Är det rätt att be till Jesus?

EN DEL människor anser att det är rätt att be till Jesus. I Tyskland har många fått lära sig som barn att före måltiderna knäppa händerna och be Jesus Kristus välsigna bordets gåvor.

Enligt Bibeln innehar Jesus en mycket hög ställning i himlen. Men betyder det att vi bör be till honom? Du kanske hör till dem som av kärlek till Jesus riktar dina böner till honom, men vad anser Jesus själv om sådana böner?

Varför uppstår dessa frågor över huvud taget? Av det skälet att Bibeln säger att det är Jehova Gud ”som hör bön”. Det är därför knappast förvånande att Guds tjänare i forntiden, israeliterna till exempel, endast bad till Jehova Gud, den Allsmäktige. — Psalm 5:1, 2; 65:2.

Blev det någon förändring när Jesus, Guds Son, kom till jorden för att befria mänskligheten från synd och död? Nej, fortfarande riktades böner till Jehova. När Jesus var på jorden bad han själv ofta till sin himmelske Fader, och han lärde andra att göra likadant. Tänk bara på mönsterbönen, som ibland kallas Herrens bön eller Fader vår och som är en av de mest kända bönerna i världen. Jesus lärde oss inte att be till honom, utan gav oss följande mönster: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat.” — Matteus 6:6, 9; 26:39, 42.

Låt oss nu granska det här ämnet lite mer ingående och se vad bön egentligen är.

Vad är bön?

Varje bön är en form av tillbedjan. The World Book Encyclopedia bekräftar detta, när det heter: ”Bön är en form av tillbedjan i vilken man kan ge uttryck åt sin hängivenhet och tacksamhet gentemot Gud, avge bekännelser till honom eller framställa en ödmjuk anhållan till honom.”

Vid ett tillfälle sade Jesus: ”Det är skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” Jesus höll fast vid den grundläggande sanningen att tillbedjan — alltså även böner — endast skall riktas till hans Fader, Jehova Gud. — Lukas 4:8; 6:12.

Hur vi erkänner Jesus i våra böner

Jesus dog som ett lösenoffer för mänskligheten, blev uppväckt av Gud och blev upphöjd till en högre ställning. Som du säkert kan föreställa dig medförde allt detta en förändring när det gäller godtagbara böner. På vilket sätt?

Aposteln Paulus beskriver hur Jesu ställning i hög grad har påverkat frambärandet av böner, när han säger: ”Just av den orsaken upphöjde Gud honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skall böja sig, deras i himlen och deras på jorden och deras under jorden, och varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern.” — Filipperna 2:9—11.

Betyder orden ”i Jesu namn [skall] varje knä ... böja sig” att vi skall be till honom? Nej. Den grekiska fras som det gäller här ”betecknar det namn i vilket de knäböjande förenar sig, och förenade i det utövar alla (πᾶν γόνυ) sin tillbedjan; det namn som Jesus har fått förenar dem alla i att böja knä”. (Grammatik des neutestamentlichen Sprachidioms, av G. B. Winer) Ja, för att en bön skall vara godtagbar måste den framställas ”i Jesu namn”, men den riktas likväl till Jehova Gud och tjänar till att förhärliga honom. Av den orsaken säger Paulus: ”Låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud.” — Filipperna 4:6.

Alldeles som en stig leder till ett mål, så är Jesus ”vägen” som leder till Gud, den Allsmäktige. ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”, lärde Jesus apostlarna. (Johannes 14:6) Vi bör således framställa våra böner till Gud genom Jesus och inte till Jesus.a

”Men”, kanske någon invänder, ”berättar inte Bibeln om att både lärjungen Stefanus och aposteln Johannes talade till Jesus i himlen?” Det är sant. Men i de här fallen rörde det sig inte om böner, eftersom både Stefanus och Johannes såg Jesus i en syn och talade till honom direkt. (Apostlagärningarna 7:56, 59; Uppenbarelseboken 1:17—19; 22:20) Tänk på att inte ens det förhållandet att man talar till Gud i sig självt behöver utgöra en bön. Adam och Eva talade till Gud och ursäktade sig för sin stora synd, när han dömde dem sedan de hade syndat i Eden. Att de talade till honom på det sättet var inte en bön. (1 Moseboken 3:8—19) Det är således inte rätt att hänvisa till att Stefanus eller Johannes talade till Jesus som bevis för att vi skall be till honom.

Hur ”anropar” man Jesu namn?

Hyser du fortfarande vissa tvivel och tycker att det är rätt att be till Jesus? En kvinna skrev till ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor: ”Tyvärr är jag fortfarande inte övertygad om att de första kristna inte bad till Jesus.” Hon tänkte på Paulus’ ord i 1 Korinthierna 1:2, där han nämnde ”alla som överallt anropar vår Herre Jesu Kristi namn”. Man bör emellertid lägga märke till att uttrycket ”anropa” på originalspråket kan betyda annat än att be.

Hur blev då Kristi namn anropat överallt? Ett sätt var att efterföljarna till Jesus från Nasaret öppet erkände att han var Messias och ”världens Räddare”, och de utförde många mirakulösa gärningar i hans namn. (1 Johannes 4:14; Apostlagärningarna 3:6; 19:5) Därför heter det i The Interpreter’s Bible att frasen ”att anropa vår Herres namn ... betyder att erkänna hans herravälde snarare än att be till honom”.

Att man tar emot Kristus och utövar tro på hans utgjutna blod, vilket gör det möjligt att få förlåtelse för synder, är också att ”anropa” ”vår Herre Jesu Kristi namn”. (Jämför Apostlagärningarna 10:43 med 22:16.) Dessutom uttalar vi bokstavligen Jesu namn varje gång vi ber till Gud genom honom. Så även om Bibeln visar att vi kan anropa Jesu namn, antyder den inte att vi bör be till honom. — Efesierna 5:20; Kolosserna 3:17.

Vad Jesus kan göra för oss

Jesus lovade klart och tydligt sina lärjungar: ”Ifall ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” Kräver detta att vi ber till honom? Nej. Vår begäran riktas till Jehova Gud — men i Jesu namn. (Johannes 14:13, 14; 15:16) Vi bönfaller Gud om att hans Son, Jesus, må använda sin stora makt och myndighet till nytta för oss.

Hur meddelar sig Jesus med sina sanna efterföljare i dag? Paulus’ beskrivning av församlingen av smorda kristna kan tjäna som en illustration. Han jämförde den med en kropp och Jesus Kristus med huvudet. ”Huvudet” förser medlemmarna av den andliga kroppen med det som de behöver genom ”leder och band”, dvs. medel och föranstaltningar som förser hans församling med andlig näring och vägledning. (Kolosserna 2:19) På liknande sätt använder Jesus i dag ”gåvor i form av människor”, eller andligt kvalificerade män, till att ta ledningen i församlingen, och även till att ge korrigering om det blir nödvändigt. Det finns ingen anordning för medlemmar av församlingen att kommunicera direkt med Jesus eller att be till honom, men de bör — ja, de måste — be till Jesu Fader, Jehova Gud. — Efesierna 4:8—12.

Hur ärar man Jesus?

Tänk vilken nyckelroll Jesus har när det gäller människors räddning! Aposteln Petrus utbrast: ”Det [finns] ingen räddning i någon annan, för det finns inget annat namn under himlen, som blivit givet bland människor, genom vilket vi måste bli räddade.” (Apostlagärningarna 4:12) Är du medveten om hur betydelsefullt Jesu namn är?

Vi förringar inte Jesu ställning genom att inte rikta våra böner till honom personligen. I stället är det så att Jesus blir ärad, när vi ber i hans namn. Och alldeles som barn ärar sina föräldrar genom att vara lydiga, ärar vi Jesus Kristus genom att lyda hans bud, i synnerhet det nya budet att älska varandra. — Johannes 5:23; 13:34.

Godtagbara böner

Önskar du frambära godtagbara böner? Rikta dem då till Jehova Gud, och gör det i hans Sons, Jesu, namn. Lär känna Guds vilja, och låt dina böner återspegla den insikten. (1 Johannes 3:21, 22; 5:14) Hämta styrka från orden i Psalm 66:20: ”Välsignad vare Gud, som inte har avvisat min bön eller vänt sin kärleksfulla omtanke ifrån mig.”

Som vi har sett är böner en form av tillbedjan som uteslutande tillkommer den allsmäktige Guden. Om vi riktar alla våra böner till Jehova Gud, visar vi att vi har tagit till hjärtat Jesu vägledning om hur man ber: ”Vår Fader i himlarna.” — Matteus 6:9.

[Fotnoter]