Stanna inte upp – gör framsteg

NÄR du började tillämpa Bibelns principer, förändrades efter hand ditt invanda sätt att tänka, tala och uppföra dig. Du gjorde många förändringar redan innan du lät skriva in dig i skolan i teokratisk tjänst. Sedan dess har du förmodligen nått så långt att du har överlämnat ditt liv åt Jehova. Innebär det att du nu inte behöver göra fler framsteg? Nej, inte alls. Dopet är bara en början.

Lärjungen Timoteus tjänade redan som äldste, när Paulus uppmanade honom att ”begrunda” de råd han fick och de tjänsteprivilegier som anförtrotts honom. Paulus skrev: ”Gå helt upp i detta, så att dina framsteg kan vara uppenbara för alla.” (1 Tim. 4:12–15) Oavsett om du helt nyligen börjat följa sanningens väg eller har lång erfarenhet av att leva som kristen, bör du vara inställd på att fortsätta att göra framsteg.

I Efesierna 3:14–19 läser vi att aposteln Paulus bad för sina medtroende att de ”helt och fullt” skulle kunna fatta ”bredden och längden och höjden och djupet” av sanningen. Jesus gav därför gåvor i form av människor som skulle undervisa, föra till rätta och bygga upp församlingen. Genom att regelbundet meditera över Guds inspirerade ord och genom att ta emot vägledning från erfarna lärare kan vi också ”växa upp” i andligt avseende. (Ef. 4:11–15)

Att vi växer på det här sättet inbegriper att vi ”förnyas i den kraft som påverkar ... [vårt] sinne”. Det innebär att vi formar vårt sinne så att vårt tänkesätt kommer i harmoni med Guds och Kristi tänkesätt. Det kräver att vi ständigt låter oss påverkas av deras tankar, så att vi kan ta på oss ”den nya personligheten”. (Ef. 4:23, 24) När du studerar evangelierna, ser du då i dessa redogörelser för Jesu liv ett mönster som du bör följa? Lägger du märke till de egenskaper som var speciellt kännetecknande för Jesus, och gör du sedan en uppriktig ansträngning att efterlikna honom? (1 Petr. 2:21)

Det du samtalar om kan ge en fingervisning om hur långt du har kommit i dina framsteg. De som har tagit på sig den nya personligheten använder inte ett tal som är oärligt, ovettigt, oanständigt eller negativt. Det de säger är i stället ”gott och tjänar till att bygga upp ..., så att det kan vara välgörande för dem som hör på”. (Ef. 4:25, 26, 29, 31; 5:3, 4; Jud. v. 16) Deras kommentarer, både privat och vid församlingsmötena, visar att sanningen har förändrat deras liv.

Om du inte längre ”kastas av och an liksom av vågor och förs hit och dit av varje lärdomsvind”, är också det ett tecken på framsteg. (Ef. 4:14) Hur reagerar du till exempel när världen bombarderar dig med nya nycker, prylar och former av underhållning? Frestas du att ta tid från andliga förpliktelser för att jaga efter sådant? Om du gör det, kan det allvarligt hindra dina andliga framsteg. Så mycket visare det är att i stället köpa upp tid till andlig verksamhet! (Ef. 5:15, 16)

Det sätt som du behandlar andra människor på kan också visa om du har gjort andliga framsteg. Paulus uppmanar oss att vara ”ömt medlidsamma” och att ”förlåta varandra villigt”. Strävar du efter att vara sådan mot dina bröder och systrar? (Ef. 4:32)

Dina framsteg i fråga om att göra saker och ting på Jehovas sätt bör vara uppenbara både i församlingen och i hemmet. De bör kunna märkas i skolan, på din arbetsplats och när du befinner dig ute bland folk i allmänhet. (Ef. 5:21–6:9) Om du under alla dessa förhållanden visar gudaktiga egenskaper i allt större utsträckning, är dina framsteg uppenbara för alla.

Jehova har anförtrott var och en av oss talanger och förmågor. Han förväntar att vi skall använda dem till nytta för andra så att han kan låta sin oförtjänta omtanke komma till uttryck genom oss. Aposteln Petrus skrev: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra som goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke.” (1 Petr. 4:10) Hur sköter du ditt förvaltarskap?

Petrus fortsätter: ”Om någon talar, skall han tala såsom vore det heliga utsagor från Gud.” (1 Petr. 4:11) Den här versen betonar vårt ansvar att tala i full överensstämmelse med Guds ord, så att Gud blir ärad. Också vårt sätt att tala bör ära Jehova. Den övning som teokratiska skolan ger kan hjälpa dig att använda din gåva på ett sådant sätt att du genom att hjälpa andra ärar Gud. Hur bör du då, med detta som mål, mäta dina framsteg i skolan?

I stället för att tänka på hur många punkter du har klarat av på rådschemat, eller vad för slags uppgifter du fått, kan du tänka på i vilken grad övningen har förbättrat kvaliteten på ditt offer av lovprisning. Skolan hjälper oss att bli skickligare i tjänsten. Fråga dig därför: Förbereder jag verkligen det jag tänker säga i tjänsten? Har jag lärt mig att visa personligt intresse för dem jag förkunnar för? Lägger jag grunden för återbesök genom att avsluta med en fråga som jag kan besvara vid nästa besök? Om jag studerar Bibeln med någon, arbetar jag då på att förbättra min undervisning, så att jag når hjärtat?

Mät inte framstegen enbart efter vilka tjänsteprivilegier du får. Dina framsteg framgår inte av vilka uppgifter du får, utan av hur du sköter dem du har. När du har genomfört en uppgift som har med undervisning att göra, fråga dig då: Ansträngde jag mig verkligen att undervisa så som jag har fått lära mig i teokratiska skolan? Behandlade jag stoffet så att åhörarna kände att de ville tillämpa det i sitt liv?

Uppmaningen att använda din gåva innebär att du ibland måste ta egna initiativ. Tar du initiativet till att samarbeta med andra i tjänsten? Är du vaken för tillfällen att hjälpa dem i församlingen som är nya, unga eller äldre och skröpliga? Erbjuder du dig att städa Rikets sal eller att hjälpa till på olika sätt vid sammankomster? Försöker du vara hjälppionjär då och då? Skulle du kunna tjäna som reguljär pionjär eller hjälpa en församling där behovet är större? Om du är en broder, försöker du då kvalificera dig för att bli biträdande tjänare och äldste? Din villighet att erbjuda dig att hjälpa till och axla ansvar är ett tecken på framsteg. (Ps. 110:3)

Du känner kanske att du saknar erfarenhet när det gäller att leva som kristen och att det begränsar vad du kan göra. Men förlora inte modet! Guds ord kan göra ”den oerfarne vis”. (Ps. 19:7; 119:130; Ords. 1:1–4) Om vi tillämpar Bibelns råd, får vi del av Jehovas fullkomliga vishet, och den har långt större värde än något vi kan lära av egen erfarenhet. Men efter hand som vi gör framsteg i tjänsten för Jehova, får vi givetvis värdefull erfarenhet. Hur kan vi använda den på bästa sätt?

Om man har varit med om många olika situationer i livet, kan man frestas att tänka: ”Det här har jag varit med om förut. Jag vet hur jag skall göra.” Är det vist att tänka så? Ordspråken 3:7 säger varnande: ”Bli inte vis i dina egna ögon.” Erfarenheten bör naturligtvis ge oss bättre insikt i vilka faktorer vi bör ta i betraktande i olika situationer i livet. Men om vi har gjort andliga framsteg, bör erfarenheten ha lärt oss att vi behöver Jehovas välsignelse för att lyckas. Våra framsteg blir då uppenbara, inte genom att vi självsäkert tar itu med situationerna i livet på egen hand, utan genom att vi vänder oss till Jehova för att få hans vägledning. Det visar att vi inser att ingenting kan ske utan att han tillåter det och att vi vill bevara ett nära och tillitsfullt förhållande till vår himmelske Fader.

Fastän aposteln Paulus var en andligt mogen, smord kristen, insåg han att om han skulle nå det mål som låg framför honom, måste han fortsätta att ”sträcka” sig mot det. (Fil. 3:13–16) Har du samma inställning som han?

Hur stora framsteg har du gjort? Mät dina framsteg efter hur långt du har kommit när det gäller att ta på dig den nya personligheten och att underordna dig Jehovas suveränitet och efter hur villigt du använder dina gåvor till Jehovas ära. Efter hand som du drar nytta av skolan i teokratisk tjänst, bör de egenskaper som betonas i Guds ord bli mer och mer uppenbara i ditt sätt att tala och undervisa. Koncentrera dig på dessa sidor av din tillväxt. Gläds åt dem, och dina framsteg kommer att vara tydligt uppenbara.