Tuktan som kan frambringa fridsam frukt

”Ingen tuktan [tycks] för ögonblicket ... vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” — HEBRÉERNA 12:11.

1, 2. a) Vad sörjer Gud kärleksfullt för enligt Hebréerna 12:9—11? b) Vad är ett exempel på tuktan, och vad kan detta leda till?

TÄNK tillbaka på din barndom. Kan du minnas att dina föräldrar tuktade dig? Det kan säkert de flesta av oss. Aposteln Paulus använde detta som en illustration, när han i Hebréerna 12:9—11 skrev om tuktan från Gud.

² Guds faderliga tuktan som kan påverka vårt andliga liv kan ta sig många former. En är hans metod att ur den kristna församlingen utesluta en person som inte längre önskar leva enligt hans normer eller som vägrar att göra detta. En person som på så sätt blir kraftfullt straffad eller tuktad kan ändra sinne och vända om. Samtidigt tuktas också församlingen av lojala genom att de får lära sig vikten av att rätta sig efter Guds höga normer. — 1 Timoteus 1:20.

3. Hur reagerar somliga för tanken på uteslutning?

³ Men någon kanske undrar om det inte är väl hårt att utesluta en person och sedan vägra att tala med denne. En sådan inställning visade sig nyligen i ett rättsfall som gällde en kvinna som var uppfostrad av föräldrar som var Jehovas vittnen. Föräldrarna hade blivit uteslutna. Själv hade hon inte blivit utesluten, men hon hade brevledes anmält utträde ur församlingen. I församlingen meddelades därför bara att hon inte längre var ett Jehovas vittne. Hon flyttade till annan ort men kom några år senare tillbaka och upptäckte då att vittnena på platsen inte längre ville ha med henne att göra. Hon drog saken inför rätta. Vad blev resultatet, och hur skulle detta kunna påverka dig? Låt oss för att förstå saken bättre se vad bibeln säger om det besläktade ämnet uteslutning.

Varför denna fasta ståndpunkt?

4. Vad händer ibland med somliga i församlingen? (Galaterna 6:1; Judas, vers 23)

⁴ Flertalet sanna kristna ger lojalt sitt stöd åt Gud och hans rättfärdiga lagar. (1 Tessalonikerna 1:2—7; Hebréerna 6:10) Men ibland händer det att en person avviker från sanningens väg. Trots hjälp från kristna äldste kan någon till exempel överträda Guds lagar utan att ångra detta. Eller han kanske förkastar tron genom att lära ut falska läror eller genom att själv ta avstånd från församlingen. Vad bör man då göra? Sådant hände också medan apostlarna levde; låt oss därför se vad de skrev om detta.

5, 6. a) Vilka visa råd har vi när det gäller vårt uppträdande mot dem som begår allvarliga synder och inte ångrar detta? (Matteus 18:17) b) Vilka frågor ställs vi inför?

⁵ När en man i Korint var omoralisk utan att ångra detta, manade Paulus församlingen ”att sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan”. (1 Korintierna 5:11—13) Samma sak skulle ske med avfällingar, sådana som Hymeneus: ”En människa som främjar en sekt skall du avvisa efter en första och en andra förmaning, då du ju vet att en sådan person har vänts bort från vägen och håller i med att synda.” (Titus 3:10, 11; 1 Timoteus 1:19, 20) Det skulle också vara på sin plats att på så sätt undvika alla som förkastar församlingen: ”De gick ut från oss, men de var inte av vår sort; för om de hade varit av vår sort, skulle de ha blivit kvar hos oss. Men de gick ut för att det skulle påvisas att inte alla är av vår sort.” — 1 Johannes 2:18, 19.

⁶ Förhoppningsvis kommer en sådan person att ångra sig och ändra sinne, så att han på nytt kan bli accepterad i församlingen. (Apostlagärningarna 3:19) Men kan de kristna under tiden ha begränsat umgänge med honom, eller måste de strikt undvika honom? Och i så fall varför?

Fullständigt avskuren?

7. Hur skiljer sig vårt uppträdande när det gäller två olika klasser av syndare?

⁷ De kristna är inte reserverade mot människor. Vi har normala kontakter med grannar, arbetskamrater, skolkamrater och andra och vittnar för dessa, även om somliga av dem är otuktsmän, giriga människor, utpressare eller avgudadyrkare. Paulus skrev att vi inte helt och hållet kan undvika dessa: ”Annars skulle ni ju behöva gå ut ur världen.” Men han gav anvisningar om att det skulle vara annorlunda med ”en broder” som levde på det sättet: ”I mitt brev skrev jag till er att ni skulle sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som ... [har återvänt till ett sådant beteende], ja att inte ens äta med en sådan.” — 1 Korintierna 5:9—11; Markus 2:13—17.

8. Vilket råd gav aposteln Johannes om detta att undvika?

⁸ I aposteln Johannes’ skrifter finner vi liknande råd som betonar hur grundligt de kristna skall undvika sådana personer: ”Var och en som tränger sig fram och inte förblir i den Smordes lära, han har inte Gud. ... Om någon kommer till er och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom. Ty den som uttalar en hälsning [grekiska: khaí·rō] till honom, han är delaktig i hans onda gärningar.”a — 2 Johannes, vers 9—11.

9, 10. a) Vad hände med obotfärdiga lagbrytare i Israel, och varför det? b) Hur bör vi känna det för den nutida metoden mot personer som uteslutits för synd som de inte har ångrat? (2 Petrus 2:20—22)

⁹ Varför är en sådan fast ståndpunkt på sin plats också i våra dagar? Ja, tänk tillbaka på det stränga avskärande som var påbjudet i Guds lag till Israel. De som uppsåtligt överträdde allvarliga bud blev avrättade. (3 Moseboken 20:10; 4 Moseboken 15:30, 31) När detta hände, kunde inte andra, inte ens släktingar, längre tala med den döde lagbrytaren. (3 Moseboken 19:1—4; 5 Moseboken 13:1—5; 17:1—7) De lojala israeliterna på den tiden var normala människor med känslor lika våra, men de visste att Gud är rättvis och kärleksfull och att hans lag skyddade deras moraliska och andliga renhet. De kunde därför acceptera att hans metod att avskära syndare var något som i grund och botten var gott och riktigt. — Job 34:10—12.

¹⁰ Vi kan vara lika övertygade om att den av Gud föreskrivna metoden att de kristna skall vägra att umgås med någon som har blivit utesluten för synd som han inte har ångrat är ett vist skydd för oss. ”Rensa ut den gamla surdegen, så att ni kan vara en ny deg, i den mån som ni är osyrade.” (1 Korintierna 5:7) Genom att undvika människor som med vett och vilja har tagit avstånd från församlingen skyddas de kristna också mot eventuella kritiska, otacksamma eller rentav avfälliga uppfattningar. — Hebréerna 12:15, 16.

Hur är det då med släktingar?

11, 12. a) Vilken verkan hade det på israelitiska släktingar när en syndare blev avskuren? b) Belys nyttan av lydnad.

¹¹ Gud inser helt visst att tillämpandet av hans rättfärdiga lagar om att avskära syndare ofta inbegriper och påverkar släktingar. Som tidigare nämnts var det inte längre möjligt med något mer familjeumgänge, när en israelitisk syndare avrättats. Om en son var en drinkare eller en frossare, skulle faktiskt hans föräldrar föra honom inför domarna, och om han inte ångrade sig, så skulle föräldrarna vara med om att avrätta honom, för att ”skaffa bort” det som var ont från Israel. (5 Moseboken 21:18—21) Man kan förstå att detta måste ha varit svårt för dem. Föreställ dig också hur syndarens bröder och systrar eller far- och morföräldrar kan ha känt det. Men att de satte lojaliteten mot sin rättfärdige Gud framför släktkärleken kunde rädda deras liv.

¹² Tänk också på fallet med Kora, han som ledde ett uppror mot Guds ledarskap genom Mose. I sin fullkomliga rättvisa såg Jehova att Kora måste dö. Men alla lojala fick rådet: ”Vik bort, det ber jag er, från platsen framför dessa ondskefulla mäns tält och rör inte vid något som tillhör dem, för att ni inte må ryckas bort i all deras synd.” (NW) Släktingar som inte ville acceptera Guds varning dog tillsammans med upprorsmännen. Men några av Koras släktingar valde visligen att vara lojala mot Jehova, vilket räddade deras liv och ledde till framtida välsignelser. — 4 Moseboken 16:16—33; 26:9—11; 2 Krönikeboken 20:19.

13. Hur kommer lojala kristna att reagera om någon i den närmaste familjekretsen blir utesluten eller själv tar avstånd från församlingsgemenskapen?

¹³ Eftersom avskärande från den kristna församlingen inte innebär omedelbar död, består familjebanden. En man som uteslutits eller som själv har tagit avstånd från församlingsgemenskapen kan därför fortfarande bo hemma tillsammans med sin kristna hustru och sina trogna barn. Respekt för Guds domar och församlingens åtgärd kommer att förmå hustrun och barnen att inse att han genom sitt eget handlingssätt har förändrat det andliga band som fanns mellan dem. Men eftersom hans uteslutning inte bryter blodsbanden eller de äktenskapliga relationerna, kan den normala tillgivenheten och det normala familjelivet fortsätta.

14. Vilket gudomligt råd bör påverka vår kontakt med en släkting utanför den närmaste familjekretsen som har blivit utesluten eller som själv har tagit avstånd från församlingsgemenskapen?

¹⁴ Men situationen blir annorlunda, om den uteslutne eller den som själv har tagit avstånd från församlingsgemenskapen är en släkting som bor utanför den omedelbara familjekretsen eller utanför hemmet. Då kanske man kan undvika nästan all kontakt med den släktingen. Även om det finns vissa familjeangelägenheter som kräver att man har kontakt, så bör den kontakten verkligen hållas vid ett minimum, enligt den gudomliga principen ”att sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig människa [eller skyldig till någon annan allvarlig synd] ..., ja att inte ens äta med en sådan”. — 1 Korintierna 5:11.

15. Hur kan släktingar i sådana fall behärska sina känslors påverkan? (Psalm 15:1—5; Markus 10:29, 30)

¹⁵ På grund av känslor och familjeband, till exempel far- eller morföräldrars kärlek till sina barnbarn, kan detta förståeligt nog vara svårt. Men detta är ett prov på lojaliteten mot Gud, precis som den syster sade som citerades på sidan 26. Alla som känner den sorg och smärta som den uteslutne släktingen på så sätt har vållat kan kanske finna tröst och uppmuntran av det föredömliga exempel som vissa av Koras släktingar gav. — Psalm 84:11—13.b

Domstolsutslaget

16—18. Hur blev utslaget i det mål som nämndes tidigare, och vilket ytterligare utlåtande kom rätten med?

¹⁶ Du kanske vill veta utgången av rättegången som gällde den kvinna som var upprörd, därför att hennes tidigare bekanta inte längre ville samtala med henne, när hon valt att förkasta tron genom att själv ta avstånd från församlingen.

¹⁷ Innan målet kom upp i rätten avkunnade en federal distriktsdomstol summariskt en dom mot henne. Den domen grundade sig på uppfattningen att domstolar inte blandar sig i kyrkliga disciplinfrågor. Hon överklagade emellertid detta beslut till en federal appellationsdomstolc som enhälligt avkunnade dom grundad på ett bredare underlag i form av de rättigheter som beskrivs i Första tillägget till Förenta staternas konstitution: ”Eftersom seden att undvika vissa personer är en del av Jehovas vittnens tro, finner vi att bestämmelsen om ’fritt utövande’ i Förenta staternas konstitution ... hindrar [henne] från att segra. Svarandena har ett grundlagsenligt skyddat privilegium att ägna sig åt seden att undvika vissa personer. Därför ändrar vi inte den tidigare domen av distriktsdomstolen.”

¹⁸ Domstolsutlåtandet fortsatte: ”Att undvika vissa personer är en sed som Jehovas vittnen ägnar sig åt enligt sin tolkning av kanonisk lag, och vi är inte fria att omtolka den texten. ... Svarandena har rätt att fritt utöva sin religiösa tro. ... Det är inte vanligt att domstolar ingående granskar förhållandet bland en kyrkas medlemmar (eller före detta medlemmar). Kyrkor har fått stor frihet i fråga om att bestraffa medlemmar eller före detta medlemmar. Vi instämmer i domare [förre domaren vid Förenta staternas högsta domstol] Jacksons uppfattning att ’religiös verksamhet som endast gäller medlemmar av en religion är och bör vara fri — så nära fullständigt fri som något kan vara’. ... Medlemmarna i den kyrka som [hon] beslöt att lämna har beslutat att de inte längre önskar umgås med henne. Vi menar att de är fria att göra det valet.”

19, 20. Varför kan en person som är avskuren från församlingen inte tilldömas skadestånd i domstol?

¹⁹ Appellationsdomstolen erkände att även om kvinnan kände sorg på grund av att tidigare bekanta valde att inte längre samtala med henne, så skulle ”ett tillerkännande av skadestånd för obestämda eller känslomässiga skador på ett grundlagsstridigt sätt begränsa Jehovas vittnens rätt att fritt utöva sin religion. ... Den konstitutionella garantin av rätten att fritt utöva sin religion kräver att samhället tolererar det slags skador som [hon] har fått lida som ett pris väl värt att betala för att skydda den rätt att vara religiöst avvikande som alla medborgare åtnjuter.” Denna dom har på sätt och vis fått ännu mera tyngd sedan den bekantgjordes. Varför det? Kvinnan gjorde senare en skriftlig hemställan till landets högsta domstol om att den skulle ta upp målet och om möjligt upphäva domen mot henne. Men i november 1987 vägrade Förenta staternas högsta domstol att göra detta.

²⁰ Detta viktiga mål fastställde alltså att en utesluten person eller en person som själv har tagit avstånd från församlingsgemenskapen inte i domstol kan erhålla skadestånd från Jehovas vittnen för att dessa har undvikit honom.d Eftersom församlingen lydde och tillämpade de fullkomliga anvisningar som vi alla kan läsa i Guds ord, så erfar personen en förlust som hade orsakats av hans eller hennes egna handlingar.

Tuktan — många har nytta av den

21. Varför krävs det balans när man betraktar uteslutning?

²¹ Vissa utomstående är, när de får höra om uteslutning, böjda att tycka synd om en syndare som inte längre kan samtala med medlemmar av den kristna församlingen. Men är inte sådant medlidande missriktat? Begrunda i stället den nytta som syndaren och andra kan komma att få.

22, 23. Belys vikten och värdet av att visa lydnad för Gud i vårt sätt att betrakta uteslutna personer.

²² På sidan 26 läste vi till exempel det Lynette sade om sitt val att ”fullständigt klippa av” allt umgänge med sin uteslutna syster Margaret. Hon och hennes kristna släktingar ”trodde att Jehovas väg är den bästa”. Och det är den!

²³ Senare berättade Lynettes syster följande för henne: ”Om [ni] ... hade tagit lätt på ... uteslutning[en], så vet jag ... att jag inte skulle ha gjort något för att bli återupptagen så snart som jag gjorde. Att vara fullständigt avskuren från dem man älskar och från nära kontakt med församlingen skapade en stark åstundan till ånger. [Jag] kom ... att inse precis hur felaktigt mitt handlingssätt var och hur allvarligt det var att jag vände ryggen åt Jehova.”

24. Hur påverkade en viss systers sätt att reagera för uteslutning henne och andra?

²⁴ I ett annat fall blev Lauries föräldrar uteslutna. Och ändå säger hon: ”Mitt umgänge med dem upphörde aldrig, utan blev i stället flitigare. Allteftersom tiden gick blev jag alltmer overksam. Det gick så långt att jag inte ens var med vid mötena.” Sedan läste hon artiklarna i Vakttornet för 1 och 15 december 1981, som betonade råden i 1 Korintierna 5:11—13 och 2 Johannes, vers 9—11. ”Det var som om en glödlampa tändes inom mig”, skriver hon. ”Jag visste att jag måste göra vissa förändringar. Jag förstår nu bättre innebörden i Matteus 10:34—36. Min familj hade svårt att smälta mitt beslut, eftersom min son på fem år är den ende pojken, och de är mycket fästa vid honom.” Förhoppningsvis kan föräldrarnas hjärta komma att röras av att de har förlorat ett sådant umgänge, precis som det skedde i fallet med Margaret. Men den tuktan som var inbegripen hjälpte dock Laurie: ”Jag är återigen ute i tjänsten på fältet. Mitt äktenskap och min familj är starkare på grund av min förändring, och det är också jag själv.”

25. Vilken uppfattning hade en återupptagen person om Guds tuktan?

²⁵ Eller begrunda hur en kvinna, som blev utesluten och senare återupptagen, kände det. Sandi skrev: ”Jag skulle vilja tacka er för de mycket fina och undervisande artiklarna [nämnda här ovan] om tillrättavisning och uteslutning. Jag är glad över att Jehova älskar sitt folk tillräckligt mycket för att se till att hans organisation bevaras ren. Det som kanske kan verka hårt för utomstående är både nödvändigt och faktiskt kärleksfullt att göra. Jag är tacksam över att vår himmelske Fader är en både kärleksfull och förlåtande Gud.”

26. Vilken rättfärdig frukt kan bli resultatet av att man tar emot tuktan? (Psalm 94:10, 12)

²⁶ Vår Gud, som kräver att en obotfärdig syndare utesluts ur församlingen, visar också kärleksfullt att om en syndare ändrar sinne och vänder om, så kan han bli återupptagen i församlingen. (På liknande sätt kan en person som har tagit avstånd från församlingsgemenskapen anhålla om att återigen få bli en del av församlingen.) Därefter kan han tröstas av kristna som kommer att bekräfta sin kärlek till honom. (2 Korintierna 2:5—11; 7:8—13) Det är verkligen precis som Paulus skrev: ”Det är sant att ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” — Hebréerna 12:11.

[Fotnoter]

Synpunkter att lägga på minnet

◻ På vad sätt kan uteslutning vara ett slags tuktan?

◻ Varför skiljer sig en kristens uppförande mot uteslutna personer från hans uppförande mot syndare i världen?

◻ Vilka anvisningar från bibeln bör man komma ihåg, till och med om en släkting blir utesluten?

◻ Vilken slutsats kom en appellationsdomstol fram till i ett åtal väckt av en person som tagit avstånd från församlingsgemenskapen?

◻ Vad kan vi lära av det några personer har sagt om uteslutning?

[Infälld text på sidan 26]

”Att fullständigt klippa av allt vårt umgänge med [min uteslutna syster] Margaret prövade vår lojalitet mot Jehovas anordning. Det gav vår familj tillfälle att visa att vi verkligen trodde att Jehovas väg är den bästa.” — Lynette.

[Ruta på sidan 30]

Bannlysning — vilken verkan?

Den engelske historikern Edward Gibbon skrev följande om det lämpliga i och verkan av uteslutning i tiden närmare apostlarna:

”Det är varje samfunds obestridliga rätt att utesluta ur sin gemenskap och från sina förmåner sådana bland dess medlemmar som förkastar eller överträder de bestämmelser vilka har införts enhälligt. ... Följderna av bannlysning var av temporär [jordisk] såväl som av andlig natur. Den kristne mot vilken den riktades förvägrades att ha någon som helst andel i de trognas frambärande av offer. Både de religiösa och de privata vänskapsbanden upplöstes.”