Bli inte överväldigad av bekymmer
”VAR aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer. Var dag har nog av sin egen uselhet.” (Matteus 6:34) Detta råd som Jesus Kristus gav är verkligen till nytta för oss alla som lever i dagens hektiska och stressiga samhälle.
Men är det realistiskt att tro att det är möjligt för oss att inte vara bekymrade över våra problem, beslut, förpliktelser och ansvarsuppgifter? Miljontals människor känner sig deprimerade, bedrövade och nedtyngda. Det är därför lugnande medel och nervmedicin är en mångmiljonaffär.
Var skall man dra gränsen?
Vi behöver planera och förbereda oss för våra förpliktelser, uppgifter, beslut och problem — oavsett om de är brådskande eller inte. Bibeln ger det uppmuntrande förslaget att man ”sätter sig ... ner och räknar ut kostnaden” innan man sätter i gång med något större åtagande. (Lukas 14:28–30) Detta inbegriper att överväga de möjliga alternativen, analysera vilka verkningar de kan få och bedöma kostnaden i form av tid, energi och pengar.
Medan man noggrant bör tänka över vad som sannolikt kan inträffa, är det varken möjligt eller konstruktivt att försöka tänka på varje eventualitet. Med tanke på familjens säkerhet kanske du till exempel begrundar vad man bör göra om det skulle börja brinna i bostaden. Du kanske köper och sätter upp brandvarnare och brandsläckare. Du kanske planerar utrymningsvägar och övar utrymning från olika delar av bostaden. Men när övergår det från förståndig, praktisk planering till överdriven, obefogad oro? Sådan oro börjar när du börjar våndas över ett oräkneligt antal hypotetiska situationer, av vilka många kan vara ett resultat av livlig fantasi. Oroande tankar kan komma över dig som övertygar dig om att du måste ha förbisett något eller att du inte har gjort tillräckligt mycket för att skydda familjen. Denna självförvållade ångest kan tynga ner ditt sinne så mycket att du kan bli sömnlös på grund av det.
Mose inför Farao
Jehova Gud gav sin profet Mose ett svårt uppdrag. Först skulle Mose visa sig för israeliterna och övertyga dem om att Jehova hade utvalt honom till att leda dem ut ur Egypten. Därefter skulle Mose träda fram inför Farao och begära att han skulle låta israeliterna gå. Slutligen skulle Mose leda skaran, som uppgick till några miljoner, genom vildmarken in i ett land som var bebott av ett fientligt inställt folk. (2 Moseboken 3:1–10) Allt detta kunde ha varit mycket skrämmande, men lät Mose denna ansvarsförpliktelse fylla hans sinne med överdriven oro?
Mose var givetvis bekymrad över många saker. Han frågade Jehova: ”Anta att jag nu har kommit till Israels söner och att jag verkligen säger till dem: ’Era förfäders Gud har sänt mig till er’, och att de verkligen säger till mig: ’Vad är hans namn?’ Vad skall jag då säga till dem?” Jehova gav honom svaret. (2 Moseboken 3:13, 14) Mose var också bekymrad över vad som skulle kunna hända om Farao vägrade att tro på honom. Återigen svarade Jehova profeten. Ett sista problem — Mose förklarade att han var ”ingen talför man”. Hur skulle detta kunna avhjälpas? Jehova lät Mose få hjälp av Aron, som skulle tala för Mose. — 2 Moseboken 4:1–5, 10–16.
När Mose nu hade fått svar på sina frågor och hade tro på Gud, fortsatte han att göra som Jehova hade befallt honom. I stället för att plåga sig själv med skrämmande tankar om vad som skulle kunna hända då han mötte Farao ”gjorde [Mose] just så”. (2 Moseboken 7:6) Om han hade låtit oro ta överhanden, skulle detta mycket väl ha kunnat försvaga den tro och det mod som behövdes för att klara av detta förordnande.
Moses balanserade sätt att ta itu med sitt förordnande är ett exempel på det som aposteln Paulus kallade ”sundhet i sinnet”. (2 Timoteus 1:7; Titus 2:2–6) Om Mose inte hade visat sundhet i sinnet, skulle han mycket lätt ha kunnat bli så överväldigad av detta enorma uppdrag att han troligen inte hade tagit emot det.
Att få kontroll över sina tankar
Hur reagerar du när du i ditt dagliga liv ställs inför trosprov eller prövningar? Grips du lätt av panik av att bara tänka på de hinder och utmaningar som tornar upp sig framför dig? Eller betraktar du dem på ett balanserat sätt? Det är alldeles som några skulle säga: ”Ta inte ut bekymren i förskott.” Det kanske inte blir några bekymmer när allt kommer omkring! Så varför plågas av något som kanske inte inträffar? Bibeln säger: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det.” (Ordspråken 12:25) Det leder ofta till att man skjuter upp att fatta ett beslut, skjuter upp saker och ting tills det är för sent.
Mycket allvarligare är den andliga skada som onödiga bekymmer kan leda till. Jesus Kristus visade att uppskattningen av ”ordet om kungariket” kan bli fullständigt förkvävd av rikedomens bedrägliga makt och ”denna tingens ordnings bekymmer”. (Matteus 13:19, 22) Precis som törnen kan hindra plantor från att växa upp och bära frukt, kan oro som vi inte råder över hindra oss från att göra andliga framsteg och bära frukt till Guds lov och pris. Självförvållad, nedbrytande ångest har till och med avhållit somliga från att överlämna sig åt Jehova. De oroar sig: ”Men tänk om jag inte lever upp till mitt överlämnande?”
Aposteln Paulus sade att i vår andliga krigföring bemödar vi oss om att ta ”varje tanke till fånga för att göra den lydig mot Kristus”. (2 Korinthierna 10:5) Vår ärkefiende, Satan, Djävulen, skulle vara mycket glad över att kunna utnyttja våra bekymmer för att göra oss modfällda och försvaga oss fysiskt, känslomässigt och andligt. Han är en mästare på att använda tvivel för att snärja de aningslösa. Det var därför Paulus också varnade kristna och uppmanade dem att ”inte [ge] ... Djävulen rum”. (Efesierna 4:27) Som ”denna tingens ordnings gud” har Satan framgångsrikt ”förblindat de icke troendes sinnen”. (2 Korinthierna 4:4) Må vi aldrig låta honom få behärska vårt sinne!
Du kan få hjälp
När ett barn ställs inför problem, kan det gå till en kärleksfull far och få vägledning och tröst. På liknande sätt kan vi vända oss till vår himmelske Fader, Jehova, med våra problem. Jehova uppmanar oss faktiskt att kasta våra bördor och bekymmer på honom. (Psalm 55:22) Som ett barn, som inte längre bekymrar sig över problemen när det väl har fått försäkringar från sin far, bör vi inte bara kasta våra bördor på Jehova, utan också lämna dem hos honom. — Jakob 1:6.
Hur kastar vi våra bekymmer på Jehova? Filipperna 4:6, 7 ger svaret: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” Ja, som svar på våra enträgna böner och ödmjuka vädjanden kan Jehova ge oss ett inre lugn som skyddar vårt sinne mot att bli oroat på grund av onödiga bekymmer. — Jeremia 17:7, 8; Matteus 6:25–34.
För att handla i enlighet med våra böner bör vi emellertid inte isolera oss, vare sig fysiskt eller mentalt. (Ordspråken 18:1) I stället gör vi väl i att tänka på bibliska principer och anvisningar som berör vårt problem; därigenom undviker vi att förtrösta på vårt eget förstånd. (Ordspråken 3:5, 6) Både unga och gamla kan vända sig till Bibeln och till Vakttornets publikationer för att finna ett överflöd av upplysningar som har att göra med att fatta beslut och att handskas med problem. I den kristna församlingen är vi dessutom välsignade med visa och erfarna äldste och andra mogna kristna som alltid är villiga att tala med oss. (Ordspråken 11:14; 15:22) De som inte är känslomässigt engagerade i våra problem och som har Guds syn på saken kan ofta hjälpa oss att betrakta våra problem från en helt annan sida. Även om de inte kommer att fatta beslut för oss, kan de vara en stor källa till uppmuntran och stöd.
”Vänta på Gud”
Ingen kan förneka att det är tillräckligt påfrestande att ta itu med våra verkliga problem varje dag; vi behöver inte skaffa oss fler genom att oroa oss för inbillade problem. Om oro över vad som skulle kunna hända får oss att känna oss rädda och ängsliga, bör vi vända oss till Jehova i bön och med ödmjuk anhållan. Vänd dig till hans ord och organisation för att få vägledning, vishet och sundhet i sinnet. Vi kommer att finna att i vilken situation som än kan uppstå finns det hjälp att få, så att vi kan ta itu med den.
Betryckt och upprörd sjöng psalmisten: ”Varför är du förtvivlad, o min själ, och varför brusar du vilt inom mig? Vänta på Gud, ty jag kommer ännu att prisa honom som min persons storslagna räddning och som min Gud.” (Psalm 42:11) Låt oss känna det på samma sätt.
Ja, planera för vad som rimligtvis skulle kunna inträffa och lämna det oförutsedda åt Jehova. ”Kasta allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” — 1 Petrus 5:7.
[Bild på sidan 23]
Kastar du, i likhet med David, dina bördor och bekymmer på Jehova?