Fortsätt att söka Riket och Guds rättfärdighet
”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — MATTEUS 6:33.
1, 2. Till vad förvandlade de skriftlärda och fariséerna sådana gärningar som i sig själva var goda, och vilken varning gav Jesus sina efterföljare?
DE SKRIFTLÄRDA och fariséerna sökte rättfärdighet på sitt eget sätt, vilket inte var Guds sätt. Och inte nog med det, utan när de utförde gärningar som i sig själva var goda, förvandlade de dessa till skrymtaktiga uppvisningar som skulle ses av människor. De tjänade inte Gud, utan sin egen fåfänga. Jesus varnade sina lärjungar för sådan teater: ”Akta er noga för att utöva er rättfärdighet inför människor för att bli observerade av dem; annars skall ni inte ha någon lön hos er Fader som är i himlarna.” — Matteus 6:1.
2 Jehova uppskattar dem som ger åt de fattiga — men inte dem som ger på det sätt som fariséerna gjorde. Jesus varnade sina lärjungar för att efterlikna dem: ”Därför, när du går för att ge barmhärtighetsgåvor, låt då inte blåsa i trumpet framför dig, alldeles som skrymtarna gör i synagogorna och på gatorna, för att de skall bli ärade av människor. Jag säger er i sanning: De får nu sin lön fullt ut.” — Matteus 6:2.
3. a) På vad sätt fick de skriftlärda och fariséerna full lön för sitt givande? b) Hur var Jesu inställning till givande annorlunda?
3 Det grekiska ordet för ”de får nu ... fullt ut” (a·pé·kho) var ett uttryck som ofta förekom på affärskvitton. Dess användning i bergspredikan visar att ”de har fått sin lön”, dvs. ”de har undertecknat kvittot på sin lön: deras rätt att få sin lön är förverkligad, alldeles som om de redan hade lämnat ett kvitto på den”. (W. E. Vine: An Expository Dictionary of New Testament Words) På gatorna lovade man offentligt att ge gåvor åt de fattiga, och i synagogorna meddelade man namnen på givarna. De som gav stora summor blev särskilt hedrade genom att få sitta bredvid rabbinerna under tillbedjan. De gav för att bli sedda av människor, och de blev sedda och lovprisade av människor, och därför kunde de stämpla kvittot för den lön som de fick för sitt givande med ”har fått full lön”. Hur annorlunda var inte Jesu inställning! Ge ”i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig”. — Matteus 6:3, 4; Ordspråksboken 19:17.
Böner som behagar Gud
4. Varför fick fariséernas böner Jesus att kalla dessa män skrymtare?
4 Jehova uppskattar böner som riktas till honom — men inte på det sätt som fariséerna bad. Jesus sade till sina efterföljare: ”När ni ber, skall ni inte vara såsom skrymtarna; eftersom de tycker om att stå och bedja i synagogorna och vid de breda vägkorsningarna, för att de skall vara synliga för människor. Jag säger er i sanning: De får nu sin lön fullt ut.” (Matteus 6:5) Fariséerna hade många böner, som de oavsett var de befann sig skulle recitera dagligen vid särskilda tidpunkter. Tanken var att de skulle be dem enskilt. Men de lyckades alltid ordna det så att de vid bönetimmen befann sig ”vid de breda vägkorsningarna”, synliga för människor som passerade förbi i fyra riktningar.
5. a) Vilka ytterligare sedvänjor gjorde att Gud inte lyssnade till fariséernas böner? b) Vad satte Jesus främst i sin mönsterbön, och håller människor i våra dagar med om detta?
5 Som en uppvisning av falsk helighet brukade de ”som en förevändning” hålla ”långa böner”. (Lukas 20:47) En muntlig tradition löd: ”Forna dagars fromma män brukade vänta en timme innan de läste Tefillah [bön].” (Mishna) Vid det laget skulle alla säkert se deras fromhet och förundra sig över den! Sådana böner nådde inte högre än deras egna huvuden. Jesus sade att man skulle be enskilt, utan fåfänga upprepningar, och han gav dem ett enkelt mönster. (Matteus 6:6—8; Johannes 14:6, 14; 1 Petrus 3:12) Jesu mönsterbön satte de viktigaste tingen främst: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske.” (Matteus 6:9—13) Det är inte många människor i våra dagar som känner till Guds namn, och att det skall helgas bryr de sig ännu mindre om. Därigenom gör de honom till en namnlös gud. Må Guds rike komma? Många tror att det redan är här, inom dem. De kanske ber om att hans vilja skall ske, men de flesta gör ändå sin egen vilja. — Ordspråksboken 14:12.
6. Varför fördömde Jesus de judiska fastorna som meningslösa?
6 Fasta är något godtagbart för Jehova — men inte så som fariséerna utförde den. Precis som med de skriftlärdas och fariséernas allmosor och böner avfärdade Jesus också deras fastande som meningslöst: ”När ni håller på att fasta, sluta då upp med att ta på er en sorgsen min likt skrymtarna; de vanställer ju sina ansikten, så att det skall synas för människor att de håller på att fasta. Jag säger er i sanning: De får nu sin lön fullt ut.” (Matteus 6:16) Fariséernas muntliga traditioner angav att de under fastan varken skulle tvätta sig eller smörja in sig, utan att de i stället skulle strö aska på huvudet. När judarna inte fastade, tvättade de sig regelbundet och smorde in kroppen med olja.
7. a) Hur skulle Jesu efterföljare uppföra sig när de fastade? b) Vad önskade Jehova med avseende på fasta på Jesajas tid?
7 Så här sade Jesus till sina efterföljare om fasta: ”Smörj ... ditt huvud och tvätta ditt ansikte, så att det inte skall synas för människor att du håller på att fasta, utan för din Fader.” (Matteus 6:17, 18) På Jesajas tid fann avfälliga judar behag i sin fasta genom att utsätta sin själ för betryck, böja sitt huvud och sitta i säckväv och aska. Men Jehova ville att de skulle befria de betryckta, ge de hungrande mat, ge husrum åt de hemlösa och klä de nakna. — Jesaja 58:3—7, NW.
Samla en skatt i himmelen
8. Vad fick de skriftlärda och fariséerna att glömma hur de skulle vinna Guds godkännande, och vilken princip som Paulus senare uttryckte förbisåg de?
8 I sin strävan efter rättfärdighet förlorade de skriftlärda och fariséerna ur sikte hur de skulle vinna Guds godkännande och inriktade sig i stället på att vinna beundran av människor. De gick så helt upp i människors traditioner att de satte Guds skrivna ord åt sidan. De gick in för att få en ställning på jorden i stället för en skatt i himmelen. De ignorerade en enkel sanning som en farisé, som blivit kristen, tecknade ner flera år senare: ”Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor, eftersom ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets tillbörliga lön.” — Kolosserna 3:23, 24.
9. Vilka faror kan hota en jordisk skatt, men vad kommer att bevara en verklig skatt i säkert förvar?
9 Jehova är intresserad av din hängivenhet för honom och inte av ditt bankkonto. Han vet att ditt hjärta är där din skatt är. Kan rost och mal förtära din skatt? Kan tjuvar gräva sig igenom lerväggar och stjäla den? Eller kan inflation i denna ekonomiskt instabila moderna tid krympa dess köpkraft, eller kan börskrascher utplåna den? Kommer den ständigt ökande brottsligheten att leda till att din skatt blir stulen? Inte om den är samlad i himmelen. Inte om ditt öga — en lampa som lyser upp hela din kropp — är ogrumlat, fokuserat på Guds rike och dess rättfärdighet. Rikedomar har en benägenhet att försvinna. ”Möda dig inte för att skaffa rikedom. Upphör att följa ditt eget förstånd. Har du fått dina ögon att kasta en blick på den, fast den ingenting är? Ty ofelbart gör den sig vingar som en örns och flyger i väg mot himlarna.” (Ordspråksboken 23:4, 5, NW) Så varför bli sömnlös för rikedom? ”Det överflöd som tillhör den rike tillåter honom inte att sova.” (Predikaren 5:11, NW) Kom ihåg Jesu varning: ”Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.” — Matteus 6:19—24.
En tro som driver bort ängslan
10. Varför är det viktigt att förtrösta på Gud och inte på materiella ägodelar, och vilket råd gav Jesus?
10 Jehova vill att vi skall förtrösta på honom och inte på materiella ägodelar. ”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom väl, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” (Hebréerna 11:6) Jesus sade: ”Inte ens när någon har överflöd härrör hans liv från de ting han äger.” (Lukas 12:15) Miljoner kronor på banken håller inte sjuka lungor eller trötta hjärtan i gång. Jesus fortsatte därför sin bergspredikan med att säga: ”Fördenskull säger jag er: Sluta upp med att vara bekymrade för er själ i fråga om vad ni skall äta eller vad ni skall dricka, eller för er kropp i fråga om vad ni skall ha på er. Betyder inte själen mer än maten och kroppen mer än kläderna?” — Matteus 6:25.
11. Var fick Jesus uppslag till många av sina liknelser, och hur kan man se detta i bergspredikan?
11 Jesus var en mästare på att formulera liknelser. Han fick uppslag till dem vart han än såg. Han fick se en kvinna sätta en tänd lampa på ett lampställ och gjorde detta till en liknelse. Han fick se en herde skilja får från getter; det blev en liknelse. Han fick se barn leka på ett torg; det blev också en liknelse. Och så var det i bergspredikan. Medan han talade om bekymmer för fysiska behov, fick han uppslag till liknelser genom fåglarna som flög omkring och liljorna som täckte sluttningarna. Sår eller skördar fåglarna? Nej. Spinner eller väver liljorna? Nej. Gud skapade dem; han tar hand om dem. Men ni är värda mer än fåglar eller liljor. (Matteus 6:26, 28—30) Han gav sin Son för er och inte för dem. — Johannes 3:16.
12. a) Innebar liknelserna om fåglar och blommor att Jesu lärjungar inte behövde arbeta? b) Vad slog Jesus fast om arbete och om tro?
12 Jesus sade inte här till sina efterföljare att de inte behövde arbeta för att skaffa sig mat och kläder. (Se Predikaren 2:24; Efesierna 4:28; 2 Tessalonikerna 3:10—12.) Den där vårmorgonen var fåglarna fullt upptagna med att krafsa efter mat, med att uppvakta, bygga bo, ligga på ägg och mata sina ungar. De arbetade, men utan att oroa sig. Blommorna var också upptagna med att låta sina rötter skjuta ner i jorden i sökandet efter vatten och mineralämnen och med att låta sina blad vända sig mot solen. De måste utvecklas och blomma och sätta frön innan de dog. De arbetade men utan att oroa sig. Gud sörjer för fåglar och liljor. Skall han då inte mycket hellre sörja för er, ”ni med lite tro”? — Matteus 6:30.
13. a) Varför var det passande att Jesus använde måttet aln, när han talade om att öka sin livslängd? b) Hur kan man förlänga sitt liv med så att säga oändliga miljoner mil?
13 Ha därför tro. Var inte bekymrad. Bekymmer kommer inte att ändra på någonting. Jesus frågade: ”Vem av er kan väl genom att bekymra sig lägga en enda aln till sin livslängd?” (Matteus 6:27) Men varför sätter Jesus ett fysiskt längdmått, en aln, i samband med ett mått av tid i en livslängd? Kanske därför att bibeln ofta liknar en människas livslängd vid en resa genom att använda sådana uttryck som ”syndares väg”, ”de rättfärdigas stig”, en bred väg till tillintetgörelse och en smal väg till liv. (Psalm 1:1; Ordspråksboken 4:18; Matteus 7:13, 14) Bekymmer för dagliga förnödenheter kan inte förlänga vårt liv ens med en bråkdel eller ”en enda aln”. Men det finns ett sätt att förlänga sitt liv med så att säga oändliga miljoner mil. Inte genom att vi är bekymrade och säger: ”Vad skall vi äta?” eller ”Vad skall vi dricka?” eller ”Vad skall vi sätta på oss?” utan genom att ha tro och göra det som Jesus säger till oss att göra: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — Matteus 6:31—33.
Att uppnå Guds rike och hans rättfärdighet
14. a) Vad är bergspredikans tema? b) På vilket felaktigt sätt sökte de skriftlärda och fariséerna Riket och rättfärdigheten?
14 I sin inledningsmening i bergspredikan talade Jesus om att himmelriket tillhörde dem som var medvetna om sitt andliga behov. I den fjärde meningen sade han att de som hungrade och törstade efter rättfärdighet skulle bli mättade. Här sätter Jesus både Riket och Jehovas rättfärdighet på första plats. De är temat i bergspredikan. De är lösningen på hela mänsklighetens problem. Men genom vilket medel blir Guds rike och Guds rättfärdighet uppnåeligt? Hur fortsätter vi att söka dem? Inte på det sätt som de skriftlärda och fariséerna gjorde. De sökte Riket och rättfärdigheten genom den mosaiska lagen, som de påstod också omfattade muntliga traditioner, eftersom de trodde att Gud hade gett Mose både den skrivna lagen och de muntliga traditionerna på berget Sinai.
15. a) När började de muntliga traditionerna enligt judarna, och hur upphöjde man dem över den skrivna mosaiska lagen? b) När började dessa traditioner egentligen, och vilken verkan hade de på den mosaiska lagen?
15 Deras tradition angående detta löd: ”Mose mottog lagen [fotnot: ”den ’muntliga lagen’”] från Sinai och överlämnade den till Josua, och Josua överlämnade den till de äldste och de äldste till profeterna; och profeterna överlämnade den till den stora synagogans män.” Med tiden upphöjdes deras muntliga lag till och med över den skrivna lagen: ”[Om] han överträder den [skrivna] lagens ord, är han inte straffvärd”, men om ”han gör tillägg till de skriftlärdas ord [muntliga traditioner], då är han straffvärd.” (Mishna) Deras muntliga traditioner började inte vid Sinai. De började faktiskt snabbt samlas omkring två hundra år före Kristus. De lade till och drog ifrån saker i den skrivna mosaiska lagen och gjorde den ogiltig. — Jämför 5 Moseboken 4:2; 12:32.
16. Hur förverkligas Guds rättfärdighet för mänskligheten?
16 Guds rättfärdighet kom inte till genom lagen, utan oberoende av den: ”Genom laggärningar [skall inget kött] förklaras rättfärdigt inför honom; genom lag kommer nämligen den exakta kunskapen om synd. Men utan lag har nu Guds rättfärdighet gjorts uppenbar, såsom den är omvittnad av lagen och profeterna; ja, Guds rättfärdighet genom tron på Jesus Kristus.” (Romarna 3:20—22) Guds rättfärdighet kommer därför genom tro på Kristus Jesus — detta hade ”lagen och profeterna” vittnat mer än tillräckligt om. Profetiorna om Messias uppfylldes på Jesus. Han uppfyllde också lagen; den togs ur vägen genom att naglas fast vid hans tortyrpåle. — Lukas 24:25—27, 44—46; Kolosserna 2:13, 14; Hebréerna 10:1.
17. Hur gick judarna miste om att lära känna Guds rättfärdighet, enligt aposteln Paulus?
17 Därför skriver aposteln Paulus följande om judarnas misslyckande i att söka rättfärdighet: ”Jag ger dem nämligen vittnesbörd att de har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; eftersom de ju inte kände rättfärdigheten från Gud utan sökte befästa sin egen, har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. Kristus är nämligen slutet på lagen, så att var och en som utövar tro kan vinna rättfärdighet.” (Romarna 10:2—4) Paulus skriver också om Kristus Jesus: ”Den som inte hade känt synd har han gjort till synd för oss, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet medelst honom.” — 2 Korintierna 5:21.
18. Hur betraktades ”Kristus hängd på pålen” av judiska traditionalister, grekiska filosofer och dem som var ”de kallade”?
18 Judarna betraktade en döende Messias som en vek nolla. De grekiska filosoferna hånskrattade åt en sådan Messias som dårskap. Men det är ändå som Paulus förklarade: ”Både begär judarna tecken och söker grekerna vishet; men vi predikar Kristus hängd på pålen, för judarna en orsak till fall men för nationerna en dårskap; för dem emellertid som är de kallade, både judar och greker, Kristus, Guds kraft och Guds vishet. Därför att det dåraktiga hos Gud är visare än människor, och det svaga hos Gud är starkare än människor.” (1 Korintierna 1:22—25) Kristus Jesus är en manifestation av Guds kraft och vishet och är Guds medel till rättfärdighet och evigt liv för de lydiga människorna. ”Det [finns] ingen frälsning i någon annan, för det finns inget annat namn under himmelen, som blivit givet bland människor, genom vilket vi måste bli frälsta.” — Apostlagärningarna 4:12.
19. Vad kommer följande artikel att visa?
19 Följande artikel kommer att visa att vi, om vi skall undgå tillintetgörelse och vinna evigt liv, måste fortsätta att söka Guds rike och hans rättfärdighet. Detta måste vi göra inte bara genom att lyssna till Jesu ord, utan också genom att göra efter dem.
Repetitionsfrågor
◻ Till vad förvandlade de judiska fanatikerna sina barmhärtighetsgåvor, böner och fastor?
◻ Var är det säkert att samla sin skatt?
◻ Varför bör vi låta bli att bekymra oss för våra materiella behov?
◻ Vilket felaktigt påstående gjorde judarna angående ursprunget till sina muntliga traditioner?
◻ Genom vilket medel kommer Guds rike och hans rättfärdighet?
[Bild på sidan 16]
Fariséerna tyckte om att be stående i gathörnen, där de kunde ses av människor