Hur man upptäcker och övervinner varje andlig svaghet
ENLIGT GREKISK MYTOLOGI VAR AKILLES DEN TAPPRASTE AV DE grekiska stridsmännen i trojanska kriget, ett fälttåg mot staden Troja. När Akilles var spädbarn, doppade hans mor honom enligt legenden i vattnet i floden Styx, varigenom han gjordes osårbar utom där hans mor höll honom, det som är upphovet till benämningen akilleshäl. Det var just där som den ödesdigra pilen, som sköts av Paris, son till kung Priamos av Troja, träffade och dödade Akilles.
De kristna är Kristi soldater, engagerade i en andlig krigföring. (2 Timoteus 2:3) ”Vi har en kamp”, förklarar aposteln Paulus, ”inte mot blod och kött, utan mot regeringarna, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andemakterna i det himmelska.” Ja, våra fiender är inga andra än Satan, Djävulen, och demonerna. — Efesierna 6:12.
Detta skulle uppenbarligen vara en ojämn kamp, om det inte var så att vi fick hjälp av Jehova Gud, som har beskrivits som ”en stridsman”. (2 Moseboken 15:3) Till skydd mot våra ondskefulla fiender har vi fått en andlig vapenrustning. Därför uppmanar aposteln oss: ”Ta på er den fullständiga vapenrustningen från Gud, så att ni kan stå fasta mot Djävulens onda anslag.” — Efesierna 6:11.
Den vapenrustning Jehova gett oss är utan tvivel av bästa kvalitet, i stånd att stå emot varje slag av andligt angrepp. Se bara på den förteckning Paulus gav: sanningens gördel, rättfärdighetens bröstpansar, de goda nyheternas fotbeklädnad, trons stora sköld, räddningens hjälm och andens svärd. Vilken bättre utrustning skulle man kunna önska sig? Med en sådan vapenrustning på har en kristen soldat alla möjligheter att avgå med seger trots till synes oöverstigliga hinder. — Efesierna 6:13–17.
Även om den andliga vapenrustningen från Jehova är av bästa kvalitet och är en källa till säkerhet för oss, får vi inte ta saker och ting för givna. Vi kan tänka på den förmodat oövervinnlige Akilles och fråga oss om det är möjligt att vi också har en svag punkt, en andlig akilleshäl? Det skulle kunna visa sig ödesdigert, om vi blir överrumplade.
Granska din andliga vapenrustning
En skridskoåkare, som två gånger vunnit olympiskt guld och som tycktes vara i toppkondition, föll plötsligt ihop och dog under ett övningspass. Kort därefter trycktes ett tankeväckande meddelande i The New York Times: ”Varje år drabbas 600.000 amerikaner av hjärtinfarkt, och hälften av dem hade inte dessförinnan några symtom.” Tydligtvis kan vårt hälsotillstånd inte bestämmas bara efter hur vi känner oss.
Det förhåller sig på samma sätt när det blir fråga om vårt andliga välbefinnande. Bibelns råd lyder: ”Må den som menar att han står se till att han inte faller.” (1 Korinthierna 10:12) Även om vår andliga vapenrustning är den bästa tillgängliga, kan svagheter uppstå. Detta beror på att vi är födda i synd, och vår syndiga och ofullkomliga natur kan lätt övervinna vårt beslut att göra Guds vilja. (Psalm 51:5) Trots våra goda avsikter kan vårt förrädiska hjärta bedra oss genom att hitta på bestickande skäl eller ursäkter, så att vi lätt överser med vår svaghet och bedrar oss själva till att tro att allt är gott och väl. — Jeremia 17:9; Romarna 7:21–23.
Dessutom lever vi i en värld där känslan för rätt och orätt ofta är förvirrad och förvriden. Huruvida något är rätt eller orätt kanske avgörs i enlighet med hur personen känner det. Detta slags tänkande befrämjas av reklamen, populär underhållning och medier. Om vi inte är på vår vakt, är det fara för att vi kan invaggas i ett sådant tänkesätt, och vår andliga vapenrustning kan börja försvagas.
I stället för att utsätta oss för en sådan farlig situation bör vi rätta oss efter Bibelns råd: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Korinthierna 13:5) När vi gör det, kan vi upptäcka vilka som helst svagheter som kan ha uppstått och ta de nödvändiga stegen för att avhjälpa dem, innan våra fiender lägger märke till dem och sätter in sitt angrepp. Hur går vi då till väga för att göra en sådan prövning? Vilka är några symtom vi bör ge akt på i denna självrannsakan?
Hur vi upptäcker symtomen
Ett vanligt symtom som kan antyda andlig svaghet är att vi slöar till i våra personliga studievanor. Somliga känner att de borde studera mera, men de kan bara inte komma sig för att göra det. Med våra dagars jäktiga liv är det lätt att hamna i en sådan situation. Men värre är att människor ofta intalar sig att det de gör inte är så dåligt, eftersom de läser bibliska publikationer närhelst de kan och kommer till en del kristna möten.
Sådant resonemang är en form av självbedrägeri. Det är som en man som anser att han är alltför upptagen för att sitta ner och äta en riktig måltid och därför nappar till sig en bit här och en där under det att han rusar från en sak till en annan. Även om han inte lider av svält, får han kanske förr eller senare hälsoproblem. Utan ett stadigt intag av närande andlig föda kan vi på liknande vis snart utveckla svaga punkter i vår andliga vapenrustning. Eftersom vi ständigt utsätts för världens propaganda och uppfattningar, skulle vi lätt kunna duka under för Satans dödsbringande angrepp.
Ett annat symtom på andlig svaghet är förlusten av känslan för att det brådskar i vår andliga krigföring. I fredstid känner en soldat inte stridens spänning och faror. Därför känner han kanske inte någon brådska att göra sig redo. Om han plötsligt kallas till handling, kan han mycket väl vara oförberedd. Det är likadant i andligt avseende. Om vi låter vår känsla för att det brådskar tyna bort, kan vi bli oförberedda på att avvärja angrepp som vi utsätts för.
Hur kan vi då avgöra om vi har hamnat i den situationen? Vi skulle kunna ställa oss några frågor som kan visa det verkliga tillståndet: Är jag lika ivrig att ta del i tjänsten som jag är att göra en utflykt? Är jag lika villig att använda tid till mötesförberedelse som jag är att gå och handla eller titta på TV? Börjar jag få andra tankar om strävanden och möjligheter som jag lämnade bakom mig när jag blev kristen? Avundas jag det så kallade goda liv som andra lever? Detta är rannsakande frågor, men de hjälper oss att hitta eventuella svagheter i vår andliga vapenrustning.
Eftersom den skyddande rustning vi har är andlig, är det viktigt att Guds ande flödar fritt i vårt liv. Det återspeglas av den grad i vilken Guds andes frukt visas i all vår verksamhet. Blir du lätt irriterad eller rentav uppbragt när andra gör eller säger något som du inte tycker om? Har du svårt att godta råd, eller tycker du rentav att andra alltid hackar på dig? Är du djupt avundsjuk på andras välsignelser och förmågor? Har du svårt att fördra andra, särskilt dina jämlikar? En ärlig självrannsakan kommer att hjälpa dig att se om ditt liv är fyllt av Guds andes frukt eller om köttets gärningar försåtligt visar sig. — Galaterna 5:22–26; Efesierna 4:22–27.
Positiva åtgärder för att övervinna köttsliga begär
Det är en sak att känna igen symtomen på andlig svaghet, men det är en helt annan sak att möta dem och vidta mått och steg för att rätta till saken. Beklagligt nog har många en tendens att komma med ursäkter, att bortförklara, att bagatellisera problemet eller att förneka att det existerar. Det är verkligen farligt att göra så — det är som att gå ut i strid och bära en rustning där det saknas delar! Ett sådant handlingssätt skulle lämna oss vidöppna för Satans angrepp. I stället bör vi vidta positiva åtgärder och snabbt rätta till alla brister som vi kan lägga märke till. Vad kan vi göra? — Romarna 8:13; Jakob 1:22–25.
Eftersom vi är inbegripna i en andlig krigföring — en strid som gäller kontrollen över den kristnes sinne och hjärta — måste vi göra allt vi kan för att skydda våra förmågor. Kom ihåg att bland delarna i vår andliga rustning finns ”rättfärdighetens bröstpansar”, som skyddar vårt hjärta, och ”räddningens hjälm”, som skyddar vårt sinne. Att vi lär oss att effektivt bruka dessa föranstaltningar kan betyda skillnaden mellan seger och nederlag. — Efesierna 6:14–17; Ordspråken 4:23; Romarna 12:2.
För att vi rätt skall kunna bära ”rättfärdighetens bröstpansar” krävs det att vi ständigt granskar oss beträffande vår kärlek till rättfärdigheten och vårt hat till laglösheten. (Psalm 45:7; 97:10; Amos 5:15) Har våra normer sänkts tillsammans med världens? Finner vi numera nöje i sådant som tidigare skulle ha chockerat eller förargat oss — antingen vi möter det i verkliga livet eller ser det framställt på TV-skärmar och filmdukar, i böcker och tidskrifter? Kärlek till rättfärdigheten kommer att hjälpa oss att inse att det som i världen upphöjs och kallas ”kultiverat” och ”fritt” i själva verket kan vara promiskuitet och inbilskhet i förklädnad. — Romarna 13:13, 14; Titus 2:12.
Att ta på sig ”räddningens hjälm” innefattar att vara livligt medveten om de underbara välsignelser som ligger framför oss och att inte låta sig ledas på avvägar av världens glitter och glamour. (Hebréerna 12:2, 3; 1 Johannes 2:16) Att vi har den synen på saken kommer att hjälpa oss att sätta andliga intressen framför materiell vinning eller personlig fördel. (Matteus 6:33) För att vara säkra på att vi har den delen av vapenrustningen på plats måste vi därför ärligt fråga oss: Vad strävar jag efter i livet? Har jag bestämda andliga mål? Vad gör jag för att nå dem? Vare sig vi hör till de kvarvarande smorda kristna eller till den talrika ”stora skaran”, bör vi efterlikna Paulus, som sade: ”Jag anser mig inte ännu ha gripit det; men ett gör jag: I det jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig, jagar jag hän emot målet.” — Uppenbarelseboken 7:9; Filipperna 3:13, 14.
Paulus avslutar sin beskrivning av vår andliga vapenrustning med följande ord: ”Medan ni med varje form av bön och ödmjuk anhållan fortsätter att be i anden vid varje tillfälle. Och håll er därför vakna med all ihärdighet och med ödmjuk bön för alla de heliga.” (Efesierna 6:18) Detta anger två positiva steg vi kan ta för att övervinna eller förhindra varje andlig svaghet: Att utveckla ett gott förhållande till Gud och att knyta ett starkt band med medkristna.
När vi har vanan att vända oss till Jehova med bön av ”varje form” (bekännelse av våra synder, anhållan om förlåtelse, begäran om vägledning, tacksägelser för välsignelser, lovprisning från hjärtat) och ”vid varje tillfälle” (offentligt, privat, personligt, spontant), uppnår vi förtrolighet med Jehova. Det är det bästa skydd vi kan ha. — Romarna 8:31; Jakob 4:7, 8.
Vi har också fått rådet att be ”för alla de heliga”, det vill säga för våra medkristna. Vi kan i våra böner komma ihåg våra andliga bröder i avlägsna länder som får utstå förföljelse och andra svårigheter. Men hur förhåller det sig med kristna som vi samarbetar med och är tillsammans med dag efter dag? Det är rätt att be för dem också, alldeles som Jesus bad för sina lärjungar. (Johannes 17:9; Jakob 5:16) Sådana böner drar oss nära varandra och stärker oss att stå emot angrepp från ”den onde”. — 2 Thessalonikerna 3:1–3.
Kom slutligen ihåg aposteln Petrus kärleksfulla förmaning: ”Slutet på allt har närmat sig. Var därför sunda i sinnet, och var vaksamma med tanke på böner. Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken övertäcker en mängd synder.” (1 Petrus 4:7, 8) Det är så lätt att låta mänsklig ofullkomlighet — andras och vår egen — tränga sig in i våra hjärtan och sinnen och bli hinder, stötestenar. Satan känner väl till denna mänskliga svaghet. Söndra och segra är ett av hans onda tillvägagångssätt. Vi måste därför snabbt täcka över sådana synder med intensiv kärlek till varandra och inte ”ge ... Djävulen rum”. — Efesierna 4:25–27.
Håll dig andligt stark nu
När du lägger märke till att ditt hår är ovårdat eller att din slips sitter snett, vad gör du då? Du gör troligen något åt dessa saker så snart som möjligt. Det är inte många som helt enkelt skulle ignorera dem och mena att sådana avvikelser i fråga om det yttre inte betyder något. Må vi reagera lika snabbt när det gäller våra andliga svagheter. Ytliga skönhetsfläckar kanske drar till sig människors ogillande blickar, men andliga brister som inte rättas till kan leda till Jehovas misshag. — 1 Samuelsboken 16:7.
Jehova har kärleksfullt gett oss all den hjälp vi behöver för att utrota varje andlig svaghet och hålla oss andligen starka. Genom kristna möten, bibliska publikationer och mogna och omtänksamma medkristna ger han oss ständiga påminnelser och påpekanden om vad vi måste göra. Det är vår sak att godta och tillämpa dem. Detta kräver ansträngning och självdisciplin. Men kom ihåg vad aposteln Paulus uppriktigt sade: ”Därför löper jag nu inte såsom med ovisshet; jag riktar mina slag så att jag inte slår i luften; utan jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” — 1 Korinthierna 9:26, 27.
Var på din vakt och låt aldrig en andlig akilleshäl utvecklas. Må vi i stället ödmjukt och modigt göra vad som nu behövs för att erkänna och övervinna varje andlig svaghet som vi har.
[Infälld text på sidan 19]
”FORTSÄTT ATT PRÖVA ER SJÄLVA, OM NI ÄR I TRON, FORTSÄTT ATT GENOM PRÖVNING VISA VAD NI SJÄLVA ÄR.” — 2 Korinthierna 13:5.
[Infälld text på sidan 21]
”VAR VAKSAMMA MED TANKE PÅ BÖNER. FRAMFÖR ALLT, HA INTENSIV KÄRLEK TILL VARANDRA, EFTERSOM KÄRLEKEN ÖVERTÄCKER EN MÄNGD SYNDER.” — 1 Petrus 4:7, 8.
[Ruta/Bild på sidan 20]
FRÅGA DIG SJÄLV:
◆ Är jag lika villig att använda tid till mötesförberedelse som jag är till att gå och handla eller titta på TV?
◆ Avundas jag det så kallade goda liv som andra lever?
◆ Blir jag lätt irriterad när andra säger eller gör något som jag inte tycker om?
◆ Har jag svårt att godta råd, eller tycker jag rentav att andra alltid hackar på mig?
◆ Har jag svårt att fördra andra?
◆ Har mina normer sänkts tillsammans med världens?
◆ Har jag tydliga andliga mål?
◆ Vad gör jag för att nå mina andliga mål?
[Bildkälla på sidan 18]
Akilles: Ur boken Great Men and Famous Women; romerska soldater och sidan 21: Historic Costume in Pictures/Dover Publications, Inc., New York