När friden i äktenskapet hotas
”En hustru ... skall [inte] gå ifrån sin man; ... och en man skall inte lämna sin hustru.” — 1 KORINTIERNA 7:10, 11.
1. Vad var Jehovas avsikt med äktenskapet?
JEHOVA GUD förenade det första människoparet i äktenskap, och det var hans avsikt att detta band som gjorde dem till ett kött skulle bestå. Denna förening skulle vara välsignad och leda till deras lycka och till frambringandet av en rättfärdig avkomma, allt till Guds ära. — 1 Moseboken 1:27, 28; 2:24.
2. Vad är en faktor som leder till att äktenskapsbanden brister?
2 Oberoende tänkande och synd gjorde slut på detta idealiska äktenskapliga förhållande. (1 Moseboken 3:1—19; Romarna 5:12) Ja, en anda av oberoende är faktiskt en av de faktorer som leder till att äktenskapsbanden brister i våra dagar. I Förenta staterna var det således 5 skilsmässor — jämfört med 10,2 vigslar — per 1.000 invånare år 1985. År 1986 visade en rapport från Moskva att endast 37 procent av äktenskapen i Sovjetunionen varade tre år och att 70 procent upphörde inom ett årtionde.
3. a) Vad kan vålla stridigheter i äktenskapet? b) Vem är den störste fridförstöraren i äktenskapet?
3 En oberoende anda kan vålla stridigheter i äktenskapet. Den hämmar också den andliga utvecklingen, eftersom ”rättfärdighetens frukt” får ”sin säd sådd under fredliga förhållanden”. (Jakob 3:18) Men vem är då den störste fridförstöraren? Satan. Och hur sorgligt är det inte när någon av Guds tjänare ger ”djävulen rum” och därigenom misslyckas med att ha ett lugnt och fridfullt hem! — Efesierna 4:26, 27.
4. Vad bör kristna makar inse och göra, när de har allvarliga äktenskapsproblem?
4 När kristna makar betraktar separation som den enda lösningen på sina äktenskapliga problem, riskerar de att duka under för Satans knep, och något är verkligen på tok i andligt avseende. (2 Korintierna 2:11) Antingen tillämpar inte den ena av parterna eller också ingen av dem Guds principer helt och fullt. (Ordspråksboken 3:1—6) De bör därför snabbt och under bön anstränga sig att lösa sina meningsskiljaktigheter. Om detta verkar omöjligt, kan man fråga församlingens äldste till råds. (Matteus 18:15—17) Även om dessa män inte är bemyndigade att säga till medtroende exakt hur de skall lösa sina äktenskapsproblem, så kan de rikta uppmärksamheten på vad bibeln säger. — Galaterna 6:5.
5. När medger bibeln skilsmässa med möjligheten att gifta om sig med någon annan?
5 Om förhållandena i ett äktenskap är så svåra att ett kristet par till och med funderar på skilsmässa, kan de äldste påpeka att bibeln medger skilsmässa och ett nytt giftermål enbart om ens äktenskapspartner har begått ”otukt”. Detta uttryck täcker både äktenskapsbrott och andra slag av omoraliska sexuella förbindelser och perversiteter. (Matteus 19:9; Romarna 7:2, 3; se Vakttornet för 15 juli 1983, sidan 21.) Men vad händer då om man inte har begått ”otukt”, men den äktenskapliga friden ändå är allvarligt hotad? Vad säger bibeln om separation eller att man flyttar isär.
Paulus’ inspirerade råd
6. a) Vad är kontentan av Paulus’ råd i 1 Korintierna 7:10, 11? b) Hur bör kristna makar lösa sina äktenskapsproblem?
6 I ett försök att hjälpa ett kristet par, vars äktenskapsband hotas, kan de äldste rikta uppmärksamheten på följande ord av aposteln Paulus: ”De gifta ger jag föreskrifter, likväl inte jag, utan Herren, att en hustru inte skall gå ifrån sin man; men om hon verkligen skulle gå ifrån honom, må hon då förbli ogift eller också försona sig igen med sin man; och en man skall inte lämna sin hustru.” (1 Korintierna 7:10, 11) Kristna makar bör kunna lösa sina problem och ta hänsyn till mänsklig ofullkomlighet. Inget problem bör vara så stort att det inte kan lösas genom att man ber uppriktigt och innerligt, tillämpar bibelns principer och visar den kärlek som är en frukt av Guds ande. — Galaterna 5:22; 1 Korintierna 13:4—8.
7. a) Hur är enligt bibeln kristna makars situation, om de separerar? b) Hur kan en separation mellan två kristna påverka privilegier av tjänst?
7 Men hur går det då om kristna makar verkligen flyttar isär? Då måste de ”förbli ogifta eller också försona sig igen”. Såvida det inte är fråga om en skilsmässa som man har fått på grund av ”otukt” är enligt bibeln ingen av dem fri att gifta om sig. Med tanke på detta och den ”så utbredda otukten” skulle det vara bra för dem att utan dröjsmål ”försona sig igen”. (1 Korintierna 7:1, 2) Det är inte de äldstes sak att kräva att mannen och kvinnan skall flytta ihop igen, men på grund av deras äktenskapsproblem kanske de inte uppfyller kraven för vissa tjänsteprivilegier. Om en man till exempel ”inte vet hur han skall presidera bland sitt eget husfolk”, är det uppenbart att han saknar förmågan att som tillsyningsman ”ta hand om Guds församling”. — 1 Timoteus 3:1—5, 12.
8. Vad är kontentan av Paulus’ råd i 1 Korintierna 7:12—16?
8 Det betonas att man bör söka bevara ett äktenskap, även om bara den ena av makarna är troende. Så här skrev Paulus: ”Om någon broder har en icke troende hustru och hon likväl är med på att bo tillsammans med honom, må han då inte lämna henne; och om en kvinna har en icke troende man och han likväl är med på att bo tillsammans med henne, må hon då inte lämna sin man. ... Men om den icke troende bereder sig att gå, låt honom då gå; en broder eller en syster är inte slavbunden under sådana omständigheter, utan Gud har kallat er till frid. För hur vet du, hustru, om du inte skall frälsa din man? Eller hur vet du, man, om du inte skall frälsa din hustru?” (1 Korintierna 7:12—16) Om den icke troende väljer att gå, kommer den kristne att låta honom gå. Men i hopp om att den icke troende kanske kan vinnas över till kristendomen kommer den troende inte att ta initiativet till upplösningen. Timoteus’ mor, Eunike, stannade antagligen kvar hos sin icke troende man, men hon gav sin son andlig undervisning. — 2 Timoteus 1:5; 3:14, 15.
Giltiga skäl till att man flyttar isär
9, 10. a) Vad är enligt 1 Timoteus 5:8 ett skäl till att äkta makar kan separera? b) Vad bör förordnade äldste göra, om en kristen man anklagas för att vägra att bidra till försörjningen av sin hustru och sina barn?
9 Paulus’ ord i 1 Korintierna 7:10—16 uppmuntrar äkta makar att bo tillsammans. Men efter att verkligen ha försökt att bevara sina äktenskapsrelationer har somliga till slut kommit fram till att de faktiskt inte har något annat val än att flytta isär. Vilka giltiga skäl kan det finnas till att ta ett sådant steg?
10 Vägran att bidra till försörjningen är en grund till separation. När en man gifter sig, tar han på sig ansvaret att sörja för sin hustru och de barn som de eventuellt kan få. Den man som inte sörjer för sitt husfolk har ”förnekat tron och är värre än en som är utan tro”. (1 Timoteus 5:8) Man kan alltså flytta isär, om någon vägrar att bidra till försörjningen. Förordnade äldste bör naturligtvis närmare undersöka en anklagelse om att en kristen man vägrar att bidra till försörjningen av sin hustru och sin familj. Hårdnackad vägran att försörja sin familj kan leda till uteslutning.
11. Vad är ett annat skäl till separation, men vad skulle kanske kunna göra förhållandena uthärdliga?
11 Extrem fysisk misshandel är en annan grund till separation. Anta att en icke troende äktenskapspartner ofta blir berusad, blir rasande och vållar den troende fysisk skada. (Ordspråksboken 23:29—35) Genom bön och genom att visa Jehovas andes frukt kan den troende kanske förhindra sådana utbrott och göra situationen uthärdlig. Men om man når den gräns där den misshandlade partnerns hälsa och liv faktiskt är i fara, så skulle det enligt bibeln vara tillåtet att flytta isär. Och om det, när två kristna lever tillsammans i ett oroligt äktenskap, förekommer anklagelser om fysisk misshandel, så bör församlingens äldste också undersöka sådana anklagelser, och det kan visa sig nödvändigt att vidta åtgärder för uteslutning. — Jämför Galaterna 5:19—21; Titus 1:7.
12. a) Hur skulle den troendes andlighet kunna påverka frågan om separation? b) Vad föreslås om det råder ett mycket ohälsosamt andligt tillstånd i ett kristet hem?
12 Att andligheten är i absolut fara utgör också en grund till separation. Den troende i ett i religiöst avseende söndrat hem bör göra allt som går för att utnyttja det som Gud sörjer för i andligt avseende. Men det är tillåtet att flytta isär, om en icke troende partners motstånd (som kanske inbegriper fysisk inspärrning) gör det verkligt omöjligt att ägna sig åt sann tillbedjan och därigenom faktiskt äventyrar den troendes andlighet. Men hur är det då om det råder ett mycket ohälsosamt andligt tillstånd i ett hem där båda makarna är troende? Då bör de äldste ge hjälp, men det är i synnerhet den döpte äkta mannen som bör arbeta flitigt på att rätta till situationen. Om en döpt äktenskapspartner uppträder som en avfälling och försöker hindra sin make eller maka att tjäna Jehova, då bör naturligtvis de äldste behandla situationen enligt bibeln. Om en uteslutning äger rum i något fall som gäller en absolut fara för andligheten, vägran att bidra till försörjningen eller extrem fysisk misshandel, så skulle den trogne kristne som söker legal separation inte handla emot Paulus’ råd om att inte dra en troende inför rätta. — 1 Korintierna 6:1—8.
13. Under vilka förhållanden skulle det kunna vara berättigat att äkta makar separerar?
13 Om förhållandena är extrema kan därför en separation vara berättigad. Men klena ursäkter bör självfallet inte användas för att få en separation. Varje kristen som separerar måste bära sitt eget ansvar för den handlingen, och han eller hon bör inse att vi alla skall avlägga räkenskap inför Jehova. — Hebréerna 4:13.
En klok åtgärd?
14. a) Vilket problem kommer en separation antagligen att skapa? b) Hur kan en separation påverka barnen?
14 Man bör under bön tänka över de problem som en separation antagligen kommer att skapa. En ensamstående förälder kan sällan ge den balans och tuktan som två föräldrar kan ge. Och en separation kan få en liknande inverkan på barnen som en skilsmässa, och angående detta meddelade tidskriften India Today följande: ”Sheena, som med sina stora ögon verkar registrera allt i sin omgivning, är sex år. Hennes föräldrar skildes för två år sedan efter en otrevlig domstolsstrid. Kort därefter gifte hennes far om sig med en annan kvinna. Under ett års tid fick hon svåra astmaanfall och sög hela tiden på tummen. Hon bor nu tillsammans med sin mor i Delhi. Modern: ’Min sorgsenhet har fortplantat sig till Sheena. ... Hon saknar sin far. ... Hon är mer mogen än de flesta barn i hennes ålder. Men hon får sådana våldsamma gråtattacker — det är som om hon skulle vilja ta bort något inom sig. Skolan var ett problem. Barn kan vara så elaka. Ofta drar hon sig tillbaka in i en fantasivärld: Hon diktar ihop en historia om hur vi alla tillsammans går och hälsar på hennes vänner.’”
15. Vilken inverkan skulle en separation kunna få på en kristen man eller hustru?
15 En separation blir sällan bra för en kristen man eller hustru heller. Utan sin maka eller make eller sina barn erfar de snart en gnagande känsla av tomhet. Man kan inte heller ignorera de svårigheter som blir följden av en separation. Kommer det att bli möjligt att sköta saker och ting rent ekonomiskt eller på annat sätt? Och hur blir det om pressen från separationen leder till att man gör sig skyldig till omoraliskhet? Jesus sade: ”Visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar.” (Matteus 11:19) Följderna av en separation har ofta visat att detta var en dåraktig åtgärd — framför allt när båda makarna är kristna.
Att arbeta på att lösa problemen
16. Vad bör kristna makar göra, som upptäcker att deras äktenskapliga frid hotas?
16 Kristna makar som finner sin äktenskapliga frid allvarligt hotad bör diskutera sina meningsskiljaktigheter på ett sätt som anstår dem som tjänar Gud. Och de bör verkligen ta hänsyn till ofullkomligheten. (Filipperna 2:1—4) Men vad mer kan man göra?
17. Hur kan det bidra till den äktenskapliga friden att man ådagalägger vishet i fråga om materiella ting?
17 Att ådagalägga vishet i förbindelse med materiella ting kan bidra till den äktenskapliga friden. För att ta ett exempel: En man kan efter att ha begrundat sin hustrus negativa synpunkter besluta att det trots allt är förståndigt för hans familj att flytta någon annanstans. Detta kan verka klokt av ekonomiska skäl, men det kan också göra det möjligt för familjen att främja Rikets intressen genom att tjäna där behovet är större. (Matteus 6:33) Hans kristna hustru kanske inte tycker om att flytta, eftersom hon då skulle få lämna sina föräldrar eller den miljö där hon känner sig hemma. Men det är förståndigt av henne att samarbeta helt och fullt med sin man, som är familjens huvud och som har ansvaret att bestämma var hans familj skall bo. Hennes undergivenhet och kärleksfulla samarbete kommer också att bidra till husfriden. — Efesierna 5:21—24.
18. Vilka möjligheter har kristna makar att göra saker och ting tillsammans?
18 Familjefriden blomstrar och problemen verkar mindre allvarliga, när äkta makar gör saker och ting tillsammans. Kristna makar har till exempel utmärkta tillfällen att arbeta tillsammans i tjänsten på fältet. Om de gör detta regelbundet och tar med sig sina barn, kommer detta att vara till gagn för hela familjen. Äktenskapsbanden kan också stärkas av att man tillsammans ägnar sig åt andra sunda aktiviteter som någon av makarna tycker särskilt mycket om.
19. Vad slags ledarskap kommer att främja familjefriden?
19 Ett rätt utövat ledarskap kommer att stärka äktenskapsbanden. En mogen kristen äkta man kommer naturligtvis inte att vara någon diktator. Han kommer i stället att fortsätta att älska sin hustru och inte vara ”förbittrad” på henne. Jehova förväntar att han skall utöva ett kärleksfullt ledarskap. (Kolosserna 3:18, 19) Ett sådant ledarskap främjar i sin tur familjefriden.
I söndrade hem
20, 21. Hur kan resonlighet visa sig vara till gagn, när friden hotas i ett i religiöst avseende söndrat hem?
20 Resonlighet gör det lättare att lösa äktenskapsproblem mellan kristna makar. (Filipperna 4:5) Men resonligheten är också viktig, om friden hotas i ett i religiöst avseende söndrat hem. Om en icke troende man försöker hindra sin kristna hustru att tjäna Jehova, kanske hon kan försöka resonera med honom och taktfullt påpeka att hon ger honom religiös frihet och att hon därför helt logiskt bör behandlas på samma sätt. (Matteus 7:12) Även om hon måste visa sin icke troende man relativt underordnande måste hon göra Guds vilja, när det uppstår en konflikt. (1 Korintierna 11:3; Apostlagärningarna 5:29) Att tre gånger i veckan vara med vid kristna möten är helt visst inte för mycket. Men den troende hustrun kan finna det förståndigt att vara hemma övriga kvällar och att planera mycket av sin tjänst på fältet under tider då hennes man arbetar och då barnen är i skolan. Med resonlighet och god planering behöver hon inte ”ge upp i fråga om att göra vad som är gott”. — Galaterna 6:9.
21 Resonligheten sträcker sig också till andra saker. En person har till exempel rätt att utöva en viss religion. Men det skulle vara resonligt och vist av en kristen hustru att inte placera sina biblar och sina bibelstudiehjälpmedel på ställen som hennes man, som är mycket emot hennes religion, skulle kunna ogilla. Hon kanske kan undvika strid, om hon har sådana publikationer bland sina personliga tillhörigheter och studerar dem när hon är ensam. Hon får naturligtvis inte kompromissa när det gäller rättfärdiga principer. — Matteus 10:16.
22. Vad skulle man kunna göra, om det är den religiösa undervisningen av barnen som stör familjefriden?
22 Om det som stör husfriden gäller barnens religionsundervisning, kan den troende hustrun taktfullt ordna så att de följer med henne till möten och i tjänsten på fältet. Men om den icke troende mannen och fadern hindrar detta, kan hon undervisa barnen om bibelns principer, så att de när de växer upp och lämnar hemmet troligen kommer att ägna sig åt sann tillbedjan. Om mannen är den troende, är det enligt bibeln hans plikt att som huvudet för familjen uppfostra sina barn som kristna. Han bör således studera bibeln med dem, ta med dem till möten och undervisa dem i tjänsten på fältet. (Efesierna 6:4) Han bör naturligtvis uppträda omtänksamt, kärleksfullt och resonligt mot sin icke troende hustru.
Att bevara friden som en enad familj
23. Vad skulle kunna visa sig vara bra att göra, om familjefriden hotas?
23 Eftersom äkta makar är ”ett kött”, bör de — framför allt om båda makarna är kristna — leva tillsammans i frid enligt vad Gud har fastställt för gifta människor. (Matteus 19:5; 1 Korintierna 7:3—5) Men om den äktenskapliga friden hotas i ert fall, repetera då under bön de ovannämnda bibliska tankarna. Det kan också vara bra att tänka tillbaka på tiden för ert sällskapande. Tänk på hur ni båda då verkligen vinnlade er om att göra det som var rätt och lägga grunden till en lycklig förening! Kommer ni nu att göra liknande ansträngningar för att hålla ihop ert äktenskap?
24. Vilken inställning bör de kristna ha till äktenskapet?
24 Kristna som är förenade i äktenskap har en underbar gåva från Gud — sitt äktenskap! Om ni lever enligt era äktenskapslöften och bevarar er ostrafflighet mot Jehova, ligger den rättfärdiga nya världen framför er i vilken hjärtslitande separationer och skilsmässor inte längre kommer att plåga mänskligheten. Visa därför tacksamhet för äktenskapet som en symbolisk ”tretvinnad tråd”, där Jehova är en viktig del. (Predikaren 4:12) Och må alla medlemmar av ert endräktiga hushåll åtnjuta den välsignelse som familjelycka i ett lugnt och fridfullt hem utgör.
Vad svarar du?
◻ Hur skulle du vilja sammanfatta Paulus’ råd i 1 Korintierna 7:10—16?
◻ Nämn några giltiga skäl till att äkta makar kan separera.
◻ Hur kan de kristna lösa sina problem, när den äktenskapliga friden hotas?
◻ Hur kan resonligheten bidra till friden i hushåll som är söndrade i religiöst avseende?
[Bild på sidan 23]
Kristna makar, vars äktenskapliga frid hotas, bör diskutera sina problem på ett sätt som anstår människor som tjänar Jehova