Fortsätt att vandra med Gud
”Fortsätt att vandra genom ande, så kommer ni inte alls att tillfredsställa något köttsligt begär.” — GALATERNA 5:16.
1. a) Under vilka förhållanden och hur länge vandrade Enok med Gud? b) Hur länge vandrade Noa med Gud, och vilka svåra uppgifter hade han?
BIBELN berättar för oss att Enok ”höll i med att vandra med den sanne Guden”. Ja, Enok vandrade med Gud ända till sin död vid 365 års ålder, och det trots att han omgavs av människor vars tal var chockerande och vars uppförande var ogudaktigt. (1 Moseboken 5:23, 24; Judas, vers 14, 15) Noa vandrade också ”med den sanne Guden”. Han vandrade med Jehova Gud, samtidigt som han uppfostrade sina barn, kämpade med inflytandet från en värld som påverkades av upproriska änglar och deras våldsinriktade avkomlingar och var engagerad i byggandet av en väldig ark, större än något forntida fartyg. Också efter den stora översvämningen, då människorna återigen började göra uppror mot Jehova, denna gång i Babel, fortsatte han att vandra med Gud. Ja, Noa vandrade med Gud ända till sin död vid 950 års ålder. — 1 Moseboken 6:9; 9:29.
2. Vad innebär det att ”vandra med Gud”?
2 När Bibeln säger att Enok och Noa ”vandrade” med Gud, använder den uttrycket i bildlig bemärkelse, vilket innebar att de levde på ett sätt som visade att de hade stark tro på Gud. De gjorde det som Jehova hade befallt dem och inrättade sitt liv efter det som de genom Guds handlande med mänskligheten visste om honom. (Jämför 2 Krönikeboken 7:17.) De instämde inte bara rent förståndsmässigt i Guds uttalanden och handlingar, utan de sökte också, så långt det för dem som ofullkomliga människor var möjligt, att göra allt det som han krävde av dem. Noa gjorde således precis så som Gud hade befallt honom. (1 Moseboken 6:22) Han gick inte utöver de anvisningar han hade fått, men han var inte heller försumlig i fråga om att följa dem. Han vandrade med Jehova Gud och uppskattade hans vägledning och hade ett förtroligt förhållande till honom genom bönen. Är det så i ditt fall?
En fortsatt vandring med Gud
3. Vad är mycket viktigt för alla som har överlämnat sig åt Gud och blivit hans döpta tjänare?
3 Det är glädjande att få se människor börja vandra med Jehova Gud och handla i enlighet med hans vilja. Detta är ett tecken på att de har tro, vilket är en förutsättning för att kunna behaga Gud. (Hebréerna 11:6) Vi gläder oss verkligen över att det årligen under de senaste fem åren har varit i medeltal 330.000 som överlämnat sig åt Jehova och låtit döpa sig! Men det är också viktigt för dessa och för oss alla att fortsätta med att vandra med Gud. — Matteus 24:13; Uppenbarelseboken 2:10.
4. Varför kom flertalet av de israeliter som lämnade Egypten inte in i det utlovade landet, trots att de hade visat ett visst mått av tro?
4 Det krävdes tro av en israelitisk familj i Egypten på Moses tid att fira påsken och att stänka blodet på dörrposterna och dörröverstycket till sitt hus. (2 Moseboken 12:1–28) Många israeliter sviktade emellertid i sin tro, när de vid Röda havet fick se hur Faraos här kom allt närmare. (2 Moseboken 14:9–12) Men när de på torr mark hade kommit igenom Röda havet och fått se vattenmassorna forsa tillbaka och dränka den egyptiska hären, då heter det om dem i Psalm 106:12: ”Då trodde de [återigen] på hans [Jehovas] ord.” Men i vildmarken en kort tid därefter började de knota över dricksvatten och mat och den ledning de fick. De blev rädda, när de fick höra den negativa rapport om det utlovade landet som 10 av de 12 utsända spejarna avgav sedan de bespejat landet. I Psalm 106:24 sägs det om dem att de då inte ”trodde ... på hans [Guds] ord”, utan ville återvända till Egypten. (4 Moseboken 14:1–4) Det var endast när Guds makt på ett speciellt sätt kom till uttryck som det mått av tro de hade visade sig. Eftersom dessa israeliter inte fortsatte att vandra med Gud, kom de inte in i det utlovade landet. — Psalm 95:10, 11.
5. Vilket samband har 2 Korinthierna 13:5 och Ordspråken 3:5, 6 med detta att vandra med Gud?
5 Bibeln förmanar oss: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Korinthierna 13:5) Att vara ”i tron” innebär att hålla fast vid kristna trosuppfattningar. Detta är nödvändigt om vi med framgång skall kunna vandra med Jehova Gud i alla våra livsdagar. För att vandra med Jehova måste vi också visa vår tro i handling och fullständigt förtrösta på honom. (Ordspråken 3:5, 6) Det finns många snaror och fallgropar, som vi kan hamna i, om vi inte gör detta. Bland annat vilka?
Undvik självtillitens snara
6. Vad vet alla kristna om otukt och äktenskapsbrott, och vad anser de om sådana synder?
6 Alla som har studerat Bibeln, överlämnat sitt liv åt Jehova och blivit döpta vet att Guds ord fördömer otukt och äktenskapsbrott. (1 Thessalonikerna 4:1–3; Hebréerna 13:4) Men trots att alla håller med om att detta är rätt och har för avsikt att leva enligt det fortsätter sexuell omoraliskhet att vara en av Satans effektivaste snaror. Varför det?
7. Hur blev israelitiska män på Moabs ökenslätter indragna i sådant som de visste var orätt?
7 De som har blivit indragna i ett sådant omoraliskt uppförande hade kanske inte från början tänkt sig att bli det. Det kanske inte heller de män i Israels läger hade tänkt sig, vilka trötta på livet i vildmarken tackade ja till inbjudan från moabitiska och midjanitiska kvinnor på Moabs ökenslätter. De kanske först bara tyckte att dessa kvinnor var vänliga och gästfria. Men vad hände när dessa män började betrakta ett sådant umgänge som åtråvärt och började umgås med dessa moabiter och midjaniter som tjänade Baal, inte Jehova, och som lät sina döttrar (också från framstående familjer) ha sexuellt umgänge med män som de inte var gifta med? Jo, de förleddes att göra sådant som de visste var fel, och det kom att kosta dem deras liv. — 4 Moseboken 22:1; 25:1–15; 31:16; Uppenbarelseboken 2:14.
8. Hur kan en kristen i våra dagar bli indragen i sexuell omoraliskhet?
8 Vad skulle kunna få någon att nu gå i samma fälla? Om han inte inser faran med självtillit, skulle han, även om han vet vilken allvarlig synd det är att begå sexuell omoraliskhet, kunna försätta sig i en situation där han mot bättre vetande frestas att begå just en sådan synd. — Ordspråken 7:6–9, 21, 22; 14:16.
9. Vilka bibliska varningar kan skydda oss mot omoraliskhet?
9 Guds ord varnar oss i tydliga ordalag för att låta oss vilseledas till att tro att vi är så starka att dåligt umgänge inte kommer att fördärva oss. Det inbegriper TV-program som handlar om omoraliska människors liv och tidskrifter som stimulerar omoraliska begär. (1 Korinthierna 10:11, 12; 15:33) Också umgänge med medtroende kan under olämpliga former leda till allvarliga problem. Dragningskraften mellan könen är stark. Därför har Jehovas organisation kärleksfullt varnat oss för att vara ensamma och i avskildhet tillsammans med någon av det motsatta könet som inte är ens äktenskapspartner eller en nära familjemedlem. För att kunna fortsätta att vandra med Gud måste vi undvika självtillitens snara och lyssna till de varnande råd som han ger oss. — Psalm 85:8.
Låt inte människofruktan få behärska dig
10. Hur lägger ”bävan för människor” en snara?
10 En annan fara är den som nämns i Ordspråken 29:25, där vi läser: ”Det är bävan för människor som lägger en snara.” En jägare kan använda en snara av rep med en löpknut, som får repet att dras åt om djurets hals, eller rep som får djurets fötter att fastna. (Job 18:8–11) Att bäva för människor kan på liknande sätt snärja en människa genom att det avskräcker henne från att tala fritt och öppet och att uppföra sig på ett sätt som behagar Gud. Det är normalt att vilja behaga andra, och att strunta i vad andra människor tycker är inte kristet. Men det krävs balans. Om rädsla för hur andra skulle kunna reagera får en att göra det som Guds ord förbjuder eller att låta bli att göra det som Guds ord befaller, då har man blivit snärjd.
11. a) Vad är skyddet mot att låta människofruktan behärska en? b) Hur har Jehova hjälpt sina tjänare som har kämpat med människofruktan?
11 Det som skyddar oss mot en sådan snara är inte vår naturliga läggning, utan att vi ”förtröstar på Jehova”. (Ordspråken 29:25b) Genom att förtrösta på Gud kan även den som till sin natur är blyg visa sig modig och ståndaktig. Så länge som vi är omgivna av pressen från denna sataniska tingens ordning måste vi vara på vår vakt mot den snara som människofruktan utgör. Trots att profeten Elia var känd för sin modiga tjänst flydde han ändå räddhågat, när Isebel hotade att låta döda honom. (1 Kungaboken 19:2–18) Under press förnekade aposteln Petrus räddhågat att han kände Jesus Kristus, och flera år senare lät han fruktan få honom att uppföra sig på ett sätt som inte var i enlighet med hans tro. (Markus 14:66–71; Galaterna 2:11, 12) Men både Elia och Petrus tog emot andlig hjälp och fortsatte att förtrösta på Jehova Gud och tjäna honom på ett godtagbart sätt.
12. Vilka nutida exempel visar att personer har fått hjälp att inte låta fruktan få dem att inte behaga Gud?
12 Många av Jehovas nutida tjänare har också lärt sig hur de skall övervinna den snara som fruktan utgör. Ett tonårigt vittne i Guyana erkände: ”Jag måste kämpa hårt för att motstå kamrattrycket i skolan.” Men hon tillade: ”Men jag har också stark tro på Jehova.” När läraren på grund av hennes tro vid ett tillfälle gjorde narr av henne inför hela klassen, bad hon till Jehova, och på tumanhand vittnade hon sedan taktfullt för läraren. En ung man, som höll på att lära sig vad Jehova krävde, beslöt under ett besök i sin hemstad i Benin att göra sig av med en avgudabild som hans far hade tillverkat åt honom. Den unge mannen var inte rädd för avgudabilden, som han visste saknade liv. Efter att ha bett till Jehova tog han på natten avgudabilden och slängde den i skogen, trots att han var medveten om att ilskna bybor skulle kunna försöka döda honom. (Jämför Domarna 6:27–31.) Under hot om skilsmässa krävde en man i Dominikanska republiken att hans hustru, som börjat tjäna Jehova, skulle välja mellan honom och Jehova. Skulle fruktan få henne att överge sin tro? Hon svarade: ”Jag skulle ha skämts om det hade gällt otrohet, men jag skäms inte för att tjäna Jehova Gud!” Hon fortsatte att vandra med Gud, och med tiden började också hennes man göra Jehovas vilja. Med full förtröstan på vår himmelske Fader kan vi också undgå att låta människofruktan få oss att inte göra det som vi vet kommer att behaga Jehova.
Undvik att förringa råd
13. Vilken snara varnas vi för i 1 Timoteus 6:9?
13 Vissa jägare använder snaror som är så konstruerade att de skall fånga djur som råkar passera förbi snaran, medan andra använder sig av förrädiska lockbeten för att fånga djur. Rikedom är för många människor ett sådant lockbete. (Matteus 13:22) I Första Timoteus 6:8, 9 får vi följande varning efter det att vi har uppmanats att vara nöjda med det som när och skyler: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse.”
14. a) Vad skulle kunna hindra en person från att ta det råd till hjärtat som säger att vi skall vara nöjda med vad som när och skyler? b) Hur skulle en felaktig definition av rikedom kunna få någon att förringa den varning som finns nedtecknad i 1 Timoteus 6:9? c) För vilken snara skulle ”ögonens begär” kunna göra någon blind?
14 Många blir snärjda på grund av att de inte tillämpar denna varning på sig själva. Varför gör de inte det? Skulle det kunna vara så att stoltheten får dem att insistera på att följa en livsstil som kräver mer än ”vad som när och skyler”, vilket Bibeln uppmanar oss att vara nöjda med? Förringar de kanske Bibelns varning, därför att de definierar rikedom efter vad mycket rika människor äger? Bibeln ställer helt enkelt beslutsamheten att bli rik i motsats till att vara nöjd med vad som när och skyler. (Jämför Hebréerna 13:5.) Får ”ögonens begär”, dvs. begäret att äga sådant som de ser, dem att offra andlig verksamhet och sätta den sanna tillbedjans intressen på andra plats? (1 Johannes 2:15–17; Haggaj 1:2–8) Hur mycket lyckligare är inte de som följer Bibelns råd och vandrar med Gud genom att göra tjänsten för Jehova till det centrala i sitt liv!
Att med framgång klara av livets bekymmer
15. Vilka förhållanden vållar förståeligt nog många av Jehovas tjänare bekymmer, och för vilken snara måste vi vara på vår vakt, om vi är under en sådan press?
15 Men vanligare än beslutsamheten att bli rik är bekymren över att kunna skaffa sig livets nödtorft. Många av Jehovas tjänare lever under mycket knappa omständigheter. De får arbeta hårt i många timmar för att över huvud taget kunna skaffa sig det allra nödvändigaste i klädväg, få tak över huvudet och lite mat för dagen. Andra kämpar med de problem som uppstått på grund av att de själva eller någon av deras familjemedlemmar har blivit sjuka eller gamla. Hur lätt skulle det inte kunna vara att låta sådana saker förkväva andligheten i ens liv! — Matteus 13:22.
16. Hur hjälper Jehova oss att klara av pressen i livet?
16 Jehova berättar kärleksfullt för oss om den befrielse som vi kommer att få uppleva under det messianska kungariket. (Psalm 72:1–4, 16; Jesaja 25:7, 8) Han hjälper oss också att klara av den nuvarande pressen i livet genom att ge oss råd om vad vi bör sätta främst. (Matteus 4:4; 6:25–34) Till uppmuntran för oss har Jehova låtit nedteckna hur han har hjälpt sina tjänare i det flydda. (Jeremia 37:21; Jakob 5:11) Han styrker också sina lojala tjänare med vetskapen att hans kärlek till dem, oavsett vilka olyckor eller motgångar de kan få möta, är oföränderlig. (Romarna 8:35–39) Jehova förklarar för dem som förtröstar på honom: ”Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.” — Hebréerna 13:5.
17. Ge exempel på hur enskilda kristna har kunnat fortsätta att vandra med Gud under svåra motgångar.
17 Styrkta av den vetskapen fortsätter de sanna kristna att vandra med Gud och viker inte av på världsliga vägar. En vanlig inställning bland fattiga människor i världen är att det inte kan betraktas som stöld att ta något från någon som har mer än vad man själv har för att kunna ge sin familj mat. Men de som vandrar efter vad de tror godkänner inte en sådan inställning. De uppskattar Guds godkännande mer än något annat och litar på att han skall belöna deras ärlighet. (Ordspråken 30:8, 9; 1 Korinthierna 10:13; Hebréerna 13:18) En änka i Indien fann att hon genom uppfinningsrikedom och villighet att arbeta kunde klara sig. I stället för att vara bitter över sin situation insåg hon att om hon satte Guds kungarike och hans rättfärdighet först i livet, så skulle Jehova välsigna hennes ansträngningar att skaffa sig livets nödtorft åt sig själv och sin son. (Matteus 6:33, 34) Det finns tusentals exempel i världen på hur Jehova, oavsett vilka motgångar hans tjänare kan ha mött, har varit en tillflykt och ett fäste för dem. (Psalm 91:2) Har du upplevt det?
18. Vad är nyckeln till att undgå snarorna i Satans värld?
18 Så länge vi lever i den nuvarande tingens ordning kommer det att finnas snaror att undvika. (1 Johannes 5:19) Bibeln visar vilka dessa är och hur vi skall kunna undgå dem. Om vi verkligen älskar Jehova och har en hälsosam fruktan för att misshaga honom, kan vi framgångsrikt undvika sådana snaror. Om vi fortsätter att ”vandra genom ande”, kommer vi inte att följa världens vägar. (Galaterna 5:16–25) Alla som verkligen bygger sitt liv runt sitt förhållande till Jehova Gud har den storslagna möjligheten att få fortsätta att vandra med honom och åtnjuta förtroligt umgänge med honom för evigt. — Psalm 25:14.
Vad säger du?
◻ Hur kan självtillit bli en snara?
◻ Vad kan skydda oss mot att behärskas av människofruktan?
◻ Vad skulle kunna få oss att inte tillämpa råden om faran med att sträva efter rikedom?
◻ Hur kan vi undvika att bli insnärjda av livets bekymmer?
[Bild på sidorna 16, 17]
Många vandrar med Gud i hela sitt liv