”Gör allt till Guds ära”
Viktiga detaljer från Första Korintierna
JEHOVA GUDS ära är av livsviktig betydelse för alla som tillber honom ”med ande och sanning”. (Johannes 4:23, 24) Därför sade aposteln Paulus till sina medkristna i det forntida Korint: ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära.” (1 Korintierna 10:31) För att göra detta krävs det att vi godtar Jehovas sätt att lösa våra problem i denna materialistiska, omoraliska värld, som är djupt nersjunken i falsk religion.
De kristna i Korint behövde Guds hjälp för att lösa problem, för de levde i en blomstrande, omoralisk stad full av falsk religion. Korint, som låg på ett näs mellan det grekiska fastlandet och Peloponnesos, var huvudstaden i den romerska provinsen Akaja och hade en befolkning som beräknas till 400.000. Paulus grundade församlingen där omkring år 50 v.t. — Apostlagärningarna 18:1—11.
Korintierna hade skrivit till Paulus och frågat om äktenskap och om att äta mat som hade blivit offrad åt avgudar. (7:1) Han var bekymrad därför att söndringar och ett fall av grov omoraliskhet förekom bland dem. De behövde anvisningar om det rätta sättet att fira Herrens kvällsmåltid. Där fanns också hotet om avfällighet, och församlingen behövde råd beträffande kärlek. Av sådana anledningar skrev Paulus sitt första inspirerade brev till korintierna från Efesus omkring år 55 v.t. Men också vi kan få nytta av det.
Enhet och moralisk renhet viktiga
Om vi ”gör allt till Guds ära”, kommer vi inte att följa någon som söker vålla söndring i församlingen — ett av de problem som korintierna stod inför. (1:1—4:21) Paulus förmanade dem att ”tala överensstämmande” och vara ”förenade i samma sinne och i samma tankegång”. Enhet kommer att råda om vi följer detta råd och odlar andliga egenskaper. I stället för att berömma oss av någon syndig människa bör vi komma ihåg att även om vi planterar och vattnar, är det Gud som får det att växa andligen. De som berömde sig i Korint hade ingenting som de inte hade fått. Må vi därför aldrig betrakta oss själva som bättre än våra medtroende. En sådan ödmjuk anda kommer att hjälpa oss att befrämja enhet.
Om enhet skall råda, måste de äldste handla för att hålla församlingen ren andligen. (5:1—6:20) Eftersom ”lite surdeg får hela degen att jäsa”, måste obotfärdiga otuktsmän, giriga, avgudadyrkare, smädare, drinkare eller utpressare bli uteslutna. Moralisk orenhet, som förorenar Guds tempel, kan inte tolereras bland Jehovas tjänare. De måste i stället göra sådant som ärar Gud.
Ta hänsyn till andra
För att ”göra allt till Guds ära” måste vi tillämpa Paulus’ råd om äktenskap och om att vara ogift. (7:1—40) De som är förenade i äktenskap måste med hänsyn ge vad som sexuellt tillkommer den andra parten. En gift kristen bör inte flytta ifrån en icke troende partner, för det att de stannar hos varandra kan hjälpa den icke troende att vinna frälsning. Medan äktenskap för med sig ökat bekymmer, kan ställningen som ogift vara till nytta för en som önskar hjälpa andra andligen genom att tjäna Herren utan att låta sig distraheras.
Att ta hänsyn till andras andliga välfärd är alla kristnas plikt, vare sig de är ogifta eller gifta. (8:1—10:33) Därför fick korintierna anvisningen att inte komma andra att snava och falla genom att äta mat som var offrad åt avgudar. För att undvika att hindra någon att ta emot de goda nyheterna utövade Paulus inte ens sin rätt att få materiellt bistånd. Han var till och med hårdhänt mot sin kropp, för att han inte sedan han hade predikat för andra skulle bli underkänd. Att vi tar det syndiga Israels erfarenheter i öknen till hjärtat kommer att hjälpa oss att undvika avgudadyrkan och att göra det som är orätt. Att vi vidare ”gör allt till Guds ära” kommer att hjälpa oss att undvika att få någon att snava.
Visa respekt och håll ordning
Att ”göra allt till Guds ära” kräver att vi visar tillbörlig respekt. (11:1—34) En kristen kvinna under det första århundradet visade respekt för ledarskap genom att bära ett täckelse på sitt huvud när hon bad eller profeterade i församlingen. Gudaktiga kvinnor i våra dagar visar liknande respekt för ledarskap. För att undvika att bli lika de korintier som behövde ta rättelse måste vi alla vidare visa respekt för Herrens kvällsmåltid.
För att ”göra allt till Guds ära” måste vi leda mötena på ett ordnat sätt. (12:1—14:40) När de första kristna kom tillsammans, skulle sådana andens gåvor som att tala tungomål användas med respekt för källan till dem och uppskattning av syftet med dem. Även om vi inte har dessa gåvor, skänker vi ära åt Gud genom att visa kärlek som överträffar dem. Vi ärar också Jehova, eftersom våra möten är välordnade, och vi tillämpar med respekt Paulus’ råd: ”Låt allting ske anständigt och med ordning.”
Att ”göra allt till Guds ära” kräver av oss att vi visar respekt för vad bibeln lär och att vi står fasta andligen. (15:1—16:24) Det är möjligt att en del i församlingen i Korint som var påverkade av grekisk filosofi sade: ”Det blir ingen uppståndelse för de döda.” (Jämför Apostlagärningarna 17:18, 32.) De kanske hade den avfälliga uppfattningen att det inte skulle bli någon framtida uppståndelse, utan att levande kristna hade erfarit en symbolisk, andlig uppståndelse. (2 Timoteus 2:16—18) Paulus stödde det sanna hoppet genom att hänvisa till Jesu uppståndelse, och han visade även att de smorda kristna måste dö för att bli uppväckta till odödligt, himmelskt liv. Hans ord hjälper oss också på annat sätt att undvika avfällighet och att ”stå fasta i tron”.
Gör alltid saker och ting till Guds ära
Paulus’ maning i Första Korintierna är lika nyttig i våra dagar som den var under det första århundradet v.t. Den förmår Jehovas nutida vittnen att tjäna Gud i enhet som ett rent folk. Apostelns ord bör motivera oss till att vara hänsynsfulla mot andra och visa tillbörlig respekt. Vad Paulus sade kan också styrka oss till att stå emot avfall och till att stå fasta för den sanna tron.
Det är verkligen varje Jehovas trogne tjänares av hjärtat kända önskan att välsigna Jehova, kungöra hans rike och ära hans heliga namn. (Psalm 145:1, 2, 10—13) Ja, Paulus’ första brev till korintierna hjälper oss att följa uppmaningen: ”Gör allt till Guds ära.”
[Ruta/Bild på sidorna 24, 25]
SÄKRA PÅ ATT DÖ: Paulus anspelade mer än en gång i sitt brev till korintierna på att dö på arenan. Han skrev till exempel: ”Det tycks mig ... som om Gud har ställt oss apostlar sist till beskådande, såsom män bestämda till död, eftersom vi har blivit ett skådespel för världen och för änglar och för människor.” (1 Korintierna 4:9) Paulus kan ha tänkt på beskådandet av bestiarii (människor som kämpade mot vilddjur) och gladiatorer (människor som kämpade mot människor). En del kämpade för lön, men brottslingar tvingades kämpa. Först tilläts dessa fångar använda vapen, men senare fördes de ut avklädda, försvarslösa och bestämda att dö.
Med ”änglar” och ”människor” (inte bara ”världen” av människor) som åskådare liknade apostlarna dem som just skulle dö i ett sådant slutligt, blodigt skådespel. Paulus sade att han ”stridit med vilddjur i Efesus”, men en del tvivlar på att en romersk medborgare skulle ha blivit föremål för detta och säger att han syftade på vilddjurslika motståndare. (1 Korintierna 15:32) Men Paulus’ utsaga att Gud räddade honom ”från något så stort som döden” i provinsen Asien (där Efesus låg) passar bättre in på en erfarenhet med verkliga vilddjur på en arena än på mänskligt motstånd. — 2 Korintierna 1:8—10; 11:23; Apostlagärningarna 19:23—41.
[Ruta/Bild på sidan 25]
HÅLL PRISET I SIKTE: Paulus använde drag ur forntida grekiska idrottsspel för att illustrera viktiga detaljer. (1 Korintierna 9:24—27) Vid sådana tävlingar som de isthmiska spelen, som hölls vartannat år nära Korint, bestod programmet av löpning, boxning och andra grenar. Under förberedelsen för dessa tävlingar måste löparna och boxarna utöva självbehärskning, leva på hälsosam, mager kost och inte dricka något vin på tio månader. I stället för den förgängliga pinjekrans eller krans av murgröna som tilldelades vinnarna i de isthmiska spelen strävar emellertid en smord kristen att vinna det odödliga livets oförgängliga krona. För att vinna det priset måste han hålla sina ögon fästa vid det och utöva självbehärskning. Samma princip gäller Jehovas vittnen som har evigt jordiskt liv i sikte.