Rustade för missionärstjänst på 1990-talet
EN SÄRSKILD era har börjat för missionärstjänsten. Med tillfällets dörrar öppna på många nya fronter är alla Jehovas trogna vittnen ivriga att tränga vidare till ännu större verksamhet.
Det var därför med ivrig förväntan som de 24 eleverna i Vakttornets Bibelskola Gileads 89:e klass tog del i sitt avslutningsprogram den 9 september 1990. En åhörarskara på mer än 5.000 inbjudna gäster och medlemmar av Betelfamiljen hade samlats till utexamineringen av dessa nya missionärer, som redan hade fått förordnanden till tio länder. Hela utsändningen av programmet, som kom från Jehovas vittnens sammankomsthall i Jersey City i New Jersey, hördes också av dem som var församlade vid Betel i Brooklyn, Watchtower Farms och Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i New York.
Precis klockan 10.00 pålyste Theodore Jaracz, en av medlemmarna i Jehovas vittnens styrande krets och ordförande för dagen, en inledande sång. Därefter frambar Arthur Worsley från Betelfamiljen i Brooklyn en bön. Ordföranden hänvisade sedan till Apostlagärningarna 10:33, där den romerske centurionen Kornelius sade till Petrus: ”Vi [är] alla ... här inför Gud för att höra allt som du har blivit befalld av Jehova att säga.” Det konstaterades att de historiska händelser som ägde rum på Petrus’ tid var avsedda att öppna vägen, så att de goda nyheterna kunde bli förkunnade för människor av alla nationer.
Philip D. Wilcox från Watchtower Farms höll det första av sju stimulerande tal. I det han byggde på Filipperna 4:7, tog han som sitt tema ”Må Guds frid hjälpa er på era tilldelade distrikt”. Han sade: ”Jehova Gud är källan till all sann frid. Han åtnjuter frid i total, eller absolut, bemärkelse och erfar inte någon plågsam ängslan, fruktan eller mental oro. Följaktligen är det lugn och frid som omger Jehovas glänsande närvaro på sin tron, såsom det anges av den smaragdgröna regnbåge Johannes såg i en syn. (Uppenbarelseboken 4:2, 3) Hans frid sträcker sig utåt utanför honom till alla som vill låta den få hjälpa dem. Kommer ni att låta den få göra det?” Broder Wilcox beskrev två viktiga hjälpmedel: bön och villighet att vänta på Jehova. (Mika 7:7; Filipperna 4:6) Ingenting som Gud tillåter kan vålla oss bestående skada, konstaterade han.
Lloyd Barry, medlem av den styrande kretsen, följde med temat ”Lev livet leende”. Han började med talesättet: ”Skratt är en bra medicin.” Han mindes den frasen därför att den år 1955 stod som framsidesrubrik på det första numret av tidskriften Vakna! som utgavs på japanska. Men vad slags skratt? Inte det bullrande, oförnuftiga ”dårarnas skratt”. (Predikaren 7:7) I stället är det fråga om det glada, befriande skrattet av missionärer och andra som hörsammar Davids inbjudan att alltid vara ”glada i Herren [Jehova]”. (Psalm 32:11) Broder Barry konstaterade att Job, trots svåra prövningar, kunde leva livet leende, för han visste att han bevarade sin ostrafflighet inför Gud. Missionärer som är ståndaktiga trots prövosamma erfarenheter i likhet med Jobs kommer till sist att få den större välsignelsen. (Job 29:24; 42:12) Talaren avslutade: ”Var flitiga, lev livet leende, så kommer ni också att få röna Jehovas eviga godkännande.”
Näste talare var Richard E. Abrahamson, som valde temat ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor”, grundat på Filipperna 4:5. Enligt den bakomliggande grekiskan kan ordet ”resonlig” förmedla tanken på ”medgörlig”. En del missionärer har haft problem helt enkelt på grund av vad de personligen föredragit. En blev upprörd över en medmissionärs sätt att skära en ostskiva vid bordet. Efter 22 års missionärstjänst konstaterade den som hade blivit upprörd att de flesta bekymmer börjar med anledning av sådant som inte har större betydelse än hur någon skär ost. Talaren gav rådet: ”Lär er att anpassa er liksom ett träd i en storm. Man har stor nytta av att vara medgörlig, till exempel att bättre kunna uthärda prövningar och hålla fast vid det uppdrag man fått med sinnesfrid.”
Milton G. Henschel från den styrande kretsen behandlade ämnet ”En stor dörr som leder till verksamhet står öppen”. Broder Henschel konstaterade att Jesus älskade människor, kände medlidande med dem och lärde dem många ting. Från Efesus skrev aposteln Paulus till korintierna: ”En stor dörr som leder till verksamhet har öppnats för mig, men det finns många motståndare.” (1 Korintierna 16:8, 9) Trots detta motstånd höll Paulus på med att undervisa i hörsalen i Tyrannus’ skola under två år, så att budskapet om Riket blev känt över hela provinsen Asien. (Apostlagärningarna 19:9, 10) Den öppna dörren ledde till framgång i hans predikande. Församlingen i Efesus fungerade fortfarande vid slutet av det första århundradet. — Uppenbarelseboken 2:1—7.
En av instruktörerna vid Gilead, Jack D. Redford, talade över temat ”Fortsätt att pröva vad ni är”. (2 Korintierna 13:5) Gileadmissionärerna har öppnat nya fält och styrkt församlingar som redan varit bildade, uthärdat mycket och stått emot det lockbete djävulen hållit fram för att leda dem vilse. Och nya fortsätter att sluta sig till leden. Med två målande erfarenheter visade instruktören hur viktigt det är att man prövar sin tro. En missionär förlorade sina privilegier sedan han högmodigt ignorerat varnande råd angående ett orätt handlingssätt. Som motsats därtill stannade en annan kvar på sitt distrikt med glädje, trots att hon under de tre första månaderna där hade förvandlats till skinn och ben genom sjukdom som också ledde till att hon tappade håret och förlorade sin hörsel. Hon är fortfarande där efter 42 år, och genom bibelstudier har hon hjälpt 156 personer till dopet. Broder Redford avslutade: ”Stå emot djävulen, så skall han fly från er. Ta aldrig hans lockbete. Fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är. Jehova kommer att sörja för er.”
Därefter talade en annan instruktör, Ulysses V. Glass, över ämnet ”Vishet är hos de blygsamma”. (Ordspråksboken 11:2, NW) Han använde ett armbandsur med solbatteri för att illustrera att Guds ords ljus kan hålla oss ”laddade”. ”Men”, påpekade han, ”kunskap enbart kan inte skänka vishet. Gud kräver också blygsamhet.” (Mika 6:8, NW) Blygsamhet kommer att leda oss till att frukta Gud, och ”fruktan för Jehova är början till vishet”. (Ordspråksboken 9:10, NW) Det är sant att vi måste tänka något om oss själva; självfördömelse kan vara förintande. Jehova har skänkt särskild förmåga åt somliga, liksom han gjorde då tabernaklet byggdes, men trohet i blygsamhet är något vi måste arbeta på. ”Under terminen”, sade broder Glass till klassen, ”gav ni bevis på pålitlighet och respekt. Visa samma trohet på ert tilldelade distrikt, och Gud kommer att välsigna er.”
Albert D. Schroeder från den styrande kretsen höll huvudtalet, som hade rubriken ”Välrustade för missionärstjänst på 1990-talet”. Han började: ”1990-talet har redan haft en stormig början. Många östeuropeiska nationer har blivit skakade. För flera månader sedan öppnades Berlinmuren. I The New York Times hade man en rubrik: ’Augusti 1990, den månad som ruskade om världen’. Ni utexaminerade lever därför i en skakningens tid. Har era fem månaders studium förberett er för den? Ja, absolut!” Han nämnde sedan några nyttiga drag i New World Translation of the Holy Scriptures—With References (Referensbibeln) och hur ett studium av den har gjort att Guds ord har kommit till liv. Ett annat kraftfullt redskap som har rustat eleverna är ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig”, nu i sin (på engelska) reviderade utgåva av år 1990. Den publikation vi nyligen fått, Människans sökande efter Gud, bör också vara en stor hjälp för missionärerna. Broder Schroeder avslutade: ”Därför, vänner, tacka Jehova för den utomordentliga, ovärderliga undervisning ni har fått — en som är solid och inte kan skakas. Gå framåt med Jehovas välsignelse och hys full förtröstan på honom och vår underbare ledare, Jesus Kristus. De ord vi har i Skriften är verkligen inspirerade och kommer att vägleda er i missionärsverksamheten.”
Hälsningar från 11 länder lästes upp. Eleverna fick sina diplom, och en av dem läste upp ett hjärtinnerligt brev till den styrande kretsen och Betelfamiljen.
Eftermiddagssessionen inbegrep ett förkortat studium av Vakttornet, som David L. Walker, en medlem av kommittén för Watchtower Farms, ledde. Under det inspirerande temat ”Bönens kraft i samband med predikandet” visade eleverna sedan i sketcher erfarenheter från tjänsten på fältet. En församling på platsen framförde det stimulerande dramat ”Frigjorda till att främja sann gudsdyrkan” grundat på Esras återkomst till Jerusalem för att främja den sanna gudsdyrkan. Broder Frederick W. Franz, Gileadskolans president, avslutade med en gripande bön.
[Bild på sidan 24]
Den 89:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead
I förteckningen nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad. 1) K. Ahr; L. Johnston; V. Ng Ying Kin; A. Sukkau; A. Rodriguez; N. Myklebust. 2) H. Ahr; P. Verbeek; K. Verbeek; S. DeBolt; S. DeBolt. 3) W. Sukkau; L. Ayala; S. Ayala; R. Jenson; J. Ng Ying Kin; T. Myklebust. 4) C. Rodriguez; G. Ferlisi; L. Ferlisi; J. Tank; K. Jenson; J. Tank; P. Johnston.