RÅD, RÅDGIVARE

Av de hebreiska och arameiska ord som i bibeltexten uttrycker tanken på att ge eller ta emot råd är det hebreiska substantivet ‛etsạh och det besläktade verbet ja‛ạts de vanligaste. Ordet ‛etsạh återges för det mesta med sådana ord som ”råd” och ”rådslag”, men det har också översatts med ”beslut” (Jes 14:26; 19:17) och ”plan” (Jes 8:10). I de kristna grekiska skrifterna uttrycks begreppet ”råd” med orden boulẹ̄ och symboulion. Boulẹ̄ återges även med ”beslut” (Lu 23:51), ”projekt” (Apg 5:38) och ”uttrycklig vilja” (Apg 13:36).

När Jehova förklarar: ”Mitt rådslut [‛etsạh] skall gå i fullbordan” (Jes 46:10, 1917), handlar det således om hans ”beslut” (NV), hans vilja, hans avsikt. Och när Herren Jesus Kristus kommer för att avkunna dom är det ”hjärtats avsikter [boulẹ̄]”, dvs. människans innersta överväganden, beslut och planer, som skall avslöjas. (1Kor 4:5) I Efesierna 1:11 kan frasen ”enligt vad hans vilja tillråder” (ordagr.: ”enligt hans viljas råd”) betyda ”enligt den avsikt eller det beslut som är ett uttryck för Guds vilja”. Aposteln Paulus sade att han var fri från blodskuld därför att han inte hade undandragit sig att berätta om ”allt vad Gud har beslutat” (”allt Guds råd”, Åk; ”allt Guds rådslut”, 1917), dvs. allt som är nödvändigt för räddning. (Apg 20:27)

Människor som var kända för sin vishet var uppskattade som rådgivare åt kungar. (Se 2Sa 16:23.) På grund av sin ställning blev de ibland erbjudna mutor för att använda sitt inflytande på orätt sätt. När det berättas om att judarnas fiender ”lejde rådgivare”, kan det ha varit personer i sådan hög ställning hos den persiske kungen som de mutade. (Esr 4:5)

Ingen människa kan sitta inne med all kunskap. Det är därför klokt att lyssna till goda råd. (Ord 12:15) Det är höjden av dårskap att avvisa goda råd från erfarna rådgivare, så som kung Rehabeam gjorde. (1Ku 12:8)

Jehova äger vishet i absolut bemärkelse. Han är den ende som inte behöver någon rådgivare. (Jes 40:13; Rom 11:34) Hans Son har tagit emot och följt sin Faders råd och har hans ande, och han kan därför i sin tur vara en ”Underbar rådgivare” som ger vägledning åt andra. (Jes 9:6; 11:2; Joh 5:19, 30) Detta understryker att om ett råd verkligen skall vara till nytta måste det vara i överensstämmelse med Jehovas vilja. Alla råd som går tvärtemot den Högstes vilja är värdelösa. Ett sådant råd gör inte skäl för namnet. (Ord 19:21; 21:30)