Ett hänsynslöst utnyttjande av fattigdomen och okunnigheten?
”JEHOVAS VITTNEN ... utnyttjar fattigdomen, hjälplösheten och okunnigheten hos en stor del av vårt folk”, hävdade den mexikanske skribenten Jorge García, ”för att successivt kunna få fullt herravälde över deras samvete.” — Excelsior, 9 mars 1983.
Anklagelser av det här slaget mot Jehovas vittnen hörs ofta i Latinamerika. ”Ingen av de mer betydande i samhället blir någonsin ett Jehovas vittne”, säger en del högutbildade människor, politiker och religiösa ledare. ”Jehovas vittnen skaffar sig sina anhängare från det fattiga, okunniga folket.” Det stämmer att många Jehovas vittnen lever under mycket enkla omständigheter, men betyder det att Jehovas vittnen ”utnyttjar fattigdomen, hjälplösheten och okunnigheten”? Betyder det förhållandet att många enkla och fattiga människor ger gensvar till deras läror att dessa läror är orätta?
Låt oss, för att få svar på de här frågorna, i tankarna gå tillbaka till det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Vad slags människor tilltalades av de goda nyheterna på den tiden?
Varför kristendomen tilltalade ringa människor
De som i våra dagar kritiserar Jehovas vittnen upprepar egentligen bara det som kristendomens motståndare under det första århundradet sade. Tänk till exempel på de grekiska intellektuella som bodde i den forntida staden Korint. Som aposteln Paulus uttryckte det ”söker grekerna vishet”. (1 Korintierna 1:22) De önskade naturligtvis inte biblisk vishet, utan ville ha svårbegripliga filosofiska argument. När aposteln Paulus ”inte kom med överlägsenhet i tal eller i vishet”, utan i stället avgav det enkla budskapet om ”Kristus hängd på pålen”, blev kristendomen av många förlöjligad som ”dårskap”. — 1 Korintierna 1:23; 2:1, 2.
Kan man då säga att Paulus utnyttjade okunnigheten för att påverka de enkla och ringa människorna jämte de övriga som bodde i Korint? Nej, inte alls. Paulus förklarade för de kristna där: ”Ni ser ju på hans kallelse av er, bröder, att inte många som var visa i köttsligt avseende blev kallade, ... utan Gud utvalde det dåraktiga i världen, för att han skulle låta de visa komma på skam ..., så att inget kött skulle berömma sig inför Gud.” — 1 Korintierna 1:26—29.
Kristendomen var från första början en religion som främst tilltalade ringa, enkla människor. Jesu 12 apostlar — grundvalen till hans församling — togs inte ut från de välutbildade skriftlärda och fariséerna. (Efesierna 2:20) De kom i stället från arbetarklassen; fyra av dem var fiskare till yrket. (Matteus 4:18—22; 10:2, 3) De var människor som av de religiösa ledarna betraktades som ”olärda och helt vanliga”, vilket betydde att de hade fått bara grundläggande undervisning och inte gått i skolor för att skaffa sig högre utbildning. (Apostlagärningarna 4:13) De högutbildade skriftlärda och fariséerna nedvärderade den länge väntade Messias och förlöjligade hans läror och hans anhängare. De intog attityden att ”ingen av de mer betydande i samhället följer Jesus”.
Kom ihåg vad som hände vid ett tillfälle då fariséerna skickade i väg tempelpoliser för att ”ta fast” Jesus. Tempelpoliserna kom tillbaka tomhänta. Varför det? Den bibliska skildringen lyder: ”Tempelpoliserna svarade: ’Aldrig har en annan människa talat så här.’” Ja, de häpnade över Kristi läror. Men hur reagerade de lärda religiösa ledarna? ”Fariséerna i sin tur svarade: ’Inte har väl ni också blivit vilseledda? Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom?’” (Johannes 7:32, 44—48) Det var alltså stolthet som hindrade dem från att godta Jesus. Visserligen sägs det i bibeln att det var ”många också av styresmännen som faktiskt satte tro till honom, men för fariséernas skull ville de inte bekänna honom för att inte bli utstötta ur synagogan; de älskade nämligen människors härlighet mer än till och med Guds härlighet”. — Johannes 12:42, 43.
Tänk dig det! De här männen var faktiskt övertygade om att Jesus hade sanningen, men de avstod från att bli hans lärjungar på grund av människofruktan. Det var helt enkelt för besvärligt för styresmännen att offra sin ställning inom de sociala, politiska och religiösa kretsarna för att bli Jesu efterföljare. Det är inte att undra på att Jesus sade: ”Jag säger er i sanning att en rik man med svårighet skall komma in i himmelriket.” (Matteus 19:23) Så i allmänhet var sådana människor alltför stolta för att följa en religion som krävde att de ödmjukt skulle lyfta upp sin tortyrpåle och följa Jesus. (Matteus 16:24) Kristus sade därför en gång i bön: ”Jag prisar dig offentligt, Fader, himmelens och jordens Herre, därför att du omsorgsfullt har dolt dessa ting för visa och intellektuella och har uppenbarat dem för de späda.” (Lukas 10:21) Till skillnad från de världsliga intellektuella var sådana människor mottagliga för sanningen. — Jämför Matteus 18:3.
Gud är inte partisk
Lärjungen Jakob skrev: ”Har inte Gud utvalt de fattiga vad världen beträffar till att vara rika i tro och arvingar till det rike, som han har lovat dem som älskar honom?” (Jakob 2:5) Betydde då det här att de som var välbärgade och välutbildade var utestängda från att tjäna Gud? Inte alls! Efter det att den förste hedniske proselyten, Kornelius, hade fått den heliga anden sade Petrus: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Kanhända att Petrus påminde sig de ord Jehova uttalade till Samuel flera hundra år tidigare: ”Ty det är inte som en människa ser. En människa ser på det som är för ögonen, men Herren [Jehova] ser till hjärtat.” — 1 Samuelsboken 16:7.
Intressant nog sägs det i bibeln att ”en stor skara präster började vara lydiga mot tron”. (Apostlagärningarna 6:7) Det fanns också kristna i det ansedda ”kejsarens hus”. (Filipperna 4:22) Och även om de flesta kristna levde under mycket enkla omständigheter, fanns det några i församlingen som var rika. — 1 Timoteus 6:17.
I vår tid
Det bör därför inte förvåna oss att sanningen i vår tid i första hand har burit frukt bland vanliga människor. Jehova ser inte heller nu till ens bankkonto eller världsliga utbildning, utan han ser till hjärtat. (Ordspråksboken 21:2) Kom också ihåg att Jesus sade: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” (Johannes 6:44) Är det inte helt naturligt så att Fadern drar till sig bara sådana som är ödmjuka och läraktiga?
Men därmed inte sagt att inga skolade och högutbildade människor blir Jehovas vittnen. När Paulus lade fram en enkel men kraftfull utläggning av sanningen inför kung Agrippa, medgav kungen: ”På kort tid skulle du övertala mig att bli en kristen.” (Apostlagärningarna 26:27, 28) På liknande sätt har många skolade människor tilltalats av sanningen på grund av de klara och logiska förklaringar till bibelns sanning som Jehovas vittnen ger. Kom ihåg att en ödmjuk person inte nödvändigtvis är obildad. Mose kallades ”den ödmjukaste av alla de människor som var på markens yta”. (4 Moseboken 12:3, NW) Ändå hade han blivit ”undervisad i all egyptiernas vishet”. — Apostlagärningarna 7:22.
Det är dock värt att lägga märke till att personer med dålig utbildning som börjar komma tillsammans med Jehovas vittnen ofta vidtar åtgärder för att förbättra sina intellektuella färdigheter. De försöker förbättra sin läsförmåga och sina studievanor för att kunna tillägna sig bibelns grundläror och hålla jämna steg med den ständiga strömmen av biblisk litteratur som ges ut av Jehovas vittnen. Om en uppriktig person vill lära sig vad bibeln säger men hindras av att han inte kan läsa, ordnas det ofta med kostnadsfri undervisning via församlingen på orten.
Sällskapet Vakttornet ger faktiskt också ut en broschyr med titeln Learn to Read and Write (Lär dig läsa och skriva). Den här broschyren har hjälpt många tusen människor i Asien, Afrika och Mellan- och Sydamerika att lära sig läsa. I enbart ett latinamerikanskt land har 51.249 personer lärt sig läsa och skriva under de 26 senaste åren med hjälp av denna broschyr. I en liten latinamerikansk by sammanträffade skolinspektören från undervisningsdepartementet med representanter från flera olika organisationer — däribland Jehovas vittnen. Vittnena berättade vid det tillfället om broschyren Learn to Read and Write och inbjöd gruppen till ett av vittnenas möten.
Gruppen var med vid skolan i teokratisk tjänst — ett möte som är avsett att hjälpa män och kvinnor att bli effektiva som undervisare. Till sin förvåning såg de en man — som de betraktade som analfabet — stå på podiet och hålla ett bibliskt tal. En av besökarna, en rektor, sade då: ”Det är ofattbart att den här mannen, som vi alltid har känt som analfabet, nu kan tala spanska [i stället för sin egen dialekt] — och att han till på köpet talar inför en åhörarskara. Och ändå gör han det.”
Så i stället för att hänsynslöst utnyttja ringa människor bistår sanna kristna i vår tid dem i att göra framsteg genom att hjälpa dem att komma till kunskap om sanningen. Dessa kristna utför det undervisningsarbete som Jesus gav dem i uppdrag när han sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Som ett resultat av detta är det varje år tiotusentals människor ur alla samhällsställningar som sällar sig till Jehovas vittnens led.