Varför vara på sin vakt mot avgudadyrkan?
”Små barn, var på er vakt mot avgudarna.” — 1 JOHANNES 5:21.
1. Varför är tillbedjan av Jehova fri från avgudadyrkan?
JEHOVA är inte någon avgud av metall, trä eller sten. Han kan inte hysas i något jordiskt tempel, och eftersom han är den allsmäktige Anden, osynlig för människor, är det omöjligt att göra en bild av honom. Den rena tillbedjan av Jehova måste därför vara helt fri från avgudadyrkan. — 2 Moseboken 33:20; Apostlagärningarna 17:24; 2 Korinthierna 3:17.
2. Vilka frågor är värda vår begrundan?
2 Om du är en tillbedjare av Jehova, kan du därför med fog fråga: Vad är avgudadyrkan? Hur har Jehovas tjänare i det flydda kunnat undvika sådan? Och varför skall man vara på sin vakt mot avgudadyrkan i våra dagar?
Vad avgudadyrkan är
3, 4. Hur kan man definiera avgudadyrkan?
3 Avgudadyrkan inbegriper vanligtvis en ceremoni eller ritual. Avgudadyrkan är vördandet av, kärleken till eller tillbedjan av en avgud. Och vad är en avgud? Det är en bild eller ett beläte, en representation av något eller en symbol som är föremål för hängivenhet. Avgudadyrkan riktas vanligtvis till en verklig eller inbillad högre makt, som man tror har liv (en människa, ett djur eller en organisation). Men avgudadyrkan kan också utövas med avseende på livlösa ting (en kraft eller ett livlöst föremål i naturen).
4 De hebreiska ord som avser avgudar i den Heliga skrift framhäver dessa gudars värdelöshet eller uttrycker förakt eller förringande av dem. Till dessa hör ord som har återgetts på följande sätt: ”skulpterad bild” eller ”huggen bild” (ordagrant: någonting skuret eller uthugget); ”gjuten bildstod”, ”gjuten bild” eller ”gjuten avgud” (någonting gjutet eller utgjutet); ”vedervärdig avgud”; ”tom avgud” (ordagrant: tomhet) och ”dyngig avgud”. Det grekiska ordet ẹi·do·lon återges med ”avgud”.
5. Varför kan man säga att inte alla bilder är avgudar?
5 Inte alla bilder är avgudar. Gud sade själv till israeliterna att de skulle göra två keruber av guld för förbundsarken och brodera representationer av sådana andevarelser på det av tio tältdukar bestående inre täcket för tältboningen och på det förhänge som skilde det Heliga från det Allraheligaste. (2 Moseboken 25:1, 18; 26:1, 31—33) Det var endast de tjänstgörande prästerna som såg dessa representationer, vilka i huvudsak tjänade som en symbol för de himmelska keruberna. (Jämför Hebréerna 9:24, 25.) Det är uppenbart att representationerna av keruberna i tältboningen inte skulle vördas, eftersom de rättfärdiga änglarna själva inte skulle ta emot sådan tillbedjan. — Kolosserna 2:18; Uppenbarelseboken 19:10; 22:8, 9.
Jehovas syn på avgudadyrkan
6. Hur betraktar Jehova avgudadyrkan?
6 Jehovas tjänare är på sin vakt mot avgudadyrkan, eftersom Jehova är emot alla avgudiska sedvänjor. Gud befallde israeliterna att inte göra bilder som skulle vara föremål för vördnad och att inte heller tillbe sådana. Bland de tio buden finner vi följande ord: ”Du skall inte göra dig en skulpterad bild eller en gestalt lik något som är uppe i himlarna eller som är nere på jorden eller som är i vattnen under jorden. Du skall inte böja dig ner för dem, inte heller låta dig förledas till att tjäna dem, eftersom jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet, som låter straff för fäders missgärning komma över söner, över den tredje generationen och över den fjärde generationen, i deras fall som hatar mig, men som utövar kärleksfull omtanke mot den tusende generationen i deras fall som älskar mig och håller mina bud.” — 2 Moseboken 20:4—6.
7. Varför är Jehova emot all avgudadyrkan?
7 Varför är Jehova emot all avgudadyrkan? I huvudsak därför att han kräver odelad hängivenhet, vilket vi kan se här ovan i det andra av de tio buden. Dessutom sade han genom sin profet Jesaja: ”Jag är Jehova. Detta är mitt namn; och åt ingen annan kommer jag att ge min egen härlighet, inte heller min lovprisning åt huggna bilder.” (Jesaja 42:8) En gång i tiden var israeliterna så insnärjda i avgudadyrkan att de ”brukade offra sina söner och sina döttrar åt demoner”. (Psalm 106:36, 37) Avgudadyrkare förnekar inte bara att Jehova är den sanne Guden, utan de tjänar också Jehovas främste motståndares, Satans, och hans demoners intressen.
Lojal under provsättning
8. Hur blev de tre hebréerna Sadrak, Mesak och Abed-Nego prövade?
8 Lojalitet mot Jehova får oss också att vara på vår vakt mot avgudadyrkan. Detta belyses genom den händelse som finns nedtecknad i Daniel, kapitel 3. Babylons kung, Nebukadnessar, församlade ämbetsmännen i sitt rike för att inviga en stor bildstod av guld, som han hade låtit ställa upp. Hans befallning gällde också Sadrak, Mesak och Abed-Nego — tre hebréer som var förvaltare i Babylons domsrättsområde. Alla de närvarande skulle falla ner inför bildstoden vid ljudet av vissa musikinstrument. Detta var ett försök av Babylons verklige gud, Satan, att få de tre hebréerna att falla ner inför en bildstod som representerade det babyloniska världsväldet. Föreställ dig att du var där.
9, 10. a) Vilken ståndpunkt intog de tre hebréerna, och hur blev de belönade? b) Vilken uppmuntran kan Jehovas vittnen hämta av de tre hebréernas exempel?
9 Titta! De tre hebréerna står upp. De erinrar sig att Guds lag säger att man varken skall tillverka eller tjäna avgudar eller skulpterade bilder eller beläten. Nebukadnessar ger dem ett ultimatum — fall ner eller dö! Men i lojalitet mot Jehova säger de: ”Om det skulle vara så, är vår Gud som vi tjänar i stånd att rädda oss. Ur den brinnande eldsugnen och ur din hand, o kung, kommer han att rädda oss. Men om inte, må det bli känt för dig, o kung, att dina gudar tjänar vi inte, och den bildstod av guld som du har ställt upp kommer vi inte att tillbe.” — Daniel 3:16—18.
10 Dessa lojala Guds tjänare kastas i den överhettade ugnen. Häpen över att se fyra personer gå omkring inne i ugnen ropar Nebukadnessar ut de tre hebréerna, och de kommer ut oskadda. Då utropar kungen: ”Välsignad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel [den fjärde personen i ugnen] och räddade sina tjänare, vilka förtröstade på honom och vilka ändrade till och med kungens ord och utlämnade sina kroppar, eftersom de inte ville tjäna eller tillbe någon enda gud förutom sin egen Gud. ... Det ... finns [inte] någon annan gud som är i stånd att befria som denne.” (Daniel 3:28, 29) Dessa tre hebréers exempel i fråga om att bevara sin ostrafflighet uppmuntrar Jehovas nutida vittnen att vara lojala mot Gud, att bevara sig neutrala gentemot världen och att sky avgudadyrkan. — Johannes 17:16.
Avgudar förlorar inför rätta
11, 12. a) Vad skriver Jesaja om Jehova och avgudar? b) Hur gick det för nationernas gudar, när de utmanades av Jehova?
11 Ett annat skäl till att vara på sin vakt mot avgudadyrkan är att det är meningslöst att vörda avgudar. Även om vissa människogjorda avgudar kan verka levande — de har ofta mun, ögon och öron — så kan de varken tala, se eller höra, och de kan inte heller göra något som helst för dem som dyrkar dem. (Psalm 135:15—18) Detta visades på 700-talet f.v.t., då Guds profet i Jesaja 43:8—28 fick nedteckna vad som faktiskt är ett rättsfall mellan Jehova och avgudar. I det rättsfallet var Guds folk Israel på den ena sidan och de världsliga nationerna på den andra. Jehova uppmanade nationernas falska gudar att omtala ”de första tingen”, dvs. att profetera korrekt, men ingen enda kunde göra det. Jehova vänder sig nu till sitt folk och säger: ”Ni är mina vittnen, ... och jag är Gud.” Nationerna kunde inte bevisa att deras gudar hade existerat före Jehova eller att de kunde profetera. Men Jehova förutsade Babylons fall och frigivningen av sitt tillfångatagna folk.
12 Guds befriade tjänare skulle också säga att de, som det beskrivs i Jesaja 44:1—8, ”tillhör Jehova”. Och själv sade han: ”Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finns det ingen Gud.” Det finns inget genmäle från avgudarna. ”Ni är mina vittnen”, säger Jehova återigen om sitt folk och tillägger: ”Existerar det någon Gud förutom mig? Nej, det finns ingen Klippa.”
13. Vad avslöjar avgudadyrkan om dem som ägnar sig åt sådan?
13 Vi är också på vår vakt mot avgudadyrkan, eftersom det skulle visa att vi brast i vishet, om vi ägnade oss åt något sådant. En avgudadyrkare väljer ut ett träd, och av en del av det gör han en gud att tillbe och med en annan del gör han upp eld för att laga sin mat. (Jesaja 44:9—17) Så dåraktigt! De som tillverkar och de som dyrkar avgudar får också utstå skam på grund av att de inte kan vittna övertygande och bevisa att avgudarna är gudar. Men att Jehova är Gud är obestridligt — han förutsade ju inte bara att hans folk skulle friges från Babylon, utan han fick också denna frigivning att äga rum. Jerusalem blev återigen befolkat, Juda städer blev återuppbyggda, och Babylons ”vattendjup” — floden Eufrat — dunstade bort som en källa till skydd. (Jesaja 44:18—27) Och som Gud också förutsade erövrade persern Cyrus Babylon. — Jesaja 44:28—45:6.
14. Vad kommer att bli för alltid bevisat i universums högsta domstol?
14 Avgudarna förlorade den rättsprocessen angående vem som var Gud. Och det som hände med Babylon kommer med visshet att hända med dess nutida motsvarighet, det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. Det och alla dess gudar, religiösa attiraljer och föremål för avgudadyrkan kommer snart att vara borta för alltid. (Uppenbarelseboken 17:12—18:8) Då kommer det att i universums högsta domstol för alltid vara bevisat att Jehova är den ende levande och sanne Guden och att han uppfyller sitt profetiska ord.
Offer åt demoner
15. Vad visade den heliga anden och den styrande kretsen under det första århundradet om Jehovas folk och avgudadyrkan?
15 Jehovas folks medlemmar är också på sin vakt mot avgudadyrkan, på grund av att de vägleds av Guds ande och organisation. Så här sade den styrande kretsen av Jehovas tjänare under det första århundradet till sina medkristna: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt. Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!” — Apostlagärningarna 15:28, 29.
16. Hur skulle du med egna ord vilja uttrycka det som Paulus sade om sådant som offrats åt avgudar?
16 Ett annat skäl till att man bör vara på sin vakt mot avgudadyrkan är behovet att undvika demonism. Så här sade aposteln Paulus till de kristna i Korinth om Herrens kvällsmåltid: ”Fly från avgudadyrkan. ... Välsignelsens bägare, som vi välsignar, är den inte en delaktighet i Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte en delaktighet i Kristi kropp? Eftersom det är ett enda bröd, är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla har vi andel i detta ena bröd. Se på det som är Israel efter köttet: Är inte de som äter slaktoffren delaktiga med altaret? Vad skall jag då säga? Att det som offras åt en avgud är någonting eller att en avgud är någonting? Nej; utan jag säger att de ting, som nationerna offrar, offrar de åt demoner och inte åt Gud; och jag vill inte att ni skall bli delaktiga med demonerna. Ni kan inte dricka Jehovas bägare och demoners bägare; ni kan inte ha andel i ’Jehovas bord’ och demoners bord. Eller ’uppeggar vi Jehova till svartsjuka’? Inte är väl vi starkare än han?” — 1 Korinthierna 10:14—22.
17. Under vilka omständigheter och varför kunde en kristen under det första århundradet äta kött offrat åt avgudar?
17 En del av djuret offrades åt en avgud, och ett stycke av köttet gavs åt prästerna. Tillbedjaren fick också en del av köttet till en festmåltid, medan resten kunde säljas på torget. Även om en kristen inte åt som en del av en rit, var det inte tillrådligt för honom att gå till ett avgudatempel för att äta kött, eftersom detta skulle kunna få andra att snava och falla eller dra in honom i falsk tillbedjan. (1 Korinthierna 8:1—13; Uppenbarelseboken 2:12, 14, 18, 20) Att ett djur hade offrats åt en avgud förändrade inte köttet, och därför kunde en kristen köpa sådant kött på torget. Han behövde inte heller fråga varifrån det kött kom som han serverades i ett hem. Men om någon sade att det hade blivit ”framburet som offer”, då skulle han inte äta det för att undvika att få någon att snava och falla. — 1 Korinthierna 10:25—29.
18. Hur skulle de som åt sådant som offrats åt en avgud kunna bli indragna i demonism?
18 Man trodde ofta att efter offerriten var guden i köttet och kom in i kroppen på dem som åt av köttet vid tillbedjarnas fest. Precis som de människor som åt tillsammans skapade ett band mellan sig, blev de som åt av ett offerdjur delaktiga i altaret och hade gemenskap med den demongud som representerades av avguden. Genom sådan avgudadyrkan hindrade demonerna människor från att tillbe den ende sanne Guden. (Jeremia 10:1—15) Inte underligt att Jehovas folk skulle fortsätta att avhålla sig från ting som offrats åt avgudar! Att man är lojal mot Gud, tar emot vägledning av hans heliga ande och organisation och är besluten att inte bli indragen i demonism visar sig också vara till stor hjälp, när det gäller att vara på sin vakt mot avgudadyrkan i våra dagar.
Varför behöver man vara på sin vakt?
19. Vad slags avgudadyrkan existerade i det forntida Efesos?
19 De kristna är hela tiden på sin vakt mot avgudadyrkan, eftersom den har många former, och en enda avgudisk handling kan innebära att man kompromissar med sin tro. Aposteln Johannes sade följande till medtroende: ”Var på er vakt mot avgudarna.” (1 Johannes 5:21) Detta råd behövdes, eftersom de var omgivna av många former av avgudadyrkan. Johannes skrev från Efesos, en stad fylld av magiska sedvänjor och myter om falska gudar. I Efesos fanns ett av världens sju underverk — Artemistemplet, en fristad för brottslingar och ett centrum för omoraliska riter. Filosofen Herakleitos från Efesos liknade den mörka stigen till det templets altare vid uselhetens mörker, och han ansåg att tempelmoralen var värre än djurens. De kristna i Efesos måste därför stå fasta mot demonism, omoraliskhet och avgudadyrkan.
20. Varför måste man undvika också den allra minsta form av avgudadyrkan?
20 De kristna måste vara fast beslutna att undvika också den allra minsta form av avgudadyrkan, eftersom bara en enda handling av tillbedjan av Djävulen skulle ge stöd åt hans påstående att människor inte skulle förbli trogna mot Gud under provsättning. (Job 1:8—12) När Satan visade Jesus ”världens alla kungariken och deras härlighet”, sade han: ”Alla dessa ting vill jag ge dig, om du faller ner och utför en handling av tillbedjan ägnad åt mig.” Att Kristus vägrade var till försvar för Jehovas sida i stridsfrågan om universell suveränitet och visade att Djävulen är en lögnare. — Matteus 4:8—11; Ordspråken 27:11.
21. Vad vägrade trogna kristna att göra med avseende på den romerske kejsaren?
21 Jesu första efterföljare ville inte heller utföra någon handling av tillbedjan och därigenom stödja Satans sida i stridsfrågan. De hade tillbörlig aktning för de regerande ”överordnade myndigheterna”, men de vägrade att bränna rökelse till ära för den romerske kejsaren, även om detta skulle komma att kosta dem livet. (Romarna 13:1—7) Daniel P. Mannix skrev angående detta: ”Mycket få av de kristna avsvor sig sin tro, fastän man vanligtvis hade ett altare, på vilket det brann en eld, på arenan för att det skulle bli bekvämt för dem. Allt en fånge behövde göra var att strö en nypa rökelse på lågorna, varefter han fick ett offercertifikat och blev fri. Det förklarades också noggrant för honom att han inte tillbad kejsaren; han erkände bara kejsarens gudomliga natur såsom den romerska statens överhuvud. Likväl utnyttjade knappast någon av de kristna möjligheten att slippa undan.” (Those About to Die, sidan 137) Skulle du helt och fullt motstå all avgudadyrkan, om du blev prövad på ett liknande sätt?
Kommer du att vara på din vakt mot avgudadyrkan?
22, 23. Varför bör man vara på sin vakt mot avgudadyrkan?
22 Det är uppenbart att de kristna måste vara på sin vakt mot alla former av avgudadyrkan. Jehova kräver odelad hängivenhet. De tre trogna hebréerna var goda föredömen genom att vägra att dyrka den stora bildstod som Babylons kung, Nebukadnessar, hade låtit ställa upp. I det universella rättsfall som profeten Jesaja redogör för visade sig Jehova vara den ende sanne och levande Guden. Hans första kristna vittnen måste fortsätta att avhålla sig från ting offrade åt avgudar. Det var många bland dem som var lojala och inte gav efter för pressen att utföra ens en enda avgudisk handling, vilket skulle ha utgjort ett förnekande av Jehova.
23 Är du på din vakt mot avgudadyrkan? Ägnar du Gud odelad hängivenhet? Stöder du Jehovas suveränitet och lovprisar honom som den sanne och levande Guden? I så fall bör det vara ditt beslut att fortsätta att stå fast mot avgudiska sedvänjor. Men vilka ytterligare skriftenliga synpunkter kan hjälpa dig att vara på din vakt mot varje slag av avgudadyrkan?
Vad tänker du?
◻ Vad är avgudadyrkan?
◻ Varför är Jehova emot all avgudadyrkan?
◻ Vilken ståndpunkt intog de tre hebréerna med avseende på avgudadyrkan?
◻ Hur skulle de som åt ting offrade åt avgudar kunna bli indragna i demonism?
◻ Varför bör vi vara på vår vakt mot avgudadyrkan?
[Bild på sidan 23]
Trots att de tre hebréerna hotades till livet, tog de inte del i avgudadyrkan