Frågor från läsekretsen
Varför sägs det i 1 Korinthierna 10:8 att 23 000 israeliter föll på en enda dag på grund av att de begick otukt, när det i 4 Moseboken 25:9 sägs att det var 24 000?
Det kan finnas flera förklaringar till de olika sifferuppgifterna i dessa verser. Den enklaste skulle kunna vara att det verkliga antalet ligger någonstans mellan 23 000 och 24 000 och att man därför kan ha rundat av siffran antingen uppåt eller neråt.
Det finns också en annan möjlighet. Till varning för de kristna i det forntida Korinth, en stad som var ökänd för sin tygellöshet, nämnde aposteln Paulus det som hände israeliterna vid Sittim. Han skrev: ”Låt oss inte heller bedriva otukt, som några av dem begick otukt, bara för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag.” Med siffran 23 000 avsåg Paulus dem som dödades direkt av Jehova för att de begick otukt. (1 Korinthierna 10:8)
I Fjärde Moseboken, kapitel 25, sägs det däremot: ”Så slöt sig Israel till Baal-Peor, och Jehovas vrede flammade upp mot Israel.” Därefter befallde Jehova Mose att avrätta ”alla folkets överhuvuden”. Mose befallde i sin tur domarna att utföra den befallningen. Så slutligen, när Pinehas snabbt hade ingripit och dödat den israelit som fört in en midjanitisk kvinna i lägret, ”hejdades hemsökelsen”. Berättelsen slutar med orden: ”De som dog genom hemsökelsen utgjorde 24 000.” (4 Moseboken 25:1–9)
Siffran i Fjärde Moseboken omfattar tydligen både ”folkets överhuvuden”, vilka avrättades av domarna, och dem som dödades direkt av Jehova. Det kan mycket väl ha varit tusen av dessa överhuvuden som dödades av domarna och på så sätt fick siffran att uppgå till 24 000. Antingen dessa överhuvuden eller ledare begått otukt, deltagit i festandet eller gett sitt samtycke till detta, så hade de gjort sig skyldiga till att ha ”slutit sig till Baal-Peor”.
Ett bibliskt uppslagsverk förklarar att uttrycket ”sluta sig till” kan betyda att ”fästa sig vid en person”. Israeliterna var ett folk överlämnat åt Jehova, men genom att sluta sig till ”Baal-Peor” bröt de sitt överlämnade förhållande till Jehova. Omkring 700 år senare sade Jehova genom profeten Hosea till israeliterna: ”De gick till Baal-Peor, och de överlämnade sig åt skamligheten, och de blev vämjeliga liksom den de älskade.” (Hosea 9:10) Alla dessa som handlade så förtjänade en ogynnsam dom från Gud. Därför påminde Mose Israels söner: ”Ni har med egna ögon sett vad Jehova gjorde i fallet med Baal-Peor. Var och en som vandrade efter Baal-Peor, honom förintade Jehova, din Gud, ur din mitt.” (5 Moseboken 4:3)