Guds ”älskade Sons kungarike”. Tio dagar efter Jesu himmelsfärd, på pingstdagen år 33 v.t., fick lärjungarna bevis för att han hade blivit ”upphöjd till Guds högra sida” när han utgöt helig ande över dem. (Apg 1:8, 9; 2:1–4, 29–33) Det ”nya förbundet” trädde därmed i kraft för dem, och de blev kärnan till en ny, ”helig nation”, ett andligt Israel. (Heb 12:22–24; 1Pe 2:9, 10; Gal 6:16)

Kristus satt nu på sin Faders högra sida och var församlingens huvud. (Ef 5:23; Heb 1:3; Flp 2:9–11) Bibeln visar att det på pingstdagen år 33 upprättades ett andligt rike som härskade över Jesu lärjungar. I sitt brev till de kristna i Kolossai under det första århundradet framhöll aposteln Paulus att Jesus Kristus redan hade ett kungarike: ”Han [Gud] har befriat oss från mörkrets myndighet och överfört oss till sin älskade Sons kungarike.” (Kol 1:13; jfr Apg 17:6, 7.)

Från och med pingstdagen år 33 har Kristi kungarike varit ett andligt rike som härskar över det andliga Israel, dvs. kristna som av Guds ande har pånyttfötts som Guds andliga barn. (Joh 3:3, 5, 6) När sådana av anden pånyttfödda kristna får sin himmelska belöning, kommer de inte längre att vara jordiska undersåtar till Kristi andliga rike, utan de kommer att vara kungar tillsammans med Kristus i himlen. (Upp 5:9, 10)

Det är ”vår Herre”, den suveräne Herren Jehova, som gör anspråk på ”kungaväldet över världen” och därmed låter sin suveränitet komma till uttryck på ett nytt sätt i förbindelse med jorden. Han ger sin Son, Jesus Kristus, en underordnad del i detta kungavälde, och det sägs därför att detta kungavälde har ”kommit att tillhöra vår Herre och hans Smorde”. Detta kungavälde är av betydligt större omfattning än Guds ”älskade Sons kungarike”, som omnämns i Kolosserna 1:13. Guds ”älskade Sons kungarike” upprättades på pingstdagen år 33 och härskar över Kristi smorda efterföljare, men riket eller kungaväldet som tillhör ”vår Herre och hans Smorde” skulle upprättas vid slutet av ”nationernas fastställda tider” och härska över alla människor på jorden. (Lu 21:24)