”Fortsätt att hålla män av detta slag kära”
”Erkänn ... sådana män.” — 1 KORINTIERNA 16:18.
1. Vad slags män höll aposteln Paulus särskilt kära, och vad skrev han om en sådan kristen?
DET slags män som aposteln Paulus höll särskilt kära var de som var villiga att oförbehållsamt ge ut sina krafter för Jehova och sina bröder. Så här skrev Paulus om en sådan medarbetare: ”Välkomna honom ... på sedvanligt sätt i Herren med all glädje; och fortsätt att hålla män av detta slag kära, eftersom han på grund av Herrens verk kom helt nära döden, i det han utsatte sin själ för fara.” — Filipperna 2:29, 30.
2. Vilka är vi skyldiga att visa särskild aktning, och varför det?
2 I Jehovas vittnens över 55.000 församlingar finns det nu många fina kristna män, som vi särskilt bör uppskatta på grund av deras stränga arbete bland bröderna. Paulus visade att vi bör hålla sådana män kära, när han skrev: ”Vi [ber] er, bröder, att respektera dem som arbetar strängt bland er och presiderar bland er i Herren och allvarligt förmanar er; och att i kärlek långt mer än vanligt tänka på dem på grund av deras arbete. Håll frid med varandra.” — 1 Tessalonikerna 5:12, 13.
3. a) Vad kommer att hjälpa oss att hålla frid med varandra? b) I vilket avseende bör de äldste vara föredömen?
3 Tillbörlig uppskattning av alla våra bröder och systrar, och särskilt av strängt arbetande äldste, är utan tvivel en viktig faktor för att vi skall kunna leva i frid inom våra församlingar. De äldste bör i detta såväl som inom alla andra områden av kristet liv vara föredömen eller ”exempel för hjorden”. (1 Petrus 5:2, 3) Men även om de äldste med rätta kan förvänta att uppskattas av bröderna för sitt stränga arbetes skull, så bör de också vara föredömen i fråga om att visa tillbörlig aktning för varandra.
”Att bevisa varandra heder”
4, 5. a) Vad visar att aposteln Paulus uppskattade strängt arbetande äldste? b) Vad skrev han till de kristna i Rom, och varför är hans ord särskilt tillämpliga på de äldste?
4 Aposteln Paulus var ett fint föredöme i detta avseende. Som vi såg i föregående artikel sökte han de goda sidorna hos sina bröder och systrar. Och han inte bara uppmuntrade de kristna att älska och respektera strängt arbetande äldste, utan han visade dem också själv den uppskattning som tillkom dem. Det var tydligt att han höll män av det slaget kära. — Jämför Filipperna 2:19—25, 29; Kolosserna 4:12, 13; Titus 1:4, 5.
5 I sitt brev till de kristna i Rom skrev Paulus följande: ”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Ta ledningen i att bevisa varandra heder. Var inte lata i era göromål. Var glödande av anden. Gör slavtjänst åt Jehova.” (Romarna 12:10, 11) Dessa ord gäller i allra högsta grad kristna äldste. De, av alla kristna, bör ta ledningen i att bevisa varandra heder.
6. a) Vad bör de äldste undvika att göra, och varför det? b) Hur kan de äldste öka församlingens förtroende för hela äldstekretsen?
6 De äldste bör vara särskilt noga med att inte yttra sig nedsättande om medäldste. Ingen enda äldste har alla de kristna egenskaperna fullt ut, eftersom alla är ofullkomliga. Somliga utmärker sig i vissa egenskaper, men är svagare i andra. Om de äldste har tillbörlig broderlig kärlek och öm tillgivenhet för varandra, så kommer de att tona ner varandras svagheter. I sina samtal med bröderna kommer de att framhäva sina medäldstes starka sidor. Genom att på så sätt ta ledningen i att bevisa varandra heder kommer de att öka församlingens förtroende för äldstekretsen som helhet.
Att arbeta tillsammans som en krets
7. Vad kommer att hjälpa de äldste att endräktigt samarbeta, och hur kommer de att visa detta?
7 Efter att ha talat om de ”gåvor i form av människor”, som Kristus gav sin församling på jorden i avsikt att föra bröderna till rätta igen och för tjänsteverksamhet, skrev Paulus: ”Låt oss ... genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus.” (Efesierna 4:7—15) Att en äldstekrets inser att Kristus är verksam som församlingens huvud och att de äldste måste underordna sig hans högra hand av myndighet är något som bidrar till enheten inom den. (Efesierna 1:22; Kolosserna 1:18; Uppenbarelseboken 1:16, 20; 2:1) De kommer att söka hans vägledning genom den heliga anden, bibelns principer och den ledning som ges av ”den trogne och omdömesgille slavens” styrande krets. — Matteus 24:45—47; Apostlagärningarna 15:2, 28; 16:4, 5.
8. Vad bör alla äldste komma ihåg, och hur kommer de att bevisa varandra heder?
8 De äldste kommer att inse att Kristus genom den heliga anden kan leda sinnet på vilken äldste som helst i äldstekretsen till att komma med den bibliska princip som behövs för att klara av någon svår situation eller fatta något viktigt beslut. (Apostlagärningarna 15:6—15) Det finns ingen äldste inom kretsen som har monopol på anden. De äldste kommer att visa varandra heder genom att uppmärksamt lyssna på vem det vara må bland dem, som på det ämne som diskuteras tillämpar någon biblisk princip eller någon anvisning från den styrande kretsen.
9. a) Vilka andliga egenskaper kommer att hjälpa en tillsyningsman att inte vara befallande mot sina medäldste? b) Hur kommer en äldste att visa sig vara ”resonlig”, och hur var den styrande kretsen under det första århundradet ett föredöme i detta hänseende?
9 Kristen blygsamhet, kristet saktmod och kristen ödmjukhet kommer att hindra varje äldste från att försöka härska över sina bröder och tvinga på dem sin uppfattning. (Ordspråksboken 11:2, NW; Kolosserna 3:12) En kristen tillsyningsman kan ha mycket bestämda och uppriktiga åsikter om en viss sak. Men om han ser att hans medäldste av skriftenliga eller teokratiska skäl inte kan dela hans uppfattning, kommer han att uppföra sig ”som en av de mindre” och visa sig vara ”resonlig” genom att böja sig för eller foga sig efter majoritetens uppfattning.a (Lukas 9:48; 1 Timoteus 3:3) Han kommer att följa det goda exempel som gavs av det första århundradets styrande krets. Den blev enig efter en biblisk diskussion och under den ledning som Kristus gav genom den heliga anden. — Apostlagärningarna 15:25.
10. a) Vad visar att förordnandet av en äldstekrets i varje församling är något som är grundat på bibeln? b) Hur förklarar boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst fördelarna med detta?
10 Att i varje församling förordna en äldstekrets, som skall ta ledningen, är något som är grundat på den första kristna församlingens exempel. (Filipperna 1:1; 1 Timoteus 4:14; Titus 1:5; jämför fotnoten till ordet ”elders” i Titus 1:5 i The Jerusalem Bible.) Boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst (sidan 37) sammanfattar visheten i detta på följande sätt: ”Somliga äldste är mera framstående beträffande någon viss egenskap än i fråga om en annan, medan andra i äldstekretsen är överlägsna i fråga om de egenskaper där somliga kanske är svaga. Resultatet blir då, generellt sett, att äldstekretsen som helhet inom sig besitter alla de utmärkta egenskaper som är nödvändiga för att utöva den rätta tillsynen över Guds församling.”
Ömsesidig respekt bland äldstekretsar
11, 12. a) Varför kan en äldstekrets uträtta mer än om dess medlemmar handlade var för sig? b) Hur behandlade Kristus Jesus och aposteln Paulus äldstekretsar som sådana, och vilka råd gavs?
11 En äldstekrets är således en biblisk enhet i vilken helheten representerar mer än summan av dess delar. När de församlas och ber om Jehovas vägledning genom Kristus och den heliga anden, kan de fatta beslut som man inte skulle ha kommit fram till, om de hade rådfrågats en och en. När de äldste församlas, mobiliseras deras goda egenskaper och frambringar resultat som återspeglar Kristi ledning av saker och ting. — Jämför Matteus 18:19, 20.
12 Att Kristus handlade med äldstekretsar som sådana framgår av de budskap som han sände till ”de sju stjärnorna” eller ”de sju församlingarnas änglar” i Mindre Asien. (Uppenbarelseboken 1:11, 20) Det första av dessa budskap sändes till församlingen i Efesus via dess ”ängel” eller krets av smorda tillsyningsmän. Omkring 40 år tidigare hade aposteln Paulus låtit äldstekretsen i Efesus komma till Miletus för ett särskilt möte med honom. Han påminde dem om att ge akt på sig själva och att vara herdar för församlingen. — Apostlagärningarna 20:17, 28.
13. Varför bör äldste ge akt på den anda de visar inom sin lokala äldstekrets och i sina gemensamma relationer till andra äldstekretsar?
13 Äldstekretsar bör särskilt ge akt på att bevara en god och positiv anda bland sig själva och inom sin församling. (Apostlagärningarna 20:30) Precis som en enskild kristen visar en viss ande eller anda kan också äldstekretsar och hela församlingar utveckla en viss anda. (Filipperna 4:23; 2 Timoteus 4:22; Filemon, vers 25) Ibland händer det att äldstekretsar, vars medlemmar respekterar varandra, inte riktigt kommer överens med en annan äldstekrets. I städer där flera församlingar har möten i samma lokal uppstår det ibland meningsskiljaktigheter mellan olika äldstekretsar om mötestider, distriktsgränser, installationer i Rikets sal och så vidare. Samma principer om blygsamhet, saktmod, ödmjukhet och resonlighet som styr relationerna mellan de äldste inom en krets bör också styra relationerna mellan olika äldstekretsar. Aposteln Paulus gav följande råd: ”Låt allting försiggå till uppbyggelse.” — 1 Korintierna 14:26.
Tillbörlig respekt för resande tillsyningsmän
14. Vilka andra kategorier av äldste förtjänar att hållas kära, och varför det?
14 Jehovas vittnens församlingar får också regelbundet besök av resande äldste, som kallas krets- och områdestillsyningsmän, och denna verksamhet är också grundad på bibeln. (Apostlagärningarna 15:36; 16:4, 5) Dessa män är på ett framträdande sätt ”äldste som presiderar på utmärkt sätt”, och de bör i inte mindre grad än andra äldste ”anses värda dubbel heder, särskilt de som arbetar strängt med tal och undervisning”. — 1 Timoteus 5:17.
15. Vilket råd gav aposteln Johannes om resande evangelieförkunnare?
15 I sitt tredje brev kritiserade aposteln Johannes Diotrefes, därför att denne vägrade att ”respektfullt” ta emot bröderna. (Vers 10) Dessa bröder var resande kristna, som drog åstad ”för hans [Jehovas] namns skull”. (Vers 7) De hade antagligen sänts ut som evangelieförkunnare till att predika de goda nyheterna och bygga upp församlingarna i de städer som de besökte. Johannes gav anvisningar om att dessa strängt arbetande resande förkunnare skulle sändas vidare ”på ett för Gud värdigt sätt”. (Vers 6) Aposteln tillade: ”Vi är därför pliktiga att ta emot sådana personer gästfritt, för att vi må bli medarbetare i sanningen.” (Vers 8) De skulle tas emot med respekt.
16. Hur kan alla kristna i våra dagar följa Gajus’ exempel i det trogna arbete han utförde för evangelieförkunnare under det första århundradet, och varför är detta på sin plats?
16 De resande tillsyningsmän som i våra dagar har sänts ut av den styrande kretsen till att predika de goda nyheterna och hjälpa församlingarna bör också tas emot gästfritt och med respekt. Dessa bröder och deras hustrur (om de är gifta, vilket många av dem är) har varit villiga att uppoffra att ha en fast bostad. De reser från plats till plats och är ofta hänvisade till brödernas gästfrihet för mat och en säng att sova i. Så här skrev Johannes till Gajus, som kärleksfullt tog emot resande evangelieförkunnare under det första århundradet v.t.: ”Du älskade, du utför ett troget arbete i vad du än gör för bröderna, och obekanta till och med.” (3 Johannes, vers 5) De som i våra dagar reser för Jehovas namns skull förtjänar också att hållas kära och att visas kärlek och respekt.
17. Hur bör församlingsäldste visa tillbörlig respekt för besökande representanter för den styrande kretsen?
17 Äldste bör framför allt visa tillbörlig respekt för dessa besökande representanter för den styrande kretsen. Deras andliga egenskaper och erfarenhet är vanligtvis större än många församlingsäldstes erfarenhet, och det är därför som de sänds ut till församlingarna. Vissa av dessa resande tillsyningsmän är kanske yngre till åren än vissa äldste i de församlingar som de besöker. Men detta är inte något vägande skäl till att vägra att visa dem tillbörlig respekt. Eftersom de kommer ihåg Paulus’ varning till Timoteus, inser de kanske att de måste söka få de lokala äldste att inte ha så bråttom med att vilja rekommendera en broder till biträdande tjänare eller äldste. (1 Timoteus 5:22) Även om den besökande tillsyningsmannen bör beakta de argument som de lokala äldste lägger fram, så bör de senare vara villiga att lyssna på honom och dra nytta av hans stora erfarenhet. Ja, de bör fortsätta ”att hålla män av detta slag kära”. — Filipperna 2:29.
Att erkänna ”sådana män”
18, 19. a) Hur uttryckte Paulus sin uppskattning av sina medarbetare? b) Vilket exempel visar att Paulus inte hyste agg mot sina bröder?
18 I sitt första brev till korintierna skrev Paulus: ”Nu förmanar jag er, bröder: ni vet att Stefanas’ husfolk är Akajas förstling och att de har ställt sig till tjänst för de heliga. Må ni också fortsätta att underordna er sådana personer och var och en som samarbetar och mödar sig. Men jag gläder mig över Stefanas’ och Fortunatus’ och Akaikus’ närvaro, eftersom de har uppvägt att ni inte är här. De har nämligen vederkvickt min ande såväl som er. Erkänn därför sådana män.” — 1 Korintierna 16:15—18.
19 Vilken fin och frikostig inställning hade inte Paulus till sina bröder, av vilka somliga inte var allmänt kända! Men Paulus älskade dem, därför att de samarbetade och mödade sig hårt i sin strävan att betjäna de heliga. Paulus var också ett fint föredöme när det gällde att glömma och förlåta. Även om Johannes Markus hade gjort Paulus besviken under hans första missionsresa, så rekommenderade Paulus honom senare varmt till församlingen i Kolosse. (Apostlagärningarna 13:13; 15:37, 38; Kolosserna 4:10) När Paulus var fängslad i Rom, bad han att Markus skulle komma dit därför att Markus, som han sade, var honom ”till nytta för att göra tjänst”. (2 Timoteus 4:11) Inget småskuret hysande av agg där inte!
20. Hur bör de kristna i allmänhet och de äldste i synnerhet visa att de uppskattar trogna tillsyningsmän och att de fortsätter ”att hålla män av detta slag kära”?
20 I våra dagar finns det många hängivna tillsyningsmän bland Guds folk, vilka likt Stefanas betjänar sina bröder. De har naturligtvis sina fel och brister. Men de ”samarbetar” med ”den trogne och omdömesgille slaven” och dess styrande krets, och de ”mödar sig” strängt i predikoverket och i fråga om att hjälpa sina bröder. Vi bör ”fortsätta att underordna” oss ”sådana personer” och uppskatta dem för deras förtjänster och inte spana efter deras fel och brister. De äldste bör ta ledningen i att visa tillbörlig uppskattning av och respekt för sina medäldste. De äldste bör samarbeta med varandra i en anda av kärlek och endräkt. Alla kommer att inse värdet av sådana trogna bröder och fortsätta ”att hålla män av detta slag kära”. — Filipperna 2:29.
[Fotnot]
a En fotnot i New World Translation Reference Bible visar att ordet ”resonlig” i 1 Timoteus 3:3 är översatt från ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”foglig”.
Repetitionspunkter
◻ Vad slags män höll Paulus särskilt kära, och vilka i våra dagar förtjänar särskilt vår aktning?
◻ Hur bör äldste visa att de hedrar varandra?
◻ Varför kan en äldstekrets uträtta mer än om dess medlemmar handlade var för sig?
◻ Inom vilka områden kan en äldstekrets visa att den hedrar en annan äldstekrets?
◻ Vilken kategori av tillsyningsmän förtjänar att hållas särskilt kär, och hur kan man visa denna tillbörliga respekt?
[Bild på sidan 15]
Äldste bör visa tillbörlig uppskattning av varandra
[Bild på sidan 18]
Visa kärlek till och respekt för resande tillsyningsmän