Människans problem – snart över!
”HUMANITÄRA insatser är av begränsat värde om de inte ingår i en större strategisk och politisk plan med målsättningen att angripa roten till konflikterna. Det har visat sig gång på gång att enbart humanitär verksamhet inte kan lösa problem som i grunden är av politisk art.” (The State of the World’s Refugees 2000)
Trots stora humanitära insatser ökar mänsklighetens problem obevekligen. Hur stor är chansen att hitta en varaktig politisk lösning? Mycket liten, om vi skall vara ärliga. Men vart kan vi då vända oss? I ett intressant avsnitt i början av sitt brev till de kristna i Efesos förklarar aposteln Paulus hur Gud kommer att göra slut på mänsklighetens problem. Han visar till och med vilket redskap Gud skall använda – ett redskap som skall angripa själva roten till alla de problem som plågar oss i dag. Varför inte undersöka vad Paulus har att säga? Avsnittet finns i Efesierna 1:3–10.
”Att sammanfatta allt igen i Kristus”
Aposteln säger att Gud har beslutat om ”en förvaltning [eller administration] vid de fastställda tidernas fullbordan”. Vad betyder detta? Det betyder att Gud har fastställt en tid då han skall handla för ”att sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden”. (Efesierna 1:10) Ja, Gud har satt i gång en anordning för att föra allt i himlen och på jorden tillbaka till ett tillstånd av harmoni under hans direkta styre. Bibelkännaren J. H. Thayer säger angående det grekiska uttryck som här har återgetts med ”att sammanfatta allt igen”: ”Att åt sig själv återförsamla ... alla ting och människor (som hittills varit åtskilda genom synd) in i en enad gemenskap i Kristus.”
Av det här kan vi förstå att detta är något som Gud måste göra med tanke på hur åtskillnaden från början uppstod. Tidigt i människans historia valde våra första föräldrar, Adam och Eva, att följa Satan, Djävulen, i hans uppror mot Gud. De ville vara oberoende och ha rätten att själva bestämma vad som var gott och vad som var ont. (1 Moseboken 3:1–5) I enlighet med Guds rättvisa fick de inte längre vara någon del av hans familj och förlorade sin gemenskap med honom. De drog ner mänskligheten i ofullkomlighet, och de fruktansvärda konsekvenserna av det kan vi se i dag. (Romarna 5:12)
Ondskan tillåts under en begränsad tid
”Varför lät Gud dem göra det?” kanske någon frågar. ”Varför kunde han inte helt enkelt ha använt sin överlägsna kraft för att driva igenom sin vilja och därigenom förhindra all sorg och allt lidande vi upplever nu?” Det kan vara lätt att tänka så. Men om Jehova hade använt sin överväldigande kraft på det sättet, vad skulle det egentligen ha bevisat? Skulle du respektera eller beundra någon som vid första tecken på en motsättning helt enkelt krossar allt motstånd, därför att han har kraft eller makt att göra det? Säkert inte.
De här upprorsmakarna ifrågasatte egentligen inte Guds allmakt. Det de ifrågasatte var i stället det rättmätiga och rätta i hans sätt att styra. För att en gång för alla avgöra de viktiga stridsfrågor som då hade väckts har Jehova låtit sina skapelser få sköta sig själva utan hans direkta styre under en begränsad tid. (Predikaren 3:1; Lukas 21:24) När den tiden har nått sitt slut kommer han att ingripa för att återigen utöva fullständig kontroll över jorden. Då kommer det att stå helt klart att hans sätt att styra är det enda som garanterar jordens invånare varaktig fred och lycka och bestående välstånd. Då kommer alla förtryckare att undanröjas för evigt. (Psalm 72:12–14; Daniel 2:44)
”Före världens grundläggning”
Jehova har sedan länge haft för avsikt att göra allt detta. Paulus använder uttrycket ”före världens grundläggning”. (Efesierna 1:4) Det avser inte tiden innan jorden eller Adam och Eva blev skapade. Det som utgjorde den världen var ”mycket gott”, och det hade ännu inte brutit ut något uppror. (1 Moseboken 1:31) Vilken ”värld” menade då Paulus? Jo, världen av Adams och Evas barn – en syndfull, ofullkomlig värld av människor som hade möjlighet att bli återlösta. Innan det föddes några barn visste Jehova redan hur han skulle hantera situationen för att ge befrielse åt Adams återlösbara avkomlingar. (Romarna 8:20)
Det här betyder naturligtvis inte att universums Suverän måste sköta saker och ting på samma sätt som vi människor gör. När vi inser att en nödsituation kan komma att uppstå, försöker vi tänka ut olika sätt att ta itu med den. Så gör inte den allsmäktige Guden. Han offentliggör helt enkelt det han avser att göra, och sedan genomför han det. Paulus förklarar ändå på vilket sätt Jehova har beslutat att lösa situationen, så att människor skall kunna bli befriade en gång för alla. Vad är det för åtgärder han har vidtagit?
Vem skall ge befrielse?
Paulus förklarar att Kristi med anden smorda lärjungar har en speciell roll när det gäller att reparera den skada som Adams synd har orsakat. Jehova ”utvalde oss i gemenskap med [Kristus]”, säger Paulus, för att härska med Jesus i hans himmelska kungarike. Paulus utvecklar detta genom att säga att Jehova ”har förutbestämt oss till adoption genom Jesus Kristus som söner åt sig själv”. (Efesierna 1:4, 5) Jehova utvalde eller förutbestämde naturligtvis inte dem som individer. Däremot förutbestämde han en klass av trogna och hängivna människor som tillsammans med Kristus skulle reparera den skada som Satan, Djävulen, och Adam och Eva har vållat den mänskliga familjen. (Lukas 12:32; Hebréerna 2:14–18)
Tänk så fantastiskt! I den ursprungliga anklagelse som Satan riktade mot Guds suveränitet antydde han att Guds mänskliga skapelse var svag och bristfällig – att alla skulle göra uppror mot Guds styre bara de utsattes för tillräcklig påtryckning eller frestelse. (Job 1:7–12; 2:2–5) Med tiden gav Jehova Gud ett storslaget bevis på ”sin härliga oförtjänta omtanke” genom att visa förtroende för sin jordiska skapelse och adoptera några ur Adams syndfulla familj till att bli hans andliga barn. De som kom att ingå i den här lilla gruppen skulle tas till himlen för att tjäna där. I vilket syfte? (Efesierna 1:3–6; Johannes 14:2, 3; 1 Thessalonikerna 4:15–17; 1 Petrus 1:3, 4)
Aposteln Paulus säger att de här adopterade sönerna till Gud blir ”Kristi medarvingar” i det himmelska kungariket. (Romarna 8:14–17) Som kungar och präster kommer de att ha del i att befria mänskligheten från den sorg och det lidande den nu upplever. (Uppenbarelseboken 5:10) Det är sant att ”hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu”. Men snart skall de här speciellt utvalda sönerna till Gud följa Jesus Kristus när han går till handling, och alla lydiga människor ”skall göras fria från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet” ännu en gång. (Romarna 8:18–22)
”Frigörelsen genom lösen”
Allt detta har gjorts möjligt genom det som måste vara det mest gripande och storslagna uttrycket för Guds oförtjänta omtanke om världen av människor som kan återlösas – Jesu Kristi lösenoffer. Paulus skriver: ”Med hjälp av ... [Jesus Kristus] har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser, efter hans oförtjänta omtankes rikedom.” (Efesierna 1:7)
Jesus Kristus är nyckelpersonen när det gäller att förverkliga Guds avsikter. (Hebréerna 2:10) Hans lösenoffer utgör den rättsliga grunden för Jehova att adoptera några av Adams avkomlingar in i sin himmelska familj och att befria människorna från konsekvenserna av Adams synd, utan att undergräva förtroendet för sina lagar och principer. (Matteus 20:28; 1 Timoteus 2:6) Jehova har handlat på ett sätt som upprätthåller hans rättfärdighet och som uppfyller kraven på fullkomlig rättvisa. (Romarna 3:22–26)
Guds ”heliga hemlighet”
Det gick flera tusen år innan Gud avslöjade exakt på vilket sätt han skulle genomföra sina avsikter för jorden. Under första århundradet v.t. ”gjorde [han] sin viljas heliga hemlighet känd för [de kristna]”. (Efesierna 1:9) Paulus och hans smorda medkristna förstod klart och tydligt den storslagna uppgift som Jesus Kristus hade fått i samband med förverkligandet av Guds avsikter. De började också förstå sin egen speciella uppgift som Kristi medarvingar i hans himmelska kungarike. (Efesierna 3:5, 6, 8–11) Ja, kungarikets regering som styrs av Jesus och hans medregenter är det redskap som Gud skall använda för att införa varaktig fred inte bara i himlarna utan också på jorden. (Matteus 6:9, 10) Genom den här regeringen kommer Jehova att återställa jorden så att den blir sådan som han från början avsåg att den skulle vara. (Jesaja 45:18; 65:21–23; Apostlagärningarna 3:21)
Guds fastställda tid för att gå till handling och avlägsna allt förtryck och all orättvisa från jorden är snart här. Men Jehova påbörjade faktiskt återställelseprocessen vid pingsten år 33 v.t. Hur då? Genom att han då började sammanfatta ”det som är i himlarna”, dvs. samla dem som skall regera tillsammans med Kristus i himlarna. Bland dessa fanns de kristna i Efesos. (Efesierna 2:4–7) Och på senare tid, i våra dagar, har Jehova sammanfattat ”det som är på jorden”. (Efesierna 1:10) Genom en världsomfattande predikokampanj tillkännager han för alla nationer de goda nyheterna om sitt rike med Jesus Kristus som kung. De som tar emot budskapet samlas redan nu till en plats av andligt beskydd och andlig läkedom. (Johannes 10:16) Snart kommer de att få leva på en renad, paradisisk jord där de är fullständigt befriade från orättvisa och lidande. (2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 11:18)
”Många fantastiska framsteg” har gjorts genom humanitära insatser för att hjälpa betryckta människor. (The State of the World’s Children 2000) Men det största framsteget blir det ingripande som Kristus Jesus och hans medregenter i det himmelska kungariket snart kommer att göra. De kommer att fullständigt avlägsna roten till alla konflikter och allt annat ont som omger oss. De kommer att göra slut på mänsklighetens alla problem. (Uppenbarelseboken 21:1–4)
[Bilder på sidan 4]
Humanitära insatser har inte löst mänsklighetens problem
[Bild på sidan 6]
Kristi lösenoffer har gjort det möjligt för människor att bli befriade från följderna av Adams synd
[Bild på sidan 7]
Det är möjligt att få andligt beskydd och andlig läkedom i dag
[Bilder på sidan 7]
Snart kommer det messianska kungariket att ge fullständig befrielse från problem