Jesu liv och tjänst
Inför Sanhedrin, sedan till Pilatus
NATTEN börjar lida mot sitt slut. Petrus har förnekat Jesus för tredje gången, och medlemmarna av Sanhedrin har avslutat sin skenrättegång och har skingrats. Men tidigt på fredagsmorgonen samlas de igen, denna gång i sin egen Sanhedrins sal. Syftet är förmodligen att ge den nattliga rättegången ett yttre sken av laglighet. När Jesus förs fram inför dem, säger de, precis som de gjorde på natten: ”Om du är den Smorde, så säg oss det.”
”Även om jag sade er det, skulle ni inte alls tro det”, svarar Jesus. ”För övrigt: om jag frågade ut er, skulle ni inte alls svara.” Jesus framhåller nu modigt sin rätta identitet och säger: ”Från och med nu skall emellertid Människosonen sitta på Guds kraftfulla högra sida.”
”Är du alltså Guds Son?” undrar de alla.
”Ni själva säger att jag är det”, svarar Jesus.
För dessa mordiska män är det svaret tillräckligt. De betraktar det som hädelse. ”Varför behöver vi ytterligare vittnesmål?” säger de. ”Vi har ju själva hört det ur hans egen mun.” De binder därför Jesus och för bort honom och överlämnar honom till den romerske landshövdingen Pontius Pilatus.
Judas, Jesu förrädare, har uppmärksamt följt händelseförloppet. När han ser att Jesus har blivit dömd, känner han samvetskval. Han går därför till de främsta prästerna och de äldste för att lämna tillbaka de trettio silvermynten och säger till dem: ”Jag syndade då jag förrådde rättfärdigt blod.”
”Vad angår det oss? Det får du svara för!” säger de hjärtlöst. Judas slänger därför in silvermynten i templet och går bort och försöker hänga sig. Men tydligen brister den gren som Judas bundit fast repet i, och kroppen störtar ner mot klipporna nedanför och brister mitt itu.
De främsta prästerna vet inte riktigt vad de skall göra med silvermynten. ”Man har inte lov att lägga dem i tempelkassan”, resonerar de, ”eftersom de är priset för blod.” Sedan de rådgjort med varandra köper de därför krukmakaråkern för pengarna, för att använda den till begravningsplats för främlingar. Därför kom den åkern att kallas ”blodsåker”.
Det är fortfarande tidigt på morgonen när Jesus förs till landshövdingens palats. Men de judar som har följt med honom dit vägrar att gå in i residenset, eftersom de tror att de blir orena genom sådan nära kontakt med hedningar. För att visa sig tillmötesgående går Pilatus därför ut till dem. ”Vilken anklagelse framför ni mot den här människan?” undrar han.
”Om den mannen inte vore en ogärningsman, skulle vi inte ha överlämnat honom till dig”, svarar de.
Pilatus vill inte bli indragen i deras kontroverser och säger därför: ”Ta honom själva och döm honom efter er lag.”
Judarna avslöjar nu sina mordiska avsikter och säger: ”Vi har inte lov att döda någon.” Om judarna skulle döda Jesus under påskhögtiden, skulle det förmodligen uppstå tumult bland folket, eftersom många människor högaktar Jesus. Men om de kan få romarna att avrätta honom på politiska grunder, kommer detta att frita dem från skuld i människornas ögon.
De religiösa ledarna nämner därför inte den tidigare rättegången, under vilken Jesus dömts för hädelse, utan kommer nu med nya beskyllningar. De framför tre allvarliga anklagelsepunkter: ”Vi har funnit att denne man [1] omvälver vår nation och [2] förbjuder att man betalar skatter till kejsaren och [3] säger sig själv vara Kristus, en kung.”
Det är särskilt den sista anklagelsepunkten, nämligen att Jesus påstår sig vara kung, som intresserar Pilatus. Han går därför in i palatset igen, kallar till sig Jesus och frågar honom: ”Är du judarnas kung?” Med andra ord: har du överträtt lagen genom att påstå dig själv vara en kung i opposition mot kejsaren?
Jesus vill ta reda på hur mycket Pilatus redan vet om honom och frågar därför: ”Är det av egen ingivelse som du säger detta, eller har andra berättat för dig om mig?”
Pilatus låtsas att han är helt ovetande och bara vill ta reda på fakta. ”Jag är väl ingen jude?” svarar han. ”Din egen nation och de främsta prästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?”
Jesus gör inga som helst försök att kringgå själva stridsfrågan, som gäller hans kungavärdighet. Det svar som Jesus nu ger förvånar utan tvivel Pilatus. Lukas 22:66—23:3; Matteus 27:1—11; Markus 15:1; Johannes 18:28—35; Apostlagärningarna 1:16—20.
◆ Av vilken anledning samlas Sanhedrin återigen tidigt på morgonen?
◆ Hur dör Judas Iskariot, och vad händer med de trettio silvermynten?
◆ Varför försöker judarna få romarna att avrätta Jesus i stället för att själva döda honom, som de hade försökt göra vid tidigare tillfällen?
◆ Vilka anklagelser riktar judarna mot Jesus?