Inte någon tyrann

Men hur bör då en man utöva sin myndighet? Genom att följa Guds Sons fina exempel. Bibeln säger: ”En man är sin hustrus huvud, liksom den Smorde är församlingens huvud, då han ju är denna kropps frälsare. Ni män, fortsätt att älska era hustrur, alldeles som den Smorde också älskade församlingen och gav ut sig för den.” (Efesierna 5:23, 25) Jesu Kristi utövande av ledarskap var till välsignelse för församlingen. Han var inte någon tyrann. Han fick inte sina lärjungar att känna sig kringskurna eller förtryckta. Han vann i stället allas respekt genom att behandla dem kärleksfullt och barmhärtigt. Han var verkligen ett fint exempel för äkta män att följa i fråga om hur de skall behandla sina hustrur.

Men det finns äkta män som inte följer detta fina exempel. De använder sitt gudagivna ledarskap själviskt och inte till sina hustrurs bästa. De härskar över sina hustrur på ett tyranniskt sätt och kräver fullständig underkastelse, och många gånger tillåter de dem inte att själva fatta några beslut. Hustrur till sådana män är förståeligt nog inte lyckliga med sitt liv. Och en sådan man lider också, eftersom han inte lyckas vinna sin hustrus kärleksfulla respekt.

Det är sant att Gud kräver att en hustru skall respektera den ställning som hennes man har som huvudet för familjen. Men om mannen önskar åtnjuta hennes uppriktiga respekt för honom som person, måste han vinna den respekten, och det bästa sättet varpå han kan göra det är genom att han som huvudet för hushållet handlar ansvarsfullt och odlar fina gudaktiga egenskaper.

Underordnandet är relativt

En man har inte fullständig myndighet över sin hustru. I vissa avseenden kan en hustrus underordnande jämföras med en kristens underordnande under en världslig härskare. Gud bjuder de kristna att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. (Romarna 13:1) Men detta underordnande måste alltid balanseras med vad vi är skyldiga Gud. Jesus sade: ”Betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud.” (Markus 12:17) Om kejsaren (den världsliga myndigheten) skulle kräva att vi ger honom det som tillhör Gud, kommer vi ihåg det som aposteln Petrus sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:29.

En man kommer att få behålla sin hustrus kärlek och respekt, när han återspeglar de gudaktiga egenskaperna hos sitt huvud, Jesus Kristus, som befallde sina efterföljare att de skulle älska varandra. (Johannes 13:34) Om en man utövar sin myndighet i enlighet med den Smordes överlägsna ledarskap, gör han — trots att han felar och är ofullkomlig — det lättare för sin hustru att vara glad över att ha honom som sitt huvud. (1 Korintierna 11:3) Om en hustru odlar de kristna egenskaperna blygsamhet och kärleksfull omtanke, är det inte svårt för henne att underordna sig sin man.

En sådan inställning bör odlas i församlingen. Och den bör i synnerhet odlas mellan man och hustru i ett kristet hem. En man kan visa sin ömma tillgivenhet och mildhet genom att lyssna på sin hustrus förslag. Innan han fattar ett beslut som påverkar familjen, bör han begrunda sin hustrus synpunkter. Kristna hustrur är inte tomma i huvudet. De kan ofta ge sina män värdefulla förslag, precis som Sara gjorde med sin man, Abraham. (1 Moseboken 21:12) En kristen hustru kommer å andra sidan inte att vara orimligt krävande mot sin man. Hon kommer att visa sin omtanke och anspråkslöshet i sinnet genom att följa hans ledning och stödja hans beslut, även om de ibland kan avvika från det hon skulle ha föredragit.

En resonlig äkta man är, precis som en resonlig äldste, tillgänglig och vänlig. En kärleksfull hustru ger gensvar genom att vara medlidsam och långmodig och genom att erkänna de ansträngningar som han, trots sin ofullkomlighet och påfrestningarna i livet, gör för att fullgöra sina förpliktelser. När både mannen och hustrun odlar en sådan inställning, kommer underordnandet i äktenskapet inte att vara något problem. Det är i stället en källa till glädje, trygghet och bestående förnöjsamhet.