Bibelns syn
Uppmuntrar Bibeln inte till tankefrihet?
FLAMMORNA stiger mot himlen medan bålet förtär de värdefulla böcker som tyska myndigheter matat det med. Är det en syn från Nazityskland? Ja, men det kunde också vara en syn från året 1199, då en romersk-katolsk ärkebiskop befallde att alla biblar på tyska språket skulle brännas.
Händelser med bokbränning, en universell symbol för undertryckande av tanke- och yttrandefriheten, har förekommit i många länder och i många hundra år. Ofta har dessa satts i gång av religiösa ledare som fruktat för den verkan tankefriheten skulle kunna ha på gemene man.
Det är inte att undra på att många i våra dagar tar för givet att Bibeln bemyndigar stränga restriktioner mot obegränsade intellektuella forskningar. Men gör den verkligen det? Uppmuntrar Bibeln till att tankefriheten inskränks?
Älska Jehova av allt ditt sinne
Bibeln avråder inte från att man gör bruk av sinnet. Jesus uppmanade oss var och en att älska Jehova av allt vårt sinne. (Markus 12:30) Hans tjänst visar att han hade ett vaket intresse för aktuella händelser (Lukas 13:1—5), biologi (Matteus 6:26, 28; Markus 7:18, 19), jordbruk (Matteus 13:31, 32) och människonaturen (Matteus 5:28; 6:22—24). Hans liknelser visar att han klart förstod principerna i Guds ord och sina åhörares bakgrund och tänkesätt och att han noggrant tänkte på hur han skulle kunna föra de två tillsammans.
Paulus bad enträget alla kristna att ägna Gud sin ”förnuftsmässiga” tjänst. (Romarna 12:1) Han uppmanade thessalonikerna att inte låta sig ”bringas ur fattningen” genom något vilseledande ”inspirerat uttalande”. (2 Thessalonikerna 2:2) Han hade viss kunskap om grekisk och kretensisk poesi (Apostlagärningarna 17:28; Titus 1:12) och om militärutrustning och militära tillvägagångssätt (Efesierna 6:14—17; 2 Korinthierna 2:14—16). Och han lade märke till lokala sedvänjor. — Apostlagärningarna 17:22, 23.
Även om Jesus och Paulus åtnjöt så mycken tankefrihet, betraktade de inte sig själva som den enda auktoriteten beträffande rätt och orätt. I stället för att förkasta Bibeln till förmån för sitt eget resonemang citerade Jesus gång på gång från Skriften. Hans snabba och stränga svar, då Petrus uppmanade honom att slå in på en kurs som skilde sig från den offerdöd som var Guds vilja för honom, visar att han inte ens ville tänka i de banorna. (Matteus 16:22, 23) Paulus sade likaledes till korinthierna: ”När jag kom till er, var det inte med någon uppvisning av vältalighet eller filosofi, utan helt enkelt för att tala om för er vad Gud hade garanterat.” (1 Korinthierna 2:1, The Jerusalem Bible) Alldeles som det förhöll sig med Jesus var hans resonerande fast grundat på Skriften. — Apostlagärningarna 17:2.
Bibeln uppmuntrar till att man gör helt och fullt bruk av sina sinnesförmögenheter, men inte utan allt vad band heter. Ansvarsbördan för att hålla sitt tänkesätt i överensstämmelse med Jehovas vilar emellertid på den enskilde kristne, inte på församlingen. När ett antal efesier offentligt tog avstånd från sitt utövande av spiritism och blev kristna, iklädde sig Paulus således inte ansvaret för att bränna deras böcker, utan ”en del av dem som hade utövat magi samlade ihop sina böcker och gjorde ett bål av dem offentligt”. (Apostlagärningarna 19:19, JB) Varför ansåg dessa kristna att det var nödvändigt att bränna sina egna böcker?
Den första försvarslinjen
Begrunda följande illustration. Ett framgångsrikt militärt försvar omfattar ofta flera försvarslinjer, bålverk. Ingen framgångsrik general skulle anse att någon enda av dessa är oviktig och bör uppges utan strid. I en kristens kamp mot synden finns det likaledes flera försvarslinjer.
I Jakob 1:14, 15 sägs det att ”var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär. Sedan, när begäret har blivit fruktsamt, föder det synd.” Första steget mot synd är att uppodla ett orätt begär i sinnet. Den första försvarslinjen består alltså i att avhålla sig från att uppodla begäret, att behärska sitt tänkesätt.
Det är på grund av denna förbindelse mellan tankar och handlingar som vi i Bibeln får följande uppmaning: ”Håll ert sinne fäst vid tingen där ovan, inte vid tingen på jorden.” (Kolosserna 3:2) När de kristna vägrar att mentalt dröja vid omoraliskhet, spiritism eller avfällighet, fattar de detta beslut, inte därför att de fruktar för att dessa begrepp kan visa sig vara Bibelns sanning överlägsna, utan därför att de önskar undvika allting som skulle kunna föra dem in på en syndig bana.
Allting ligger blottat
Ett annat viktigt skäl till att vi bör behärska vårt tänkesätt är vår kärlek till Jehova och en respekt för hans förmåga att känna våra tankar. Tänk dig att du hade en kär vän eller en nära släkting som var särskilt känslig för smuts eller damm. Skulle du sluta att bjuda hem din vän, därför att du inte vill göra den extra städning ditt hem skulle behöva? Skulle inte kärlek förmå dig att göra den behövliga extra ansträngningen för att hålla saker och ting rena? Jehovas känslighet för våra innersta tankar visas i Psalm 44:21: ”Han är medveten om hjärtats hemligheter.” Paulus sade att vi är ansvariga för dessa tankar: ”Det finns inte någon skapelse som är osynlig för honom, utan allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för.” — Hebréerna 4:13; Psalm 10:4; Ordspråken 6:16, 18.
Job erkände att människan är ansvarig inför Gud för sina tankar. ”Job ... offrade brännoffer ... ty, sade Job, ’kanske har mina söner syndat och förbannat Gud i sitt hjärta’.” (Job 1:5) Att avsiktligt överväga ett orätt handlingssätt kunde i sig självt av Jehova betraktas som en synd. — Jämför 2 Moseboken 20:17.
Verklig tankefrihet
I Bibeln uppmanas varje kristen att sätta upp som ett mål att ta ”varje tanke till fånga för att göra den lydig mot Kristus”. (2 Korinthierna 10:5) Detta förverkligas inte genom inskränkningar från religiösa ledares sida, utan genom att den enskilde utövar självbehärskning och har kärlek och insikt när det gäller Jehova och hans principer. Med att vi uppnår detta mål kommer verklig tankefrihet, som begränsas bara av gudaktiga normer och förhöjs av glädjen att veta att vi, även i våra tankar, behagar Jehova.
[Bildkälla på sidan 20]
Ur boken Bildersaal deutscher Geschichte