Bibelbok nr 48 — Galaterna
Skribent: Paulus
Platsen där den skrevs: Korinth eller Antiokia i Syrien
Boken fullbordad: omkr. 50—52 v.t.
1. Vilka församlingar riktar sig Paulus till i Galaterbrevet, och hur och när blev de organiserade?
DE FÖRSAMLINGAR i Galatien som Paulus riktar sig till i Galaterna 1:2 inbegrep uppenbarligen församlingarna i Antiokia i Pisidien, Ikonion, Lystra och Derbe — orter i olika områden, men alla inom denna romerska provins. I Apostlagärningarna, kapitel 13 och 14, berättas det om Paulus’ första missionsresa tillsammans med Barnabas genom dessa trakter, den resa som ledde till att församlingarna i Galatien organiserades. Dessa församlingar bestod av en blandning av judar och icke-judar och omfattade utan tvivel kelter (eller galler). Det var kort efter Paulus’ besök i Jerusalem omkring år 46 v.t. — Apg. 12:25.
2. a) Vad blev resultatet av Paulus’ andra resa till Galatien, och vad hände sedan? b) Vart hade Paulus rest under tiden?
2 År 49 v.t. begav sig Paulus i sällskap med Silas ut på sin andra missionsresa till Galatien, och som följd härav ”fortsatte församlingarna ... att stärkas i tron och att tillväxa i antal från dag till dag”. (Apg. 16:5; 15:40, 41; 16:1, 2) Tätt i hälarna på dem kom emellertid falska lärare, judaister, som förledde några i de galatiska församlingarna att tro att det hörde till sann kristendom att låta omskära sig och att hålla Moses lag. Under tiden hade Paulus färdats vidare förbi Mysien till Makedonien och Grekland och slutligen kommit till Korinth, där han tillbringade mer än 18 månader tillsammans med bröderna. År 52 v.t. reste han så därifrån via Efesos till Antiokia i Syrien, som var utgångspunkten för några av hans resor, och dit kom han samma år. — Apg. 16:8, 11, 12; 17:15; 18:1, 11, 18—22.
3. Varifrån och när kan Galaterbrevet ha skrivits?
3 Var och när skrev Paulus brevet till galaterna? Utan tvivel skrev han det så snart han hade fått höra om judaisternas verksamhet. Det kan ha varit i Korinth, Efesos eller Antiokia i Syrien. Det kan mycket väl ha varit under de 18 månader han uppehöll sig i Korinth, åren 50—52 v.t., en tillräckligt lång tid för att han där skulle hinna få underrättelser från Galatien. Att han skrev från Efesos är osannolikt, eftersom han stannade där endast helt kort på återresan. Men han tillbringade sedan ”någon tid” — tydligtvis på sommaren år 52 v.t. — på den plats som han hade som sin utgångspunkt, Antiokia i Syrien, och eftersom det var goda förbindelser mellan den här staden och Mindre Asien, är det möjligt att han vid den här tidpunkten mottog rapporten om judaisterna och således skrev sitt brev till galaterna från Antiokia i Syrien. — Apg. 18:23.
4. Vad uppenbarar Galaterbrevet om Paulus’ apostlaskap?
4 Brevet beskriver Paulus som ”en apostel, varken från människor eller genom en människa, utan genom Jesus Kristus och Gud, Fadern”. Det uppenbarar också en hel del om Paulus’ liv och apostlaskap och bevisar att han som apostel arbetade i samförstånd med apostlarna i Jerusalem och att han till och med brukade sin myndighet till att tillrättavisa en annan apostel, nämligen Petrus. — Gal. 1:1, 13—24; 2:1—14.
5. Vad talar för att Galaterbrevet är äkta och kanoniskt?
5 Vad talar för att Galaterbrevet är äkta och kanoniskt? Irenaeus, Klemens av Alexandria, Tertullianus och Origenes nämner det vid namn i sina skrifter. Dessutom finns det med i följande viktiga, erkända bibelhandskrifter: Codex Sinaiticus, Codex Alexandrinus, Codex Vaticanus 1209, Codex Ephraemi Syri rescriptus, Codex Claromontanus och papyrushandskriften Chester Beatty II (P46). Brevet är också helt och fullt i samklang med Bibelns övriga grekiska skrifter och även med dess hebreiska skrifter, som det ofta hänvisar till.
6. a) Vilka två saker slår Paulus fast i brevet till galaterna? b) Vad var ovanligt med avseende på hur brevet skrevs, och vad betonar brevet?
6 I sitt kraftfulla och rättframma brev till ”församlingarna i Galatien” bevisar Paulus 1) att han är en sann apostel (något som judaisterna hade sökt dra i tvivelsmål) och 2) att rättfärdiggörelsen kommer genom tro på Kristus Jesus, inte genom laggärningar, och att omskärelsen därför inte är nödvändig för de kristna. Paulus brukade låta en sekreterare skriva ner hans brev, men han skrev själv till galaterna med ”stora bokstäver” och med ”egen hand”. (6:11) Innehållet i brevet var av största vikt både för Paulus och för galaterna. Brevet betonar uppskattning av den frihet som sanna kristna har uppnått genom Jesus Kristus.
BREVETS INNEHÅLL
7, 8. a) Vad förklarar Paulus om de goda nyheterna? b) Hur blev det bekräftat att Paulus skulle vara en apostel för de oomskurna, och hur visade han sin myndighet i förbindelse med Kefas?
7 Paulus försvarar sitt apostlaskap (1:1—2:14). Sedan Paulus har kommit med en hälsning till församlingarna i Galatien, uttrycker han sin förundran över att de så fort håller på att föras bort till ett annat slag av goda nyheter. Han förklarar bestämt: ”Även om vi eller en ängel från himlen förkunnade för er såsom goda nyheter något utöver vad vi har förkunnat för er såsom goda nyheter, så må han vara förbannad.” De goda nyheter som han har förkunnat är inte något mänskligt påfund, och inte heller har han blivit undervisad om dem, ”utan genom uppenbarelse av Jesus Kristus” har han tagit emot dem. Tidigare hade Paulus som en nitisk försvarare av judaismen förföljt Guds församling, men så kallade Gud honom genom sin oförtjänta omtanke till att förkunna de goda nyheterna om hans Son för nationerna. Det var inte förrän tre år efter sin omvändelse som han begav sig upp till Jerusalem, och av apostlarna träffade han då endast Petrus och dessutom Jakob, Herrens bror. Församlingarna i Judeen kände honom inte personligen, men de hade ofta hört om honom, och de hade börjat ”förhärliga Gud” för hans skull. — 1:8, 12, 24.
8 Efter 14 år begav sig Paulus upp till Jerusalem igen och förklarade där privat de goda nyheter som han predikade. Det ställdes då inte ens något krav på att Titus, hans följeslagare, skulle låta omskära sig, fast han var grek. När Jakob och Kefas och Johannes förstod att Paulus hade blivit betrodd med de goda nyheterna för de oomskurna, liksom Petrus hade blivit betrodd med de goda nyheterna för de omskurna, gav de Paulus och Barnabas högra handen till tecken på delaktighet, för att dessa skulle gå till nationerna, medan de själva gick till de omskurna. När Kefas kom till Antiokia och underlät att vandra rätt ”enligt de goda nyheternas sanning” av fruktan för dem som hörde till de omskurna, tillrättavisade Paulus honom inför dem alla. — 2:14.
9. Genom vad blir den kristne förklarad rättfärdig?
9 Förklarade rättfärdiga genom tro, inte genom lag (2:15—3:29). ”Vi som ... är judar”, argumenterar Paulus, ”vet att en människa inte förklaras rättfärdig på grund av laggärningar, utan bara genom tro gentemot Kristus Jesus.” Hon lever nu i gemenskap med Kristus och lever genom tron för att göra Guds vilja. ”Om rättfärdighet kommer genom lag, har Kristus i själva verket dött för intet.” — 2:15, 16, 21.
10. Vad är det som betyder något, när det gäller att få Guds välsignelse, och vad var alltså syftet med Lagen?
10 Är galaterna så oförståndiga att de inbillar sig att de, sedan de har fått anden på grund av tro, kan fullborda sin tjänst för Gud genom laggärningar? Det som betyder något är att man hör genom tro, liksom Abraham gjorde. Han ”satte tro till Jehova, och det tillräknades honom som rättfärdighet”. Alltså, enligt Guds löfte, ”blir de som håller sig till tro välsignade tillsammans med den trofaste Abraham”. De har blivit friköpta från Lagens förbannelse genom Kristi död på pålen. Kristus är Abrahams säd eller avkomma, och Lagen, som kom till 430 år senare, upphäver inte löftet om denna säd. Vad var då syftet med Lagen? Den var ”vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro”. Nu ”är vi inte längre under en uppfostrare”, och inte heller är det nu någon åtskillnad mellan jude och grek, för alla är ett i gemenskap med Kristus Jesus och är ”verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte”. — 3:6, 9, 24, 25, 29.
11. a) Vilken frigörelse ignorerar galaterna? b) Hur illustrerar Paulus den kristnes frihet?
11 Stå fasta i kristen frihet (4:1—6:18). Gud sände ut sin Son för att köpa dem fria som är under lag, för att de ”skulle kunna få adoptionen som söner”. (4:5) Varför då vända tillbaka till slaveriet under de svaga och torftiga elementära tingen? Eftersom galaterna nu ger akt på dagar och månader och särskilda tider och år, fruktar Paulus att hans arbete för dem har varit till ingen nytta. När Paulus besökte dem första gången, tog de emot honom som en Guds ängel. Har han nu blivit deras fiende därför att han säger dem sanningen? De som vill vara under lag bör höra vad Lagen säger: Abraham fick två söner med två kvinnor. Den ena kvinnan, tjänsteflickan Hagar, svarar mot det köttsliga Israels folk, som är bundet till Jehova genom det mosaiska lagförbundet, det förbund som föder barn till slaveri. Den fria kvinnan, Sara, däremot svarar mot Jerusalem där ovan, om vilket Paulus säger att det ”är fritt, och det är vår moder”. ”Vad säger Skriften?” frågar Paulus. Jo, detta: ”Tjänsteflickans son skall alls inte bli arvinge med den fria kvinnans son.” Och ”vi [är] inte en tjänsteflickas barn, utan den fria kvinnans”. — 4:26, 30, 31.
12. a) Genom vad måste galaterna nu vandra? b) Vilken viktig kontrast beskriver Paulus?
12 Om man är omskuren eller oomskuren betyder ingenting, förklarar Paulus, utan det är tro verksam genom kärlek som är av betydelse. Hela Lagen är uppfylld i detta uttalande: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Fortsätt att vandra genom ande, för ”om ni ... låter er ledas av ande, är ni inte under lag”. Vad köttets gärningar beträffar, varnar Paulus de kristna i Galatien och säger att ”de som ägnar sig åt sådana ting ... inte [skall] ärva Guds kungarike”. I bjärt kontrast till detta beskriver han andens frukt, som det inte finns någon lag mot, och tillägger: ”Om vi lever genom ande, så låt oss också fortsätta med att vandra ordningsfullt genom ande” och lägga bort självupptagenhet och avund. — 5:14, 18, 21, 25.
13. Hur uppfylls Kristi lag, och vad är av verklig betydelse?
13 Om en människa begår ett eller annat felsteg innan hon vet ordet av, skall de som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen ”i en ande av mildhet”. De kristna uppfyller Kristi lag genom att bära varandras bördor, men var och en skall bära sin egen ansvarsbörda genom att pröva sin egen gärning. Vad en människa sår får hon skörda, antingen förgängelse av köttet eller evigt liv av anden. De som vill att galaterna skall låta omskära sig är endast ute efter att behaga människor och undgå förföljelse. Det som verkligen betyder något är inte ett omskuret eller oomskuret tillstånd, utan en ny skapelse. Frid och barmhärtighet skall vara över dem som vandrar ordningsfullt efter detta rättesnöre, ja över ”Guds Israel”. — 6:1, 16.
VARFÖR BREVET ÄR NYTTIGT
14. Hur är Paulus ett exempel för tillsyningsmän?
14 I brevet till galaterna lär vi känna Paulus som den våldsamme förföljaren som blev den vakne och beredvillige aposteln för nationerna, alltid redo att strida för sina bröders intressen. (1:13—16, 23; 5:7—12) Paulus visade genom sitt exempel att en tillsyningsman snabbt bör ta itu med problem och bemöta oriktiga resonemang med logiska bibliska argument. — 1:6—9; 3:1—6.
15. Hur var brevet till nytta för församlingarna i Galatien, och vilken vägvisare utgör det för de kristna i våra dagar?
15 Brevet var till nytta för församlingarna i Galatien, därför att det klart och tydligt förklarade och bekräftade deras frihet i Kristus och avslöjade dem som förvrängde de goda nyheterna. Det klargjorde att det är genom tro som man blir förklarad rättfärdig och att det inte längre är nödvändigt att låta omskära sig för att vinna räddning. (2:16; 3:8; 5:6) Genom att framhålla att sådana köttsliga skillnader saknar betydelse tjänade brevet till att förena judar och icke-judar i en enda församling. Friheten från Lagen skulle inte få tjäna som ett motiv för köttets begär, för alltjämt gällde denna princip: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Den fortsätter att gälla som en vägvisare för de kristna i våra dagar. — 5:14.
16. Vilka trosstärkande förklaringar av de hebreiska skrifterna finner vi i Galaterbrevet?
16 I sitt brev klargör Paulus många lärofrågor för galaterna genom att hämta kraftfulla illustrationer från de hebreiska skrifterna. Brevet innehåller den inspirerade uttydningen av Jesaja 54:1—6, och Jehovas kvinna identifieras med ”Jerusalem där ovan”. Det förklarar det ”symboliska dramat” med Hagar och Sara och påvisar att arvingarna till Guds löften är de som har blivit frigjorda av Kristus och inte de som stannar kvar i slaveri under Lagen. (Gal. 4:21—26; 1 Mos. 16:1—4, 15; 21:1—3, 8—13) Brevet förklarar tydligt att lagförbundet inte upphävde det abrahamitiska förbundet, utan fogades till det. Det framhåller också att tidsintervallen mellan de båda förbundens tillkomst var 430 år, vilket är av betydelse när det gäller bibelkronologin. (Gal. 3:17, 18, 23, 24) Allt detta har blivit upptecknat och bevarat för att stärka de kristnas tro i vår tid.
17. a) Vem blir omisskännligen identifierad i Galaterbrevet? b) Vilka nyttiga förmaningar ges åt arvingarna till Guds kungarike och deras medarbetare?
17 Något som är av största vikt är att Galaterbrevet på ett omisskännligt sätt identifierar Guds kungarikes Säd, den som alla profeterna blickade fram emot. ”Nu uttalades löftena till Abraham och till hans säd ... , som är Kristus.” I brevet påpekas det att de som blir Guds söner genom tro på Kristus Jesus blir adopterade in i denna säd. ”Om ni hör Kristus till, då är ni verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte.” (3:16, 29) Dessa arvingar till Guds kungarike och de som flitigt samarbetar med dem bör ge akt på de nyttiga förmaningar som ges i Galaterbrevet: Stå fasta i den frihet som Kristus har gjort er fria till! ”Ge [inte] upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” Och det heter vidare: ”Låt oss ... göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” — 5:1; 6:9, 10.
18. Vilken kraftfull varning och förmaning ges i Galaterbrevet?
18 Slutligen bör också nämnas att brevet innehåller den kraftfulla varningen att de som ägnar sig åt köttets gärningar ”inte [skall] ärva Guds kungarike”. Må därför alla fullständigt vända sig bort från världens orenhet och osämja och helt och hållet inrikta sina hjärtan på att frambringa andens frukt, som är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. — 5:19—23.