29) Även om de flesta av dessa judar inte trodde, hade många icke-judar och en judisk kvarleva det rätta hjärtetillståndet. (Jesaja 6:9, 10) I två år (omkring 59—61 v.t.) tog Paulus emot alla som kom in till honom och ”predikade Guds rike för dem och undervisade om de ting som gällde Herren Jesus Kristus, med mycket fritt och öppet tal, utan hinder”.
21. Vilket föredöme utgjorde Paulus ända till slutet av sitt jordiska liv?
21 Nero förklarade antagligen aposteln Paulus oskyldig och släppte honom, och aposteln återupptog då sitt arbete i sällskap med Timoteus och Titus. Men han blev återigen fängslad i Rom (omkring år 65 v.t.) och led antagligen martyrdöden under Nero. (2 Timoteus 4:6—8) Men ända till slutet var Paulus ett gott föredöme som en modig Rikets förkunnare. Må de som i dessa yttersta dagar är överlämnade åt Gud dristigt förkunna Jehovas rike med samma anda!
Hur skulle du svara?
◻ Vilken övning gav Paulus de äldste i Efesus i tjänsten?
◻ Hur var Paulus ett föredöme i fråga om att underkasta sig Guds vilja?
◻ Vilken likhet finns det mellan Paulus’ erfarenheter och Jehovas vittnens erfarenheter i våra dagar, när det gäller pöbelvåld?
◻ Vilken laglig möjlighet utnyttjade Paulus, när han stod inför landshövdingen Festus, och vilken nutida motsvarighet har detta?
◻ Med vilken verksamhet var Paulus fullt upptagen i sin bostad i Rom, och hur var han på så sätt ett föredöme?