Bibelns syn

Hör kvinnor hemma i predikstolen?

”DE FLESTA kristna lekmän kan inte förstå varför kvinnor, när de kan vara monarker, premiärministrar, domare, kirurger eller vetenskapsmän, måste utestängas från att förrätta helig kommunion och vigslar”, skriver den i engelska statskyrkan verksamme prästen Nicholas Stacey i The Times i London.

Även om engelska statskyrkan utbildar kvinnor för särskild tjänst, har den hittills inte tillåtit kvinnor att tjäna som präster för att utdela sakramenten. Instämmer du i kyrkans ståndpunkt, eller tycker du att kvinnor borde få tillträde till predikstolen?

En orsak till splittring inom kyrkorna

Kvinnoprästfrågan har blivit en sprängkil mellan medlemmar av samma religion. Engelska statskyrkan skulle lätt kunna splittras i två åtskilda samfund i denna fråga, varnar dr Graham Leonard, biskop i London och ledande prästman i motståndet mot prästvigning av kvinnor. En del människor menar att det är fördomar som ligger till grund för att kvinnor utestängs från predikstolarna, men det är mer inbegripet.

I flera årtionden har engelska statskyrkan försökt att försona sig med Rom i fråga om de meningsskiljaktigheter som råder dem emellan. Men i ett brev som nyligen skrevs till ärkebiskopen av Canterbury sade påven att varje eftergift i kvinnoprästfrågan skulle ”i katolska kyrkans ögon [utgöra] ett växande allvarligt hinder i fråga om denna utveckling”.

Man har dock förbigått en viktig faktor i denna debatt — bibeln. På vilket sätt tjänade kvinnor i den första kristna församlingen, och vad bör vara deras funktion i våra dagar?

Likvärdiga men ändå olika

I samband med den kristna församlingens uppkomst år 33 v.t. fick kvinnor i lika mån som män del av helig ande. Detta var exakt vad profeten Joel hade förutsagt många århundraden tidigare, enligt vad aposteln Petrus förklarade. — Apostlagärningarna 1:13—15; 2:1—4, 13—18.

Senare kom Petrus att helt och fullt inse en annan viktig sanning, nämligen ”att Gud inte är partisk”. (Apostlagärningarna 10:34) Ordagrant betyder detta skriftställe att Gud inte är ”en som tar ansikten”. ”En som tar ansikten” visar aktning eller förkärlek för en viss annan person. Förr i tiden brukade många domare favorisera de välbärgade framför de fattiga. Eller också brukade domar fällas och bestämmas av nationalitet, social ställning, familj eller vänskap i stället för av fakta. Men Jehova gör tvärtom. Han favoriserar bara dem som fruktar honom och utövar rättfärdighet. När det gäller frälsning betraktar inte Gud en mans ansikte som förmer än en kvinnas ansikte. Båda kategorier är jämställda inför honom. — Apostlagärningarna 10:35.

Det är därför som Skriften tillerkänner kristna män och kvinnor ett lika stort mått av ära som medlemmar i församlingen. Aposteln Paulus skrev till kristna i Galatien att ”där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus”. Alla har sin individuella andliga ställning inför Gud; likväl är alla förenade som en kropp av hans tjänare. Alla betraktas som lika i Guds hushåll. — Galaterna 3:26—28.

Trots detta finns det skillnader mellan män och kvinnor i församlingen. Men alldeles som naturliga skillnader mellan en man och en kvinna inte är något hinder för att de skall kunna komplettera varandra, så bör inte heller de olika privilegier som män och kvinnor åtnjuter inom den kristna församlingen vara något hinder för församlingens harmoni. Vilka är dessa skillnader?

Lärare — när och för vilka?

Skillnaderna gäller undervisning och myndighet. Kvinnor tillåts inte tjäna i en officiell ställning som lärare i församlingen eller att utöva andlig myndighet över andra församlingsmedlemmar. I sitt brev till Timoteus säger Paulus rakt på sak: ”Jag tillåter inte en kvinna att undervisa eller att utöva myndighet över en man, utan hålla sig i stillhet.” — 1 Timoteus 2:12.

Paulus pekar sedan på vad som ligger till grund för att inte tillåta kvinnor att vara lärare — ett av Gud förordnat inbördes förhållande mellan man och kvinna. ”Ty Adam blev danad först, sedan Eva”, skriver han. (1 Timoteus 2:13) Gud skulle ha kunnat skapa Adam och Eva på samma gång, men det gjorde han inte. Adam fanns till någon tid före Eva. Visar inte det att Guds uppsåt var att Adam skulle vara den som tog ledningen och var huvudet, och inte Eva? (1 Korintierna 11:3) Att undervisa är i själva verket att fungera som läromästare, eller huvud, över dem som undervisas. De som undervisas lyssnar och lär i stillhet. Således är det bara män som skall vara lärare och tillsyningsmän i församlingen.

Behöver det förhållandet att kvinnor inte undervisar i församlingen vara en orsak till besvikelse och förbittring? Nej. Kvinnor har frihet att lära ut kristna trosuppfattningar och uppmanas att göra det. I vilket sammanhang och under vilka omständigheter? Äldre kvinnor kan vara ”lärare i det som är gott” för yngre kvinnor. Och alldeles som Eunike och hennes mor, Lois, undervisade Timoteus, så följer kristna kvinnor fortfarande deras exempel i fråga om att uppfostra barn till att följa sanningens ”väg”. — Titus 2:3—5; Apostlagärningarna 9:2; 2 Timoteus 1:5.

Kristna kvinnor i våra dagar följer också det exempel som gavs av Evodia och Syntyke i fråga om att predika de goda nyheterna offentligt. (Filipperna 4:2, 3) De kan vara lärare genom att leda bibelstudier med intresserade människor. (Matteus 28:20) Hundratusentals kvinnor finner ett mått av andligt förverkligande i detta angelägna prediko- och undervisningsarbete. De riktar andras uppmärksamhet på införandet av en rättfärdig och fridsam värld under Jesu Kristi styre — ett hopp som de delar lika med sina kristna bröder. — Psalm 37:10, 11; 68:12.

[Infälld text på sidan 22]

Kvinnoprästfrågan har blivit en sprängkil mellan medlemmar av samma religion