Tjäna Gud med en villig ande
”JAG för min del vill mycket gärna förbruka mina tillgångar och låta mig själv helt förbrukas för era själar”, skrev aposteln Paulus. (2 Korinthierna 12:15) Vad säger dessa ord dig om den inställning och attityd som Jehovas tjänare bör försöka uppodla? Enligt en bibelkännare ville Paulus, med sina ord till de kristna i Korinth, säga: ”Jag är villig att förbruka min kraft, min tid, mitt liv och allt det jag äger för er skull, alldeles som en far villigt gör för sina barn.” Paulus var beredd att ”låta ... [sig] själv helt förbrukas”, eller ”bli utmattad och utsliten”, om det var vad som skulle krävas för att han skulle fullgöra sin kristna tjänst.
Dessutom gjorde Paulus allt detta ”mycket gärna”. Han var ”fullt villig” att göra det, enligt The Jerusalem Bible. Hur är det i ditt fall? Är du villig att ge av din tid, din energi, dina förmågor och dina tillgångar för att tjäna Jehova Gud och andra människors intressen, även om det skulle betyda att du blir ”utmattad och utsliten” ibland? Och skulle du göra det ”mycket gärna”?
De vägrar att tjäna över huvud taget
Flertalet människor inte bara tvekar att tjäna Gud; de säger bestämt nej till att göra det. De har en anda som präglas av otacksamhet, själviskt oberoende, ja till och med upproriskhet. Satan förledde Adam och Eva att tänka på ett sådant sätt. Han påstod felaktigt att de skulle ”vara som Gud, vetande vad som är gott och ont” — kapabla att själva avgöra vad som var rätt och vad som var fel. (1 Moseboken 3:1–5) De som har samma anda i dag vill ha fullständig frihet att göra exakt det de önskar utan att ha några skyldigheter mot Gud och utan att behöva räkna med hans ingripande. (Psalm 81:11, 12) De vill använda allt de äger till att ägna sig åt sina egna personliga intressen. — Ordspråken 18:1.
Du delar förmodligen inte deras extrema synsätt. Troligtvis äger du en äkta uppskattning av livet nu liksom av den ännu storslagnare utsikten att få leva för evigt i ett paradis på jorden. (Psalm 37:10, 11; Uppenbarelseboken 21:1–4) Du kan vara djupt tacksam mot Jehova för den godhet han visar dig. Men vi måste alla vara medvetna om att Satan kan snedvrida vårt tänkesätt, så att vår tjänst därigenom blir oacceptabel för Gud. (2 Korinthierna 11:3) Hur skulle detta kunna ske?
Villighet — ett måste
Jehova vill ha villiga, helhjärtade tjänare. Han tvingar aldrig någon att göra hans vilja. Satan däremot skaffar sig tjänare genom att tvinga eller förleda dem. Det är sant att Bibeln, när den talar om att tjäna Gud, nämner förpliktelse, bud, krav osv. (Predikaren 12:13; Lukas 1:6) Men vårt främsta motiv till att tjäna Gud är att vi älskar honom. — 2 Moseboken 35:21; 5 Moseboken 11:1.
Paulus visste att hur mycket han än gav ut sig själv i Guds tjänst, så betydde detta ingenting om han inte hade kärlek. (1 Korinthierna 13:1–3) När bibelskribenterna omnämner de kristna som Guds slavar, syftar de inte på något eländigt tvångsarbete. (Romarna 12:11; Kolosserna 3:24) Det som avses är villig underkastelse baserad på djup och uppriktig kärlek till Gud och hans Son, Jesus Kristus. — Matteus 22:37; 2 Korinthierna 5:14; 1 Johannes 4:10, 11.
I vår tjänst för Gud måste vi också visa djup kärlek till människor. ”[Vi] uppträdde ... varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn”, skrev Paulus till församlingen i Thessalonike. (1 Thessalonikerna 2:7) I dag är mödrar i många länder enligt lagen skyldiga att ta hand om sina barn. Men de flesta mödrar gör inte detta bara för att följa lagen, eller hur? Nej. De gör det därför att de håller av sina barn. Därför gör en ammande mor villigt stora uppoffringar för sitt barn! Eftersom Paulus hyste en liknande ”öm tillgivenhet” för dem som han betjänade, fann han ”stort behag i” (”var villig”, King James Version; ”var glad”, New International Version) att använda hela sitt liv för att hjälpa dem. (1 Thessalonikerna 2:8) Kärlek driver oss till att följa Paulus exempel. — Matteus 22:39.
När tjänsten utförs motvilligt
Vi får naturligtvis inte älska oss själva mer än vi älskar Gud och våra medmänniskor. Gör vi det, är risken stor att vi börjar utföra vår tjänst halvhjärtat och motvilligt. Vi kan till och med börja utveckla bitterhet och bli upprörda över att vi inte kan leva vårt liv enbart enligt våra egna önskningar. Det var vad som hände somliga israeliter som förlorade sin kärlek till Gud men som av pliktkänsla ändå utförde en viss tjänst. Vad blev resultatet? Att tjäna Gud blev en ”möda” för dem. — Malaki 1:13.
Det vi ger Jehova bör alltid vara ”felfritt”, utan defekt, det ”bästa” vi har. (3 Moseboken 22:17–20; 2 Moseboken 23:19) Men människor på Malakis tid gav inte Jehova av sitt bästa, utan de offrade de djur som de egentligen inte ville ha själva. Hur reagerade Jehova? Han sade till prästerna: ”När ni frambär ett blint djur till att offras [säger ni]: ’Det är inget uselt.’ Och när ni frambär ett halt djur eller ett sjukt: ’Det är inget uselt.’ För fram det till din ståthållare, det ber jag dig. Kommer han att finna välbehag i dig, eller kommer han att ta emot dig välvilligt? ... Och ni har kommit med något bortryckt och det halta och det sjuka; ja, ni har kommit med det som en gåva. Kan jag finna välbehag i detta ur er hand?” — Malaki 1:8, 13.
Hur skulle detta kunna hända någon av oss? Våra offer kan bli en ”möda” för oss, om vi saknar en verkligt villig hjärteinställning och anda. (2 Moseboken 35:5, 21, 22; 3 Moseboken 1:3; Psalm 54:6; Hebréerna 13:15, 16) Är det till exempel så att vi bara ger Jehova av den tid som råkar bli över?
Kan någon uppriktigt tro att det skulle ha varit rätt i Guds ögon att en välmenande familjemedlem eller en nitisk levit på något sätt tvingade en ovillig israelit att välja ut sitt bästa djur för att offras, när denne egentligen inte ville offra det? (Jesaja 29:13; Matteus 15:7, 8) Jehova förkastade sådana offer och slutligen även folket som bar fram dem. — Hosea 4:6; Matteus 21:43.
Glada över att få göra Jehovas vilja
För att göra tjänst som Gud finner behag i måste vi följa Jesu Kristi exempel. ”Jag [söker] inte ... min egen vilja”, sade han, ”utan hans vilja som har sänt mig.” (Johannes 5:30) Jesus fann stor glädje i att villigt tjäna Gud. Jesus uppfyllde Davids profetiska ord: ”Att göra din vilja, o min Gud, har jag haft behag till.” — Psalm 40:8.
Även om Jesus gjorde Jehovas vilja med glädje, var detta inte alltid lätt. Begrunda vad som hände strax innan han greps, ställdes inför rätta och avrättades. Medan Jesus var i Getsemane trädgård blev han ”djupt bedrövad” och kom ”i svår ångest”. Den känslomässiga stressen var så stark att ”hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken”. — Matteus 26:38; Lukas 22:44.
Varför kände Jesus sådan ångest? Naturligtvis inte på grund av egenintresse eller för att han var ovillig att göra Guds vilja. Han visste att han skulle dö och reagerade faktiskt starkt på Petrus ord: ”Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.” (Matteus 16:21–23) Det som bekymrade Jesus var hur hans död, då han framställdes som en föraktlig brottsling, skulle påverka Jehova och hans heliga namn. Jesus var medveten om att hans Fader skulle plågas svårt när han såg sin älskade Son behandlas på ett så barbariskt sätt.
Jesus förstod också att han närmade sig en avgörande tidpunkt i samband med fullbordandet av Jehovas uppsåt. Att Jesus troget höll fast vid Guds lagar skulle visa att det var höjt över allt tvivel att Adam kunde ha gjort samma val. Jesu trofasthet skulle avslöja falskheten i Satans påstående att människor inte villigt och troget skulle tjäna Gud om de sattes på prov. Genom Jesus skulle Jehova till slut krossa Satan och avlägsna följderna av dennes uppror. — 1 Moseboken 3:15.
Vilket enormt ansvar som vilade på Jesu axlar! Hans Faders namns upphöjda ställning, universell fred och den mänskliga familjens räddning — allt var beroende av att Jesus förblev trogen. Eftersom han insåg detta, bad han: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt denna bägare gå mig förbi. Men ändå inte såsom jag vill, utan såsom du vill.” (Matteus 26:39) Inte ens då Jesus var under den svåraste press vacklade han i sin villighet att underkasta sig sin Faders vilja.
Anden är ivrig, men köttet är svagt
Eftersom Jesus fick utstå svår känslomässig stress när han tjänade Jehova, kan vi förvänta att Satan kommer att utöva påtryckningar på oss som Guds tjänare. (Johannes 15:20; 1 Petrus 5:8) Dessutom är vi ofullkomliga. Så även om vi villigt tjänar Gud, kommer det inte att bli lätt för oss att göra det. Jesus såg hur hans apostlar kämpade för att göra allt det som han bad dem göra. Därför sade han: ”Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” (Matteus 26:41) Det var inget i Jesu fullkomliga mänskliga kött som var svagt. Men han tänkte på den svaghet som fanns i lärjungarnas kött, ofullkomligheten som de hade ärvt från den ofullkomlige Adam. Jesus visste att det på grund av nedärvd ofullkomlighet, och de begränsningar som den medför, skulle innebära en kamp för dem att göra allt det de ville göra i Jehovas tjänst.
Därför kanske vi känner det som aposteln Paulus, som var djupt bedrövad när ofullkomligheten hämmade hans förmåga att tjäna Gud helt och fullt. ”Förmåga att gärna vilja finns väl hos mig”, skrev Paulus, ”men förmåga att frambringa det rätta finns inte.” (Romarna 7:18) Även vi upptäcker att vi inte kan göra allt det goda vi önskar göra. (Romarna 7:19) Det beror inte på ovilja från vår sida. Det beror helt enkelt på att köttets svaghet hämmar även våra bästa ansträngningar.
Men misströsta inte. Om vi visar att vi uppriktigt vill göra allt vi kan, kommer Gud helt visst att godta vår tjänst. (2 Korinthierna 8:12) Må vi göra vårt yttersta för att efterlikna Kristus, som fullständigt underkastade sig Guds vilja. (2 Timoteus 2:15; Filipperna 2:5–7; 1 Petrus 4:1, 2) Jehova kommer att belöna och främja en sådan villig anda. Han kommer att ge oss ”den kraft som är över det normala” som kompensation för vår svaghet. (2 Korinthierna 4:7–10) Med Jehovas hjälp kommer vi, precis som Paulus, att ”mycket gärna förbruka ... [våra] tillgångar och låta ... [oss själva] helt förbrukas” i Guds dyrbara tjänst.
[Bild på sidan 21]
Paulus tjänade Gud villigt efter bästa förmåga
[Bild på sidan 23]
Även under den svåraste press gjorde Jesus sin Faders vilja