”Det är så Gud har älskat oss”
”Om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva pliktiga att älska varandra.” — 1 JOHANNES 4:11.
1. Varför kommer miljontals människor att församlas i Rikets salar och vid andra mötesplatser över hela jorden den 23 mars efter solnedgången?
SÖNDAGEN den 23 mars 1997 efter solnedgången kommer säkert över 13.000.000 människor att församlas över hela jorden i Rikets salar och vid andra mötesplatser som används av Jehovas vittnen. Varför det? Jo, därför att deras hjärtan har rörts av Guds största uttryck för kärlek mot människorna. Jesus Kristus riktade uppmärksamheten på detta storslagna bevis på Guds kärlek, när han sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Johannes 3:16.
2. Vilka frågor bör vi alla ställa oss angående hur vi reagerar på Guds kärlek?
2 När vi tänker på den kärlek Gud har visat oss, bör vi fråga oss själva: ”Uppskattar jag verkligen det som Gud har gjort? Visar jag denna uppskattning i det sätt varpå jag använder mitt liv?”
”Gud är kärlek”
3. a) Varför är det inte något ovanligt för Gud att visa kärlek? b) Hur är kraft och vishet uppenbara i hans skaparverk?
3 ”Gud är kärlek”, och det är därför i och för sig inte något ovanligt att han visar kärlek. (1 Johannes 4:8) Kärlek är hans mest framträdande egenskap. Gud visade på ett enastående sätt sin kraft, när han beredde jorden för människan att bo på och fick bergen att höja sig och samlade vattnet i hav och sjöar. (1 Moseboken 1:9, 10) Han visade sin stora vishet, när han satte i gång vattnets och syrets kretslopp, när han skapade de oräkneliga mikroorganismerna och alla olika slag av växtlighet för att omvandla kemiska ämnen i jorden till en sådan form att människan skulle kunna tillgodogöra sig dem för att uppehålla livet och när han satte hennes biologiska klocka i samklang med längden på dagarna och månaderna på jorden. (Psalm 104:24; Jeremia 10:12) Men ännu mer framträdande i den fysiska skapelsen är bevisen på Guds kärlek.
4. Vilka bevis på Guds kärlek bör vi alla se och uppskatta i den fysiska skapelsen?
4 När vi biter i en saftig mogen frukt, som uppenbarligen inte bara skapades till att ge oss näring, utan också till att skänka oss njutning, ger vårt smaksinne oss bevis på Guds kärlek. Våra ögon ser omisskännliga bevis på Guds kärlek i fantastiska solnedgångar, den stjärnbeströdda himlen en klar natt, variationen av blommor i lysande färger, djurungars upptåg och vänners varma leenden. När vi andas in den ljuvliga doften av vårblommor, gör vårt luktsinne oss medvetna om Guds kärlek. Vi förnimmer Guds kärlek genom hörseln när vi lyssnar till ljudet av ett vattenfall, till fågelsång och till rösterna av dem vi älskar. Vi förnimmer den också när någon vi älskar ger oss en innerlig kram. Vissa djur är utrustade med förmågan att se, höra eller känna lukten av sådant som vi människor inte kan uppfatta. Men inget djur kan förnimma Guds kärlek på det sätt som människan kan, människan som skapades till Guds avbild. — 1 Moseboken 1:27.
5. Hur visade Jehova överflödande kärlek mot Adam och Eva?
5 När Jehova Gud skapade de första människorna, Adam och Eva, var de omgivna av bevis på hans kärlek. Han hade planterat en trädgård, ett paradis, och han hade låtit träd av alla slag växa upp i denna trädgård. Han hade skapat en flod till att vattna den och fyllt den med fascinerande fåglar och djur. Han gav Adam och Eva allt detta som deras hem. (1 Moseboken 2:8–10, 19) Jehova behandlade dem som sina barn, som en del av sin universella familj. (Lukas 3:38) Det första människoparets himmelske Fader gav dem det tillfredsställande uppdraget att utvidga paradiset till att omfatta hela jorden efter det mönster som han hade gett dem i Eden. Hela jorden skulle bli befolkad med deras avkomlingar. — 1 Moseboken 1:28.
6. a) Vad tycker du om Adams och Evas upproriska handlingssätt? b) Hur kan vi visa att vi har lärt något av det som hände i Eden och att vi har dragit nytta av den kunskapen?
6 Men snart sattes Adam och Eva på ett lydnadsprov, ett lojalitetsprov. Först misslyckades den ena av dem och sedan den andre i att visa uppskattning av den kärlek som hade visats dem. Det de gjorde var chockerande. Det var oförlåtligt! Det ledde till att de förlorade sitt förhållande till Gud, blev uteslutna ur hans familj och utdrivna ur Eden. Vi känner fortfarande verkningarna av deras synd. (1 Moseboken 2:16, 17; 3:1–6, 16–19, 24; Romarna 5:12) Men har vi lärt oss något av det som hände? Hur reagerar vi på Guds kärlek? Visar våra dagliga beslut att vi uppskattar hans kärlek? — 1 Johannes 5:3.
7. Hur visade Jehova, trots Adams och Evas handlingssätt, kärlek till deras avkomlingar?
7 Gud lät inte ens våra första föräldrars totala brist på uppskattning av allt som han hade gjort för dem dämpa hans egen kärlek. Av medkänsla med de människor som ännu inte hade fötts, inbegripet oss som lever nu, lät Gud Adam och Eva skaffa barn innan de dog. (1 Moseboken 5:1–5; Matteus 5:44, 45) Om han inte hade gjort det, skulle ingen av oss ha blivit född. Jehova uppenbarade också gradvis sin vilja och gav därigenom dem av Adams avkomlingar som utövade tro orsak att hysa hopp. (1 Moseboken 3:15; 22:18; Jesaja 9:6, 7) Hans anordning omfattade det medel varigenom människor av alla nationer skulle kunna återfå det som Adam hade förlorat, nämligen fullkomligt mänskligt liv som godkända medlemmar av Guds universella familj. Han gjorde detta genom att tillhandahålla en lösen.
Varför en lösen?
8. Varför kunde Gud inte bara ha bestämt att ingen av Adams lydiga avkomlingar skulle behöva dö, även om Adam och Eva måste göra det?
8 Behövde verkligen ett människoliv betalas som lösenpris? Kunde inte Gud bara ha bestämt att även om Adam och Eva måste dö för sitt uppror, så kunde alla deras avkomlingar som lydde honom få leva för evigt? Detta kanske låter rimligt kortsiktigt sett ur mänsklig synvinkel. Men Jehova är ”en som älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Psalm 33:5) Det var först efter det att Adam och Eva hade blivit syndare som de fick barn; och därför föddes inget av deras barn fullkomligt. (Psalm 51:5) De hade alla ärvt synd, och straffet för synd är död. Om Jehova hade ignorerat detta, vad slags exempel skulle det ha gett medlemmarna av hans universella familj? Han kunde inte ignorera sina egna rättfärdiga normer. Han respekterade rättvisans krav. Ingen skulle någonsin med fog kunna kritisera Guds sätt att ta itu med de frågor det gällde. — Romarna 3:21–23.
9. Vad slags lösen krävdes enligt Guds rättvisenorm?
9 Vad skulle då kunna utgöra en lämplig grund till att befria dem av Adams avkomlingar som kärleksfullt lydde Jehova? Om en fullkomlig människa dog en offerdöd, kunde enligt rättvisans krav värdet av detta fullkomliga liv täcka över deras synder som trodde på och tog emot denna lösen. Eftersom det var på grund av denne ende man, Adam, som hela människosläktet blev syndare, kunde det utgjutna blodet av en annan fullkomlig människa, vars liv hade motsvarande värde, få rättvisans våg att komma i jämvikt. (1 Timoteus 2:5, 6) Men var skulle man kunna finna en sådan person?
Hur stor var kostnaden?
10. Varför kunde ingen av Adams avkomlingar tillhandahålla den lösen som behövdes?
10 Det fanns ingen bland syndaren Adams avkomlingar som kunde tillhandahålla det som behövdes för att betala tillbaka de möjligheter till liv som Adam hade förverkat. ”Inte en av dem kan på något sätt friköpa ens en broder eller ge Gud en lösen för honom, (och priset för friköpandet av deras själ är så dyrt att det har upphört till obestämd tid), så att han skulle fortsätta att leva för alltid och inte se gropen.” (Psalm 49:7–9) Men i stället för att lämna människan utan hopp gjorde Jehova en barmhärtig anordning.
11. Hur tillhandahöll Jehova det fullkomliga människoliv som behövdes för en lämplig lösen?
11 Jehova sände inte någon ängel till jorden som låtsades att han dog genom att offra en kropp av kött och blod, medan han samtidigt själv fortsatte att leva som en ande. Endast Gud, Skaparen, kunde tänka ut och utföra ett sådant underverk som att överföra en himmelsk sons livskraft och personlighetsmönster till en kvinnas livmoder. Den kvinnan var Maria, dotter till Heli, som var av Judas stam. Guds verksamma kraft, hans heliga ande, skyddade barnet medan det växte i sin mors livmoder, och det föddes som en fullkomlig människa. (Lukas 1:35; 1 Petrus 2:22) Denne hade då till sitt förfogande det pris som behövdes för att tillhandahålla den lösen som helt skulle uppfylla den gudomliga rättvisans krav. — Hebréerna 10:5.
12. a) I vilken bemärkelse är Jesus Guds ”enfödde Son”? b) Hur var det ett uttryck för Guds kärlek till människorna att han sände sin enfödde Son för att tillhandahålla lösen?
12 Vilken av sina myriader himmelska söner gav Jehova i uppdrag att göra detta? Den som Bibeln beskriver som hans ”enfödde Son”. (1 Johannes 4:9) Detta uttryck används inte för att beskriva det han blev när han föddes som människa, utan det han var dessförinnan i himlarna. Han är den ende som Jehova skapade direkt utan medverkan av någon annan. Han är den förstfödde av all skapelse. Det var honom som Gud använde för att skapa alla andra skapelser. Änglarna är Guds söner, precis som Adam var en son av Gud. Men om Jesus sägs det att han har ”en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader”. Han sägs bo ”på platsen vid Faderns bröst”. (Johannes 1:14, 18) Han har ett nära, förtroligt och innerligt förhållande till Fadern. Han delar sin Faders kärlek till människorna. Ordspråken 8:30, 31 ger uttryck åt hur Fadern känner för denne Son och även för hur Sonen känner för mänskligheten: ”Jag kom att vara den som han [Jehova] höll särskilt kär dag efter dag, medan jag gladdes inför honom hela tiden, ... och de ting som jag [Jesus, Jehovas mästerlige arbetare, visheten personifierad] höll kära var hos människosönerna.” Gud sände denne sin allra käraste Son till jorden för att tillhandahålla lösen. Följande ord av Jesus har därför verkligt djup innebörd: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son.” — Johannes 3:16.
13, 14. Vad bör Bibelns berättelse om Abrahams försök att offra Isak hjälpa oss att uppskatta när det gäller Jehovas handlande? (1 Johannes 4:10)
13 För att hjälpa oss att i någon mån förstå vad detta innebar befallde Gud därför Abraham för omkring 3.890 år sedan, dvs. långt innan Jesus kom till jorden: ”Jag ber dig, ta din son, din ende son, som du har så kär, Isak, och gör en färd till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett av bergen som jag kommer att ange för dig.” (1 Moseboken 22:1, 2) Abraham handlade i tro och lydde. Tänk dig in i Abrahams situation. Vad skulle du ha gjort, om det hade varit din son, din ende son som du älskade innerligt? Hur skulle du känna det, när du klöv veden till brännoffret, gjorde färden på flera dagar till landet Moria och lade din son på altaret?
14 Varför har en medkännande förälder sådana känslor? I Första Moseboken 1:27 heter det att Gud skapade människan till sin avbild. Våra känslor av kärlek och medkänsla återspeglar på ett mycket begränsat sätt Jehovas kärlek och medkänsla. I Abrahams fall ingrep Gud, så att Isak inte kom att offras. (1 Moseboken 22:12, 13; Hebréerna 11:17–19) Men i sitt eget fall fullföljde Jehova offrandet av sin Son för att tillhandahålla en lösen, trots att detta skedde till stor kostnad både för honom själv och för hans Son. Gud gjorde inte detta på grund av att han var skyldig att göra det, utan i stället som ett uttryck för ovanligt stor oförtjänt omtanke. Uppskattar vi detta till fullo? — Hebréerna 2:9.
Vad som blir möjligt genom lösen
15. Hur har lösen påverkat människors liv även i den nuvarande tingens ordning?
15 Denna kärleksfulla anordning som Gud har gjort har en djup inverkan på deras liv som tar emot den i tro. De var tidigare utestängda från Gud på grund av synden. De var, som det uttrycks i Guds ord, ”fiender”, därför att deras ”sinne var vänt till de gärningar som var onda”. (Kolosserna 1:21–23) Men de blev ”försonade med Gud genom hans Sons död”. (Romarna 5:8–10) Eftersom de har förändrat sitt levnadssätt och har tagit emot den förlåtelse som Gud gör möjlig för dem som utövar tro på Kristi offer, får de ett rent samvete. — Hebréerna 9:14; 1 Petrus 3:21.
16. Vilka välsignelser får den lilla hjorden på grund av tro på lösen?
16 Jehova Gud har gett ett begränsat antal av dessa, en liten hjord, den oförtjänta ynnesten att förenas med hans Son i det himmelska kungariket, i syfte att genomföra sitt ursprungliga uppsåt med jorden. (Lukas 12:32) De har tagits ut ”ur varje stam och tungomål och folk och nation ... till att vara ett kungarike och präster åt vår Gud, och de skall härska som kungar över jorden”. (Uppenbarelseboken 5:9, 10) Till dessa skrev aposteln Paulus: ”Ni har fått en ande på grund av adoption som söner, genom vilken ande vi ropar: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn. Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar.” (Romarna 8:15–17) Genom att bli adopterade av Gud som hans söner får de det dyrbara förhållande till honom som Adam förlorade; men dessa söner kommer också att få privilegiet att tjäna i himlen, något som Adam aldrig fick. Inte underligt att aposteln Johannes sade: ”Se vad slags kärlek Fadern har gett oss, så att vi skulle kallas Guds barn”! (1 Johannes 3:1) I fråga om dem ger Gud inte enbart uttryck åt en kärlek grundad på principer (a·gạ·pe), utan också åt den ömma tillgivenhet (fi·lị·a) som kännetecknar det band som finns mellan verkliga vänner. — Johannes 16:27.
17. a) Vilken möjlighet får alla som utövar tro på lösen? b) Vad kommer ”Guds barns härliga frihet” att innebära för dem?
17 Jehova Gud ger också alla andra, som utövar tro på den frikostiga anordning för att få liv som han har gjort genom Jesus Kristus, möjlighet att få det dyrbara förhållande till Gud som Adam förlorade. Aposteln Paulus förklarade: ”Skapelsens [människoskapelsen som härstammar från Adam] spända förväntan avvaktar ... uppenbarandet av Guds söner [dvs. de väntar på den tid då det blir helt uppenbart att de Guds söner som är Kristi medarvingar till det himmelska kungariket vidtar positiva åtgärder för mänskligheten]. Skapelsen blev ju lagd under fruktlösheten [de föddes i synd med utsikten att dö, och de hade ingen möjlighet att befria sig själva], inte av sin egen vilja utan genom honom som lade den därunder, på grundval av hoppet [som Gud gett] att också skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet.” (Romarna 8:19–21) Vad kommer den friheten att innebära? Att de har blivit befriade från slaveriet under synd och död. De kommer att ha ett fullkomligt sinne och en fullkomlig kropp, ett paradisiskt hem och evigt liv i vilket de kan åtnjuta sin fullkomlighet och ge uttryck åt sin uppskattning av Jehova, den ende sanne Guden. Och varigenom har allt detta blivit möjligt? Genom Guds enfödde Sons lösenoffer.
18. Vad kommer vi att göra den 23 mars efter solnedgången, och varför det?
18 Den 14 nisan år 33 v.t. instiftade Jesus åminnelsen av sin död i en övre sal i Jerusalem. Det årliga firandet av hans död har blivit en viktig händelse i alla sanna kristnas liv. Jesus själv befallde: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Lukas 22:19) I år, 1997, kommer Åminnelsen att firas efter solnedgången den 23 mars (då den 14 nisan börjar). Inget kan vara viktigare den dagen än att vara närvarande vid denna åminnelsehögtid.
Hur skulle du svara?
◻ Hur har Gud visat mänskligheten överflödande kärlek?
◻ Varför behövdes ett fullkomligt människoliv för att återlösa Adams avkomlingar?
◻ Till vilken stor kostnad tillhandahöll Jehova en lösen?
◻ Vad blir möjligt genom lösen?
[Bild på sidan 10]
Gud gav sin enfödde Son