Hur man svarar på frågor

VISSA frågor är som isberg. Det mesta ligger gömt under ytan. Och det som finns där kan vara viktigare än själva frågan.

Att veta hur man skall svara kan därför inbegripa att man urskiljer hur mycket man skall säga och ur vilken synvinkel man skall nalkas ämnet, även om den som frågar är ivrig att få svar. (Joh. 16:12) Som Jesus nämnde för sina apostlar kan det vara så att en person frågar om något som han egentligen inte har rätt att veta eller egentligen inte har nytta av att veta. (Apg. 1:6, 7)

Bibeln råder oss: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en.” (Kol. 4:6) Innan vi svarar måste vi alltså överväga, inte bara vad vi skall säga, utan också hur vi skall säga det.

Sadducéerna försökte snärja Jesus genom att fråga vem en kvinna, som hade varit gift flera gånger, skulle vara gift med i uppståndelsen. Men Jesus visste att de inte trodde på uppståndelsen. När han svarade tog han därför inte bara upp deras fråga, utan också den felaktiga uppfattning som låg bakom. Genom ett mästerligt sätt att resonera och med hjälp av en känd berättelse från Skrifterna gjorde Jesus dem uppmärksamma på något som de aldrig hade tänkt på förut – ett klart bevis för att Gud verkligen kommer att uppväcka de döda. Hans svar gjorde motståndarna så häpna att de inte vågade ställa fler frågor till honom. (Luk. 20:27–40)

På liknande sätt måste du också urskilja vad frågeställaren tycker och tänker för att du skall veta hur du bör svara. En skolkamrat eller arbetskamrat kanske frågar dig varför du inte firar jul. Varför frågar han det? Vill han egentligen veta vad skälet är, eller undrar han bara om du inte får njuta och ha trevligt? För att ta reda på det måste du kanske fråga honom varför han undrar. Svara sedan med ledning av det du får veta. Du kanske då också kan passa på att visa att Bibelns vägledning skyddar oss från sådant som gör julfirandet problematiskt och betungande för många.

Anta att du har inbjudits att berätta om Jehovas vittnen för en grupp skolelever. Efter din framställning ställer de kanske frågor. Om frågorna verkar uppriktiga och rättframma, kan det vara bäst att svara enkelt och direkt. Om frågorna speglar vanliga fördomar, kanske det är bäst att först helt kort förklara vad som kan ha fått folk att tro som de gör och varför Jehovas vittnen har valt att följa Bibelns vägledning. Ofta är det bäst att betrakta sådana frågor som tecken på engagemang och inte uppfatta dem som kritik, även om det kan låta så. Ditt svar ger dig därför möjlighet att vidga dina åhörares syn på saken, ge dem korrekta upplysningar och förklara den bibliska grunden för vår tro.

Hur skulle du reagera, om din arbetsgivare vägrade att ge dig ledigt för att du skall kunna vara med vid en sammankomst? Försök först se saken ur hans synvinkel. Skulle det hjälpa, om du erbjöd dig att arbeta över vid ett annat tillfälle? Skulle det förändra saken, om du förklarade för honom att det vi lär vid våra sammankomster hjälper oss att vara ärliga och pålitliga i vårt arbete? Om du visar att du tar hänsyn till hans intressen, kanske han också tar hänsyn till det som han förstår ligger dig varmt om hjärtat. Men vad säger du om han vill att du skall göra något som är oärligt? Du kan givetvis visa din inställning genom att direkt svara nej och sedan understödja ditt svar med en tanke från Bibeln. Men det kanske skulle vara bättre om du först resonerade med honom och till exempel sade att den som är villig att ljuga och stjäla till fördel för honom också kan tänkas vara villig att ljuga och stjäla till nackdel för honom.

Du kanske är en skolelev som skall förklara varför du inte vill ta del i vissa obibliska aktiviteter i skolan. Tänk på att din lärare troligtvis inte tycker som du och att det är hans ansvar att se till att upprätthålla disciplinen. Du står nu inför utmaningen att 1) ta hänsyn till det som är viktigt för läraren, 2) respektfullt förklara din inställning och 3) hålla fast vid det som du vet behagar Jehova. För att du skall nå bästa resultat kanske det krävs mer än att bara direkt tala om vad du tror på. (Ords. 15:28) Om du är mycket ung, kan säkert din pappa eller mamma hjälpa dig att förbereda vad du skall säga.

Ibland kan det bli nödvändigt att vederlägga anklagelser som någon myndighetsperson riktar mot oss. En polis, en domare eller någon annan ämbetsman kan begära att du skall svara på frågor om din inställning till en viss lag, din kristna neutralitet eller din syn på patriotiska ceremonier. Hur bör du svara? ”Med mildhet och djup respekt”, råder Bibeln. (1 Petr. 3:15) Tänk också på varför det man frågar om anses så viktigt och visa sedan respektfullt att du förstår myndigheternas ståndpunkt. Vad kan du mer göra? Aposteln Paulus hänvisade till de rättigheter som den romerska lagen gav honom, och du skulle också kunna peka på de lagliga rättigheter du har. (Apg. 22:25–29) Kanske den som frågar skulle förstå saken bättre, om du förklarade vilken inställning de första kristna hade och att Jehovas vittnen har samma inställning överallt i världen. Du kanske också kunde framhålla att vår lydnad mot Guds myndighet motiverar oss att samvetsgrant lyda tillbörliga mänskliga lagar. (Rom. 13:1–14) Mot den bakgrunden kan din förklaring till varför du vill följa Bibeln falla i god jord.

När du överväger hur du skall svara, måste du också tänka på hur den som frågar ser på Bibeln. Jesus tog hänsyn till det när han svarade på sadducéernas fråga om uppståndelsen. Han visste att de bara godtog Moses skrifter, och därför inledde han sitt resonemang genom att hänvisa till en text i Femte Moseboken: ”Men att de döda blir uppväckta har också Mose gett till känna.” (Luk. 20:37) På liknande sätt kan det vara bäst att du citerar ur de delar av Bibeln som den du talar med känner till och accepterar.

Men vad gör du om den du talar med inte erkänner Bibeln som auktoritet? Lägg märke till hur aposteln Paulus gjorde i sitt tal på Areopagen, enligt Apostlagärningarna 17:22–31. Han återgav bibliska sanningar från Skrifterna utan att direkt citera ur dem. Du kan göra på samma sätt när det behövs. Ibland måste du kanske ha flera samtal med någon innan du kan börja använda Bibeln. Men när du övergår till det, kan det vara klokt att först nämna några skäl till att den är värd att ta i betraktande, i stället för att bara slå fast att den är Guds ord. Ditt mål är naturligtvis att avge ett klart vittnesbörd om vad Guds avsikt är och med tiden låta den du talar med själv se vad Bibeln säger. Bibelns ord är långt mer övertygande än något vi själva skulle kunna säga. (Hebr. 4:12)

Med tanke på att Jehova själv är kärleksfull och omtänksam, är det lämpligt att hans tjänare uppmanas att låta sitt tal ”alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt”. (Kol. 4:6; 2 Mos. 34:6) Det innebär att vi bör tala vänligt, även om vi tycker att den vi talar med inte förtjänar det. Vårt tal bör vara hövligt, inte hårt eller taktlöst.

Många människor lever under stor press och är vana att höra hårda ord. Sådana människor kan uppträda hårt mot oss när vi besöker dem. Hur bör vi reagera? Bibeln säger: ”När ett svar är milt, avvänder det raseri.” Ett sådant svar kan också få någon som motsätter sig det vi säger att bli mildare stämd. (Ords. 15:1; 25:15) För människor som dagligen möts av hårdhet kan ett vänligt uppträdande och en vänlig stämma kännas så tilltalande att de lånar sitt öra till de goda nyheter vi kommer med.

Vi har inget intresse av att föra diskussioner med människor som inte visar någon respekt för sanningen. Nej, vi vill samtala om Bibeln med människor som låter oss göra det. Vilken situation vi än ställs inför, vill vi alltid svara vänligt och med en fast övertygelse om att Guds dyrbara löften är tillförlitliga. (1 Thess. 1:5)

Hur skall du svara när en person som du studerar Bibeln med eller en medtroende frågar vad han eller hon bör göra i en viss situation? Du vet kanske vad du själv skulle göra, men var och en måste ta ansvar för sina egna beslut i livet. (Gal. 6:5) Aposteln Paulus uppmanade dem som han predikade för att visa ”lydnad genom tro”. (Rom. 16:26) Det är ett bra exempel att följa. En person som fattar beslut främst för att behaga den som undervisar honom i Bibeln, eller någon annan, tjänar människor och lever inte av tro. (Gal. 1:10) Därför gör du inte frågeställaren någon tjänst, om du bara säger åt honom vad han skall göra.

Hur kan du då svara på ett sätt som stämmer med Bibelns riktlinjer? Du kan framhålla lämpliga principer och exempel från Bibeln. I en del fall kan du visa hur man gör efterforskningar för att själv finna sådana principer och exempel. Du kan också förklara hur värdefulla principerna och exemplen är utan att tillämpa dem på den aktuella situationen. Fråga personen om han tycker att det är någonting i dem som skulle kunna hjälpa honom att fatta ett förståndigt beslut. Uppmuntra honom att, i ljuset av dessa principer och exempel, tänka efter vilken kurs som behagar Jehova. Du hjälper honom då att få sin uppfattningsförmåga ”övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebr. 5:14)

Mötena i den kristna församlingen ger oss ofta tillfällen att offentligt ge uttryck åt vår tro. Vi kan bland annat göra det genom de kommentarer vi ger som svar på frågor under programmet. Hur bör vi göra det? Med en önskan att välsigna Jehova, dvs. tala väl om honom. Det gjorde psalmisten David när han var ”bland de församlade skarorna”. (Ps. 26:12) Kommentarerna bör också vara uppmuntrande för våra medtroende, så att vi sporrar dem till ”kärlek och förträffliga gärningar”, som aposteln Paulus skrev. (Hebr. 10:23–25) Vi kan få hjälp att göra det genom att studera stoffet i förväg.

Svara enkelt, klart och kort när du får ordet. Försök inte täcka en hel paragraf, utan inrikta dig på en enda punkt. Om du begränsar dig till att svara på bara en del av frågan, ger du andra möjlighet att fylla i med fler kommentarer. Det är särskilt värdefullt att ta med de bibelställen som det hänvisas till i stoffet. När du gör det, bör du framhålla den del av bibelstället som har samband med den punkt som behandlas. Öva dig att svara med egna ord i stället för att läsa direkt ur paragrafen. Bli inte ledsen om du inte uttrycker dig helt rätt. Det händer alla då och då.

Att veta hur man bör svara på frågor kräver alltså långt mer än att bara känna till själva svaret. Det kräver urskillning. Men tänk på hur tillfredsställande det är när du ger ett svar som kommer från ditt hjärta och rör vid andras hjärta! (Ords. 15:23)