Jehova för många söner till härlighet
”Det var ... passande för honom [Gud] ... att då han förde många söner till härlighet göra den Främste förmedlaren av deras räddning fullkomlig genom lidanden.” — HEBRÉERNA 2:10.
1. Varför kan vi vara övertygade om att Jehovas uppsåt med mänskligheten kommer att fullbordas?
JEHOVA GUD skapade jorden för att den skulle vara ett evigt hem för ett fullkomligt människosläkte som skulle få evigt liv. (Predikaren 1:4; Jesaja 45:12, 18) Och detta Guds uppsåt skall, trots att vår förfader Adam syndade och vidarebefordrade synd och död till sina avkomlingar, fullbordas genom Guds utlovade säd, Jesus Kristus. (1 Moseboken 3:15; 22:18; Romarna 5:12–21; Galaterna 3:16) Jehovas kärlek till människovärlden fick honom att göra som vi läser: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Det var också kärlek som motiverade Jesus att ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matteus 20:28) Denna ”motsvarande lösen” köper tillbaka de rättigheter och framtidsutsikter som Adam förverkade och gör evigt liv möjligt. — 1 Timoteus 2:5, 6; Johannes 17:3.
2. Vad hände vid Israels årliga försoningsdag som en förebild till hur Jesu lösenoffer skulle användas?
2 Det som hände vid den årliga försoningsdagen förebildade hur Jesu lösenoffer skulle användas. Israels överstepräst offrade då först en tjur som syndoffer för sin egen och sin familjs och Levis stams räkning och frambar dess blod vid den heliga arken i det Allraheligaste i tältboningen och längre fram i templet. Jesus Kristus har på liknande sätt framburit värdet av sitt eget blod till Gud för att först skyla sina andliga ”bröders” synder. (Hebréerna 2:12; 10:19–22; 3 Moseboken 16:6, 11–14) För att åstadkomma försoning för de synder som begåtts av de 12 icke-prästerliga stammarna i Israel offrade översteprästen därefter en bock som syndoffer och frambar dess blod i det Allraheligaste. Översteprästen Jesus Kristus skall på liknande sätt använda sitt livsblod till nytta för de övriga av mänskligheten som visar tro och utplåna deras synder. — 3 Moseboken 16:15.
Förda till härlighet
3. Vad har Gud, enligt Hebréerna 2:9, 10, gjort under 1.900 år?
3 Gud har under 1.900 år gjort något enastående i samband med Jesu ”bröder”. Så här skrev aposteln Paulus om detta: ”Jesus, som hade gjorts lite ringare än änglar, ser vi krönt med härlighet och ära för den död han lidit, så att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa. Det var nämligen passande för honom [Jehova Gud], för vars skull allting är och genom vilken allting är, att då han förde många söner till härlighet göra den Främste förmedlaren av deras räddning fullkomlig genom lidanden.” (Hebréerna 2:9, 10) Den Främste förmedlaren av räddning är Jesus Kristus som lärde sig fullkomlig lydnad genom det han fick lida medan han levde som människa här på jorden. (Hebréerna 5:7–10) Jesus var den förste som pånyttföddes som en andlig son till Gud.
4. När och hur blev Jesus pånyttfödd som Guds andlige Son?
4 Jehova använde sin heliga ande eller verksamma kraft till att pånyttföda Jesus som sin andlige Son för att föra honom till himmelsk härlighet. Med endast Johannes döparen närvarande underkastade sig Jesus fullständig nedsänkning i vatten som ett tecken på att han framställde sig för Gud. Lukas’ redogörelse lyder: ”När nu allt folket döptes, blev också Jesus döpt, och medan han bad öppnades himlen, och den heliga anden kom ner över honom i kroppslig gestalt lik en duva, och en röst ljöd från himlen: ’Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.’” (Lukas 3:21, 22) Johannes fick se hur den heliga anden kom ner över Jesus och höra hur Jehova talade till Jesus och öppet godkände honom som sin älskade Son. Då pånyttfödde Jehova Jesus genom helig ande som den förste av de ”många söner” som skulle föras ”till härlighet”.
5. Vilka är de första som har fått nytta av Jesu offer, och hur många är de?
5 De första som har fått nytta av Jesu offer är hans ”bröder”. (Hebréerna 2:12–18) I en syn fick aposteln Johannes se dem som redan varande i härlighet på det himmelska Sions berg tillsammans med Lammet, den uppståndne Herren Jesus Kristus. Johannes uppenbarade också deras antal, när han sade: ”Jag såg, och se! Lammet stod på Sions berg och med det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor. ... Dessa köptes från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet, och ingen lögn blev funnen i deras mun; de är oklanderliga.” (Uppenbarelseboken 14:1–5) De ”många söner” som förs ”till härlighet” i himlen uppgår således till endast 144.001, nämligen Jesus och hans andliga bröder.
”Född av Gud”
6, 7. Vilka är ”födda av Gud”, och vad innebär detta för dem?
6 Att någon blir ”född av Gud” innebär således att han blir pånyttfödd av Jehova. Aposteln Johannes riktade sig till dessa, när han skrev: ”Var och en som är född av Gud utövar inte synd, eftersom Hans [Jehovas] säd förblir i en sådan, och han kan inte bedriva synd, eftersom han är född av Gud.” (1 Johannes 3:9) Denna ”säd” är Guds heliga ande. I samverkan med Guds ord har den gett var och en av de 144.000 ”en ny födelse” till ett himmelskt hopp. — 1 Petrus 1:3–5, 23.
7 Precis som den fullkomlige mannen Adam var ”son av Gud”, var Jesus ända från sin födelse som människa Guds Son. (Lukas 1:35; 3:38) Det är emellertid viktigt att lägga märke till hur Jehova efter Jesu dop förklarade: ”Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.” (Markus 1:11) Genom dessa ord och ett flöde av helig ande blev det uppenbart att Gud då hade fött Jesus som sin andlige Son. Jesus fick då så att säga ”en ny födelse” med rätten att ännu en gång få liv som en andlig Son till Gud i himlen. Jesu 144.000 andliga bröder blir i likhet med honom också ”födda på nytt”. (Johannes 3:1–8; se Vakttornet för 15 november 1992, sidorna 3–6.) Och i likhet med honom blir de också smorda av Gud och får i uppdrag att förkunna goda nyheter. — Jesaja 61:1, 2; Lukas 4:16–21; 1 Johannes 2:20.
Bevis för pånyttfödelse
8. Vilket bevis för en andlig pånyttfödelse fanns det när det gäller a) Jesus och b) hans första lärjungar?
8 Det fanns synliga och hörbara bevis för att Jesus hade blivit pånyttfödd av ande. Johannes döparen fick se anden sänka sig ner över Jesus och höra det Gud sade om den nu smorde Messias’ andliga sonskap. Men hur skulle Jesu lärjungar veta att de hade blivit pånyttfödda av ande? Jo, den dag då Jesus for upp till himlen sade han: ”Johannes ... döpte med vatten, men ni skall döpas i helig ande inte många dagar härefter.” (Apostlagärningarna 1:5) På pingstdagen år 33 v.t. blev Jesu lärjungar döpta ”i helig ande”. Detta utgjutande av ande åtföljdes av ”ett kraftigt ljud” från himlen, ”alldeles som ljudet av en framfarande styv bris”, och av att ”tungor såsom av eld” satte sig på var och en av lärjungarna. Men det märkligaste var att lärjungarna fick förmåga att ”tala olika tungomål, alldeles som anden förunnade dem att uttala sig”. Det fanns således synliga och hörbara bevis för att vägen till himmelsk härlighet som Guds söner nu hade öppnats för Kristi efterföljare. — Apostlagärningarna 2:1–4, 14–21; Joel 2:28, 29.
9. Vad visade att samarierna, Cornelius och andra kristna under det första århundradet hade blivit pånyttfödda av anden?
9 Någon tid därefter predikade evangelieförkunnaren Filippus i staden Samaria. Samarierna tog emot Filippus’ budskap och blev döpta, men det fanns inget som visade att Gud hade pånyttfött dem som sina söner. Men när apostlarna Petrus och Johannes bad och lade händerna på dessa troende, ”började [de] få helig ande” på ett för iakttagare påtagligt sätt. (Apostlagärningarna 8:4–25) Detta var ett bevis för att troende samarier hade blivit pånyttfödda av ande som Guds söner. På liknande sätt tog Cornelius och andra icke-judar emot Guds sanning år 36 v.t. Petrus och de judiska troende som hade följt med honom ”blev förundrade, därför att den heliga andens fria gåva nu blev utgjuten också över folk av nationerna. De hörde dem nämligen tala med tungor och förkunna Guds storhet.” (Apostlagärningarna 10:44–48) Många kristna under det första århundradet fick ta emot sådana ”andens gåvor” som att tala tungomål. (1 Korinthierna 14:12, 32) Dessa personer hade således tydliga bevis för att de hade blivit pånyttfödda av anden. Men hur skulle senare tiders kristna kunna veta om de hade blivit pånyttfödda av anden eller ej?
Andens vittnesbörd
10, 11. Hur skulle du med utgångspunkt i Romarna 8:15–17 vilja säga att anden vittnar med dem som är Kristi medarvingar?
10 Alla de 144.000 smorda kristna har fått ett säkert tecken på att de har Guds ande. Så här skrev Paulus om detta: ”Ni har fått en ande på grund av adoption som söner, genom vilken ande vi ropar: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn. Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar, förutsatt att vi lider tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.” (Romarna 8:15–17) Smorda kristna har en förhärskande känsla av sonskap till sin himmelske Fader. (Galaterna 4:6, 7) De är fullständigt övertygade om att de har blivit pånyttfödda av Gud till andligt sonskap som medarvingar med Kristus i det himmelska kungariket. Jehovas heliga ande spelar en avgörande roll i detta.
11 Under inflytande av Guds heliga ande får de smordas ande eller dominerande inställning dem att känna att det som Guds ord säger om det himmelska hoppet gäller dem. När de exempelvis läser i Bibeln om Jehovas andliga barn, inser de spontant att dessa ord gäller dem. (1 Johannes 3:2) De vet att de har blivit ”döpta till Kristus Jesus” och till hans död. (Romarna 6:3) De är fullt och fast övertygade om att de är Guds andliga söner, som skall dö och uppväckas till himmelsk härlighet, precis som Jesus.
12. Vad har Guds ande skapat hos smorda kristna?
12 Att bli pånyttfödd till ett andligt sonskap är inte någon uppammad önskan. Av anden pånyttfödda personer önskar inte komma till himlen på grund av att de är trötta på de nuvarande svårigheterna på jorden. (Job 14:1) Det är i stället så att i verkligt smorda personer har Jehovas ande skapat ett hopp och en önskan som inte är vanliga för människor i allmänhet. Sådana pånyttfödda personer är medvetna om att det skulle vara underbart att få leva för evigt som fullkomliga människor, omgivna av en lycklig familj och av vänner, i ett paradis på jorden. Men ett sådant liv är inte deras förnämsta önskan i hjärtat. Hoppet att få komma till himlen är så starkt hos dessa smorda att de villigt offrar alla utsikter till ett liv på jorden och det de där är fästa vid. — 2 Petrus 1:13, 14.
13. Efter vad ”längtade” Paulus, enligt 2 Korinthierna 5:1–5, och vad visar detta angående de av anden pånyttfödda kristna?
13 Deras gudagivna hopp om liv i himlen är så starkt att de känner det som Paulus, som skrev: ”Vi vet ... att om vårt jordiska hus, detta tält, skulle upplösas, har vi en byggnad från Gud, ett hus som inte är gjort med händer, ett evigt i himlarna. I detta boningshus suckar vi ju verkligen tungt och längtar efter att ta på oss det från himlen som är för oss, så att vi, när vi verkligen har tagit på det, inte skall befinnas nakna. Ja, vi som är i detta tält suckar tungt, i det vi är betungade; eftersom vi inte vill ta av det, utan ta på det andra, för att det dödliga må uppslukas av livet. Men den som har berett oss till just detta är Gud, som har gett oss förskottet på det som skall komma, det vill säga anden.” (2 Korinthierna 5:1–5) Paulus längtade efter att få bli uppväckt till liv som en odödlig andevarelse i himlen. Han talade bildligt om människokroppen som ett bräckligt och tillfälligt tält som till skillnad från ett hus lätt kan rasa samman. Under sitt liv på jorden i sina dödliga köttsliga kroppar ser de kristna, som har den heliga anden som ett tecken på ett kommande liv i himlen, fram emot ”en byggnad från Gud”, dvs. en odödlig och oförgänglig andlig kropp. (1 Korinthierna 15:50–53) De kan i likhet med Paulus uppriktigt säga: ”Vi är vid gott mod och finner hellre behag i att komma bort från [den mänskliga] kroppen och få vårt hem hos Herren [i himlen].” — 2 Korinthierna 5:8.
Förda in i speciella förbund
14. Vilket förbund var det första Jesus nämnde, när han instiftade firandet av Åminnelsen, och vilken roll spelar det i samband med de andliga israeliterna?
14 De av anden pånyttfödda kristna är övertygade om att de har förts in i två speciella förbund. Jesus nämnde ett av dessa, då han i samband med instiftandet av åminnelsen av sin kommande död sade om den bägare med vin som han då använde tillsammans med osyrat bröd: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.” (Lukas 22:20; 1 Korinthierna 11:25) Vilka är parterna i det nya förbundet? Jehova Gud och medlemmarna av det andliga Israel, de som Jehova ämnar föra till himmelsk härlighet. (Jeremia 31:31–34; Galaterna 6:15, 16; Hebréerna 12:22–24) Det nya förbundet, som trätt i kraft genom Jesu utgjutna blod, tar ut ett folk för Jehovas namn ur nationerna och gör dess medlemmar till av anden pånyttfödda kristna som blir en del av Abrahams ”säd”. (Galaterna 3:26–29; Apostlagärningarna 15:14) Det nya förbundet gör det möjligt för alla andliga israeliter att föras till härlighet genom att bli uppväckta till odödligt liv i himlen. Eftersom det är ”ett evigt förbund”, kommer nyttan av det att bestå för evigt. Det återstår att se om detta förbund också skall komma att spela någon annan roll under tusenårsriket och därefter. — Hebréerna 13:20.
15. Vilket annat förbund började Jesu smorda efterföljare, enligt Lukas 22:28–30, att föras in i, och när?
15 De ”många söner” som Jehova avsåg att föra ”till härlighet” har också individuellt förts in i ett förbund om ett himmelskt kungarike. Så här sade Jesus om detta förbund mellan honom själv och hans nära efterföljare: ”Ni är ... de som med mig har hållit ut i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike, för att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” (Lukas 22:28–30) Förbundet om detta kungarike trädde i kraft, när Jesu lärjungar vid pingsten år 33 v.t. blev smorda med helig ande. Det förbundet kommer att bestå för evigt mellan Kristus och hans medkungar. (Uppenbarelseboken 22:5) Av anden pånyttfödda kristna är således övertygade om att de är i det nya förbundet och i förbundet om detta kungarike. Vid firandet av Herrens kvällsmåltid är det därför endast dessa relativt få smorda, som ännu finns kvar på jorden, som tar del av brödet, vilket representerar Jesu syndfria mänskliga kropp, och vinet, vilket betyder hans fullkomliga blod som göts ut i döden och som gjorde det nya förbundet giltigt. — 1 Korinthierna 11:23–26; se Vakttornet för 1 februari 1989, sidorna 17–20.
Kallade och utvalda och trogna
16, 17. a) Vad måste alla de 144.000 vara för att de skall föras till härlighet? b) Vilka är de ”tio kungarna”, och hur behandlar de den jordiska kvarlevan av Kristi ”bröder”?
16 Jesus använder först sitt lösenoffer till nytta för de 144.000, vilket gör det möjligt för dessa att bli kallade till himmelskt liv och att bli utvalda genom att Gud låter dem bli pånyttfödda av anden. För att föras till härlighet måste de naturligtvis göra sitt ”yttersta för att göra kallelsen och utväljandet” av sig ”till något säkert och visst”, och de måste visa sig vara trogna intill döden. (2 Petrus 1:10; Efesierna 1:3–7; Uppenbarelseboken 2:10) Trots att den lilla kvarlevan av smorda som ännu finns kvar på jorden möter motstånd från ”tio kungar” — alla de politiska makterna — bevarar den sin ostrafflighet. Ängeln sade: ”Dessa skall drabba samman med Lammet, men eftersom Lammet är herrars Herre och kungars Kung, skall det besegra dem. Och det skall också de kallade och utvalda och trogna tillsammans med det.” — Uppenbarelseboken 17:12–14.
17 Men eftersom Jesus, ”kungars Kung”, är i himlen, kan mänskliga härskare inte göra något mot honom, och därför riktar de sin fientlighet mot kvarlevan av hans ”bröder” som fortfarande finns på jorden. (Uppenbarelseboken 12:17) Detta kommer att upphöra vid Guds krig, Harmageddon, då ”kungars Kung” och hans ”bröder”, dvs. ”de kallade och utvalda och trogna”, kommer att segra. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Fram till dess är de av anden pånyttfödda kristna mycket upptagna. Vad gör de nu innan Jehova för dem till härlighet?
Vad svarar du?
◻ Vilka för Gud till himmelsk härlighet?
◻ Vad innebär det att bli ”född av Gud”?
◻ Hur ”vittnar” anden med några kristna?
◻ Vilka förbund har av anden pånyttfödda kristna förts in i?
[Bild på sidan 15]
Vid pingsten år 33 v.t. gavs bevis för att vägen till himmelsk härlighet hade öppnats