Jehova använder ”dårskap” för att rädda dem som tror

”Då, i Guds vishet, världen genom sin vishet inte lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas rädda dem som tror.” — 1 KORINTHIERNA 1:21.

1. I vilken bemärkelse skulle Jehova använda ”dårskap”, och hur vet vi att världen i sin vishet inte har lärt känna Gud?

VAD? Skulle Jehova använda dårskap? Egentligen inte! Men han kan använda och använder faktiskt också det som för världen ter sig som dårskap. Detta gör han för att rädda de människor som känner och älskar honom. Genom sin vishet kan världen inte lära känna Gud. Detta gjorde Jesus Kristus klart, när han i bön sade: ”Rättfärdige Fader, världen har sannerligen inte lärt känna dig.” — Johannes 17:25.

2. Hur kan det verka som om Jehovas vägar och världens vägar löper parallellt med varandra, men hur förhåller det sig egentligen?

² Jesu ord visar att Jehovas vägar skiljer sig från världens vägar. Ytligt sett kan det kanske verka som om Guds uppsåt och världens uppsåt löper parallellt med varandra. Det kanske kan verka som om världens målsättningar har Guds välsignelse. Bibeln säger till exempel att Gud skall upprätta en rättfärdig regering, som skall skänka människorna ett liv i fred, lycka och välstånd på jorden. (Jesaja 9:6, 7; Matteus 6:10) Världen basunerar också ut sitt uppsåt att skänka människor fred, välstånd och en god regering genom en så kallad ny världsordning. Men Gud och världen har inte samma uppsåt. Jehovas uppsåt är att hävda sig själv som universums högste suverän. Detta kommer han att göra genom en himmelsk regering, som skall tillintetgöra alla jordiska regeringar. (Daniel 2:44; Uppenbarelseboken 4:11; 12:10) Gud har således ingenting gemensamt med den här världen. (Johannes 18:36; 1 Johannes 2:15—17) Det är därför som Bibeln talar om två slags vishet — ”världens vishet” och ”Guds vishet”. — 1 Korinthierna 1:20, 21.

Det grundläggande felet med världslig vishet

3. Varför skulle människans nya världsordning aldrig kunna bli tillfredsställande, även om världens vishet kanske verkar imponerande?

³ För dem som inte vägleds av Guds vishet kanske världens vishet kan verka imponerande. Det finns världsliga filosofier som låter imponerande och som fängslar sinnet. Tusentals högre lärdomsanstalter meddelar upplysningar från vad många betraktar som mänsklighetens största sinnen. Väldiga bibliotek är fyllda med den kunskap som människor samlat under hundratals år av erfarenhet. Men trots detta skulle den nya världsordning som styresmännen i världen föreslår endast kunna bli en styrelse av ofullkomliga, syndiga och döende människor. Den ordningen skulle därför bli ofullkomlig och göra om många tidigare misstag, och den skulle aldrig kunna tillfredsställa alla de behov som människor har. — Romarna 3:10—12; 5:12.

4. Vad skulle den föreslagna nya världsordningen komma att påverkas av, och med vilket resultat?

⁴ Människans föreslagna nya världsordning skulle inte bara påverkas av mänsklig svaghet, utan också av inflytandet från onda andevarelser — ja, från Satan, Djävulen, och hans demoner. Satan har förblindat människors sinnen, så att de inte tror på ”de härliga goda nyheterna om Kristus”. (2 Korinthierna 4:3, 4; Efesierna 6:12) Följaktligen drabbas världen av den ena sjukan efter den andra. Den kämpar och blöder i sitt hopplösa försök att styra sig själv utan Guds hjälp och utan hänsyn till Guds vilja. (Jeremia 10:23; Jakob 3:15, 16) Som aposteln Paulus sade har därför ”världen genom sin vishet” inte lärt ”känna Gud”. — 1 Korinthierna 1:21.

5. Vad är det grundläggande felet med den världsliga visheten?

⁵ Vad är då det grundläggande felet med den här världens vishet, inbegripet dess planer på en ny världsordning? Det är att världen ignorerar det som aldrig med framgång kan ignoreras, nämligen Jehova Guds suveräna överhöghet. Världen vägrar övermodigt att erkänna Guds suveränitet, och den lämnar avsiktligt Jehova utanför alla sina beräkningar och förlitar sig på sin egen förmåga och sina egna planer. (Jämför Daniel 4:31—34; Johannes 18:37.) Bibeln förklarar att ”fruktan för Jehova är början till vishet”. (Ordspråken 9:10; Psalm 111:10) Men världen har inte ens lärt sig detta grundläggande krav för vishet. Hur skulle den alls kunna lyckas, när den inte har Guds stöd? — Psalm 127:1.

Predikandet om Guds kungarike — dåraktigt eller praktiskt?

6, 7. a) Vad predikar de som vägleds av Guds vishet, men hur betraktar världen dem? b) Enligt vilken vishet predikar kristenhetens prästerskap, och med vilket resultat?

⁶ Men de som känner Gud ådagalägger Guds vishet och väljer att vägledas av den. Som Jesus förutsade predikar de ”dessa goda nyheter om kungariket ... på hela den bebodda jorden”. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Är ett sådant predikande praktiskt nu, när vår jord är full av stridigheter, miljöförstöring, fattigdom och mänskligt lidande? För världsligt visa personer verkar ett sådant predikande om Guds kungarike vara ren dårskap och inte praktiskt. De betraktar dem som predikar om Guds kungarike som långhalsar som tynger ner statens skepp och fördröjer dess framsteg mot en idealisk politisk regering. De får stöd i detta av kristenhetens prästerskap, som predikar enligt den här världens vishet och inte talar om för människor det de behöver få veta om Guds nya värld och dess kungarikes regering, trots att detta var Kristi förnämsta lära. — Matteus 4:17; Markus 1:14, 15.

⁷ Historikern H. G. Wells riktade uppmärksamheten på denna uraktlåtenhet av kristenhetens prästerskap, när han skrev: ”Icke minst anmärkningsvärd är den utomordentliga vikt som Jesus lägger på läran om vad han kallar Guds rike, och den relativa betydelselöshet till vilken de flesta kristna kyrkors prästerskap hava reducerat denna lära.” Men om människor i den här generationen skall vinna liv måste de först få höra om Guds upprättade kungarike, och därför måste någon predika de goda nyheterna om det. — Romarna 10:14, 15.

8. Varför är det mest praktiska man kan göra i våra dagar att predika Guds goda nyheter, men vilket handlingssätt skulle inte få något bestående gagn?

⁸ Att predika Guds goda nyheter är därför det mest praktiska man kan företa sig i våra dagar. Så är det, eftersom Rikets budskap ger ett verkligt hopp som fyller människors hjärtan med glädje under dessa sista dagar, då ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” är här. (2 Timoteus 3:1—5; Romarna 12:12; Titus 2:13) Livet i denna världen är osäkert och kort, men livet i Guds nya värld kommer att vara evigt och fyllt av glädje, överflöd och frid just här på jorden. (Psalm 37:3, 4, 11) Som Jesus Kristus sade: ”Till vad nytta kan det vara för en människa, om hon vinner hela världen men förverkar sin själ? Eller vad skall en människa ge i utbyte mot sin själ?” Om en person förlorar rätten till liv i Guds nya värld, till vilken nytta är då den här världen som försvinner? En sådan persons nuvarande glädje över materiella ting har varit meningslös, tom och kort. — Matteus 16:26; Predikaren 1:14; Markus 10:29, 30.

9. a) Vilket råd gav Jesus en man som inbjöds att bli hans efterföljare men som bad om att få skjuta upp detta? b) Hur bör Jesu svar påverka oss?

⁹ Så här sade en man som Jesus inbjöd att bli hans efterföljare: ”Tillåt mig först att gå bort och begrava min far.” Vad rådde Jesus honom att göra? Eftersom Jesus visste att mannen skulle skjuta upp ett absolut nödvändigt arbete bara för att vänta tills hans föräldrar dog, svarade han: ”Låt de döda begrava sina döda, men ge dig av du och förkunna Guds kungarike vida omkring.” (Lukas 9:59, 60) De som visar vishet genom att lyda Kristus måste fullgöra sitt uppdrag att predika Rikets budskap. Gudomlig vishet gör dem medvetna om att den här världen och dess härskare är dömda. (1 Korinthierna 2:6; 1 Johannes 2:17) De som stöder Guds suveränitet vet att det enda sanna hoppet för mänskligheten ligger i ett gudomligt ingripande och herravälde. (Sakarja 9:10) Så medan de som äger denna världens vishet inte tror på Guds kungarike och inte vill ha den himmelska regeringen, gör de som leds av gudomlig vishet det som skänker deras medmänniskor verkligt gagn genom att förbereda dem för evigt liv i Jehovas utlovade nya värld. — Johannes 3:16; 2 Petrus 3:13.

”Dårskap för dem som är på väg att förgås”

10. a) Vilket arbete började Saul från Tarsos att ägna sig åt, när han blivit omvänd, och hur betraktade han det? b) Vad var de forntida grekerna kända för, men hur betraktade Gud deras vishet?

¹⁰ Saul från Tarsos, som blev Jesu Kristi apostel Paulus, började ägna sig åt detta livräddande arbete. Är det rimligt att tänka att Jesus Kristus, när han omvände Saul, gav honom i uppdrag att ägna sig åt en dåraktig verksamhet? Det trodde inte Paulus. (Filipperna 2:16) På den tiden ansågs grekerna vara de mest intellektuella människorna i världen. De skröt över sina stora filosofer och visa män. Men trots att Paulus talade grekiska följde han inte grekisk filosofi och lärdom. Varför gjorde han inte det? Jo, därför att en sådan vishet från den här världen är dårskap inför Gud.a Paulus sökte gudomlig vishet, vilken fick honom att predika de goda nyheterna från hus till hus. Den störste predikaren under alla tider, Jesus Kristus, hade föregått med gott exempel och hade gett honom anvisningar om att utföra samma arbete. — Lukas 4:43; Apostlagärningarna 20:20, 21; 26:15—20; 1 Korinthierna 9:16.

11. Vad är kontentan av det som Paulus sade om sitt predikouppdrag och världens vishet?

¹¹ Så här säger Paulus om sitt uppdrag att predika: ”Kristus sände mig ... till att förkunna de goda nyheterna, inte med visdom i tal, för att Kristi tortyrpåle inte skulle göras gagnlös. Talet om tortyrpålen [Jesu lösenoffer] är nämligen dårskap för dem som är på väg att förgås, men för oss som är på väg att bli räddade är det Guds kraft. Det är ju skrivet: ’Jag skall komma de visas vishet att förgås, och de förståndigas förstånd skall jag skjuta åt sidan.’ Var är den vise [till exempel filosofen]? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har inte Gud gjort världens vishet dåraktig? Ty då, i Guds vishet, världen genom sin vishet inte lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas rädda dem som tror.” — 1 Korinthierna 1:17—21.

12. Vad åstadkommer Jehova genom ”dårskapen i det som predikas”, och hur kommer de som vill ha ”visheten från ovan” att reagera?

¹² Hur otroligt det än kan verka, använder Jehova just dem som världen kallar dåraktiga som sina predikare. Ja, genom dårskapen i dessa predikares tjänst räddar Gud dem som tror. Jehova ordnar förhållandena så att de som predikar denna ”dårskap” inte kan förhärliga sig själva, och inte heller kan andra människor med rätta förhärliga dem genom vilka de har hört de goda nyheterna. Detta för att ”inget kött skulle berömma sig inför Gud”. (1 Korinthierna 1:28—31; 3:6, 7) Det är sant att den som predikar spelar en viktig roll, men det är det budskap som han har fått i uppdrag att predika som verkar hänemot en persons räddning, om denne tror budskapet. De som vill ha ”visheten från ovan” kommer inte att förakta budskapet från predikaren, därför att denne kanske verkar dum eller obetydlig, är förföljd och går från hus till hus. En ödmjuk person kommer i stället att respektera en Rikets förkunnare som en predikare som är bemyndigad av Jehova och som kommer i Guds namn. Han kommer att fästa stor vikt vid det budskap som predikaren kommer med genom både det talade och det tryckta ordet. — Jakob 3:17; 1 Thessalonikerna 2:13.

13. a) Hur betraktade judarna och grekerna predikandet av Kristus hängd på pålen? b) Från vilka grupper av människor kallades inte många att bli Jesu efterföljare, och varför inte det?

¹³ Paulus fortsätter sitt dryftande av Guds vägar och säger: ”Både begär judarna tecken och söker grekerna vishet; men vi predikar Kristus hängd på pålen, för judarna en orsak till fall men för nationerna en dårskap; för dem emellertid som är de kallade, både judar och greker, Kristus, Guds kraft och Guds vishet. Därför att det dåraktiga hos Gud är visare än människor, och det svaga hos Gud är starkare än människor. Ni ser ju på hans kallelse av er, bröder, att inte många som var visa i köttsligt avseende blev kallade, inte många mäktiga, inte många av ädel börd; utan Gud utvalde det dåraktiga i världen, för att han skulle låta de visa komma på skam; och Gud utvalde det svaga i världen, för att han skulle låta det starka komma på skam.” — 1 Korinthierna 1:22—27; jämför Jesaja 55:8, 9.

14. a) Vad pekar Jehovas vittnen på, om man frågar dem om deras kreditivbrev? b) Varför vägrade Paulus att behaga grekerna genom att stoltsera med världens vishet?

¹⁴ När Jesus var här på jorden bad judarna om ett tecken från himlen. (Matteus 12:38, 39; 16:1) Men Jesus vägrade att ge något sådant tecken. Jehovas vittnen i våra dagar visar inte heller upp några teckenliknande kreditivbrev. De pekar i stället på sitt uppdrag att predika de goda nyheterna, så som det finns nedtecknat i sådana bibelverser som Jesaja 61:1, 2; Markus 13:10 och Uppenbarelseboken 22:17. De forntida grekerna sökte vishet och högre utbildning i tingen i världen. Paulus var utbildad i denna världens vishet, men han vägrade att behaga grekerna genom att stoltsera med den. (Apostlagärningarna 22:3) I stället för att tala och skriva på klassisk grekiska talade och skrev han på gemene mans lediga språk. Så här sade Paulus till korinthierna: ”När jag kom till er, bröder, ... kom [jag inte] med överlägsenhet i tal eller i vishet och förkunnade Guds heliga hemlighet för er. ... Mitt tal och min predikan var inte med övertalande visdomsord, utan med ett uppvisande av ande och kraft, för att er tro inte skulle vara en tro på människors vishet utan på Guds kraft.” — 1 Korinthierna 2:1—5.

15. Om vad påminner Petrus människor som hånar de goda nyheterna, och hur liknar den nuvarande situationen den som rådde på Noas tid?

¹⁵ Aposteln Petrus påminner de människor i dessa sista dagar, som hånar de goda nyheterna om Guds kommande nya värld och den här världens annalkande slut, om att världen på Noas tid drabbades ”av förintelse då den översvämmades av vatten”. (2 Petrus 3:3—7) Vad gjorde Noa, då han ställdes inför det katastrofartade slutet? Många människor tänker på honom endast som arkbyggare. Men Petrus säger att när Gud lät en stor översvämning komma över den forntida världen höll han ”Noa, en rättfärdighetens predikare, i tryggt förvar tillsammans med sju andra”. (2 Petrus 2:5) I sin världsliga vishet hånade säkert dessa ogudaktiga människor, som levde före floden, den stora översvämningen, det som Noa predikade och sade att han var dåraktig, orealistisk och opraktisk. I våra dagar ställs de sanna kristna inför en liknande situation, eftersom Jesus jämförde vår generation med generationen på Noas tid. Men trots bespottare är predikandet om Guds rike inte bara prat. Likt Noas predikande innebär det räddning både för den som predikar och för dem som lyssnar till honom! — Matteus 24:37—39; 1 Timoteus 4:16.

Att bli dårar för att bli visa

16. Vad kommer att hända med denna världens vishet vid Harmageddon, och vilka kommer att få överleva in i Guds nya värld?

¹⁶ Jehova Gud kommer snart — i Harmageddon — att få all ”de visas vishet” att förgås. Och han kommer att skjuta allt ”förstånd” hos ”de förståndiga” åt sidan, ja, förståndet hos alla dem som har gjort förutsägelser om hur deras nya världsordning skall införa bättre förhållanden för mänskligheten. ”Guds, den Allsmäktiges, stora dag” skall förbränna all denna världens sofisteri, filosofi och vishet. (1 Korinthierna 1:19; Uppenbarelseboken 16:14—16) De enda som kommer att få överleva det kriget och vinna liv i Guds nya värld är de som lyder det som denna världen kallar dårskap — ja, Jehovas härliga goda nyheter om Riket.

17. Hur har Jehovas vittnen blivit ”dårar”, och vad är Guds predikare av de goda nyheterna fast beslutna att göra?

¹⁷ Jehovas vittnen, som leds av hans ande, skäms inte för att predika det som världen kallar dårskap. I stället för att försöka vara världsligt visa har de blivit ”dårar”. Hur då? Genom att utföra arbetet med att predika om Riket, så att de må bli visa som Paulus skrev: ”Om någon bland er menar att han är vis i denna tingens ordning, må han då bli en dåre, för att han må bli vis.” (1 Korinthierna 3:18—20) Jehovas predikare av de goda nyheterna vet vilket livräddande värde deras budskap har, och de kommer att utan uppehåll fortsätta att predika det, tills den här världen och dess vishet når sitt slut i kriget vid Harmageddon. Jehova Gud kommer snart att hävda sin universella suveränitet och ge evigt liv åt alla dem som nu tror och handlar efter ”dårskapen i det som predikas”.

[Fotnot]

Vad svarar du?

◻ Vilka två slag av vishet finns det?

◻ Vad är det grundläggande felet med all världens vishet?

◻ Varför är det mest praktiska man kan göra att predika de goda nyheterna?

◻ Vad kommer snart att hända med världens vishet?

◻ Varför skäms inte Jehovas vittnen för att predika det som världen kallar dårskap?

[Bild på sidan 23]

Grekerna sökte världslig vishet och betraktade ofta Paulus’ predikande som dårskap