Bibelns syn

Är kunskapen om Gud bara för en liten elit?

EN JULIKVÄLL år 1987 såg man en märklig tilldragelse i Palais des Congrès i Paris. Inne i hörsalen svepte laserljus över väggarna under det att dovt, högtidligt elektroniskt ljud, omväxlat med en gonggong och klockringning, fyllde det väldiga rummet. På scenen skakade två män, iförda svarta masker, varsamt en hängande rökelsebrännare i form av en båt, under det att färgad rök spyddes ut från scenens kulisser. Samtidigt visade sig tiotals vitklädda män och kvinnor inför ett auditorium på 4.000.

Vilken tilldragelse var det? Var det en rockkonsert? Nej, en invigningsceremoni bland rosenkreuzarna, en rörelse helgad åt esoterisk eller hemlig vishet. Men för noviserna i denna världsomfattande brödraorden var denna ceremoni bara första steget i en serie invigningsgrader.

I vissa avseenden liknar rosenkreuzarnas hemliga sällskap de gnostiska sekter som florerade under 100-talet v.t. och som var rivaler till kristendomen. Gnostikerna trodde att frälsningen kommer genom mystisk kunskap och att sådan hemlig vishet skänks bara åt ett utvalt fåtal. Men är kunskapen om Gud bara för en liten elit? Är den begränsad till en liten grupp av invigda?

Är kristendomen ett hemligt brödraskap?

En del auktoriteter anser att kristendomen i viss utsträckning är esoterisk eller reserverad för fåtalet. Hedersintendenten vid Frankrikes museer, Luc Benoist, skrev i sin bok L’ésotérisme: ”Andra tecken på en reserverad undervisning finner vi i sankt Paulus’ brev: ’Jag gav er mjölk och inte fast föda. Den som lever enbart på mjölk förstår ingenting av vishetens avhandlingar.’ [Parafrasering av 1 Korintierna 3:2 och Hebréerna 5:13] De första [kyrko]fädernas texter syftar på ’en sanning som inga noviser kan begrunda’.”

Skrev då aposteln Paulus om esoterisk kunskap? Nej, sammanhanget i Paulus’ ord visar att han förebrådde sina kristna kamrater, som inte var nyomvända. Paulus skrev till kristna som inte hade gjort andliga framsteg och som ”borde vara lärare” för andra ”med tanke på tiden” som de hade varit i tron. — Hebréerna 5:12.

Paulus syftade alltså inte på sanningar som han önskade hålla hemliga, utan på förklaringar som han önskade dela med sig av till dem men som låg bortom deras andliga fattningsförmåga, eftersom de inte hade gjort sådana framsteg i bibelkunskap som de borde ha gjort. Vi kan jämföra Paulus’ situation bland dessa kristna med en matematiklärare, som förväntar att hennes elever skall göra framsteg. Om eleverna skulle underlåta att göra sina läxor ordentligt och därför inte helt och fullt kunde begripa enkla additions- och multiplikationsprinciper, skulle det vara mycket svårt för läraren att hjälpa dem att fatta algebraekvationer.

Kunskapen öppen för alla

Det är sant att den bibliska kunskapen inte är stillastående. Med tid och ansträngning är det möjligt att få ett bättre grepp om sanningen och en djupare insikt i andliga ting. Dessutom visas det i bibeln att Jehova steg för steg har uppenbarat sitt uppsåt för sina tjänare, men det nämns aldrig några ”dolda sanningar” som skulle vara tillgängliga för somliga och dolda för andra uppriktiga sanningssökare som lever vid samma tid. (Psalm 147:19, 20; Ordspråksboken 2:1—11; 4:18; Jesaja 45:19) Detta var sant inte bara när Gud handlade med Israels nation, utan också när hans Son, Jesus Kristus, lade kristendomens grundval.

Under sin tjänst på tre och ett halvt år täckte Jesus en stor del av Israels område. Gjorde han detta på ett hemligt sätt eller genom att besöka bara en begränsad grupp av invigda? Nej. Han predikade sitt budskap offentligt, ofta inför stora folkskaror. Kort före sin död, när han blev utfrågad av de judiska religiösa myndigheterna om sitt sätt att undervisa, förklarade han: ”Jag har talat till världen offentligt. Jag undervisade alltid i en synagoga och i templet, där alla judarna samlas; och jag talade ingenting i hemlighet.” — Johannes 18:20.

Lade du märke till att Jesu budskap är riktat till en långt större publik än bara Palestina? Det är riktat till hela världen! Jesus sade inte: ”Jag har talat ordet till hela folket”, det vill säga till alla judar. Eftersom han talade profetiskt, valde han i stället det speciella ordet för ”värld”.a Jesus predikade alltså inte någon esoterisk lära. Den var för alla, överallt.

Det är sant att Jesus använde bildligt språk, särskilt när han undervisade genom liknelser eller illustrationer. Men denna metod gjorde det helt enkelt möjligt för honom att göra ett urval bland sina åhörare. De som inte var verkligt intresserade av Jesu undervisning lyssnade bara på hans liknelser och gick sin väg utan att undersöka saken närmare. De som törstade efter kunskap stannade kvar för att få mer förklaring. Kunskapen fanns alltså inom räckhåll för alla som uppriktigt sökte den. — Matteus 13:13, 34—36.

Att kristendomen är öppen för alla framgår också av den ton som ljuder i Skriften i övrigt. En av de sista verserna i bibeln innehåller till exempel Guds inbjudan att komma och ”fritt ta av livets vatten”. Och där sägs det uttryckligen: ”Och vemhelst som törstar, han må komma; var och en som vill, han må fritt ta av livets vatten.” Så återigen var det så att bibelkunskap skulle göras tillgänglig för alla. — Uppenbarelseboken 22:17; jämför Jesaja 55:1.

Även om kunskapen om Gud är öppen för alla, krävs det dock ansträngning för att få den. I bibeln uppmanas vi att söka ”efter henne som efter silver” och leta ”efter henne som efter en skatt”. (Ordspråksboken 2:4) Kunskapen måste följaktligen förvärvas från Guds ord, bibeln, och då kommer visheten att bli uppenbar, när man omsätter dess principer och bud i handling.

Är ansträngningen värd att göra? Ja, för sådan vishet skänker ”godvilja från Jehova” och kan leda till evigt liv. Vilken skatt! Har du personligen börjat söka efter denna allt överskuggande kunskap? — Ordspråksboken 8:34—36, NW; Psalm 119:105.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 18]

På scenen skakade två män, iförda svarta masker, varsamt en hängande rökelsebrännare i form av en båt