Äldste — för andra till rätta i en ande av mildhet
HJÄRTAT hos en sann kristen kan liknas vid en andlig trädgård som ger fin frukt. Kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning bör normalt frodas där. Och varför inte? De är ju frukterna av den heliga ande som Jehova Gud ger sina överlämnade tjänare. (Galaterna 5:22, 23) Men varje kristen som vill bevara sitt hjärtas trädgård som en plats som behagar vår himmelske Fader måste ständigt föra en energisk kamp mot den nedärvda syndens ogräs. — Romarna 5:5, 12.
Då och då börjar något icke önskvärt gro i en gudaktig människas ofullkomliga hjärta. Han eller hon har kanske haft ett utmärkt förflutet i andligt avseende. Men så uppstår ett problem, som kanske har sin rot i ohälsosamt umgänge eller ett oförståndigt beslut. Hur kan församlingens äldste ge en sådan person andlig hjälp?
Råd från en apostel
När de äldste skall hjälpa en kristen som har handlat fel, måste de följa aposteln Paulus’ råd: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.” (Galaterna 6:1) När en medtroende innan han ”vet ordet av” har begått ”ett eller annat felsteg”, har de äldste ett ansvar att hjälpa så snabbt som möjligt.
Paulus talar om ”en människa”, och det grekiska ord (ạn·thro·pos) som används här kan gälla både män och kvinnor. Och vad innebär det att ”föra en sådan till rätta”? Denna grekiska term (ka·tar·tị·zo) innebär att ”bringa i rät linje”. Samma ord används om att laga nät. (Matteus 4:21) Det kan också användas om att lägga till rätta ett brutet ben. En läkare gör detta försiktigt för att undvika att orsaka sin patient onödig smärta. På liknande sätt krävs det omsorg, takt och medkänsla för att hjälpa en broder eller en syster att rätta till sig i andligt avseende.
Äldste ger bevis för sin egen andlighet genom att visa en ande av mildhet när de försöker föra någon till rätta. Jesus skulle helt visst, med sitt milda sinnelag, sköta sådana saker med mildhet. (Matteus 11:29) Äldste bör visa denna egenskap gentemot en Jehovas tjänare som har begått ett felsteg, eftersom de själva inte är undantagna från att bli övervunna av synd, i strid mot vad de har föresatt sig i sitt hjärta. Om det inte redan har hänt, kan det komma att inträffa i framtiden.
Dessa andligen kvalificerade män bör kärleksfullt bära sina medtillbedjares bördor. Ja, att hjälpa en broder eller en syster att kämpa mot Satan, mot frestelser, mot köttets svagheter och mot syndens anfäktelser är något som ligger de äldste varmt om hjärtat. Detta är verkligen ett sätt på vilket kristna tillsyningsmän kan uppfylla ”Kristi lag”. — Galaterna 6:2.
Människor med verkliga andliga kvalifikationer är ödmjuka och inser att ”om någon menar att han är något, när han ingenting är, bedrar han sitt eget sinne”. (Galaterna 6:3) Oavsett hur hårt de äldste anstränger sig för att göra vad som är rätt och som kan vara till hjälp, kommer de ändå inte att nå upp till Guds fullkomlige och kärleksfulle Sons, Jesu Kristi, exempel. Men det är inte något skäl för dem att inte göra sitt allra bästa.
De äldste vet att det skulle vara fel att fördöma en medtroende på ett högmodigt sätt, som om de skulle mena att de själva är bättre. Jesus skulle sannerligen inte göra så. Han gav sitt liv, inte bara för sina vänner, utan till och med för sina fiender! De äldste försöker visa liknande kärlek, när de försöker hjälpa bröder eller systrar ut ur svårigheter och föra dem närmare vår himmelske Fader och hans rättfärdiga normer. Vilka åtgärder kan hjälpa de äldste att föra medtroende till rätta?
Några åtgärder som är till hjälp
Förlita er under bön på Jehova, medan ni talar och handlar med mildhet. Jesus var mild till sinnes, han bad oavlåtligt till sin himmelske Fader för att få vägledning, och han gjorde alltid det som behagade honom. (Matteus 21:5; Johannes 8:29) De äldste bör inte göra mindre när de försöker föra någon till rätta som har begått ett felsteg. Som en mild underherde kommer en äldste att vara uppmuntrande och uppbyggande i sitt tal och inte inge fruktan. Under samtalet kommer han att försöka skapa en atmosfär i vilken den kristne som behöver hjälp kommer att känna det så lätt som möjligt att ge uttryck åt sina tankar. En från hjärtat kommen inledande bön är till stor hjälp i att åstadkomma detta. En person som får råd givna i mildhet kommer att ta emot dem lättare, om han vet att den som ger råd, likt Jesus, vill göra det som behagar Gud. En avslutande bön kommer också att hos individen betona behovet av att tillämpa de råd han har fått på ett kärleksfullt och milt sätt.
Efter bönen, ge uppriktigt beröm. Detta beröm kan gälla individens goda egenskaper, till exempel omtänksamhet, pålitlighet eller flit. Man kan nämna hans eller hennes trogna tjänst för Jehova, kanske under flera år. På så sätt visar vi att vi bryr oss om och har en Kristuslik omsorg om personen. Jesus inledde sitt budskap till församlingen i Thyatira med beröm: ”Jag känner dina gärningar och din kärlek och tro och tjänst och uthållighet, och jag vet att dina gärningar på sista tiden har varit flera än dem du gjorde förr i tiden.” (Uppenbarelseboken 2:19) Dessa ord försäkrade medlemmarna i den församlingen om att Jesus kände till deras goda arbete. Även om församlingen hade sina fel — man tolererade ett Isebelinflytande — gjorde den väl ifrån sig i andra avseenden, och Jesus ville att bröderna och systrarna där skulle veta att deras nitiska verksamhet hade uppmärksammats. (Uppenbarelseboken 2:20) På samma sätt bör äldste ge välförtjänt beröm.
Behandla inte ett felsteg som allvarligare än vad omständigheterna kräver. De äldste måste skydda Guds hjord och bevara hans organisation ren. Men vissa andliga felsteg som kräver kraftiga råd kan behandlas av en eller två äldste utan förhör inför en dömande kommitté. I många fall är det mänsklig svaghet och inte uppsåtlig ondska som ligger bakom en kristens felsteg. De äldste bör behandla hjorden ömsint och inte glömma detta: ”Domen skall vara obarmhärtig mot den som inte utövar barmhärtighet. Barmhärtigheten jublar triumferande över domen.” (Jakob 2:13; Apostlagärningarna 20:28—30) I stället för att förstora upp saker bör de äldste således behandla ångerfulla medtroende på ett milt sätt, likt vår medlidsamme och barmhärtige Gud, Jehova. — Efesierna 4:32.
Visa förståelse för faktorer som kan ha lett till felsteget. De äldste måste lyssna noga när den medtroende lättar sitt hjärta. Gud föraktar inte ”ett nedbrutet och krossat hjärta”, och det bör inte heller de göra. (Psalm 51:17) Kanske kan roten till problemet vara en äktenskapspartners bristande känslomässiga stöd. Allvarlig och långvarig psykisk depression kan ha urholkat något av denna persons normalt goda känslomässiga styrka eller kan ha gjort det mycket svårt att fatta förnuftiga beslut. Kärleksfulla äldste kommer att ta sådana faktorer i beaktande, för även om Paulus uppmanade sina bröder: ”Förmana allvarligt de oordentliga”, gav han dem också uppmaningen: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla.” (1 Thessalonikerna 5:14) De äldste bör inte undergräva kraften i Guds rättfärdiga normer, men de bör ta hänsyn till förmildrande omständigheter, precis som Gud gör. — Psalm 103:10—14; 130:3.
Undvik att undergräva er medkristnes självaktning. Vi vill aldrig beröva någon broder eller syster hans eller hennes värdighet eller ge intryck av att han eller hon är värdelös. Att vi försäkrar personen om att vi har förtroende för hans kristna egenskaper och kärlek till Gud kommer att uppmuntra honom att rätta till ett misstag. Korinthierna uppmuntrades troligen att bli generösa, när Paulus berättade för dem att han hade berömt sig inför andra om deras ”beredvillighet” och ”nitälskan” i det avseendet. — 2 Korinthierna 9:1—3.
Visa att problemet kan övervinnas genom förtröstan på Jehova. Ja, försök uppriktigt hjälpa individen att inse att detta att han eller hon förtröstar på Gud och tillämpar råden i hans ord kommer att vara till hjälp i att rätta till det som behövs. För att åstadkomma det måste våra uttalanden vara grundade på Bibeln och på Bibeln baserad litteratur. Vi har ett tvåfaldigt mål: 1) att hjälpa den som behöver bistånd att förstå Jehovas syn på saken och 2) att visa för personen hur han i viss mån har förbisett eller underlåtit att följa dessa riktlinjer från Gud.
Kombinera bibliska råd med vänliga men direkta frågor. Detta kan vara mycket effektivt när det gäller att nå hjärtat. Genom sin profet Malaki använde Jehova en fråga för att få sitt folk att förstå hur de hade handlat fel. ”Skall jordemänniskan röva från Gud?” frågade han, och han tillade: ”Men ni rövar från mig.” (Malaki 3:8) Israels underlåtenhet att ge tiondelar eller tionde av sina skördar, vilket den mosaiska lagen krävde, var detsamma som att röva från Jehova. För att rätta till den här situationen behövde israeliterna fullgöra sina förpliktelser gentemot den sanna tillbedjan i tro på att Gud skulle ge dem överflödande välsignelser. Genom tankeväckande och hänsynsfulla frågor kan äldste också betona att ett rätt handlingssätt i vår tid inbegriper att förtrösta på vår himmelske Fader och lyda honom. (Malaki 3:10) Att kunna förmedla den tanken kommer att göra mycket när det gäller att hjälpa vår broder att ”göra raka stigar för ... [sina] fötter”. — Hebréerna 12:13.
Betona nyttan av att ta emot råd. Effektiv rådgivning inbegriper både förmaningar om följderna av att följa en orätt kurs och påminnelser om nyttan av att rätta till saker och ting. Efter en lämplig varning försäkrade Jesus medlemmarna i den i andligt avseende slöa församlingen i Laodikeia att om de ändrade sinne och blev nitiska lärjungar, skulle de få åtnjuta enastående privilegier, däribland utsikten att få härska tillsammans med honom i himlen. — Uppenbarelseboken 3:14—21.
Visa intresse för huruvida råden följs. Precis som en god läkare med jämna mellanrum kontrollerar om det ben han har spjälat fortfarande ligger rätt, bör de äldste försöka avgöra huruvida de bibliska råden tillämpas. De kan fråga sig själva: Behövs ytterligare hjälp? Bör råden upprepas, kanske på ett annat sätt? Jesus var tvungen att ge sina lärjungar upprepade råd om behovet av ödmjukhet. Under en längre tid försökte han tålmodigt rätta till deras tänkesätt genom råd, illustrationer och åskådningsexempel. (Matteus 20:20—28; Markus 9:33—37; Lukas 22:24—27; Johannes 13:5—17) De äldste kan på liknande sätt hjälpa till att försäkra sig om att en broder eller en syster helt har blivit förd till rätta genom att ordna med uppföljande bibliska samtal för att främja personens framsteg till full andlig hälsa.
Ge beröm för alla framsteg som görs. Om den som har begått ett felsteg uppriktigt försöker tillämpa bibliska råd, beröm honom då varmt för detta. Det kommer att inskärpa hos honom de först givna råden och troligen uppmuntra till ytterligare framsteg. I Paulus’ första brev till korinthierna fick han ge dem kraftfulla råd om flera saker. Kort efter det att Titus hade informerat aposteln om det utmärkta gensvaret på hans brev skrev Paulus för att berömma dem. ”Jag [gläder] mig nu”, skrev han, ”inte just därför att ni blev bedrövade, utan därför att ni blev bedrövade till sinnesändring; ni blev ju bedrövade på ett sätt som Gud vill.” — 2 Korinthierna 7:9.
En orsak till glädje
Ja, Paulus gladde sig när han hörde att hans råd hade hjälpt korinthierna. Nutida äldste gläder sig på liknande sätt när en medtroende återhämtar sig efter ett felsteg, därför att han ger gynnsamt gensvar på deras kärleksfulla bistånd. De kan verkligen glädja sig över att kunna hjälpa en ångerfull kristen att rycka upp syndens taggiga ogräs från hjärtat, så att gudaktig frukt kan frodas där i överflöd.
Om de äldste lyckas med att föra en person till rätta som har begått några felsteg, kanske han eller hon har blivit omvänd från en kurs som skulle vara fullständigt katastrofal i andligt avseende. (Jämför Jakob 5:19, 20.) Den som tar emot hjälp bör uttrycka sin tacksamhet mot Jehova Gud för det bistånd han har fått. Uppskattande ord om den kärleksfulla hjälp, den omtanke och den förståelse de äldste har visat vore också på sin plats. Och när det andliga tillfrisknandet är fullständigt, kan alla berörda glädja sig över att personen har förts till rätta i en ande av mildhet.