3. Vad klarade Paulus tack vare att han trodde på en uppståndelse, enligt 1 Korinthierna 15:30–32?

³ Paulus kunde uthärda alla möjliga prövningar därför att han trodde på en uppståndelse. (Läs 1 Korinthierna 15:30–32.) Han sa till korinthierna: ”Jag står öga mot öga med döden varje dag.” Han sa också att han hade ”kämpat mot vilddjur i Efesos”. Han kan ha pratat om en kamp mot bokstavliga vilddjur på en arena. (2 Kor. 1:8; 4:10; 11:23) Eller så syftade han på människor som motarbetade honom och betedde sig som vilddjur. (Apg. 19:26–34; 1 Kor. 16:9) Hur som helst gick Paulus igenom svåra prövningar, men han hade ändå en positiv syn på framtiden. (2 Kor. 4:16–18)

 5. Vilken inställning kan försvaga vår tro på en uppståndelse?

⁵ En del på Paulus tid tänkte så här: ”Om de döda inte ska uppväckas, så ’låt oss äta och dricka, för i morgon ska vi dö’.” Det var en farlig inställning, och Paulus varnade vännerna för att tänka så. Men det här var inga nya tankegångar. Paulus kan ha citerat Jesaja 22:13, som visar vilken inställning israeliterna hade. De var mer intresserade av att leva ett gott liv än att arbeta på sitt förhållande till Jehova. De tänkte att det var bäst att njuta av livet här och nu för man vet aldrig vad som händer i morgon, och det är många som tänker så i vår tid också. Men Bibeln visar att det slutade illa för nationen Israel. (2 Krön. 36:15–20)

 6. Hur påverkar uppståndelsehoppet vilka vi väljer att umgås med?

⁶ Vi vet att Jehova kommer att uppväcka dem som har dött, och det borde påverka vilka vi väljer att umgås med. Det var viktigt att bröderna och systrarna i Korinth undvek att umgås med dem som inte trodde på en uppståndelse. Här finns en viktig lärdom för oss: Om vi umgås med sådana som inte tänker framåt utan bara vill leva för stunden, så kommer det att påverka oss. Det kan förstöra våra goda vanor och påverka vår inställning negativt. Det kan till och med få oss att göra sådant som Jehova hatar. Paulus sa rakt på sak: ”Ta ert förnuft till fånga, gör det rätta och fortsätt inte synda.” (1 Kor. 15:33, 34)