UTHÅLLIGHET
Det grekiska verbet hypomẹnō, som ordagrant betyder ”förbli under”, återges i Lukas 2:43 och Apostlagärningarna 17:14 med ”stanna kvar”. Det förmedlar också tanken på att ”stå fast”, ”hålla stånd”, ”vara ståndaktig”, och det återges därför med ”hålla ut”. (Mt 24:13) Substantivet hypomonẹ̄ avser vanligtvis modig, ståndaktig eller tålmodig ”uthållighet” som gör att man inte förlorar hoppet när man ställs inför hinder eller utsätts för förföljelse, prövningar eller frestelser.
Behovet av uthållighet. De kristna kan bland annat råka ut för likgiltighet, hån, förtal, fientlighet, hat från nära släktingar, misshandel och fängelsestraff och rentav ställas ansikte mot ansikte med döden. (Mt 5:10–12; 10:16–22; 24:9, 10, 39; Mk 13:9, 12, 13; Upp 13:10) Detta kräver uthållighet. Utan denna viktiga egenskap kan man inte uppnå evigt liv. (Rom 2:7; Heb 10:36; Upp 14:12) Det som är avgörande är nämligen inte hur bra man har börjat loppet som kristen lärjunge utan att man fullföljer det. Som Jesus Kristus uttryckte det: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Mt 24:13) ”Genom er uthållighet skall ni förvärva era själar.” (Lu 21:19)
Människor som snabbt tar emot ”Guds ord” men som inte låter det slå rot saknar uthållighet. När de utsätts för prövningar eller förföljelse ger de snart upp och går miste om Guds godkännande och välsignelse. De som utvecklar stor uppskattning av ”Guds ord” kommer däremot ståndaktigt att hålla ut. De ”bär frukt med uthållighet” genom att de fortsätter att förkunna Guds budskap trots svårigheter, lidande och motgångar. (Lu 8:11, 13, 15)
Hur man kan fortsätta att hålla ut. Genom att tänka på Guds tjänare i forntiden – de förkristna profeterna, Job, apostlarna Paulus och Johannes och många andra – och lägga märke till resultatet av deras trogna livsföring blir man uppmuntrad att hålla ut under prövningar. (2Kor 6:3–10; 12:12; 2Th 1:4; 2Ti 3:10–12; Jak 5:10, 11; Upp 1:9) Man bör i synnerhet betrakta Jesu Kristi fullkomliga föredöme i fråga om uthållighet. (Heb 12:2, 3; 1Pe 2:19–24)
Det är också viktigt att man aldrig förlorar ur sikte det kristna hoppet om evigt liv i syndfrihet. Inte ens döden kan omintetgöra detta hopp. (Rom 5:4, 5; 1Th 1:3; Upp 2:10) Det lidande man får utstå nu förbleknar till intet när man tänker på allt det storslagna som förverkligandet av detta hopp kommer att innebära. (Rom 8:18–25) Med evigheten som perspektiv är all vedermöda, hur svår den än kan verka för ögonblicket, ”kortvarig och lätt”. (2Kor 4:16–18) När man tänker på att prövningarna är tillfälliga och håller fast vid det kristna hoppet, kan man lättare hålla modet uppe och förbli trogen mot Jehova Gud.
En kristens uthållighet är inte beroende av hans egen styrka. Det är Jehova, den Högste, som ger styrka och stöd åt sina tjänare genom sin ande och genom trösten från Skrifterna. Han ”ger uthållighet” åt dem som helt och fullt litar på honom, och de kristna kan därför med rätta be honom om hjälp och om den vishet som krävs för att klara en viss prövning. (Rom 15:4, 5; Jak 1:5) Jehova kommer aldrig att tillåta att någon av hans tjänare utsätts för en prövning som är omöjlig att uthärda. Om man söker hjälp hos honom i full förtröstan och utan att förlora tron, kommer han att bereda en utväg så att man kan hålla ut. (1Kor 10:13; 2Kor 4:9)
Kristna som får lida kan hämta obegränsad kraft och styrka från Jehova. Aposteln Paulus bad om att de kristna i Kolossai skulle göras ”starka med all kraft efter vidden av ... [Guds] härliga makt för att fullständigt kunna hålla ut och vara tålmodiga med glädje”. (Kol 1:11) Ett exempel på vad denna ”härliga makt” kan uträtta är Jesu Kristi uppståndelse från de döda och hans upphöjelse till Faderns högra sida. (Ef 1:19–21)
Jehova Gud och hans Son vill att alla skall lyckas med att hålla ut. Det framgår av att Jesus Kristus uppmuntrade medlemmarna av de kristna församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia att visa uthållighet. (Upp 2:1–3, 8–10, 12, 13, 18, 19; 3:4, 5, 7, 10, 11, 14, 19–21)
Den rätta synen på prövningar. Eftersom de kristna vet att deras eviga framtid är beroende av att de håller ut och att de kan få hjälp från Gud, bör de inte vara rädda för prövningar och vedermöda, och om de drabbas av sådant bör de inte bli förbittrade eller klaga eller ge efter för självömkan. Aposteln Paulus förmanade: ”Låt oss också jubla under vedermödor, eftersom vi vet att vedermödan frambringar uthållighet.” (Rom 5:3) Om man med Guds hjälp tålmodigt och ståndaktigt uthärdar prövningar visar det att man äger uthållighet – något som man före prövningen inte har kunnat vara säker på eller fått visa i praktiken.
Uthålligheten skall ”uträtta sitt verk fullständigt” genom att man låter prövningen ha sin gång utan att man tar till metoder som strider mot Bibeln för att snabbt få den att upphöra. På så sätt prövas och luttras tron, och dess uppehållande kraft kommer tydligt till uttryck. Svagheter kanske avslöjas, så att den kristne kan se sina brister och göra nödvändiga förbättringar. Prövningar som man troget uthärdar kan forma ens personlighet, så att man blir mer tålmodig, medkännande, vänlig och kärleksfull mot andra. När man låter uthålligheten ”uträtta sitt verk fullständigt”, kommer man därför inte att ”sakna något” av det som Jehova Gud vill se hos sina godkända tjänare. (Jak 1:2–4)