Djupheten i Guds vishet

”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar!” (ROM. 11:33)

 1. Vad är det största privilegiet för döpta kristna?

VAD är det största privilegium du någonsin fått? Först kanske du tänker på något uppdrag du fått i församlingen eller något annat stort som hänt dig i skolan eller på arbetet. Men för oss som döpta kristna finns det inget större privilegium än att få ha ett nära förhållande till den ende sanne Guden, Jehova. Det har lett till att vi ”har blivit kända av Gud”. (Gal. 4:9; 1 Kor. 8:3)

 2. Varför är det ett så stort privilegium att vi får känna Jehova och att han känner oss?

² Varför är det ett så stort privilegium att vi får känna Jehova och att han känner oss? Därför att han är den störste i hela universum och dessutom beskyddar dem som han älskar. Profeten Nahum blev inspirerad att skriva: ”Jehova är god, ett fäste på nödens dag. Och han känner dem som söker sin tillflykt hos honom.” (Nah. 1:7; Ps. 1:6) Ja, våra möjligheter till evigt liv beror på att vi lär känna den sanne Guden och hans Son, Jesus Kristus. (Joh. 17:3)

 3. Vad innebär det att lära känna Gud?

³ För att lära känna Gud räcker det inte bara med att känna till vad han heter. Vi måste lära känna honom som person och ta reda på vad han tycker om och vad han inte tycker om. Och vi måste också leva i enlighet med den kunskapen för att kunna säga att vi känner Gud väl. (1 Joh. 2:4) Men om vi ska komma Jehova riktigt nära krävs något mer. Vi behöver inte bara veta vad han har gjort, utan också hur han har gjort det och varför. Ju bättre vi förstår hans avsikter, desto mer kommer vi att slås av djupheten i hans vishet. (Rom. 11:33)

En Gud med en bestämd avsikt

4, 5. a) Vad betyder ordet ”avsikt”? b) Förklara hur man kan nå ett mål på mer än ett sätt.

⁴ Jehova är en Gud som har en bestämd avsikt, och Bibeln talar om hans ”eviga avsikt”. (Ef. 3:10, 11) Vad betyder egentligen ordet ”avsikt”? Så som det används i Bibeln avser det ett särskilt mål, ett syfte, som kan uppnås på mer än ett sätt.

⁵ Vi kan belysa det så här: Tänk dig att någon vill resa till en viss plats. Att komma fram dit blir hans mål, hans avsikt. Det kan finnas många olika sätt och vägar att ta sig dit. Längs vägen kanske han råkar ut för dåligt väder, trafikstockningar eller vägarbeten som tvingar honom att välja en annan väg. Men oavsett vilka justeringar han behöver göra, har han ändå nått sitt mål när han kommer fram.

 6. Hur har Jehova visat att han är flexibel?

⁶ Jehova har på liknande sätt visat att han är mycket flexibel när det gäller hur han förverkligar sin eviga avsikt. Han tar hänsyn till att hans skapelser har en fri vilja och anpassar villigt sitt sätt att förverkliga sin avsikt efter det. Jehovas löfte om den utlovade avkomman är ett bra exempel på hur Jehova förverkligar sin avsikt. Jehova sade till de första människorna: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er.” (1 Mos. 1:28) Gjorde upproret i Eden att den avsikten omintetgjordes? Verkligen inte! Jehova tog omedelbart itu med den nya situationen och valde en alternativ ”väg” för att nå sitt mål. Han förutsade att det skulle framträda en ”avkomma” som skulle utplåna följderna av upproret. (1 Mos. 3:15; Hebr. 2:14–17; 1 Joh. 3:8)

 7. Vad kan vi lära oss av Jehovas beskrivning av sig själv i 2 Moseboken 3:14?

⁷ Jehovas förmåga att anpassa sig till nya omständigheter stämmer överens med hur han beskriver sig själv. När Mose berättade varför han inte trodde att han skulle klara av sitt uppdrag, försäkrade Jehova honom: ”’Jag skall visa mig vara det som jag skall visa mig vara.’ Och han tillade: ’Detta är vad du skall säga till Israels söner: ”Jag skall visa mig vara har sänt mig till er.”’” (2 Mos. 3:14) På grundspråket betyder uttrycket ”jag skall visa mig vara det som jag skall visa mig vara” att Jehova kan bli vad han än behöver bli för att hans avsikter ska bli verklighet. Det här beskrivs på ett målande sätt av aposteln Paulus i Romarbrevets elfte kapitel. Där talar han om ett symboliskt olivträd. Om vi undersöker den skildringen kommer vi att uppskatta djupheten i Jehovas vishet ännu mer, oavsett om vi hoppas på att få komma till himlen eller leva för evigt på jorden.

Jehovas avsikt när det gäller den utlovade avkomman

8, 9. a) Vilka fyra punkter kommer att hjälpa oss att förstå skildringen om olivträdet? b) Vilken fråga ska vi besvara, och vad kommer svaret att visa?

⁸ Innan vi kan förstå skildringen om olivträdet är det fyra saker vi behöver känna till om utvecklingen av Jehovas avsikt när det gäller avkomman. För det första: Jehova lovade Abraham att ”alla jordens nationer” skulle ”välsigna sig” genom hans avkomlingar. (1 Mos. 22:17, 18) För det andra: Israels nation, som härstammade från Abraham, fick möjligheten att frambringa ”ett kungarike av präster”. (2 Mos. 19:5, 6) För det tredje: När flertalet israeliter inte godtog Messias valde Jehova ett annat sätt att frambringa ”ett kungarike av präster”. (Matt. 21:43; Rom. 9:27–29) För det fjärde: Jesus är den viktigaste delen av Abrahams avkomma, men även andra ges möjlighet att bli en del av denna avkomma. (Gal. 3:16, 29)

⁹ Vi bygger vidare på dessa fyra grundläggande sanningar och läser i Uppenbarelseboken att det sammanlagt är 144 000 som ska regera med Jesus som kungar och präster i himlen. (Upp. 14:1–4) De omtalas också som ”Israels söner”. (Upp. 7:4–8) Men betyder det att alla de 144 000 är köttsliga israeliter, eller judar? Svaret på den frågan visar att Jehova är flexibel. Vi ska nu låta Romarbrevet hjälpa oss att hitta det svaret.

”Ett kungarike av präster”

10. Vilken unik möjlighet hade Israels nation?

¹⁰ Som vi redan sett var det endast Israels nation som hade utsikten att få bidra med medlemmar som skulle utgöra ”ett kungarike av präster och en helig nation”. (Läs Romarna 9:4, 5.) Men hur skulle det gå när den utlovade avkomman kom? Skulle nationen Israel fylla hela antalet av de 144 000 andliga israeliter som skulle utgöra andrahandsdelen av Abrahams avkomma?

11, 12. a) När började de som ska ingå i det himmelska kungariket utväljas, och hur reagerade flertalet judar på den tiden? b) Hur skulle antalet av dem som skulle bli Abrahams avkomma fyllas?

¹¹ (Läs Romarna 11:7–10.) Som nation betraktade förkastade judarna Jesus. Så möjligheten att frambringa Abrahams avkomma var inte längre uteslutande deras. Men när de som skulle utgöra det himmelska kungariket av präster började utväljas vid pingsten år 33, fanns det några judar med rätt inställning som tog emot denna inbjudan. Eftersom de bara var några få tusen utgjorde de ”en kvarleva” i jämförelse med hela den judiska nationen. (Rom. 11:5)

¹² Men hur skulle Jehova då fylla antalet av dem som skulle bli Abrahams avkomma? (Rom. 11:12, 25) Lägg märke till Paulus svar: ”Det är ... inte så att Guds ord har slagit fel. Ty inte alla som härstammar från Israel är verkligen [det andliga] ’Israel’. Inte heller är de alla barn [del av Abrahams avkomma] därför att de är Abrahams avkomma [köttsliga avkomlingar till Abraham] ... Det vill säga: inte barnen efter köttet är i verkligheten Guds barn, utan barnen till följd av löftet räknas som avkomman.” (Rom. 9:6–8) Jehova kräver alltså inte att de som ska bli en del av avkomman måste vara bokstavliga avkomlingar till Abraham.

Det symboliska olivträdet

13. Vad representerar a) olivträdet, b) roten, c) stammen och d) grenarna?

¹³ Sedan liknar Paulus dem som blir en del av Abrahams avkomma vid grenar på ett symboliskt olivträd.a (Rom. 11:21) Detta odlade träd representerar förverkligandet av den avsikt Gud hade i tankarna när han slöt förbundet med Abraham. Roten på trädet är helig och representerar Jehova som den som ger liv åt det andliga Israel. (Jes. 10:20; Rom. 11:16) Stammen representerar Jesus som den viktigaste delen av Abrahams avkomma. Grenarna representerar ”det fulla antalet” av dem som ingår i andrahandsdelen av Abrahams avkomma.

14, 15. Vilka ”bröts bort” från det odlade olivträdet, och vilka ympades in?

¹⁴ I skildringen av olivträdet liknas de judar som förkastade Jesus vid grenar som ”bröts bort”. (Rom. 11:17) De förlorade därigenom möjligheten att bli en del av Abrahams avkomma. Men vilka skulle ersätta dem? För judarna, som var stolta över att de härstammade från Abraham, skulle det vara fullständigt otänkbart att ersättas av folk av nationerna. Men Johannes döparen hade redan förberett dem på att Jehova kunde väcka upp barn åt Abraham av stenarna om han ville. (Luk. 3:8)

¹⁵ Vad gjorde då Jehova för att förverkliga sin avsikt? Paulus förklarar att grenar från ett vilt olivträd ympades in på det odlade olivträdet för att ersätta dem som hade brutits bort. (Läs Romarna 11:17, 18.) Smorda kristna som inte var judar, till exempel några av dem som tillhörde församlingen i Rom, blev alltså bildligt talat inympade på detta symboliska olivträd. På så vis blev de en del av Abrahams avkomma. Från början var de som grenar från ett vilt olivträd och hade ingen möjlighet att bli någon del av detta särskilda förbund. Men Jehova öppnade vägen för dem att bli andliga judar. (Rom. 2:28, 29)

16. Vad sade Petrus om den nya andliga nationen?

¹⁶ Aposteln Petrus beskriver situationen så här: ”Det är alltså för er [andliga israeliter, däribland kristna icke-judar] som han [Jesus Kristus] är dyrbar, eftersom ni är troende; men för dem som inte tror ’har just den sten som byggnadsarbetarna förkastade blivit huvudhörnstenen’ och ’en sten att snava på och en klippa till fall’. ... Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’ – han som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk; det var ni som inte hade fått barmhärtighet, men nu är det ni som har fått barmhärtighet.” (1 Petr. 2:7–10)

17. Hur gjorde Jehova något som var ”i strid mot naturen”?

¹⁷ Många skulle tycka att det Jehova gjorde var helt oväntat. Paulus beskriver det hela som ”i strid mot naturen”. (Rom. 11:24) På vilket sätt? Det kunde verka ovanligt, rentav onaturligt, att ympa in en gren från ett vilt olivträd på ett odlat träd, och ändå var det så en del odlare gjorde i det första århundradet.b På liknande sätt var det Jehova gjorde något alldeles speciellt. Från judarnas ståndpunkt sett kunde inte icke-judar frambringa godtagbar frukt. Men Jehova lät just dessa bli en del av ”en nation” som frambringade hans kungarikes frukt. (Matt. 21:43) Cornelius, den förste oomskurne icke-juden som blev kristen, smordes år 36. Då öppnades möjligheten för oomskurna icke-judar att ympas in på det symboliska olivträdet. (Apg. 10:44–48)c

18. Vilken möjlighet hade judar efter år 36?

¹⁸ Innebar detta att judar inte längre kunde bli en del av Abrahams avkomma efter år 36? Nej. Paulus förklarar: ”Också de [dvs. köttsliga judar] skall ympas in, om de inte förblir i sin brist på tro; Gud är ju i stånd att ympa in dem igen. Ty om du skars av från det olivträd som är vilt av naturen och i strid mot naturen ympades in på det ädla olivträdet, hur mycket lättare kommer då inte dessa som är naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd!”d (Rom. 11:23, 24)

”Hela Israel” ska ”bli räddat”

19, 20. Vad ingår i Jehovas avsikt, något som skildringen av det symboliska olivträdet belyser?

¹⁹ Ja, Jehovas avsikt i samband med ”Guds Israel” blir verklighet på det mest fantastiska sätt. (Gal. 6:16) Som Paulus sade ska ”hela Israel bli räddat”. (Rom. 11:26) I Jehovas rätta tid ska ”hela Israel”, dvs. hela antalet andliga israeliter, tjäna som kungar och präster i himlen. Ingenting kan hindra att Jehovas avsikt blir verklighet!

²⁰ Abrahams avkomma – Jesus Kristus och de 144 000 – kommer precis som det förutsagts att bli till välsignelse för ”folk av nationerna”. (Rom. 11:12; 1 Mos. 22:18) Detta blir alltså till nytta för alla som tjänar Gud. Ja, när vi begrundar hur Jehova förverkligar sin eviga avsikt kan vi inte annat än förundras över djupheten i hans ”vishet och kunskap”. (Rom. 11:33)

[Fotnoter]

Kommer du ihåg?

• Vad lär vi oss om Jehova när vi studerar om hur han förverkligar sin avsikt?

• Vad representerar ...

olivträdet?

roten?

stammen?

grenarna?

• Varför var det ”i strid mot naturen” att ympa in grenar från vilda träd?

[Ruta/Bild på sidan 24]

Varför ympa in grenar från vilda olivträd?

▪ Lucius Junius Moderatus Columella var en romersk soldat och lantbrukare under det första århundradet. Han är mest känd för de 12 böcker han skrev om lantbruk.

I den femte boken citerar han det gamla ordspråket: ”Den som plöjer sin olivlund ber om frukt, den som gödslar ber enträget, och den som skär tvingar fram frukten.”

Sedan han beskrivit träd som är kraftiga men ändå inte bär frukt rekommenderar han följande metod: ”Dem skall man borra i med en gallisk borr och i hålet sätta trångt en grön kvist av vildoliv. På det sättet blir trädet fruktbart liksom efter en parning med ett fruktbart anlag.” (Columellas Tolv böcker om lantbruk, i översättning av Sten Hedberg)

[Bild på sidan 23]

Förstår du skildringen av det symboliska olivträdet?