Kapitel 14
Vems myndighet bör du erkänna?
1, 2. Är alla former av myndighet till skada? Förklara.
”MYNDIGHET” är ett motbjudande ord för många. Det kan man förstå, eftersom maktmissbruk ofta förekommer på arbetsplatsen, i familjen och bland de styrande i samhället. Bibeln säger realistiskt: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.” (Predikaren 8:9) Ja, många har haft en sådan makt över andra och har visat det genom sina tyranniska och egoistiska handlingar.
2 All myndighet är emellertid inte till skada. Man kan, för att ta ett exempel, säga att vår kropp utövar myndighet över oss. Den ”befaller” oss att andas, äta, dricka och sova. Är detta en form av förtryck? Nej, att lyda dessa befallningar är till nytta för oss. Även om vi kanske underordnar oss våra kroppsliga behov oberoende av den egna viljan, finns det andra former av myndighet som vi måste underordna oss av egen vilja. Vi skall se på några exempel.
DEN HÖGSTA MYNDIGHETEN
3. Varför kallas Jehova med rätta ”suveräne Herre”?
3 Mer än 300 gånger kallas Jehova ”suveräne Herre” i Bibeln. Den som är suverän är den som har den högsta myndigheten. Vad ger Jehova rätt till en sådan ställning? Uppenbarelseboken 4:11 ger svaret: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.”
4. Hur väljer Jehova att utöva sin myndighet?
4 Som vår Skapare har Jehova rätt att utöva sin myndighet på det sätt han själv väljer. Detta kan låta skrämmande, i synnerhet när vi tänker på att Gud har ett överflöd ”på dynamisk energi”. Han kallas ”Gud Allsmäktig” — ett uttryck som på hebreiska för tanken till överväldigande styrka. (Jesaja 40:26; 1 Moseboken 17:1) Men Jehova visar sin styrka på ett gott sätt, för hans mest framträdande egenskap är kärlek. — 1 Johannes 4:16.
5. Varför är det inte svårt att underordna sig Jehovas myndighet?
5 Fastän Jehova hade varnat och sagt att han skulle straffa de syndare som inte ångrade sig och ändrade sinne, kände Mose honom främst som ”den sanne Guden, den trofaste Guden, som bevarar förbund och kärleksfull omtanke ... i deras fall som älskar honom och som håller hans bud”. (5 Moseboken 7:9) Tänk! Den högsta myndigheten i universum tvingar oss inte att tjäna honom. Vi dras i stället till honom på grund av hans kärlek. (Romarna 2:4; 5:8) Det är rentav en glädje att underordna sig Jehovas myndighet, för hans lagar är alltid till vårt absolut bästa. — Psalm 19:7, 8.
6. Hur väcktes frågan om myndighet i Edens trädgård, och vad blev resultatet?
6 Våra första föräldrar förkastade Guds suveränitet. De ville själva avgöra vad som var gott och vad som var ont. (1 Moseboken 3:4—6) Resultatet blev att de blev utdrivna ur sitt paradisiska hem. Jehova tillät därefter människor att skapa egna myndighetsstrukturer som kunde göra det möjligt för dem att leva i ett ordnat, fastän ofullkomligt, samhälle. Vad slags myndighet gäller det, och i vilken utsträckning förväntar Gud att vi underordnar oss den?
”DE ÖVERORDNADE MYNDIGHETERNA”
7. Vilka är ”de överordnade myndigheterna”, och i vilket förhållande står de till Guds myndighet?
7 Aposteln Paulus skrev: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud.” Vilka är de ”överordnade myndigheterna”? Paulus’ ord i de efterföljande verserna visar att de är mänskliga styrande myndigheter. (Romarna 13:1—7; Titus 3:1) Jehova är inte upphovet till människornas styrande myndigheter, men han tillåter dem att existera. Paulus kunde därför skriva: ”De existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” Vad visar detta om sådan jordisk myndighet? Att den är underordnad Guds myndighet. (Johannes 19:10, 11) När människors lag står i strid med Guds lag, måste därför de kristna vägledas av sitt enligt Bibeln övade samvete. De ”måste lyda Gud såsom härskare mer än människor”. — Apostlagärningarna 5:29.
8. Hur har du nytta av de överordnade myndigheterna, och hur kan du visa att du underordnar dig dem?
8 För det mesta verkar de styrande överordnade myndigheterna som ”Guds tjänare” till ”nytta” för oss. (Romarna 13:4) På vilka sätt? Tänk på alla de tjänster som de överordnade myndigheterna tillhandahåller, till exempel genom postväsendet, polisväsendet, brandförsvaret, renhållningen och skolväsendet. Paulus skrev: ”Fördenskull betalar ni ju också skatter; de är nämligen Guds offentliga tjänare som ständigt tjänar just detta syfte.” (Romarna 13:6) När det gäller skatter eller andra lagstadgade förpliktelser bör vi ”uppföra oss redbart”. — Hebréerna 13:18.
9, 10. a) Hur passar de överordnade myndigheterna in i Guds anordning? b) Varför skulle det vara orätt att motstå de överordnade myndigheterna?
9 Ibland missbrukar de överordnade myndigheterna sin makt. Löser det oss från vår förpliktelse att underordna oss dem? Nej, det gör det inte. Jehova ser de missgärningar som de styrande gör sig skyldiga till. (Ordspråken 15:3) Att han tolererar mänskligt styre innebär inte att han blundar för dess korruption, och han förväntar inte heller att vi skall göra det. Gud kommer i själva verket snart att ”krossa och göra slut på alla dessa kungariken” och ersätta dem med sin egen rättfärdiga regering. (Daniel 2:44) Men intill dess är de överordnade myndigheterna till nytta för oss.
10 Paulus förklarade: ”Den som motstår myndigheten [har] tagit ståndpunkt emot Guds anordning.” (Romarna 13:2) De överordnade myndigheterna är Guds ”anordning” i den meningen att de upprätthåller ett visst mått av ordning, utan vilken kaos och anarki skulle råda. Att motstå dem skulle vara oskriftenligt och oförnuftigt. Tänk till exempel att du hade blivit opererad och att man hade sytt igen såret med några stygn. Stygnen hör egentligen inte hemma i kroppen, men de tjänar ett syfte under en begränsad tid. Att ta bort dem för tidigt skulle kunna bli till skada. Det är likadant med mänskliga styrande myndigheter. De hörde inte hemma i Guds ursprungliga uppsåt, men till dess Guds kungarike styr jorden fullständigt håller mänskliga regeringar ihop samhället och fyller en funktion som är i överensstämmelse med Guds vilja för den här tiden. Vi bör därför underordna oss de överordnade myndigheterna, samtidigt som vi ger Guds lag och myndighet företräde.
MYNDIGHET I FAMILJEN
11. Hur skulle du förklara principen om ledarskap?
11 Familjen är basenheten i det mänskliga samhället. I den kan mannen och hustrun finna ett givande kamratskap, och barnen kan få den trygghet de behöver och fostras för livet som vuxna. (Ordspråken 5:15—21; Efesierna 6:1—4) En sådan fin anordning behöver organiseras på ett sätt som gör det möjligt för familjemedlemmarna att leva i frid och harmoni. Jehovas sätt att åstadkomma detta är genom principen om ledarskap, vilken kan sammanfattas i dessa ord, som vi finner i 1 Korinthierna 11:3: ”Varje mans huvud är Kristus; och en kvinnas huvud är mannen; och Kristi huvud är Gud.”
12, 13. Vem är huvudet i familjen, och vad kan man lära av Jesu sätt att utöva ledarskap?
12 Mannen är huvudet i familjen, men han i sin tur har ett huvud över sig — Jesus Kristus. Paulus skrev: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, alldeles som Kristus också älskade församlingen och gav ut sig för den.” (Efesierna 5:25) En äkta man visar att han underordnar sig Kristus, när han behandlar sin hustru på det sätt som Jesus alltid har behandlat församlingen. (1 Johannes 2:6) Jesus har fått stor myndighet, men han utövar den på ett ytterst milt, kärleksfullt och resonligt sätt. (Matteus 20:25—28) Som människa missbrukade Jesus aldrig sin myndighet. Han var ”mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”, och han kallade sina efterföljare ”vänner” och inte ”slavar”. ”Jag [skall] vederkvicka er”, lovade han dem, och det löftet höll han. — Matteus 11:28, 29; Johannes 15:15.
13 Jesu exempel lär äkta män att kristet ledarskap inte är hårt och dominerande. Det kännetecknas i stället av respekt och självuppoffrande kärlek. Detta utesluter att en make skulle misshandla sin maka fysiskt eller verbalt. (Efesierna 4:29, 31, 32; 5:28, 29; Kolosserna 3:19) Om en kristen man skulle misshandla sin hustru, skulle hans goda gärningar vara värdelösa och hans böner förhindras. — 1 Korinthierna 13:1—3; 1 Petrus 3:7.
14, 15. Hur hjälper kunskapen om Gud en hustru att underordna sig sin man?
14 När en äkta man följer Kristi exempel, blir det lättare för hans hustru att lyda orden i Efesierna 5:22, 23: ”Hustrurna må underordna sig sina män såsom Herren, eftersom en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud.” Precis som mannen måste underordna sig Kristus, måste hustrun underordna sig sin man. Bibeln visar också klart och tydligt att dugliga hustrur förtjänar ära och lovprisning för sin gudaktiga vishet och sin flit. — Ordspråken 31:10—31.
15 En kristen hustrus underordnande under sin man är relativt. Det betyder att en hustru måste lyda Gud och inte sin man, om hennes underordnande i en viss fråga skulle få till följd att hon bröt mot Guds lag. Även då bör hustruns fasta hållning vara kombinerad med den ”stilla och milda anden”. Det bör tydligt märkas att kunskapen om Gud har gjort henne till en bättre hustru. (1 Petrus 3:1—4) Detsamma gäller en kristen äkta man, vars hustru inte är troende. Hans lydnad för Bibelns principer bör göra honom till en bättre äkta man.
16. Hur kan barn efterlikna Jesus och följa hans exempel som ung?
16 Efesierna 6:1 visar hur barnen skall handla. Det heter där: ”Barn, var lydiga mot era föräldrar i gemenskap med Herren, för detta är rätt.” Kristna barn följer Jesu exempel. Han förblev sina föräldrar undergiven när han växte upp. Som en lydig pojke ”fortsatte [han] att göra framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor”. — Lukas 2:51, 52.
17. Vilken verkan kan föräldrarnas sätt att utöva sin myndighet ha på barnen?
17 Föräldrarnas sätt att avbörda sig sitt ansvar kan ha inverkan på om barnen skall komma att respektera myndighet eller göra uppror mot den. (Ordspråken 22:6) Föräldrar gör därför väl i att fråga sig: ”Utövar jag min myndighet på ett kärleksfullt eller på ett hårt sätt? Är jag släpphänt?” En gudaktig förälder förväntas visa kärlek och hänsyn, men samtidigt visa fasthet i fråga om att troget hålla sig till gudaktiga principer. Paulus skrev mycket lämpligt: ”Ni, fäder, håll inte på med att irritera era barn [ordagrant: reta era barn till vrede], utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” — Efesierna 6:4; Kolosserna 3:21.
18. Hur bör föräldrar tukta, det vill säga fostra, sina barn?
18 Föräldrar bör granska sina barnuppfostringsmetoder, i synnerhet om de önskar att deras barn skall vara lydiga och således ge dem glädje. (Ordspråken 23:24, 25) Enligt Bibeln är tuktan främst en form av undervisning. (Ordspråken 4:1; 8:33) Den förbinds med kärlek och mildhet, inte med vrede och brutalitet. Kristna föräldrar behöver därför handla vist och behärska sig, när de tuktar, det vill säga fostrar, sina barn. — Ordspråken 1:7.
MYNDIGHET I FÖRSAMLINGEN
19. Hur har Gud sörjt för god ordning i den kristna församlingen?
19 Eftersom Jehova är ordningens Gud, är det rimligt att han skulle sörja för ett auktoritativt och välorganiserat ledarskap åt sitt folk. Han har därför förordnat Jesus som huvud för den kristna församlingen. (1 Korinthierna 14:33, 40; Efesierna 1:20—23) Gud har bemyndigat förordnade äldste i varje församling att under Kristi osynliga ledarskap med iver och villigt och kärleksfullt vara herdar för hjorden. (1 Petrus 5:2, 3) Biträdande tjänare hjälper dem i olika avseenden och betjänar församlingen på ett värdefullt sätt. — Filipperna 1:1.
20. Varför bör vi underordna oss förordnade kristna äldste, och varför är det till nytta för oss?
20 Paulus skrev beträffande kristna äldste: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” (Hebréerna 13:17) I sin vishet har Gud anförtrott kristna tillsyningsmän ansvaret att sörja för församlingsmedlemmarnas andliga behov. Dessa äldste utgör inte någon prästklass. De är tjänare och slavar åt Gud, och de betjänar sina medtillbedjare och tillgodoser deras behov, precis som vår Herre, Jesus Kristus, gjorde. (Johannes 10:14, 15) När vi vet att män som uppfyller Skriftens krav intresserar sig för våra framsteg och vår andliga tillväxt, känner vi oss uppmuntrade att samarbeta med dem och underordna oss dem. — 1 Korinthierna 16:16.
21. Hur försöker förordnade äldste hjälpa sina medkristna andligen?
21 Ibland kan får gå vilse eller hamna i farliga situationer genom skadliga världsliga element. Under Överherdens ledarskap är de äldste som underherdar vakna för de behov som de som är i deras vård har, och de är flitigt upptagna med att ge dem personlig omvårdnad. (1 Petrus 5:4) De besöker medlemmar av församlingen och ger dem uppmuntran. De äldste vet att Djävulen försöker störa friden bland Guds folk, och därför tillämpar de visheten från ovan när de tar itu med olika problem. (Jakob 3:17, 18) De arbetar hårt för att bevara endräkten och enheten i tron, något som Jesus själv bad om. — Johannes 17:20—22; 1 Korinthierna 1:10.
22. Vilken hjälp ger de äldste om någon begår en synd?
22 Vad händer om en kristen lider ont på något sätt eller känner sig missmodig på grund av att han eller hon har begått en synd? Lugnande råd från Bibeln och de äldstes innerliga böner för personen i fråga kan hjälpa honom eller henne att återfå sin andliga hälsa. (Jakob 5:13—15) Dessa män, som förordnats genom helig ande, har också myndighet att tukta och tillrättavisa dem som utövar synd eller som utgör en fara för församlingens andliga och moraliska renhet. (Apostlagärningarna 20:28; Titus 1:9; 2:15) För att hålla församlingen ren kan det bli nödvändigt att enskilda individer rapporterar allvarliga synder. (3 Moseboken 5:1) Om en kristen som har begått en allvarlig synd tar emot skriftenlig tuktan och tillrättavisning och tydligt visar sann ånger och sinnesändring, kommer han att få hjälp. Naturligtvis blir de som inte ångrar sig och som framhärdar i att bryta mot Guds lag uteslutna. — 1 Korinthierna 5:9—13.
23. Vad sörjer kristna tillsyningsmän för till nytta för församlingen?
23 Bibeln har förutsagt att andligt mogna män, under Jesus Kristus som kung, skulle bli förordnade att ge tröst, skydd och vederkvickelse åt Guds folk. (Jesaja 32:1, 2) De skulle ta ledningen som evangelieförkunnare, herdar och lärare i syfte att främja den andliga tillväxten. (Efesierna 4:11, 12, 16) Även om kristna tillsyningsmän ibland kan tillrättavisa, kraftigt förebrå och förmana medtroende, får alla hjälp att hålla sig kvar på livets väg genom att tillämpa de äldstes sunda undervisning, som är grundad på Guds ord. — Ordspråken 3:11, 12; 6:23; Titus 2:1.
GODTA JEHOVAS SYN PÅ MYNDIGHET
24. Beträffande vilken fråga prövas vi dagligen?
24 Den förste mannen och den första kvinnan prövades när det gällde frågan om huruvida de ville underordna sig myndighet eller inte. Det är därför inte förvånande att vi dagligen utsätts för ett liknande prov. Satan, Djävulen, har främjat en upprorsanda bland människorna. (Efesierna 2:2) Att vara oberoende är något som framställs som mer lockande än att vara undergiven.
25. Vilken nytta har vi av att visa ifrån oss världens upprorsanda och av att underordna oss den myndighet som Gud utövar och den som han tillåter?
25 Vi måste emellertid visa ifrån oss världens upprorsanda. När vi gör det, kommer vi att finna att gudaktig undergivenhet medför rika belöningar. Vi kommer till exempel att slippa de bekymmer och missräkningar som de som kommer i klammeri med världsliga myndigheter vanligen får erfara. Vi kommer att besparas många av de slitningar och motsättningar i familjen som andra ofta får känna av. Vi kommer också att ha förmånen att umgås med varmhjärtade och kärleksfulla kristna medtroende. Framför allt kommer vår gudaktiga undergivenhet att leda till ett gott förhållande till Jehova, den högsta myndigheten.
TESTA DIN KUNSKAP
Hur utövar Jehova sin myndighet?
Vilka är ”de överordnade myndigheterna”, och hur underordnar vi oss dem?
Vilket ansvar lägger principen om ledarskap på varje medlem i familjen?
Hur kan vi visa undergivenhet i den kristna församlingen?
[Ruta på sidan 134]
UNDERDÅNIGA, INTE STATSFIENTLIGA
Genom sin offentliga predikoverksamhet framhåller Jehovas vittnen Guds kungarike som mänsklighetens enda hopp när det gäller verklig fred och säkerhet, men dessa nitiska förkunnare av Guds kungarike är absolut inte fientligt inställda till de regeringar som de lever under. Tvärtom hör Jehovas vittnen till de mest respektfulla och laglydiga invånarna. En högre tjänsteman i ett afrikanskt land sade: ”Om alla religiösa samfund vore som Jehovas vittnen, skulle vi inte ha några mord eller inbrott, inte någon brottslighet, inte några fångar eller atombomber. Vi skulle inte behöva låsa dörrarna vare sig dag eller natt.”
Eftersom myndighetspersoner i många länder inser detta, har de tillåtit Jehovas vittnen att predika fritt. I andra länder har förbud och restriktioner upphävts, när myndigheterna har insett att Jehovas vittnen har ett gott inflytande på människor. Det är som aposteln Paulus skrev när det gällde lydnaden för de överordnade myndigheterna: ”Fortsätt då att göra det goda, och du skall få beröm av den.” — Romarna 13:1, 3.