När det gällde judarnas situation upphörde lagförbundet att gälla genom att Kristus dog på tortyrpålen (Kol 2:14), och det nya förbundet trädde i kraft på pingstdagen år 33. (Jfr Apg 2:4; Heb 2:3, 4.) Gud visade emellertid judarna särskild ynnest i ytterligare tre och ett halvt år. Under den perioden förkunnade Jesu lärjungar bara för judar, proselyter och samarier. Men omkring år 36 sände Gud Petrus till en icke-jude, den romerske officeren Cornelius, och genom att utgjuta sin heliga ande över Cornelius och hans hushåll visade han Petrus att icke-judar nu kunde bli döpta i vatten. (Apg 10:34, 35, 44–48) Eftersom Gud inte längre erkände lagförbundet med de omskurna judarna utan bara erkände sitt nya förbund med Jesus Kristus som medlare, betraktade han inte längre köttsliga judar, omskurna eller oomskurna, som om de stod i ett särskilt förhållande till honom. De kunde inte uppnå en särskild ställning hos Gud genom att följa lagen, som inte längre gällde, och inte heller genom att bli döpta med Johannes dop, som var förknippat med lagen. De måste närma sig Jehova Gud genom tro på hans Son och låta döpa sig i vatten i Jesu Kristi namn för att få Jehovas godkännande och ynnest. (Se SJUTTIO VECKOR [Förbundet i kraft ”under en vecka”].)

Inget barndop. Med tanke på att man måste höra ordet, omfatta det av hjärtat och ändra sinne innan man kan bli döpt i vatten (Apg 2:14, 22, 38, 41) och att dopet fordrar att man fattar ett allvarligt beslut är det uppenbart att dopet är till för dem som är tillräckligt gamla för att kunna göra allt detta. Några som förespråkar barndop hänvisar till tillfällen då det sägs att ”hushåll” blev döpta, som i fallen med Cornelius, Lydia, fångvaktaren i Filippi, Crispus och Stefanas. (Apg 10:48; 11:14; 16:15, 32–34; 18:8; 1Kor 1:16) Man menar att detta tyder på att även spädbarnen i de här familjerna blev döpta. Men i Cornelius fall hade de som blev döpta hört ordet och fått helig ande, och de talade ”med tungor” och förhärligade Gud; detta kan inte ha avsett spädbarn. (Apg 10:44–46) Lydia ”dyrkade Gud, ... och Jehova öppnade helt hennes hjärta till att ge akt på det som Paulus sade”. (Apg 16:14) Fångvaktaren i Filippi uppmanades att ”tro på Herren Jesus”, och man kan utgå från att de andra i hans familj också behövde tro för att kunna bli döpta. (Apg 16:31–34) ”Crispus, synagogföreståndaren, kom till tro på Herren, och det gjorde också hela hans hushåll.” (Apg 18:8) Allt detta visar att dopet var förbundet med sådant som att höra, tro och förhärliga Gud, och det kan inte spädbarn göra. När invånare i Samaria hörde och trodde på ”de goda nyheterna om Guds kungarike och om Jesu Kristi namn, lät de döpa sig”. I det sammanhanget sägs det uttryckligen i Bibeln att de som blev döpta var ”män och kvinnor”, inga spädbarn. (Apg 8:12)