Avge offentlig bekännelse till räddning
”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.” — ROMARNA 10:13.
1. Vilka varningar har ljudit under historiens gång?
BIBELN berättar om flera Jehovas stora dagar som ingav fruktan. Det var den stora översvämningen på Noas tid, förstöringen av Sodom och Gomorra och ödeläggandet av Jerusalem år 607 f.v.t. och år 70 v.t. De var dagar för rättskipning mot dem som hade gjort uppror mot Jehova. (Malaki 4:5; Lukas 21:22) Under de dagarna förgicks många på grund av sin ondska, men några överlevde. För att underrätta de onda om den hotande katastrofen och ge de rättsinniga tillfälle att vinna räddning lät Jehova varningar ljuda.
2, 3. a) Vilken profetisk varning citerades vid pingsten år 33 v.t.? b) Vad krävdes från och med då, när man anropade Jehovas namn?
2 Ödeläggandet av Jerusalem år 70 v.t. är ett framträdande exempel på detta. Så här skrev profeten Joel, när han närmare 900 år i förväg förutsade den händelsen: ”Jag skall ge förebud i himlarna och på jorden, blod och eld och rökpelare. Till och med solen kommer att förvandlas till mörker och månen till blod, innan Jehovas stora dag som inger fruktan kommer.” Hur skulle någon kunna överleva en sådan fruktansvärd tid? Joel skrev under inspiration från Gud: ”Det skall ske att var och en som anropar Jehovas namn tryggt skall komma undan; ty på berget Sion och i Jerusalem kommer de undkomna att visa sig vara, alldeles som Jehova har sagt, och bland de överlevande, som Jehova kallar.” — Joel 2:30–32.
3 Vid pingsten år 33 v.t., när aposteln Petrus talade till en skara judar och proselyter i Jerusalem, citerade han Joels profetia och visade att hans åhörare kunde förvänta en uppfyllelse av den på den tiden: ”Jag skall ge förebud uppe i himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och rökdis; solen skall förvandlas till mörker och månen till blod, innan Jehovas stora och glansfulla dag kommer. Och var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.” (Apostlagärningarna 2:16–21) De folkskaror som lyssnade till Petrus stod alla under den mosaiska lagen, och därför kände de till namnet Jehova. Petrus förklarade att från och med nu skulle anropandet av Jehovas namn inbegripa något mer. Det skulle bland annat inbegripa att bli döpt i Jesu namn, hans som hade blivit dödad och sedan uppväckt till odödligt himmelskt liv. — Apostlagärningarna 2:37, 38.
4. Vilket budskap förkunnade de kristna vitt och brett?
4 Från och med pingsten spred de kristna ordet om den uppväckte Jesus. (1 Korinthierna 1:23) De förkunnade att människor kunde bli adopterade som andliga söner till Jehova Gud och bli en del av ett nytt ”Guds Israel”, en andlig nation som ”vitt och brett” skulle ”förkunna” Jehovas ”dygder”. (Galaterna 6:16; 1 Petrus 2:9) De som förblev trogna till döden skulle få ärva odödligt himmelskt liv som medarvingar med Jesus i hans himmelska kungarike. (Matteus 24:13; Romarna 8:15, 16; 1 Korinthierna 15:50–54) Dessa kristna måste också varna den judiska världen genom att förkunna om en kommande Jehovas stora dag som skulle inge fruktan, en dag då Jerusalem och det judiska folket skulle få uppleva en vedermöda som skulle komma att överträffa allt som dittills hade drabbat dem. Men det skulle finnas sådana som överlevde. Vilka då? De som anropade Jehovas namn.
”I de sista dagarna”
5. Vilka profetior har uppfyllts i vår tid?
5 Förhållandena på den tiden var på många sätt en förebild till det vi nu ser. Sedan år 1914 har mänskligheten levt i en speciell tidsperiod, en tidsperiod som i Bibeln omtalas som ”ändens tid”, ”avslutningen på tingens ordning” och ”de sista dagarna”. (Daniel 12:1, 4; Matteus 24:3–8; 2 Timoteus 3:1–5, 13) Under detta århundrade har vi sett en tydlig uppfyllelse av Bibelns profetior i de grymma krigen, det hämningslösa våldet och fördärvet av samhället och miljön. Allt detta utgör en del av det tecken som Jesus profeterade om och vars uppfyllelse visar att mänskligheten nu skall få uppleva en slutlig och avgörande Jehovas dag som inger fruktan. Den kulminerar i striden vid Harmageddon, som utgör kulmen på en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. — Matteus 24:21; Uppenbarelseboken 16:16.
6. a) Vad har Jehova gjort för att rädda de saktmodiga? b) Var finner vi Paulus’ råd om hur man kan få överleva?
6 Allteftersom dagen för ödeläggandet närmar sig, gör Jehova något till räddning för de saktmodiga. Under denna ”ändens tid” har han församlat de återstående av Guds andliga Israel, och från och med 1930-talet har han vänt sin uppmärksamhet till dem som skall tjäna honom på jorden, till församlandet av en ”stor skara”, som ingen är ”i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Som grupp betraktade kommer dess medlemmar att levande komma ”ut ur den stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Men hur kan varje individ försäkra sig om att få överleva? Den frågan besvarar aposteln Paulus genom de fina råd han ger i Romarna, kapitel 10, råd som är lika tillämpliga nu som de var då.
En bön om räddning
7. a) Vilket hopp kan man se i Romarna 10:1, 2? b) Varför kunde Jehova nu låta de ”goda nyheterna” förkunnas i större omfattning?
7 När aposteln Paulus skrev Romarbrevet hade Jehova redan förkastat Israels nation. Men ändå försäkrade Paulus: ”Mitt hjärtas godvilja och min ödmjuka bön till Gud för dem gäller verkligen deras räddning.” Han hoppades att enskilda judar skulle vinna exakt kunskap om Guds vilja, vilket skulle leda till att de blev räddade. (Romarna 10:1, 2) Jehova önskar också att alla de i människovärlden som utövar tro skall bli räddade, vilket framgår av Johannes 3:16: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Jesu lösenoffer öppnade vägen till en sådan storslagen räddning. Precis som på Noas tid och vid domsdagar därefter har Jehova låtit ”goda nyheter” förkunnas för att peka ut vägen till räddning. — Markus 13:10, 19, 20.
8. Mot vilka visar de sanna kristna nu, enligt Paulus’ exempel, godvilja, och hur då?
8 Paulus visade sin godvilja mot både judar och icke-judar genom att predika vid varje tillfälle. Han ”sökte övertyga både judar och greker”. Så här sade han till de äldste i Efesos: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus; utan jag vittnade grundligt både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus.” (Apostlagärningarna 18:4; 20:20, 21) På liknande sätt ger Jehovas vittnen nu ut sig för att predika, inte bara för till bekännelsen kristna, utan för alla folk, ja, ända ”till jordens mest avlägsna del”. — Apostlagärningarna 1:8; 18:5.
Att bekänna ”trons ’ord’”
9. a) Vad slags tro uppmuntrar Romarna 10:8, 9 till? b) När och hur bör vi bekänna vår tro?
9 Det krävs uthållig tro för att vinna räddning. Paulus citerade 5 Moseboken 30:14 och sade: ”’Ordet är dig nära, i din egen mun och i ditt eget hjärta’; det vill säga trons ’ord’, som vi predikar.” (Romarna 10:8) Allteftersom vi predikar detta ”trons ’ord’”, blir det allt djupare inristat i vårt eget hjärta. Så var det med Paulus, och det han säger i fortsättningen kan stärka oss i vårt beslut att vara lika honom i fråga om att dela med oss av vår tro åt andra: ”Om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli räddad.” (Romarna 10:9) Detta är inte bara något som man bekänner inför andra vid dopet, utan det är något som man måste fortsätta att bekänna, ett nitiskt offentligt vittnesbörd om sanningens alla storslagna sidor. Den sanningen kretsar kring den suveräne Herren Jehovas dyrbara namn, vår messianske kung och återlösare, Herren Jesus Kristus, och de storslagna löftena om Guds kungarike.
10. Hur måste vi i överensstämmelse med Romarna 10:10, 11 handskas med ”trons ’ord’”?
10 Det finns ingen räddning för dem som inte tar emot och tillämpar detta ”trons ’ord’”, vilket aposteln förklarar i fortsättningen: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till räddning. Skriften säger ju: ’Ingen som låter sin tro vila på honom skall bli besviken.’” (Romarna 10:10, 11) Vi måste få exakt kunskap om detta ”trons ’ord’” och fortsätta att nära det i vårt hjärta, så att vi blir motiverade att tala med andra om det. Jesus påminner oss: ”Vemhelst som skäms för mig och mina ord i denna äktenskapsbrytande och syndiga generation, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.” — Markus 8:38.
11. I hur stor omfattning måste de goda nyheterna förkunnas, och varför?
11 Allteftersom vittnandet om Guds kungarike i denna ändens tid breder ut sig till jordens ändar, ses, som profeten Daniel förutsade, ”de som har insikt” lysa ”som utsträckningens glans”. De ”för de många till rättfärdighet”, och den sanna kunskapen har verkligen blivit överflödande, eftersom Jehova sprider alltmer ljus över profetiorna om denna ändens tid. (Daniel 12:3, 4) Här är ett räddningsbudskap som är av avgörande betydelse för att människor som älskar sanning och rättfärdighet skall få överleva.
12. Vilket samband finns det mellan Romarna 10:12 och ängelns uppdrag, som beskrivs i Uppenbarelseboken 14:6?
12 Aposteln Paulus fortsätter: ”Det är ... ingen åtskillnad mellan jude och grek, ty över alla är samme Herre, som är rik för alla som anropar honom.” (Romarna 10:12) De ”goda nyheterna” måste nu predikas i ännu större omfattning över jorden — för alla folk, ja ända till jordens ändar. Den ängel som beskrivs i Uppenbarelseboken 14:6 fortsätter att flyga i midhimlen och anförtror oss ”eviga goda nyheter att förkunna såsom ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk”. Hur kommer detta att vara till nytta för dem som tar emot det?
Att anropa Jehovas namn
13. a) Vad är vår årstext för 1998? b) Varför är detta nu en mycket passande årstext?
13 Paulus citerar Joel 2:32 och förklarar: ”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.” (Romarna 10:13) Det är verkligen lämpligt att de orden valts till Jehovas vittnens årstext för 1998! Det har aldrig tidigare varit så viktigt att gå framåt med förtröstan på Jehova och att bekantgöra hans namn och de storslagna uppsåt som det representerar! Precis som under det första århundradet ekar nu ropet i de sista dagarna för den nuvarande fördärvade tingens ordning: ”Rädda er undan denna förvridna generation.” (Apostlagärningarna 2:40) Det är en trumpetliknande uppmaning till alla gudfruktiga människor i världen att anropa Jehova för att han skall ge dem räddning och även till dem som i sin tur lyssnar till deras offentliga bekännelse av de goda nyheterna. — 1 Timoteus 4:16.
14. Vilken klippa måste vi anropa för att få räddning?
14 Vad kommer att hända när Jehovas stora dag bryter ut över jorden? Flertalet kommer inte att vända sig till Jehova för att få räddning. Människor i allmänhet kommer i stället att sätta sitt hopp till denna tingens ordnings bergliknande organisationer och institutioner, och de kommer därför oupphörligt att säga ”till bergen och till klipporna: ’Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede.’” (Uppenbarelseboken 6:15, 16) Men hur mycket bättre skulle det inte vara, om de satte sin förtröstan till den största klippan av alla, Jehova Gud! (5 Moseboken 32:3, 4) Om honom sade kung David: ”Jehova är min branta klippa och mitt fäste och den som för mig i säkerhet.” Jehova är ”vår räddnings Klippa”. (Psalm 18:2; 95:1) Hans namn är ett ”starkt torn”, det enda ”torn” som är starkt nog att skydda oss under den kommande krisen. (Ordspråken 18:10) Det är därför nödvändigt att så många som möjligt av de närmare sex miljarder människor som nu lever blir lärda att anropa Jehovas namn i trohet och uppriktighet.
15. Vad visar Romarna 10:14 när det gäller tro?
15 Aposteln Paulus fortsätter med att ställa den passande frågan: ”Men hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till?” (Romarna 10:14) Det kan ännu finnas stora skaror av människor som kan bli hjälpta att göra ”trons ’ord’” till sitt eget och anropa Jehova för att bli räddade. Det är nödvändigt med tro. I ett annat brev förklarar Paulus: ”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom [Gud] väl, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” (Hebréerna 11:6) Men hur skall då ytterligare miljoner människor komma att sätta tro till Gud? I sitt brev till romarna frågar Paulus: ”Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om?” (Romarna 10:14) Gör Jehova det möjligt för dem att få höra? Helt visst gör han det! Lyssna till vad Paulus säger i fortsättningen: ”Och hur skall de höra utan att någon predikar?”
16. Varför är det nödvändigt med predikare?
16 Det framgår tydligt av Paulus’ argumentering att det behövs predikare. Jesus visade att detta var något som skulle behövas ända fram till ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:14; 28:18–20) Predikandet är en viktig del i det som Gud har gjort för att hjälpa människor att anropa Jehovas namn för att tryggt komma undan. Inte ens i kristenheten gör flertalet någonting alls för att ära Guds dyrbara namn. Den oförklarliga treenighetsläran har totalt rört ihop begreppen för många, och de blandar ihop Jehova med Jesus och den heliga anden. Och många hamnar i den kategori som omtalas i Psalm 14:1 och 53:1: ”Den oförståndige har sagt i sitt hjärta: ’Det finns ingen Jehova.’” De måste få veta att Jehova är den levande Guden, och de måste förstå allt det som det namnet representerar, om de tryggt skall komma undan i den annalkande stora vedermödan.
Predikarnas ”ljuvliga” fötter
17. a) Varför var det lämpligt att Paulus citerade en profetia om återställelse? b) Vad är inbegripet i att ha ”ljuvliga” fötter?
17 Aposteln Paulus har ännu en viktig fråga: ”Och hur skall de predika, om de inte har blivit utsända? Alldeles som det är skrivet: ’Hur ljuvliga är inte fötterna på dem som förkunnar goda nyheter om goda ting!’” (Romarna 10:15) Paulus citerar här Jesaja 52:7, som är en del av en profetia om återställelse som gäller vår tid sedan år 1919. Nu sänder Jehova återigen ut ”den som bär fram goda nyheter, den som förkunnar fred, den som bär fram goda nyheter om något bättre, den som förkunnar räddning”. Guds smorda ”väktare” och deras följeslagare fortsätter lydigt att ropa högt av fröjd. (Jesaja 52:7, 8) När de som nu förkunnar räddning går från hus till hus, kan de bli trötta i fötterna, och dessa kan rentav bli dammiga, men deras ansikten strålar av glädje! De vet att Jehova har gett dem i uppdrag att förkunna goda nyheter om fred och att trösta dem som sörjer och på så sätt hjälpa dessa att anropa Jehovas namn med räddning i sikte.
18. Vad säger Romarna 10:16–18 om slutresultatet av att de goda nyheterna predikas?
18 Antingen människor tror på det de får höra eller väljer att inte hörsamma det, kan vi höra sanningen i Paulus’ ord: ”Hörde de då inte? Jo visst: ’till hela jorden har ljudet från dem gått ut och till den bebodda jordens yttersta ändar deras uttalanden’.” (Romarna 10:16–18) Precis som Guds skaparverk, däribland ”himlarna”, ”förkunnar Guds härlighet”, så måste hans vittnen på jorden förkunna ”godviljans år från Jehovas sida och hämndens dag från vår Guds sida ... [och] trösta alla sörjande”. — Psalm 19:1–4; Jesaja 61:2.
19. Vad kommer resultatet att bli för dem som nu ”anropar Jehovas namn”?
19 Jehovas stora dag som inger fruktan kommer allt närmare. ”Ack den dagen! Ty Jehovas dag är nära, och som en skövling från den Allsmäktige kommer den!” (Joel 1:15; 2:31) Det är vår bön att ytterligare skaror med iver skall ta emot de goda nyheterna och strömma till Jehovas organisation. (Jesaja 60:8; Habackuk 2:3) Kom ihåg att Jehovas tidigare dagar — den på Noas tid, den på Lots tid och de på det avfälliga Israels och Judas tid — medförde tillintetgörelse för de ondskefulla. Vi står nu inför den största vedermödan av alla, då Jehovas stormvind skall sopa bort ondskan från jordens yta och bana väg för ett paradis med evig fred. Kommer du att vara en av dem som i trohet ”anropar Jehovas namn”? Gläd dig i så fall! Du har Guds löfte om att du kommer att bli räddad. — Romarna 10:13.
Hur skulle du svara?
◻ Vad var det för nytt som förkunnades efter pingsten år 33 v.t.?
◻ Hur bör de kristna ägna uppmärksamhet åt ”trons ’ord’”?
◻ Vad innebär det att ”anropa Jehovas namn”?
◻ I vilken bemärkelse har förkunnare av Guds kungarike ”ljuvliga” fötter?
[Bilder på sidan 18]
Guds folk förkunnar hans dygder i Puerto Rico, Senegal, Peru, Papua Nya Guinea, ja, runt hela jorden