Förkunna ”de goda nyheterna om Jesus”

1, 2. Hur fick försöken att tysta de goda nyheterna motsatt effekt i det första århundradet?

EN VÅG av intensiv förföljelse har inletts, och Saul börjar ”förfölja församlingen brutalt”. (Apg. 8:3) Lärjungarna flyr, och för vissa kanske Saul verkar kunna nå sitt mål – att utplåna kristendomen. Men att de kristna nu blir kringspridda får oväntade följder. Vilka då?

² De som har skingrats börjar förkunna ”de goda nyheterna från Gud” i de områden dit de har flytt. (Apg. 8:4) Förföljarna har alltså inte bara misslyckats med att tysta de goda nyheterna, utan de har hjälpt till att sprida dem! Genom att skingra lärjungarna har de oavsiktligt bidragit till att predikoarbetet utvidgats till avlägsna områden. Som vi ska se har något liknande hänt i vår tid.

 3. a) Vem var Filippus? b) Varför hade i stort sett ingen i Samaria hört de goda nyheterna, men vad hade Jesus förutsagt?

³ En av dem som hade skingrats var Filippus.a (Apg. 8:4; se rutan ”Evangelieförkunnaren Filippus”.) Han gick till Samaria, en stad där i stort sett ingen hade hört de goda nyheterna, eftersom Jesus vid ett tillfälle hade sagt till apostlarna: ”Gå inte ... till någon samarisk stad, utan gå bara till de förlorade fåren bland Israels folk.” (Matt. 10:5, 6) Men Jesus visste att det med tiden skulle vittnas grundligt i Samarien, för innan han for upp till himlen sa han: ”Ni ska vara vittnen om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände.” (Apg. 1:8)

 4. Hur reagerade samarierna på det Filippus förkunnade, och vad kan ha bidragit till det?

⁴ Filippus märkte att fälten i Samaria var ”vita och redo för skörd”. (Joh. 4:35) Budskapet han framförde var som en frisk fläkt för dem som bodde där, och det är lätt att förstå varför. Judarna ville inte ha med samarierna att göra, och många föraktade dem till och med. Men samarierna insåg att budskapet om de goda nyheterna var för alla och alltså skilde sig mycket från det fariséerna trodde på. Filippus vittnade ivrigt och opartiskt för samarierna, och det visade att han inte hade påverkats av judar som såg ner på dem. Det är därför inte förvånande att många samarier ”var mycket uppmärksamma när de hörde Filippus tala”. (Apg. 8:6)

5–7. Berätta något exempel som visar att fler har fått höra de goda nyheterna när de kristna har skingrats.

⁵ Inte heller i vår tid har förföljelse fått Guds folk att sluta predika. De har satts i fängelse eller tvingats flytta till andra länder, men många gånger har det bidragit till att människor har fått höra de goda nyheterna på de nya platserna. Under andra världskriget kunde Jehovas vittnen predika till och med när de satt i nazistiska koncentrationsläger. En jude som träffade Jehovas vittnen i de här lägren berättar: ”Den styrka som de fångar som var Jehovas vittnen visade övertygade mig om att deras tro var grundad på Bibeln – och så småningom blev jag själv ett vittne.”

⁶ Till och med en del av dem som förföljde vittnena lyssnade till budskapet och tog emot det. När Franz Desch kom till koncentrationslägret Gusen i Österrike fick han studera Bibeln med en SS-officer. Föreställ dig vilken glädje de kände när de flera år senare träffades igen under en områdessammankomst och båda var förkunnare av de goda nyheterna!

⁷ Något liknande har hänt när förföljelse har tvingat Jehovas vittnen att fly från ett land till ett annat. På 1970-talet kom många i Moçambique i kontakt med de goda nyheterna när vittnen från Malawi tvingades fly dit. Även när de senare mötte motstånd i Moçambique fortsatte de att förkunna. Francisco Coana berättar: ”Det är sant att somliga av oss greps och arresterades flera gånger för vår predikoverksamhet. Men när många reagerade positivt på budskapet om Guds kungarike var vi övertygade om att Gud hjälpte oss på samma sätt som han hjälpte de kristna under det första århundradet.”

 8. Hur har politiska och ekonomiska förändringar påverkat predikoarbetet?

⁸ Naturligtvis är förföljelse inte den enda orsaken till att människor i avlägsna områden tar emot de goda nyheterna. Under senare årtionden har också politiska och ekonomiska förändringar bidragit till att budskapet om riket har spritts till många olika folkgrupper och på många olika språk. Människor från krigshärjade områden och fattiga länder har flytt till lugnare och säkrare platser, och där har de börjat studera Bibeln. Den här strömmen av flyktingar har skapat nya möjligheter för vittnena att förkunna. Anstränger du dig för att vittna för människor ”från alla nationer, stammar, folk och språk” på ditt distrikt? (Upp. 7:9)

 9. Vem var Simon, och vad var det som drog honom till Filippus?

⁹ Filippus utförde många underverk i Samaria. Han botade till exempel dem som var rörelsehindrade och drev till och med ut onda andar. (Apg. 8:6–8) Det var särskilt en man som blev imponerad av Filippus mirakulösa gåvor. Det var Simon, en magiker som var så högt aktad av folket att de sa om honom: ”Den här mannen är Guds kraft.” Men när Simon såg de underverk som Filippus gjorde insåg han vad som verkligen var Guds kraft, och han blev troende. (Apg. 8:9–13) Men längre fram skulle hans motiv sättas på prov. Hur då?

10. a) Vad gjorde Petrus och Johannes när de kom till Samarien? b) Vad gjorde Simon när han såg att de nya lärjungarna fick helig ande när Petrus och Johannes lade händerna på dem?

¹⁰ Apostlarna fick reda på att många i Samarien tog emot de goda nyheterna, så de skickade dit Petrus och Johannes. (Se rutan ”Petrus använder ’himmelrikets nycklar’”.) När de två apostlarna kom till Samarien lade de händerna på de nya lärjungarna, och då fick de helig ande.b När Simon såg det blev han mycket fascinerad. Han sa till apostlarna: ”Ge mig också den här kraften, så att alla jag lägger händerna på kan få helig ande.” Han erbjöd dem till och med pengar – han trodde att han kunde köpa den här förmågan som kom från Gud! (Apg. 8:14–19)

11. Vad uppmanade Petrus Simon att göra, och hur reagerade Simon?

¹¹ Petrus gav Simon ett tydligt och bestämt svar: ”Må både du och ditt silver förgås för att du tror att du kan köpa Guds fria gåva för pengar. Du har ingen som helst rätt att ta del i detta verk, för Gud ser att du inte har ärliga motiv.” Petrus uppmanade sedan Simon att ångra sig och be Jehova om förlåtelse. Petrus sa: ”Vädja till Jehova, så kanske du kan få förlåtelse för dina onda tankar.” Simon var tydligen ingen ond människa. Han ville göra det rätta men hade just då fel uppfattning. Han sa därför till apostlarna: ”Vädja till Jehova för min skull så att jag inte drabbas av det ni har sagt.” (Apg. 8:20–24)

12. Vad är ”simoni”, och hur vanligt har det varit inom kristenheten?

¹² Vi i vår tid kan lära oss av den tillrättavisning som Petrus gav Simon. Det svenska ordet ”simoni” har faktiskt sitt ursprung i den här händelsen. ”Simoni” syftar på att köpa eller sälja kyrkliga ämbeten. Kristenhetens historia är fylld av exempel på simoni. I ett uppslagsverk står det så här: ”Den som undersöker de påvliga konklavernas historia blir övertygad om att det hittills inte har hållits ett enda påveval som inte har påverkats av simoni. I många fall har den simoni som förekommit vid konklaverna varit av det mest skamlösa, grova och oförtäckta slag.” (Encyclopædia Britannica, nionde upplagan, 1878)

13. På vilka sätt måste vi akta oss för simoni?

¹³ Vi måste akta oss för simoni. Vi ger till exempel inte massa gåvor eller överdrivet beröm till dem som har ansvarsställningar i organisationen bara för att själva få fördelar. Och de av oss som har ansvarsställningar aktar sig för att favorisera sådana som har det gott ställt. I båda fallen handlar det om simoni. Alla vi som tjänar Jehova uppför oss i stället som ”en av de mindre” och väntar på att hans ande ska påverka ansvariga bröder till att förordna någon till en uppgift. (Luk. 9:48) Det finns ingen plats i Jehovas organisation för dem som försöker upphöja sig själva. (Ords. 25:27)

14, 15. a) Vem var den etiopiske hovmannen, och hur hittade Filippus honom? b) Hur reagerade den etiopiske mannen på Filippus budskap, och varför var hans dop inte en impulsiv handling? (Se fotnoten.)

¹⁴ Jehovas ängel sa nu till Filippus att ge sig av till den väg som gick från Jerusalem till Gaza. Filippus kanske undrade varför han skulle göra det, men det förstod han när han mötte en etiopisk hovman (ordagrant ”eunuck”) som ”högläste ur profeten Jesaja”. (Se rutan ”I vilket avseende var han ’eunuck’?”) Jehovas heliga ande ledde Filippus till mannens vagn. ”Förstår du verkligen vad du läser?” frågade han den etiopiske mannen medan han sprang bredvid vagnen. Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna göra det utan att någon hjälper mig?” (Apg. 8:26–31)

¹⁵ Den etiopiske mannen bad Filippus stiga upp i vagnen. Vilket spännande samtal de måste ha haft! I Jesajas profetia talas det om ett ”får” och en ”tjänare”, och under lång tid visste man inte vem det syftade på. (Jes. 53:1–12) Men medan de färdades vidare förklarade Filippus att profetian uppfylldes på Jesus. Den etiopiske mannen var redan proselyt, så han förstod på en gång vad han borde göra, precis som de som hade blivit döpta vid pingsten år 33. ”Titta!” sa han till Filippus. ”Här finns det vatten. Är det något som hindrar mig från att bli döpt?” Då döpte Filippus honom genast.c (Se rutan ”De ’steg ner i vattnet’”.) Efteråt vägleddes Filippus till ett nytt uppdrag. Han kom till Ashdod och fortsatte förkunna de goda nyheterna där. (Apg. 8:32–40)

16, 17. Hur är änglarna engagerade i predikoarbetet i vår tid?

¹⁶ Vi i vår tid har förmånen att få delta i ett arbete som liknar det som Filippus utförde. Vi har ofta möjlighet att berätta om Guds rike för dem som vi träffar i informella sammanhang, till exempel när vi reser. I många fall är det uppenbart att det inte är av en tillfällighet vi träffar en viss person som är uppriktigt intresserad. Vi blir inte förvånade över det, eftersom Bibeln tydligt visar att änglarna leder predikoarbetet så att budskapet når ut till ”alla nationer, stammar, språk och folk”. (Upp. 14:6) Och Jesus förutsade att änglar skulle leda predikoarbetet. I liknelsen om vetet och ogräset sa han att de skulle vara ”skördearbetarna” under skördetiden, det vill säga avslutningen på världsordningen. Han sa att de skulle ”rensa bort alla som får andra att synda och alla som gör det som är ont ur hans rike”. (Matt. 13:37–41) Samtidigt skulle de samla in blivande himmelska arvingar till riket och längre fram ”en stor skara” av ”andra får” – människor som Jehova vill dra till sin organisation. (Upp. 7:9; Joh. 6:44, 65; 10:16)

¹⁷ Vi ser bevis på det här när vi träffar människor i tjänsten som säger att de har bett till Gud om hjälp och vägledning. Tänk på det som två förkunnare och en liten pojke var med om. De hade varit i tjänsten hela förmiddagen och bestämde sig för att avsluta tjänsten, men pojken ville absolut gå till nästa hus. Han gick faktiskt dit själv och knackade på! När en ung kvinna öppnade dörren gick de två förkunnarna fram till henne. Till deras förvåning berättade kvinnan att hon precis hade bett till Gud om att han skulle skicka någon som kunde hjälpa henne att förstå Bibeln. De satte i gång en bibelkurs.

18. Varför får vi aldrig ta vår tjänst för given?

¹⁸ Du som är förkunnare har förmånen att få samarbeta med änglarna nu när predikoarbetet når ut till fler än någonsin tidigare. Ta aldrig den förmånen för given. Det kommer att ge dig stor glädje att du fortsätter förkunna ”de goda nyheterna om Jesus”. (Apg. 8:35)