Stå fasta i den kristna friheten!

Viktiga detaljer från Galaterna

JEHOVA är frihetens Gud. (2 Korintierna 3:17) Hans Son, Jesus Kristus, sade: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:32) Och till efterliknande av Kristus predikade Paulus de goda nyheterna om frihet. — Romarna 6:18; 8:21.

Genom att förkunna detta frihetsgivande budskap grundade Paulus församlingarna i Galatien (en romersk provins i Mindre Asien) under sin första missionsresa (47—48 v.t.). Galaterna kände till den styrande kretsens beslut att det inte krävdes av de kristna att de skulle bli omskurna. (Apostlagärningarna 15:22—29) Men judaiserare försökte föra dem tillbaka i fångenskap genom att kräva att de skulle bli omskurna. Paulus betonade därför den kristna friheten i det brev som han skrev till galaterna från Korint eller Antiokia i Syrien omkring 50—52 v.t. Han sade till exempel: ”Till ... frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt er inte sättas fast i ett slavok igen.” — Galaterna 5:1.

Paulus försvarar sitt apostlaskap

Paulus visade först att hans apostlaskap var ”genom Jesus Kristus och Gud”. (1:1—2:14) På grund av en uppenbarelse begav sig Paulus (tillsammans med Barnabas och Titus) till Jerusalem med anledning av frågan om omskärelse. Där insåg Jakob, Kefas (Petrus) och Johannes att han hade blivit bemyndigad att vara en apostel till nationerna. Och när Petrus senare avskilde sig från hedniska troende i Antiokia, eftersom han fruktade för judiska kristna från Jerusalem, tillrättavisade Paulus honom.

Hur förklaras man rättfärdig?

Aposteln framlade också den kraftiga omständigheten att det bara är genom tro på Jesus Kristus som någon kan bli förklarad rättfärdig. (2:15—3:29) Galaterna fick Guds ande, inte på grund av laggärningar, utan därför att de godtog de goda nyheterna i tro. Abrahams sanna söner har tro, men sådana som försöker bevisa sig själva rättfärdiga genom ”laggärningar är ... under förbannelse”. Varför det? Därför att de inte kan hålla lagen fullkomligt. Lagen gjorde i själva verket överträdelserna uppenbara och var en ”uppfostrare som leder ... till Kristus”.

Stå fasta!

Genom sin död frigjorde Kristus dem som var under lag. Men hans efterföljare måste stå fasta i den kristna friheten. (4:1—6:18) Galaterna måste därför stå emot vem det vara må som försökte locka dem till att godta ett slavok. Vidare skulle de inte missbruka sin frihet, utan skulle hålla sig borta från ”köttets gärningar” och ådagalägga Guds andes frukt. De som försökte föra dem i slaveri under lagen önskade ”ta sig bra ut i köttet”, undvika förföljelse och ha orsak att berömma sig. Paulus visade emellertid att varken ett omskuret tillstånd eller ett oomskuret är någonting. Men ”en ny skapelse är någonting”. Han bad att frid och barmhärtighet skulle vara över det andliga Israel, över dem som tillhör denna nya skapelse.

Paulus’ brev till galaterna hjälpte dem att stå emot dem som försökte förslava dem andligen. Må det också hjälpa oss att visa andens frukt och stå fasta i den kristna friheten.

[Ruta/Bild på sidan 23]

Brännmärken: ”Låt ingen hädanefter ställa till obehag för mig”, skrev Paulus, ”ty på min kropp bär jag en Jesu slavs brännmärken.” (Galaterna 6:17) Bland en del forntida hedningar blev slavarna märkta med brännjärn som ett angivande av vilka deras ägare var. Olika tecken brändes in eller inristades på deras hud. Den fysiska misshandel Paulus’ kropp utsattes för på grund av hans kristna tjänst lämnade utan tvivel tydliga ärr, som styrkte hans påstående att han var en trogen slav som tillhörde Kristus, en som blev förföljd för hans skull. (2 Korintierna 11:23—27) Det kan ha varit dessa ”brännmärken” Paulus syftade på, eller också kan han ha tänkt på det liv han levde som kristen, när han visade Guds andes frukt och fullgjorde sin tjänst.

[Bild]

Romerska slavar blev tvingade att tjäna sina herrar, men Paulus var en villig och glad Jesu Kristi slav