”Gud älskar en glad givare”

JEHOVA är givmildheten personifierad. Ja, i Bibeln sägs det att han är den som ger ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk”. (Jakob 1:17) Tänk till exempel på det som Gud har skapat. Han har gjort mat som är utsökt, inte smaklös; blommor som är färgrika, inte gråa och trista; solnedgångar som är praktfulla, inte glanslösa och matta. Ja, allt i Jehovas skapelse ger bevis för hans kärlek och givmildhet. (Psalm 19:1, 2; 139:14) Dessutom är Jehova en glad givare. Han tycker verkligen om att göra gott mot sina tjänare. — Psalm 84:11; 149:4.

Israeliterna blev befallda att återspegla Guds givmildhet i sina förbindelser med varandra. ”Du [skall] inte göra ditt hjärta hårt eller tillsluta din hand för din fattige broder”, sade Mose till dem. ”Du skall ovillkorligen ge åt honom, och ditt hjärta får inte vara gnidet.” (5 Moseboken 15:7, 10) Eftersom de skulle ge av hjärtat, skulle de verkligen tycka om att handla på ett givmilt sätt.

De kristna fick liknande råd. Jesus sade ju att man blir lycklig av att ge. (Apostlagärningarna 20:35) Jesu lärjungar var föredömen i att ge med glädje. I Bibeln läser vi att i Jerusalem började de som blev troende ”sälja sina ägodelar och egendomar och fördela inkomsterna åt alla, alldeles som vars och ens behov var”. — Apostlagärningarna 2:44, 45.

Men dessa givmilda judéer blev längre fram fattiga. Bibeln talar inte om exakt vad som ledde till att det blev så. En del forskare säger att den hungersnöd som omtalas i Apostlagärningarna 11:28, 29 kan ha varit orsaken. I varje fall var det mycket svårt för de kristna i Judeen, och Paulus ville se till att deras behov blev tillgodosedda. Hur skulle han göra det?

En insamling till de behövande

Paulus sökte hjälp av församlingar ända bort i Makedonien, och han ordnade med en insamling till de utfattiga kristna i Judeen. Till korinthierna skrev Paulus: ”Gör ni ... också på samma sätt som jag har gett anvisning om åt församlingarna i Galatien. Må var och en av er på första dagen i veckan hemma hos sig lägga undan något att spara, alltefter den framgång han kan få.”a — 1 Korinthierna 16:1, 2.

Paulus tänkte att de här pengarna snabbt skulle vidarebefordras till bröderna i Jerusalem, men korinthierna var långsamma att följa Paulus anvisningar. Varför det? Var de okänsliga för den svåra situation som deras bröder i Judeen befann sig i? Nej, för Paulus visste att korinthierna hade ”överflöd av allting, av tro och ord och kunskap och all uppriktig iver”. (2 Korinthierna 8:7) Troligen var de fullt upptagna med att ta itu med andra viktiga ting som Paulus hade skrivit om i sitt första brev till dem. Men nu var situationen i Jerusalem allvarlig. Paulus tar därför upp den här saken i sitt andra brev till korinthierna.

Vädjar om givmildhet

Först berättade Paulus för korinthierna om makedonierna, som hade understött hjälpinsatsen på ett föredömligt sätt. Paulus skrev: ”I en stor prövning under betryck [fick] deras överflöd av glädje och deras djupa fattigdom ... deras givmildhets rikedom att överflöda.” Makedonierna behövde ingen som sporrade dem. Tvärtom sade Paulus att ”de självmant fortsatte att mycket enträget tigga oss om förmånen att få ge den välmenta gåvan”. Att makedonierna med glädje visade sådan givmildhet är ännu mer beaktansvärt när vi tänker på att de själva var i ”djup fattigdom”. — 2 Korinthierna 8:2–4.

Var det för att försöka väcka en tävlingsanda bland korinthierna som Paulus lovordade makedonierna? Nej, inte alls, för han visste att det inte var passande att motivera andra på det sättet. (Galaterna 6:4) Han visste också att han inte behövde få korinthierna att göra det som är rätt för skams skull. I stället var han övertygad om att korinthierna verkligen älskade bröderna i Judeen och önskade bidra till hjälpinsatsen. Han skrev till dem att de ”redan för ett år sedan inte bara fick i gång utförandet utan också önskan att utföra”. (2 Korinthierna 8:10) Ja, i vissa avseenden i samband med hjälpinsatsen var korinthierna själva föredömliga. ”Jag känner er beredvillighet, som ger mig anledning att berömma mig av er inför makedonierna”, sade Paulus till dem och tillade: ”Er nitälskan har uppeggat flertalet av dem.” (2 Korinthierna 9:2) Men nu behövde korinthierna omsätta sin nitälskan och beredvillighet i handling.

Paulus sade därför till dem: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7) Paulus avsåg alltså inte att sätta press på korinthierna, för man kan knappast vara en glad givare om man tvingas till att ge. Uppenbarligen förutsatte Paulus att det rätta motivet redan fanns där, att var och en redan hade beslutat sig för att ge. Dessutom sade Paulus till dem: ”Om ... villigheten först finns där, är den särskilt godtagbar efter vad man har, inte efter vad man inte har.” (2 Korinthierna 8:12) Ja, när villigheten finns där — när motivet är kärlek — är det som man ger godtagbart för Gud, hur liten summan än kan tyckas vara. — Jämför Lukas 21:1–4.

Glada givare i vår tid

Den insats som man gjorde för att hjälpa de kristna i Judeen är ett bra exempel för vår tid. Jehovas vittnen har satt i gång en världsvid predikokampanj som ger föda åt miljontals andligt utsvultna människor. (Jesaja 65:13, 14) De gör detta i lydnad för Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matteus 28:19, 20.

Det är ingen lätt uppgift att fullgöra den här befallningen. Det omfattar att underhålla missionärshem och över hundra avdelningskontor världen över. Det inbegriper också att bygga Rikets salar och sammankomsthallar, så att Jehovas tillbedjare har bra lokaler där de kan komma tillsammans och uppmuntra varandra. (Hebréerna 10:24, 25) Emellanåt ger Jehovas vittnen också nödhjälp i områden som har drabbats av naturkatastrofer.

Tänk också på de enorma framställningskostnaderna för litteraturen. Varje vecka trycks i genomsnitt över 22.000.000 exemplar av Vakttornet eller omkring 20.000.000 exemplar av Vakna! Förutom den här regelbundna tillförseln av andlig mat framställs varje år miljontals böcker, broschyrer, kassettband och videokassetter.

Hur bestrids kostnaderna för hela den här verksamheten? Genom frivilliga bidrag. Det är inte för att få publicitet eller av själviska motiv som de här bidragen ges, utan för att främja sann tillbedjan. Därför för det med sig lycka och Guds välsignelse att ge på det här sättet. (Malaki 3:10; Matteus 6:1–4) Även barn bland Jehovas vittnen visar att de är givmilda, glada givare. När fyraåriga Allison fick höra talas om den förödelse som en orkan hade orsakat i ett område i USA, bidrog hon med 2 dollar. ”Det här är allt jag har i min spargris”, skrev hon. ”Jag vet att barnen förlorade alla sina leksaker och böcker och dockor. För de här pengarna kanske ni kan köpa en bok till en liten flicka som är lika gammal som jag.” Maclean, åtta år, skrev att han var glad att ingen av bröderna hade dött i stormen. Han tillade: ”Jag tjänade 17 dollar när jag sålde navkapslar tillsammans med pappa. Jag tänkte köpa något för pengarna, men sedan tänkte jag på bröderna.” — Se även rutan här ovan.

Jehovas hjärta gläds verkligen över att både unga och gamla sätter hans kungarikes intressen främst genom att ära honom med sina värdefulla ting. (Ordspråken 3:9, 10) Naturligtvis kan ingen öka Jehovas tillgångar, eftersom han äger allting. (1 Krönikeboken 29:14–17) Men att understödja det här arbetet är ett privilegium som ger varje tillbedjare av Jehova möjlighet att visa sin kärlek till honom. Vi är tacksamma mot alla vars hjärta har sporrat dem på ett sådant sätt.

[Fotnoter]

[Ruta på sidorna 26, 27]

Några sätt på vilka somliga väljer att ge bidrag till den världsvida verksamheten

Många avsätter eller budgeterar en viss summa pengar som de lägger i bidragsbössor som är märkta: ”Bidrag till Sällskapets världsvida predikoverksamhet — Matteus 24:14”. Varje månad sänder församlingarna in de pengar som har lämnats i bidragsbössorna till Sällskapets avdelningskontor för landet i fråga.

Penningbidrag kan också sändas direkt till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, Box 5, 732 21 Arboga (postgiro 45 94 57-8, bankgiro 431-1536). I Finland kan bidrag sändas till Vakttornet, Postbox 68, 01301 Vanda 30. Läsare i övriga länder kan sända bidraget till det avdelningskontor som betjänar det land där de bor — adresser finns upptagna på sidan 2 i denna tidskrift och i flertalet av Sällskapets böcker. Ett kort brev (eller några ord på postgiroblanketten) som förklarar att pengarna är avsedda som ett frivilligt bidrag bör alltid åtfölja sådana gåvor.

ANDRA SÄTT

Försäkringar: Sällskapet Vakttornet kan också göras till förmånstagare för livförsäkringar och bör då underrättas om detta.

Aktier osv.: Aktier och statsobligationer som löper med ränta kan överlåtas som gåva åt Sällskapet. Man kan också skänka annan lösegendom eller en fastighet. Vill man göra en sådan donation, bör man dock först ta kontakt med Sällskapet.

Testamenten: Egendom kan också testamenteras till Sällskapet Vakttornet genom ett i laga form upprättat testamente. En kopia av testamentet kan för kännedom sändas till Sällskapet.

”Ära Jehova med dina värdefulla ting och med förstlingsfrukterna av all din avkastning.” — Ordspråken 3:9.

”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” — 2 Korinthierna 9:7.

Det går att få ytterligare upplysningar eller råd angående dessa angelägenheter genom att skriva till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor.

[Ruta på sidan 28]

Barn är också glada givare!

Jag vill ge er det här, så att ni kan göra fler böcker åt oss. De här pengarna har jag sparat ihop genom att hjälpa min pappa. Tack så mycket för allt hårt arbete som ni gör. — Pamela, sju år.

Jag skickar 6,85 dollar till er för att hjälpa er att bygga fler Rikets salar. Jag tjänade ihop pengarna i somras, då jag sålde läsk på gatan. — Selena, sex år.

Jag födde upp en höna, och från den fick jag en tupp och en till höna. Den sista bestämde jag att den är Jehovas. Den fick till sist tre hönor, som jag sålde. Jag skickar med pengarna till Jehovas verk. — Thierry, åtta år.

Det här är alla pengar jag har! Jag vill att ni använder dem förståndigt. De var svåra att spara ihop. Här är 21 dollar. — Sarah, tio år.

Jag vann första pris i en skoltävling, så jag gick vidare till distriktsfinalen. Jag kom först där också och blev sedan tvåa i regionfinalen. Jag vann pengar för allt det här. Jag vill dela med mig av pengarna åt Sällskapet. Jag tror att jag vann priserna tack vare den övning som jag har fått i skolan i teokratisk tjänst. Jag kände mig lugn när jag gav min redogörelse inför domarna. — Amber, som går i sjätte klass.

Jag skulle vilja ge er det här för Jehovas skull. Fråga honom vad ni skall göra med det. Han vet allting. — Karen, sex år.

[Bilder på sidan 25]

Jehovas vittnens verksamhet understöds genom frivilliga bidrag