Att löpa loppet med uthållighet
”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” — HEBRÉERNA 12:1.
1. a) Vad föreläggs oss, när vi överlämnar oss åt Jehova Gud? b) Vad slags lopp måste en kristen vara inställd på?
NÄR vi överlämnade oss åt Jehova genom Jesus Kristus, förelade Gud oss ett tävlingslopp, symboliskt talat. Vid det loppets mål kommer alla som framgångsrikt har fullbordat loppet att få ett pris. Vilket pris? Jo, evigt liv! För att vinna detta storslagna pris måste den kristne löparen vara inställd inte bara på ett kort och snabbt sprinterlopp, utan på ett långdistanslopp. Han kommer således att behöva uthållighet och uthärdande. Han måste hålla ut både under det långvariga slitet under själva loppet och vid de hinder som uppstår under det.
2, 3. a) Vad kommer att hjälpa oss att löpa det kristna loppet till mål? b) Hur hjälpte glädje Jesus att löpa loppet med uthållighet?
2 Vad kommer att hjälpa oss att löpa ett sådant lopp ända fram till mål? Ja, vad var det som hjälpte Jesus att uthärda, när han var en människa här på jorden? Jo, han hämtade inre styrka av egenskapen glädje. I Hebréerna 12:1—3 heter det: ”Alltså, eftersom vi har en så stor sky av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron. Ja, betrakta noga den som har utstått sådan motsägelse av syndare emot deras egna intressen, för att ni inte skall bli trötta och ge tappt i era själar.”
3 På grund av att Jesus hade Jehovas glädje kunde han fortsätta att löpa loppet genom hela sin offentliga tjänst. (Jämför Nehemja 8:10, NW.) Hans glädje hjälpte honom att till och med uthärda en skymflig död på tortyrpålen, och därefter fick han uppleva den obeskrivliga glädjen att få uppstå från de döda och fara upp till sin Faders högra sida för att där få fullborda Guds verk. Genom att han som människa höll ut på Guds sida höll han fast vid sin rätt till evigt liv. Ja, som det heter i Lukas 21:19: ”Genom er uthållighet skall ni förvärva era själar.”
4. Hur var Jesus ett gott exempel för dem som löper med honom, och vad bör vi ha i tankarna?
4 Jesus Kristus föregick med det allra bästa exempel för dem som löper med honom, och hans exempel övertygar oss om att vi också kan vinna. (1 Petrus 2:21) Det som Jesus ber oss göra, det kan vi också göra. Vi kan uthärda, precis som han kunde. För att kunna efterlikna honom och orubbligt hålla ut måste vi ha skälen till att vara glada i tankarna. (Johannes 15:11, 20, 21) Glädje kommer att stärka oss att fortsätta att löpa loppet i Jehovas tjänst, tills vi har vunnit det underbara priset, evigt liv. — Kolosserna 1:10, 11.
5. Hur kan vi vara glada och styrkta för det lopp som vi har framför oss?
5 För att hjälpa oss att fortsätta att löpa ger Jehova oss kraft som är över det normala. När vi blir förföljda, är det den kraften och vetskapen om varför vi har privilegiet att få utstå förföljelse som styrker oss. (2 Korintierna 4:7—9) Allt som vi går igenom för att ära Guds namn och försvara hans suveränitet är en orsak till glädje som ingen kan ta ifrån oss. (Johannes 16:22) Detta förklarar varför apostlarna, efter det att de på order av den judiska Sanhedrin hade blivit slagna för att de hade burit vittnesbörd om de underbara ting som Jehova Gud hade utfört i förbindelse med Jesus, gladde sig ”över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans namns skull”. (Apostlagärningarna 5:41, 42) Deras glädje kom inte av förföljelsen i sig, utan av den djupa inre tillfredsställelse som de kände därför att de visste att de behagade Jehova och Jesus.
6, 7. Varför kan den kristne löparen jubla också under vedermödor, och med vilket resultat?
6 En annan uppehållande kraft i vårt liv är det hopp som Gud har gett oss. Som Paulus uttryckte det: ”Må vi ... åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi också genom tro har vunnit tillträde till denna oförtjänta omtanke, vari vi nu står; och låt oss jubla på grund av hoppet om Guds härlighet. Och inte bara detta, utan låt oss också jubla under vedermödor, eftersom vi vet att vedermödan frambringar uthållighet; uthålligheten i sin tur ett beprövat tillstånd; det beprövade tillståndet i sin tur hopp, och hoppet medför ingen besvikelse.” — Romarna 5:1—5.
7 Vedermödor i sig är inte till glädje, utan det är de fridsamma frukter som de frambringar efteråt som är till glädje. Dessa frukter är uthållighet, ett beprövat tillstånd, hopp och uppfyllelsen av det hoppet. Genom att vi håller ut kommer vi att få Guds godkännande. När vi har Guds godkännande, kan vi med tillförsikt hoppas på att de löften som han har gett skall förverkligas. Tills detta hopp är uppfyllt, håller det oss på rätt kurs och uppmuntrar oss under vedermöda. — 2 Korintierna 4:16—18.
Lyckliga är de som håller ut!
8. Varför är denna vänteperiod inte ett slöseri med tiden för oss?
8 Medan vi väntar på den av Gud fastställda tiden för att dela ut prisen åt löparna, upplever vi förändringar inom oss själva. Detta är de andliga framsteg som blir resultatet av att vi framgångsrikt har klarat av olika prövningar, och dessa andliga framsteg tillvinner oss stor ynnest inför Gud. De andliga framstegen bevisar vad vi är och ger oss tillfälle att utöva samma fina egenskaper som forntidens trogna och i synnerhet vårt stora föredöme, Jesus Kristus, visade. Så här skriver lärjungen Jakob: ”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet. Men låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt, för att ni må vara fullständiga och välbehållna i varje avseende och ingenting sakna.” (Jakob 1:2—4) Ja, vi kan förvänta att få utstå olika prövningar, men detta kommer att leda till att vi fortsätter med att odla de rätta egenskaperna. Vi visar därigenom att vi — vilka hinder vi än kan möta — önskar förbli i detta lopp tills priset är vunnet.
9, 10. a) Varför är de som uthärdar prövningar lyckliga, och hur bör vi möta prövningar? b) Vilka var forntidens lyckliga, och hur kan vi få komma att räknas bland denna lyckliga skara?
9 Inte underligt därför att Jakob skriver: ”Lycklig är den man som fortsätter att hålla ut under det han prövas, därför att han sedan han blivit godkänd skall få livets krona, som Jehova har lovat dem som fortfar att älska honom”! (Jakob 1:12) Må vi konsekvent möta prövningar, väpnade med de gudaktiga egenskaper som kommer att styrka oss att övervinna dem. — 2 Petrus 1:5—8.
10 Kom ihåg att Gud inte handlar med oss på ett nytt eller hittills okänt sätt. Gud handlade på samma sätt med den ”stora skyn” av trogna forntida vittnen, när de bevisade sin lojalitet mot honom. (Hebréerna 12:1) Gud godkände dem, som vi kan se av Guds ord, och vi betraktar dem alla som lyckliga, därför att de höll ut under prövning. Jakob skriver: ”Bröder, ta profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i att lida ont och öva tålamod. Se! Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och har sett det slutresultat Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” (Jakob 5:10, 11) Det var förutsagt att det under dessa kritiska yttersta dagar skulle framträda några på världsscenen som skulle tjäna Jehova med ostrafflighet, precis som dessa profeter gjorde i forna tider. Är vi inte lyckliga över att få vara de som gör detta? — Daniel 12:3; Uppenbarelseboken 7:9.
Att hämta styrka av Jehovas uppmuntrande ord
11. Hur kan Guds ord hjälpa oss att hålla ut, och varför bör vi inte vara lika ställena med klippgrund i Jesu liknelse?
11 Paulus pekade på ett annat hjälpmedel till att visa uthållighet, när han sade att vi ”genom vår uthållighet [tålmodiga uthållighet, The Twentieth Century New Testament] och genom trösten från Skrifterna må ha hopp”. (Romarna 15:4) Sanningen, Guds ord, måste bli djupt rotad inom oss för att den alltid skall kunna locka fram en rätt reaktion hos oss. Det skulle inte vara till någon som helst nytta för oss att likna den klippgrund som Jesus beskriver i sin liknelse om såningsmannen: ”Det [finns] de som sås ut på ställen med klippgrund: så snart som de har hört ordet, tar de emot det med glädje. Ändå har de ingen rot i sig, utan de består bara till en tid; sedan, så snart som vedermöda eller förföljelse uppstår för ordets skull, förmås de att snava och falla.” (Markus 4:16, 17) Sanningen från Guds ord blir inte djupt rotad i sådana personer; och i tider av vedermöda är de därför ur stånd att hämta någon hjälp från denna sanna källa till styrka och hopp.
12. Vilken illusion bör vi inte ha, när vi tar emot de goda nyheterna?
12 En person som tar emot Rikets goda nyheter bör inte göra sig några illusioner om det som skall följa. Han slår in på en livskurs som kommer att medföra vedermöda eller förföljelse. (2 Timoteus 3:12) Men han kan räkna det för ”idel glädje” att han får privilegiet att gå igenom olika prövningar för att han håller fast vid Guds ord och talar med andra om det. — Jakob 1:2, 3.
13. Hur och varför gladde sig Paulus över de kristna i Tessalonika?
13 Under det första århundradet ställde motståndare i Tessalonika till upplopp, därför att Paulus predikade. När Paulus begav sig till Berea, följde dessa förföljare efter honom dit för att ställa till mera bråk. Så här skrev den förföljde aposteln till de trogna personer som stannade kvar i Tessalonika: ”Vi är pliktiga att alltid tacka Gud för er, bröder, såsom lämpligt är, eftersom er tro växer till i så hög grad och den inbördes kärleken hos alla och envar av er blir allt större. Därför är vi själva stolta över er bland Guds församlingar för er uthållighet och tro i alla era förföljelser och de vedermödor som ni uthärdar. Detta är ett vittnesbörd om Guds rättvisa dom och medför att ni räknas värdiga Guds rike, som ni i sanning lider för.” (2 Tessalonikerna 1:3—5) Trots allt vad de kristna i Tessalonika fick lida för fiendehand, växte de till i fråga om att vara Kristuslika och i antal. Hur var detta möjligt? Därför att de hämtade styrka från Jehovas uppmuntrande ord. De lydde Herrens befallningar och löpte loppet med uthållighet. — 2 Tessalonikerna 2:13—17.
Till frälsning för andra
14. a) Varför fortsätter vi med glädje i tjänsten trots vedermödor? b) Vad ber vi om, och varför?
14 Den förnämsta orsaken till att vi troget och utan att knota uthärdar vedermödor och förföljelse är att vi vill vara med om att rentvå Guds namn. Men det finns också en annan osjälvisk orsak till att vi underkastar oss dessa ting, nämligen att vi skall kunna vidarebefordra nyheterna om Riket till andra, så att det kan uppväckas fler förkunnare av Guds rike, som avger ”offentlig bekännelse till frälsning”. (Romarna 10:10) De som arbetar i Guds tjänst bör be att skördens Herre välsignar deras arbete genom att skänka fler Rikets förkunnare. (Matteus 9:38) Så här skrev Paulus till Timoteus: ”Vad du har hört från mig med stöd av många vittnen, det skall du anförtro åt trogna människor, som i sin tur skall vara tillräckligt kvalificerade att undervisa andra. Som en rätt Kristi Jesu soldat skall du ta din del i att lida ont.” — 2 Timoteus 2:2, 3.
15. Varför bör vi uppföra oss som soldater och som sådana som tävlar ”i idrottsspelen”?
15 En soldat avskiljer sig från icke-militära civilpersoners mindre begränsade liv. Vi får inte heller låta oss bli insnärjda i deras affärer som inte är i Herrens här, utan som faktiskt i stället är på motståndarsidan. Paulus skrev således vidare till Timoteus: ”Ingen som tjänar som soldat invecklar sig i livets kommersiella angelägenheter, för att han måtte vinna den persons godkännande som har värvat honom som soldat. För övrigt, också om någon tävlar i idrottsspelen, blir han inte krönt med mindre han har tävlat enligt reglerna.” (2 Timoteus 2:4, 5) I sin strävan att vinna seger i loppet för ”livets krona” måste löparna utöva självbehärskning och undvika snaror och värdelösa vikter. Därigenom kan de inrikta sig på att föra de goda nyheterna om frälsning till andra. — Jakob 1:12; jämför 1 Korintierna 9:24, 25.
16. Vad kan inte slås i bojor, och till gagn för vilka håller vi ut?
16 På grund av att vi älskar Gud och de fårlika personer som söker finna honom, uthärdar vi med glädje mycket för att nå andra med de goda nyheterna om frälsning. Fienderna kanske slår oss i bojor för att vi predikar Guds ord, men Guds ord kan inte slås i bojor, och det går inte heller att lägga bojor på en sådan sak som att man till frälsning för andra talar med dem om Guds ord. Så här beskrev Paulus för Timoteus orsaken till att han var så villig att utsättas för prövningar: ”Påminn dig att Jesus Kristus blev uppväckt från de döda och var av Davids säd, enligt de goda nyheter jag predikar; i förbindelse med dem lider jag ont, ända till bojor som en ogärningsman. Men ändå är Guds ord inte slaget i bojor. Fördenskull fortsätter jag att uthärda allting för de utvaldas skull, för att också de skall kunna vinna den frälsning som är i gemenskap med Kristus Jesus jämte evig härlighet.” (2 Timoteus 2:8—10) I våra dagar tänker vi inte bara på den lilla kvarlevan av dem som skall få det himmelska riket, utan också på den stora skaran av den rätte Herdens, Jesu Kristi, andra får som skall vinna det jordiska paradiset under Kristi rike. — Uppenbarelseboken 7:9—17.
17. Varför bör vi inte lämna loppet, och vad blir följden om vi fortsätter loppet ända till mål?
17 Om vi vore sådana som gav upp, skulle vi inte hjälpa vare sig oss själva eller någon annan till frälsning, men genom att vi — oavsett vilka hinder vi kan möta — håller ut i det kristna loppet, förblir vi i ett sådant tillstånd att vi kan vinna priset, och vi kan direkt hjälpa andra till frälsning, samtidigt som vi är ett kraftfullt exempel på styrka för dem. Antingen vårt hopp är himmelskt eller jordiskt, är det bra för oss att efterlikna Paulus’ inställning och jaga ”hän emot målet efter priset”. — Filipperna 3:14, 15.
Att ståndaktigt fortsätta loppet
18. Hur kan man vinna priset, och vad måste man undvika för att hålla ut ända till mål?
18 För att vi segerrikt skall kunna fullborda vårt kristna lopp och vara med om att rentvå Jehovas namn och vinna det pris som han har lagt i förvar åt oss, måste vi ståndaktigt fortsätta hela loppet ut. Vi kan således inte hålla ut till slutet, om vi tynger ner oss själva med sådana ting som inte tjänar rättfärdighetens sak. Också när vi har lagt av sådana ting, är kraven ändå så stora att vi måste uppbjuda all den styrka vi kan. Därför ger Paulus följande råd: ”Låt oss ... lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” (Hebréerna 12:1) Vi bör likt Jesus inte överbetona det lidande vi måste bära, utan betrakta det som en låg insats att betala för det glädjerika priset. — Jämför Romarna 8:18.
19. a) Vilken tillförsikt gav Paulus uttryck åt, när hans liv närmade sig sitt slut? b) Vilken tillförsikt bör vi ha om den utlovade belöningen, när vi närmar oss målet på uthållighetsloppet?
19 Nära slutet av sitt liv kunde Paulus säga: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har hållit mig till tron. Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig.” (2 Timoteus 4:7, 8) Vi befinner oss i detta uthållighetslopp för att vinna priset evigt liv. Om vår uthållighet skulle ta slut bara därför att loppet är något längre än vad vi väntade oss när vi började ta del i det, kommer vi inte att lyckas vinna den utlovade belöningen, som nu är nära. Vi kan vara övertygade om att belöningen finns där.
20. Vad bör vara vårt beslut, tills vi har nått loppets mål?
20 Må våra ögon därför inte bli trötta på att hålla utkik efter att den stora vedermödan skall börja och tillintetgöra först det stora Babylon och sedan resten av djävulens organisation. (2 Petrus 3:11, 12) Må vi med tanke på alla de talande tecknen omkring oss se framåt i tro. Må vi omgjorda vår uthållighets länder, och må vi till Jehovas namns rentvående genom Jesus Kristus modigt fortsätta i det lopp som Jehova Gud har förelagt oss, tills vi når målet och vinner det glädjande priset.
Hur skulle du svara?
◻ Vad slags lopp måste en kristen bereda sig på?
◻ Varför är det så viktigt med glädje när man löper loppet?
◻ Vad är de förnämsta orsakerna till att vi förblir i tjänsten trots vedermödor?
◻ Varför bör vi inte lämna det lopp som Gud har förelagt oss?
[Bild på sidan 15]
De kristna måste hålla ut, precis som löparna i ett långdistanslopp
[Bild på sidan 17]
Löparna måste utöva självbehärskning, när de traktar efter ”livets krona”