I Catechism of the Catholic Church heter det: ”För att uppstå med Kristus måste vi dö med Kristus: vi måste ’flytta från kroppen och vara hemma hos Herren’. [2 Korinthierna 5:8] I denna hädanfärd, vilket är döden, skils själen från kroppen. [Filipperna 1:23] Den kommer att återförenas med kroppen på dagen för de dödas uppståndelse.” Men säger aposteln Paulus i de ovan angivna skriftställena att själen överlever kroppens död och därefter inväntar den ”yttersta domen” för att då bli återförenad med kroppen?

I Filipperna 1:21, 23 säger Paulus: ”Att leva är för mig Kristus och att dö en vinst. Jag är trängd av dessa två ting; men vad jag verkligen längtar efter är att bryta upp och att vara hos Kristus, för detta är helt visst långt bättre.” Åsyftar Paulus här ett ”mellantillstånd”? Somliga tror det, men Paulus säger att han var trängd av två möjligheter — liv eller död. ”Men vad jag verkligen längtar efter”, tillägger han och nämner en tredje möjlighet, ”är att bryta upp och att vara hos Kristus.” ”Att bryta upp” för att vara hos Kristus omedelbart efter döden? Som vi redan har sett trodde Paulus att trogna smorda kristna skulle uppväckas under Kristi närvaro. Han måste därför ha haft det som skall ske under den perioden i tankarna.

Detta framgår av det han säger i Filipperna 3:20, 21 och 1 Thessalonikerna 4:16. Ett sådant ”uppbrott” under Jesu Kristi närvaro skulle göra det möjligt för Paulus att få den belöning som Gud hade berett åt honom. Att detta var hans hopp framgår av det han skrev till den unge mannen Timoteus: ”Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall ge mig som belöning på den dagen, men inte bara åt mig, utan också åt alla som har älskat hans tydliga framträdande.” — 2 Timoteus 4:8.