Förtroende i en ofullkomlig värld

”DET goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag.” Känner du det så ibland? Du kan trösta dig med att aposteln Paulus hade samma problem, och ändå var han en oerhört ärlig och lojal kristen. Är inte det en motsägelse? I sitt brev till de kristna i Rom reder Paulus ut problemet och säger: ”Om nu det som jag inte vill är det som jag gör, så är det inte längre jag som frambringar det, utan synden som bor i mig.” Vad är det för synd som han talar om, och hur lyckades han övervinna den och fortsätta att vara ärlig och hederlig och bevara sin ostrafflighet? — Romarna 7:19, 20.

Lite tidigare i brevet hade Paulus skrivit: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” Denna ”enda människa” var Adam. (Romarna 5:12, 14) Den adamitiska synden — den första människans, Adams, synd — är orsaken till människosläktets nedärvda ofullkomlighet och ett av skälen till att det är en verklig utmaning att bevara ostraffligheten.

Många människor i våra dagar delar inte Paulus’ syn på ”arvsynden”, som den brukar kallas, därför att kristenhetens teologer i stor utsträckning har förkastat Bibelns skapelseberättelse och i stället anslutit sig till evolutionsteorin. ”Resultatet har blivit, att man skjutit hela tankegången åt sidan”, som det sägs i ett modernt svenskt kommentarverk beträffande Romarna 5:12–14. Men för hundra år sedan var alla bibelkommentatorer överens om att ”när Adam syndade ... besmittade han med denna synd och dess konsekvenser alla sina efterkommande”.a

Hur ostraffligheten gick förlorad

Liksom många människor i våra dagar inte tror att Adam var en verklig person, är det också många som avfärdar Satan, Djävulen, som blott och bart ett fantasifoster.b Men en stor auktoritet, ingen mindre än Jesus Kristus själv, förklarar att Satan ”inte [stod] fast i sanningen”, dvs. han visade sig vara opålitlig, inte värd förtroende. (Johannes 8:44) Det var också Satan som fick Adam och hans hustru, Eva, att göra uppror mot Jehova och bryta sin ostrafflighet, när de sattes på prov. — 1 Moseboken 3:1–19.

Eftersom vi alla härstammar från Adam, har vi alla ärvt benägenheten att synda. Den vise kung Salomo sade: ”Det är ingen människa som är rättfärdig på jorden, som ständigt gör gott och inte syndar.” (Predikaren 7:20) Är det då möjligt för en människa att visa sig vara värd förtroende? Ja, det är det. Man behöver inte vara fullkomlig för att vara ostrafflig.

Ostrafflig trots felsteg

Kung David i Israel begick många misstag i sitt liv, däribland det välkända äktenskapsbrottet med Batseba. (2 Samuelsboken 11:1–27) Davids många felsteg visar att han var långt ifrån fullkomlig. Vad såg då Jehova hos denne man? Det framgår av de ord som Jehova längre fram riktade till Davids son, Salomo: ”Vandra inför mig, alldeles som din far David vandrade, med hjärtats ostrafflighet och med rättrådighet.” (1 Kungaboken 9:4) Trots att David begick många misstag, ansåg alltså Jehova att han visade sig vara värd förtroende. Varför det?

David besvarade själv den frågan när han sade till Salomo: ”Jehova utforskar alla hjärtan, och varje benägenhet hos tankarna urskiljer han.” (1 Krönikeboken 28:9) David hade fel och brister, men han var ödmjuk och ville verkligen göra det som var rätt. Han tog alltid emot råd och tillrättavisning — han bad till och med om sådan tuktan. ”Pröva mig, o Jehova, och sätt mig på prov; luttra mina njurar och mitt hjärta”, sade han i bön till Gud. (Psalm 26:2) Och han blev verkligen luttrad. De problem som blev följden av hans synd med Batseba varade så länge han levde. Men David försökte aldrig rättfärdiga sitt orätta handlingssätt. (2 Samuelsboken 12:1–12) Och vad som är ännu viktigare är att han aldrig avvek från den sanna tillbedjan. Av detta skäl, och på grund av Davids uppriktiga ånger och sinnesändring, var Jehova villig att förlåta hans synder och betrakta honom som en ostrafflig person. — Se också Psalm 51.

Att visa sig vara pålitlig och värd förtroende under provsättning

Satan, Djävulen, satte Jesus på prov för att försöka få honom att bryta sin ostrafflighet. I motsats till Adam, vars lydnad som fullkomlig människa prövades endast genom en gudomlig befallning att lyda en viss lag, måste Jesus utstå svårigheter och lidanden under det att han bevarade sin ostrafflighet. Dessutom utsattes Jesus för den press som det innebar att veta att hela mänsklighetens återlösning och räddning var beroende av hans ostrafflighet. — Hebréerna 5:8, 9.

Satan, som var fast besluten att bryta Jesu ostrafflighet, gick till angrepp när Jesus var som svagast — efter 40 dagars fasta och meditation i vildmarken. Han kom till Jesus med tre förslag eller frestelser — att förvandla stenar till bröd, att hoppa ner från templets bröstvärn i tron att änglar skulle rädda honom och därigenom på ett mirakulöst sätt bevisa att han var Messias samt att ta emot herraväldet över världens alla kungariken i utbyte mot en enda ”handling av tillbedjan” ägnad åt Satan. Men Jesus avvisade alla dessa frestelser och bevarade sin ostrafflighet inför Jehova. — Matteus 4:1–11; Lukas 4:1–13.

Jobs ostrafflighet

Job är ett känt exempel på en person som bevarade sin ostrafflighet under provsättning. Det är intressant att lägga märke till att Job inte förstod varför alla dessa olyckor drabbade honom. Han visste inte att Satan hade tillskrivit honom orätta motiv och påstått att han tjänade Gud av själviska skäl och att han skulle vara villig att bryta sin ostrafflighet för att rädda sitt eget skinn. För att visa att Satan hade fel tillät Gud att Job fick utstå mycket svåra prövningar. — Job 1:6–12; 2:1–8.

Jobs situation försvårades ytterligare av tre falska vänner, som avsiktligt förvrängde Guds normer och uppsåt. Till och med Jobs hustru, som inte heller förstod den stridsfråga som var inbegripen, underlät att uppmuntra sin man under denna mycket svåra tid. (Job 2:9–13) Men Job stod fast. ”Till dess jag utandas kommer jag inte att låta min ostrafflighet vika ifrån mig!” utropade han. ”Vid min rättfärdighet har jag hållit fast, och jag kommer inte att släppa den; mitt hjärta kommer inte att smäda mig för någon av mina dagar.” — Job 27:5, 6.

Jobs fina exempel och den ostrafflighet som kännetecknat många andra av de trogna män och kvinnor som omtalas i Bibeln bevisar att Satan är en lögnare.

Ostrafflighet och den kristna tjänsten

Är ostrafflighet en egenskap som Jehova vill se hos sina tjänare bara för sin egen tillfredsställelses skull? Nej, den har stort värde också för oss människor. Det var till vårt eget bästa som Jesus gav oss uppmaningen: ”Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.” Detta är verkligen ”det största och första budet”, och både män, kvinnor och barn måste vara ostraffliga för att kunna lyda det. (Matteus 22:36–38) Vad innebär det då att vara ostrafflig, och vilka välsignelser för det med sig?

En ostrafflig person är pålitlig, en som inte bara människor, utan även Gud, kan lita på och ha förtroende för. Han är också renhjärtad, och det kommer till uttryck i hans handlingar — han är fri från allt skrymteri. Han är inte oärlig eller omoralisk. Aposteln Paulus uttryckte det så här: ”Vi har frånsagt oss de ting man gör i smyg och bör skämmas för, då vi inte vandrar i slughet och inte heller förfalskar Guds ord, utan genom att göra sanningen uppenbar anbefaller oss själva hos varje människas samvete inför Gud.” — 2 Korinthierna 4:2.

Lägg märke till att Paulus nämner egenskaper och attityder som har med den kristna tjänsten att göra. Hur skall en kristen kunna undervisa andra om han själv inte är ren och oförvitlig eller ostrafflig? Ett belysande exempel är en irländsk abbot, som nyligen frånträdde sitt ämbete. Han erkände att han hade ”låtit en präst som är pedofil fortsätta att arbeta med barn långt efter det att det blivit känt att han begått sexuella övergrepp”, förklarar tidningen The Independent. Enligt samma tidning hade övergreppen pågått i mer än 24 år. Prästen dömdes till fyra års fängelse, men tänk vilket lidande de barn som han förgrep sig på fick utstå under alla dessa år, därför att hans överordnade saknade den moraliska oförvitlighet som krävdes för att ingripa!

Välsignelser av att bevara ostraffligheten

Aposteln Johannes var en orädd person. Jesus kallade honom och hans bror för ”Åskans söner” på grund av deras glödande entusiasm. (Markus 3:17) Med obrottslig ostrafflighet förklarade han, tillsammans med aposteln Petrus, för de judiska styresmännen att han inte kunde ”sluta upp med att tala” om de ting som han hade sett och hört när han var tillsammans med Jesus. Johannes var också en av de apostlar som sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 4:19, 20; 5:27–32.

Johannes tycks ha varit en bra bit över 90 år när han blev förvisad till ön Patmos för att han ”hade talat om Gud och vittnat om Jesus”. (Uppenbarelseboken 1:9) Vid denna höga ålder kan han ha trott att hans kristna tjänst var slut. Men det var bara en ostrafflig man som han som kunde anförtros uppdraget att teckna ner de spännande syner som vi i dag finner i Uppenbarelseboken. Johannes fullgjorde troget sitt uppdrag. Vilket privilegium var inte detta för honom! Och det skulle komma fler. Längre fram, troligen i närheten av Efesos, skrev han det evangelium som bär hans namn och tre brev. Dessa storslagna privilegier var höjdpunkten på 70 års trogen tjänst som en kristen som var värd förtroende!

Att vara ostrafflig skänker en person djup tillfredsställelse — att vara en som i Guds ögon är förtjänt av förtroende medför eviga välsignelser. I våra dagar förbereds ”en stor skara” av sanna tillbedjare på att få träda in i en ny värld präglad av frid och harmoni och ha utsikten till evigt liv. (Uppenbarelseboken 7:9) De måste bevara sin ostrafflighet inom sådana viktiga områden som moral och tillbedjan, trots de prövningar som de får utstå i den här tingens ordning och alla de svårigheter som Satan kan utsätta dem för. Men du kan vara säker på att du med Jehovas hjälp kan ha framgång! — Filipperna 4:13.

Psalmisten David talade både om vår tid och om framtiden, när han yttrade följande uppmuntrande ord i en tacksägelsebön till Jehova: ”Vad mig beträffar, har du hållit mig uppe för min ostrafflighets skull, och du kommer att ställa mig inför ditt ansikte till obestämd tid. Välsignad vare Jehova. ... Amen och amen.” — Psalm 41:12, 13.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 4]

Trots sina misstag var David förtjänt av förtroende

[Bild på sidan 5]

Jesus gav oss det bästa exemplet på att man kan vara förtjänt av förtroende

[Bild på sidan 7]

Att man visar sig vara förtjänt av förtroende skänker stor tillfredsställelse