Aposteln skrev till de kristna i Rom: ”Låt er inte längre formas efter denna tingens ordning, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne.” (Rom 12:2) Det var inte själva tidsperioden som formade eller påverkade människor på den tiden, utan det var de normer, vanor, beteenden, sedvänjor, handlingssätt, synsätt, stilar och andra drag som var kännetecknande för den tiden. I Efesierna 2:1, 2 säger aposteln till dem han skriver till: ”Ni var döda i era överträdelser och synder, som ni en gång vandrade i enligt tingens ordning i den här världen [”så som denna världen har för sed”, Gi; ”efter denna världens sätt”, Re].” I en kommentar till den här versen sägs det i The Expositor’s Greek Testament (bd III, sid. 283) att tid inte är den enda eller den viktigaste tanke som här uttrycks med ordet aiọ̄n. Till stöd för att återge aiọ̄n med ”kurs” eller ”sätt” sägs det i samma verk: ”Ordet förmedlar de tre tankarna inriktning, utveckling och något vars varaktighet är begränsad. När världen är ond är världens kurs också ond, och att leva enligt den är att leva i överträdelse och synd.” (Utgiven av W. R. Nicoll, 1967)

Den världsliga aiọ̄n, eller tingens ordning, fanns till redan innan lagförbundet instiftades. Den existerade samtidigt med lagförbundets aiọ̄n, och den fortsatte efter avslutningen på den aiọ̄n, eller det tingens tillstånd, som lagförbundet hade infört. Den världsliga aiọ̄n började tydligtvis en tid efter syndafloden när ett orättfärdigt levnadssätt uppstod, ett som kännetecknades av synd och uppror mot Gud och hans vilja. Paulus kunde därför också tala om ”denna tingens ordnings gud” som förblindade de icke troendes sinnen – ett uttalande som tydligt och klart syftar på Satan, Djävulen. (2Kor 4:4; jfr Joh 12:31.) Det är i första hand Satans herravälde och inflytande som har format den världsliga aiọ̄n och gett den de drag och den ande som är utmärkande för den. (Jfr Ef 2:1, 2.) I en kommentar till Romarna 12:2 sägs det i The Expositor’s Greek Testament (bd II, sid. 688): ”Även en skenbar eller yttre anpassning till en ordning som behärskas av en sådan anda, och då än mer en verklig anpassning till dess vägar, skulle vara ödesdiger för det kristna livet.” Den världsliga aiọ̄n skulle bestå långt efter apostelns tid.