Guds kärleksfulla gåva

”Den oförtjänta omtanken [skall] härska som kung genom rättfärdighet och föra till evigt liv.” (ROM. 5:21)

1, 2. Vad skulle kunna betraktas som en gåva till mänskligheten, men vilken gåva är av långt större värde?

”ROMARNAS viktigaste arv ... till eftervärlden var deras lag och deras uppfattning att livet skulle levas enligt lag.” (Fil. dr David J. Williams, bibelöversättare och professor vid University of Melbourne i Australien) Det är möjligt att det är så, men det finns ett arv eller en gåva som har långt större värde. Denna gåva är den möjlighet som Gud har gett oss att få en godkänd och rättfärdig ställning inför honom och utsikten till räddning och evigt liv.

² I viss bemärkelse fanns det juridiska aspekter på hur Gud gjorde den gåvan tillgänglig. I Romarbrevets femte kapitel lägger aposteln Paulus fram dessa aspekter, men inte som en torr, juridisk avhandling. Han började i stället med den här spännande försäkran: ”Vi ... har förklarats rättfärdiga till följd av tro, [så må vi] åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” De som får denna gåva av Gud drivs att besvara hans kärlek. Paulus skrev: ”Guds kärlek har utgjutits i våra hjärtan genom den heliga anden.” (Rom. 5:1, 5)

 3. Vilka frågor uppstår?

³ Men varför behövde människorna den här kärleksfulla gåvan? Hur kunde Gud erbjuda den på ett rättvist och opartiskt sätt? Och vad behöver man personligen göra för att få den? Vi ska ta reda på svaren på dessa frågor och se hur de framhäver Guds kärlek.

Guds kärlek kontra synd

4, 5. a) På vilket storslaget sätt visade Jehova sin kärlek? b) Vilken bakgrundskunskap hjälper oss att förstå Romarna 5:12?

⁴ I sin stora kärlek sände Jehova sin enfödde Son för att hjälpa människorna. Paulus formulerade det så här: ”Gud bevisar sin egen kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Rom. 5:8) Tänk på en detalj i den här versen: ”Medan vi ännu var syndare.” Vi behöver alla förstå hur vi hamnade i den situationen.

⁵ Paulus skisserade upp huvuddragen och började med denna realitet: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Rom. 5:12) Det här kan vi förstå tack vare att Gud lät nedteckna en skildring av hur det mänskliga livet fick sin början. Jehova skapade två människor, Adam och Eva. Jehova är fullkomlig, och det var också dessa första människor, våra förfäder. Han gav dem bara en enda anvisning som begränsade dem och sade att de skulle straffas med döden om de inte följde den. (1 Mos. 2:17) Men de gjorde ett katastrofalt val, gick emot Guds anvisning och förkastade på så sätt honom som sin lagstiftare och sin härskare. (5 Mos. 32:4, 5)

 6. a) Varför drabbades Adams avkomlingar av döden, och förändrades situationen i och med den mosaiska lagen? b) Hur kan man illustrera verkningarna av arvsynden?

⁶ Det var först efter det att Adam hade syndat som han blev far och förde synden och dess verkningar vidare till alla sina barn. De hade naturligtvis inte överträtt Guds lag så som Adam hade gjort och anklagades därför inte för samma synd. De hade inte heller fått någon lagsamling än. (1 Mos. 2:17) Men Adams avkomlingar ärvde ändå synd. Synd och död härskade alltså ända till den tid då Gud gav israeliterna en lag, som tydligt visade att de var syndare. (Läs Romarna 5:13, 14.) Verkningarna av arvsynden kan belysas med hjälp av vissa ärftliga sjukdomar, till exempel talassemi och blödarsjuka. Du kanske har läst om att Aleksej, son till den ryske tsaren Nikolaj II och Alexandra, ärvde blödarsjuka. Det är sant att inte alla barn i en sådan familj får sjukdomen, men de kan bära på anlaget för den. Men så är det inte med synden. Den defekt som Adam förde vidare var oundviklig. Ingen kommer undan den. Den leder alltid till döden. Och den förs vidare till alla barn. Skulle den svåra situationen någonsin kunna upphöra?

Guds gåva genom Jesus Kristus

7, 8. Vilka motsatta resultat fick två fullkomliga människors handlingar?

⁷ I sin kärlek sörjde Jehova för att den nedärvda synden skulle kunna besegras. Paulus förklarade att det gjordes möjligt genom en annan människa, en fullkomlig människa – i själva verket en andre Adam. (1 Kor. 15:45) Men de val som dessa båda fullkomliga människor gjorde fick vitt skilda resultat. På vilket sätt? (Läs Romarna 5:15, 16.)

⁸ ”Det är inte med gåvan som det var med överträdelsen”, skrev Paulus. Adam var skyldig till denna överträdelse, och han fick med rätta en fällande dom – döden. Men det var inte bara han som dog. Vi läser: ”Många dog genom en endas [dvs. Adams] överträdelse.” Straffet för synd är enligt Jehovas rättvisa normer död. Så alla Adams ofullkomliga avkomlingar, däribland vi, förtjänar döden eftersom vi alla är syndare. Men vi kan hämta tröst i tanken att Jesus, som var fullkomlig, kunde uppnå ett helt motsatt resultat. Vilket då? Vi hittar svaret i Paulus uttalande om att människor av alla slag ”har förklarats rättfärdiga för liv”. (Rom. 5:18)

 9. Vad gjorde Gud när han förklarade människor rättfärdiga, som det sägs i Romarna 5:16, 18?

⁹ Vilken känsla förmedlar de grekiska ord som återgetts med uttrycken ”rättfärdighetsförklaring” och ”förklarats rättfärdiga”? David Williams, som citerades tidigare, skrev att Paulus använde ”en juridisk metafor som lyfter fram en poäng som har juridisk anstrykning. Den handlar om en förändring i en persons ställning i förhållande till Gud, inte om någon inre förändring av personen ... Metaforen framställer Gud som en domare som har fällt ett utslag till förmån för den anklagade, som så att säga har ställts inför Guds domarsäte, anklagad för orättfärdighet. Men Gud frikänner den anklagade.”

10. Vad gjorde Jesus som ledde till att människor kan förklaras rättfärdiga?

¹⁰ Hur kunde Gud, ”hela jordens domare”, frikänna en orättfärdig människa? (1 Mos. 18:25) Han lade grunden till detta när han kärleksfullt sände sin enfödde Son till jorden. Jesus gjorde sin Faders vilja fullt ut, trots frestelser, smädelser och mycket hån. Han bevarade sig trogen ända in i döden på en tortyrpåle. (Hebr. 2:10) Genom att offra sitt fullkomliga människoliv frambar han en lösen som kunde befria eller friköpa Adams avkomlingar från synd och död. (Matt. 20:28; Rom. 5:6–8)

11. Vilken motsvarighet ligger till grund för återlösningen?

¹¹ På ett annat ställe använde Paulus uttrycket ”en motsvarande lösen”. (1 Tim. 2:6) Vad var motsvarigheten? Adam förorsakade att miljarder människor, hans avkomlingar, drabbades av ofullkomlighet och död. Det är sant att Jesus som fullkomlig människa kunde ha gett upphov till miljarder fullkomliga människor.a Tanken har därför framförts att en kombination av Jesu liv och hans potentiella fullkomliga avkomlingar utgjorde ett offer som motsvarade Adam och hans ofullkomliga avkomlingar. Men Bibeln säger inte att Jesu potentiella avkomlingar utgjorde någon del av lösen. Romarna 5:15–19 framhåller att ”en endas” död gav befrielse. Ja, Jesu fullkomliga liv motsvarade Adams. Fokus ligger, och bör ligga, uteslutande på Jesus Kristus. Det blev möjligt för människor av alla slag att få den fria gåvan och liv tack vare att Jesus utförde ”ett enda rättfärdiggörelseverk”, hans lydnad och trohet ända in i döden. (2 Kor. 5:14, 15; 1 Petr. 3:18) Hur uppnåddes detta frikännande?

Frikännande som grundar sig på återlösningen

12, 13. Varför är de som förklaras rättfärdiga i behov av Guds barmhärtighet och kärlek?

¹² Jehova tog emot det lösenoffer som hans Son frambar. (Hebr. 9:24; 10:10, 12) Men Jesu lärjungar på jorden, däribland hans trogna apostlar, var fortfarande ofullkomliga. De försökte verkligen göra det som var rätt, men de lyckades inte alltid. Varför inte det? Därför att de hade ärvt synd. (Rom. 7:18–20) Men Gud kunde göra något åt det hela, och det gjorde han. Han tog emot denna ”motsvarande lösen” och var villig att använda den till nytta för sina tjänare på jorden.

¹³ Det var inte så att Gud var skyldig apostlarna eller några andra att låta dem få nytta av återlösningen därför att de hade utfört vissa goda gärningar. Det var i stället hans barmhärtighet och stora kärlek som drev honom. Han valde att frikänna apostlarna och andra och att betrakta dem som oskyldiga till den nedärvda synden. Paulus sade klart och tydligt: ”Ja, på grund av denna oförtjänta omtanke har ni blivit räddade genom tro; och detta beror inte på er, det är Guds gåva.” (Ef. 2:8)

14, 15. Vilken belöning får de som Gud förklarade rättfärdiga, men vad behövde de ändå göra?

¹⁴ Tänk vilken fantastisk gåva det är att den Allsmäktige förlåter både den synd som en person har ärvt och de fel som han har begått! Det går inte att räkna alla de synder som människor har begått innan de blev kristna, och ändå kan Gud med återlösningen som grund förlåta dessa synder. Paulus skrev: ”Gåvan som följde på många överträdelser blev en rättfärdighetsförklaring.” (Rom. 5:16) Apostlarna och andra som fick denna kärleksfulla gåva (dvs. blev förklarade rättfärdiga) behövde fortsätta att tillbe den sanne Guden i tro. Med vilken belöning i framtiden? ”De som får detta överflöd av den oförtjänta omtanken och av rättfärdighetens fria gåva [skall] ... ha liv och härska som kungar genom den ende, Jesus Kristus.” Ja, den gåvan, rättfärdighet, ger ett rakt motsatt resultat. Den leder till liv. (Rom. 5:17; läs Lukas 22:28–30.)

¹⁵ De som får den gåvan, dvs. förklaras rättfärdiga, blir Guds andliga söner. Som Kristi medarvingar ser de fram emot att få bli uppväckta till liv i himlen som andevarelser och få ”härska som kungar” tillsammans med honom. (Läs Romarna 8:15–17, 23.)

Andra får del av Guds kärlek

16. Vilken gåva kan de som har ett jordiskt hopp få redan nu?

¹⁶ Inte alla som har tro och tjänar Gud som lojala kristna förväntar sig att ”härska som kungar” med Kristus i himlen. Många har ett hopp som liknar det som Guds förkristna tjänare hade. De hoppas få leva för evigt i ett paradis på jorden. Kan de redan nu få en kärleksfull gåva av Gud och betraktas som rättfärdiga med jordiskt liv i sikte? Med det Paulus skrev i Romarbrevet som grund är det uppmuntrande svaret ja!

17, 18. a) Hur betraktade Gud Abraham? b) Varför kunde Jehova betrakta Abraham som rättfärdig?

¹⁷ Paulus hänvisade till Abraham, ett bra exempel på en man med tro som levde innan Jehova hade gett israeliterna lagen och långt innan Kristus öppnade vägen till himmelskt liv. (Hebr. 10:19, 20) Vi läser: ”Det var ... inte genom lag som Abraham eller hans avkomma fick löftet att han skulle bli arvinge till en värld, utan det var genom rättfärdighet av tro.” (Rom. 4:13; Jak. 2:23, 24) Så Gud betraktade den trogne Abraham som rättfärdig. (Läs Romarna 4:20–22.)

¹⁸ Detta kan inte betyda att Abraham var syndfri under alla de årtionden som han tjänade Jehova. Nej, han var inte rättfärdig i den bemärkelsen. (Rom. 3:10, 23) Men i sin gränslösa vishet vägde Jehova in att Abraham hade en enastående tro och visade den i handling. Han visade i synnerhet tro på den utlovade ”avkomman” som skulle komma i hans släktlinje. Den avkomman visade sig vara Messias, Kristus. (1 Mos. 15:6; 22:15–18) Så med den ”lösen som betalats i Kristus Jesus” som grund kan Gud, domaren, förlåta synder som begåtts i det förgångna. Abraham och andra trogna under den förkristna tiden ska därför få en uppståndelse. (Läs Romarna 3:24, 25; Ps. 32:1, 2)

En rättfärdig ställning nu

19. Varför är Guds syn på Abraham uppmuntrande för många i vår tid?

¹⁹ Kärlekens Gud betraktade alltså Abraham som rättfärdig, och det är uppmuntrande för sanna kristna i vår tid. Jehova förklarade inte honom rättfärdig i samma bemärkelse som han gör med de smorda, ”Kristi medarvingar”. Dessa utvalda är ”kallade att vara heliga” och tas emot som ”Guds söner”. (Rom. 1:7; 8:14, 17, 33) Abraham däremot blev ”Jehovas vän”, och det blev han innan lösenoffret hade framburits. (Jak. 2:23; Jes. 41:8) Hur är då situationen för de kristna som har hoppet att få leva på jorden i det återställda paradiset?

20. Vad väntar sig Gud av dem som han betraktar som rättfärdiga?

²⁰ Dessa har inte fått ”rättfärdighetens fria gåva” med himmelskt liv i sikte, ”med hjälp av frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus”. (Rom. 3:24; 5:15, 17) Men de har stark tro på Gud och lösenanordningen, och de visar sin tro genom goda gärningar. En sådan gärning är att predika ”Guds kungarike” och att undervisa om det som gäller ”Herren Jesus Kristus”. (Apg. 28:31) Jehova kan alltså betrakta dem som rättfärdiga i samma bemärkelse som han gjorde med Abraham. Den gåva som dessa får – vänskap med Gud – skiljer sig från den ”fria gåva” som de smorda får. Men de är verkligen djupt tacksamma för sin gåva.

21. Vad kan bli möjligt tack vare Jehovas kärlek och rättvisa?

²¹ Om du hoppas få leva för evigt på jorden behöver du komma ihåg att det löftet inte kommer från någon nyckfull jordisk härskare. Det är i stället Jehova, universums Suverän, som i sin vishet har bestämt detta. Han förverkligar sina avsikter steg för steg, i harmoni med sann rättvisa och som ett uttryck för sin stora kärlek. Paulus kunde verkligen säga: ”Gud bevisar sin egen kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Rom. 5:8)

[Fotnot]

Minns du?

• Vad ärvde Adams avkomlingar, och vad ledde det till?

• Hur gavs en motsvarande lösen, och vad var motsvarigheten?

• Vilken möjlighet har du fått tack vare Guds kärleksfulla gåva?

[Bild på sidan 13]

Den fullkomliga människan Adam syndade. Den fullkomliga människan Jesus frambar ”en motsvarande lösen”.

[Bild på sidan 15]

Vilka goda nyheter – vi kan förklaras rättfärdiga med hjälp av Jesus!