Bibeln bekämpade sjukdom långt före vetenskapen
Så snart bibeln nämns i dag avfärdar många oupplysta människor den automatiskt och menar att den inte är värd deras uppmärksamhet. De vägrar att öppna sitt sinne för att upptäcka att den för tusentals år sedan sade sådant som den moderna människan helt nyligen har fått veta eller ännu måste ta reda på. Så är det när det gäller världshändelser, statsstyrelse, astronomi, miljöfrågor, naturhistoria, fysiologi och psykologi. Det gäller också sjukdomar.
BIBELN är en bok om livet. Ingen annan text eller litteratursamling är så allmänt tillämpbar på så många områden i livet. God hälsa och liv hänger nära samman, så därför bör det inte vara förvånande att bibeln innehåller många principer som direkt har med hälsa att göra. Bibeln omnämner ett stort antal sjukdomar, som spetälska, hemorrojder, vattusot (ödem) och magsjukdom. — 5 Moseboken 24:8; 28:27, NW; Lukas 14:2; 1 Timoteus 5:23.
Bibeln skrevs inte i första hand för att undervisa oss om fysisk sjukdom. De upplysningar den ger är emellertid vetenskapligt korrekta och till nytta att studera. Människokroppen fyllde den forntida psalmisten med vördnad, och han skrev: ”Ty du [Jehova] ... frambringade mina njurar; du höll mig avskärmad i min mors liv. Jag kommer att prisa dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord. Dina verk är underbara, som min själ är mycket väl medveten om. Benen i min kropp var inte dolda för dig, när jag gjordes i det hemliga, när jag vävdes i jordens djupaste delar. Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok var alla dess delar uppskrivna beträffande de dagar då de formades och det ännu inte fanns en enda av dem.” — Psalm 139:13—16, NW.
Även om fostret ligger avskärmat i mörkret i moderlivet, ser Jehova hur det formas och hur benen växer. För honom ”kunde [mörkret] lika gärna vara ljuset”. (Vers 12, NW) Inget är dolt för Jehova. Medicinskt sett ligger fostret avskärmat från modern genom moderkakan och undgår därigenom att avstötas som en främmande kropp. Men den sanning som framförs i den här psalmen är inte medicinsk, utan andlig, för det sägs att Jehova ser allt, även i mörkret i moderlivet.
Från det ögonblick då befruktningen sker finns alla ens kroppsdelar ”uppskrivna” i den genetiska koden i den befruktade äggcellen i livmodern. Också tiden ”beträffande de dagar då de formades” var och en i tur och ordning avgörs av de många biologiska klockor som programmerats in i generna.
Psalmisten David kände inte till alla dessa vetenskapliga detaljer, men Jehova, som inspirerade honom att skriva psalmen, gjorde det, för han hade från början skapat människan. Bibelkritiker menar att David inte har skrivit psalmen, men även de är tvungna att ange tiden för skrivandet av psalmen till hundratals år före Kristus.
Bibeln framhäver förebyggande åtgärder
När man granskar Guds lag som gavs åt Israel genom Mose 1.500 år före Kristus, ser man att det lagen i första hand betonar i samband med hälsofrågor är förebyggande åtgärder. Det sägs till exempel i 5 Moseboken 23:13: ”Och en pinne bör stå till ditt förfogande tillsammans med din utrustning, och det skall ske, när du sätter dig på huk där ute, att du då skall gräva ett hål med den och vända dig om och täcka över din avföring.” Denna lag om att gräva ner sin avföring var en synnerligen långtgående förebyggande åtgärd för att skydda mot insektsburen salmonellos, shigellos, tyfoidfeber och en hel rad andra dysenterier som än i dag skördar tusentals liv i områden där man inte följer denna princip.
Tredje Moseboken, kapitel 11, påvisar i princip att sjukdomar kan spridas av insekter, av råttor och, viktigast av allt, av förorenat vatten. Det sistnämnda bekräftar i all tysthet principen att sjukdomar orsakas av mikroorganismer och visar att bibeln var tusentals år före Leeuwenhoek (1683) eller Pasteur (1800-talet). Samma sak kan sägas om karantän, som påbjuds i 3 Moseboken, kapitel 13, i samband med spetälska.
Förbudet mot att äta vissa djur, som finns upptecknat i 3 Moseboken 11:13—20 (NW), gällde också rovdjur, exempelvis örnar, fiskgjusar och ugglor, och asätare, exempelvis korpen och gamen. Eftersom de befinner sig överst i näringskedjan, lagrar de upp stora mängder gifter. Djur som befinner sig längre ner i näringskedjan får i sig dessa gifter i ganska obetydliga mängder, medan djuren överst i kedjan ackumulerar dem i koncentrerade doser. Den mosaiska lagen tillät att man åt en del djur som var växtätare och som inte befann sig i en näringskedja som lagrade gifter. Vissa sorters förbjudet kött innehöll inkapslade parasiter, till exempel sådana som orsakar trikinos.
Bibelns förbud mot missbruk av blod, som på flera ställen finns uttryckt i den mosaiska lagen, visar sig nu efter 3.500 år vara medicinskt riktigt. (1 Moseboken 9:4; 3 Moseboken 3:17; 7:26; 17:10—16; 19:26; 5 Moseboken 12:16; 15:23) Förbudet upprepas i de kristna grekiska skrifterna i Apostlagärningarna 15:20, 29 och 21:25. Inom medicinen försöker man begränsa eller helt eliminera bruket av givarblod vid dialys, när man använder hjärt-lungmaskin och i samband med kirurgi i allmänhet. Hepatit i sina många former, aids, cytomegalvirusinfektion och otaliga andra blodburna sjukdomar utgör en skrämmande påminnelse för de världsligt visa som ignorerar Guds lagar.
Motion är bra för hälsan, och bibeln erkänner fördelarna med det. Att motionera tre gånger i veckan, även om det bara blir 20 minuter åt gången, kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Det höjer mängden av det skyddande kolesterolet HDL, ökar energiresurserna och gör att man blir mer flexibel och mår bättre. Bibeln erkänner värdet av motion men framhåller att den viktigare andliga utvecklingen har överordnad betydelse: ”Den kroppsliga övningen är nämligen nyttig till litet; men den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma.” — 1 Timoteus 4:8.
Bibelns morallagar tjänar som det främsta skyddet mot sexuellt överförda sjukdomar, som utan tvivel funnits mycket länge men under lång tid varit oidentifierade eller rentav okända för dåtidens forskare. — 2 Moseboken 20:14; Romarna 1:26, 27; 1 Korintierna 6:9, 18; Galaterna 5:19.
”En mycket exakt vetenskaplig bok”
Hippokrates var en grekisk läkare på 400- och 300-talen f.v.t. som har blivit känd som ”läkekonstens fader”, men mycket av det bibeln säger om sjukdomar skrevs av Mose omkring ett tusen år tidigare. The AMA News publicerade ett brev från en läkare, som skrev: ”De bäst informerade medicinska forskarna som nu gör det bästa arbetet kommer fram till slutsatsen att bibeln är en mycket exakt vetenskaplig bok. ... De fakta om livet, de diagnoser, de behandlingar och den förebyggande hälsovård som nämns i bibeln är långt mer utvecklade och tillförlitliga än Hippokrates’ teorier, av vilka många ännu är obevisade och somliga konstaterats vara fullständigt felaktiga.”
Sedan dr A. Rendle Short i sin bok The Bible and Modern Medicine (Bibeln och den nutida läkekonsten) framhållit att de sanitära lagarna bland nationerna som omgav det forntida Israel var mycket elementära, om det alls fanns några, skriver han: ”Det är därför desto mer förvånande att det i en bok som bibeln, som påstås vara ovetenskaplig, över huvud taget skulle finnas några sanitära lagar och lika förvånande att en nation som just undkommit slaveri, som ofta invaderades av fiender och tid efter annan fördes bort i landsflykt i sin lagbok skulle ha en så vis och förnuftig samling hälsoföreskrifter.”
Psykosomatiska problem
Bibeln visade sig vara före sin tid i medicinskt avseende, när den erkände det psykosomatiska sambandet vid vissa hälsoproblem långt innan detta var allmänt accepterat inom medicinska kretsar. Och bibelns sätt att förklara vilken roll sinnet har för en sjukdoms förlopp är fortfarande föredömligt klarsynt. Vi läser i Ordspråksboken 17:22 (NW): ”Ett hjärta som fröjdar sig gör gott som botemedel, men en ande som är nedslagen torkar ut benen i kroppen.” Lägg märke till att det inte finns något fördömande i dessa ord, bara ett konstaterande av faktum. Det ges ingen förmaning att säga åt den som är förkrossad att rycka upp sig, som om det vore så lätt.
En positiv attityd är till stor hjälp; ängslan är negativt och nedbrytande. ”Oro i en mans hjärta är vad som kommer att böja ner det, men det är ett gott ord som får det att glädja sig.” (Ordspråksboken 12:25, NW) Kapitel 18, vers 14, i Ordspråksboken är något som är väl värt att begrunda: ”En mans ande kan stå ut med hans sjukdom; men en nedslagen ande, vem kan bära den?” (NW) I det här skriftstället sägs det att ens förmåga att uthärda en viss grad av fysisk sjukdom kan öka genom att man utnyttjar sina andliga resurser.
Psykiatern James T. Fisher hade följande att säga om det psykologiska värdet av Jesu bergspredikan: ”Om ni skulle ta slutsumman av alla auktoritativa artiklar som någonsin skrivits av de mest kvalificerade psykologer och psykiatrer över ämnet mentalhygien; om ni gav er på att sammanföra dem och luttra dem och frånskilja de överflödiga orden och uttrycken; om ni tog ut allt det väsentliga och inget av det oväsentliga och om ni fick dessa oförvanskade stycken rent vetenskaplig kunskap uttryckt på ett kortfattat sätt av den skickligaste av nu levande skalder — då skulle ni få ett klumpigt och ofullständigt sammandrag av bergspredikan.” — A Few Buttons Missing (Med en eller annan skruv lös), sidan 273.
Psykosomatiska känslor kan påverka vårt fysiska tillstånd, men detta innebär inte i sig självt att det inte finns en verklig fysisk sjukdom. Därför är det viktigt att först försöka fylla de fysiska behoven och åtminstone erkänna sjukdomen, samtidigt som man bygger upp en positiv sinnesinställning och anda, vilket kommer att hjälpa en att härda ut. Detta är speciellt viktigt när det kanske inte finns någon riktig bot att få i den nuvarande tingens ordning.
Efter Adams synd blev döden en oundviklig genetisk realitet för hela mänskligheten. (Romarna 5:12) Därför är det i allmänhet inte rätt att mena att en persons sjukdom beror på hans andliga status. Det är viktigt att komma ihåg det, när man har med känslomässigt försvagade personers problem att göra.
Läkarens roll
Hur bör kristna förhålla sig till läkare och den moderna läkekonsten? När vi undersöker bibeln, finner vi ingen skriftenlig grund för att sätta läkare på en piedestal eller betrakta den medicinska tekniken som det enda hoppet om god hälsa. I stället finns det bevis för motsatsen. Markus berättar om ”en kvinna som hade lidit av blödningar” i många år och som ”hade utsatts för många plågor av många läkare och hade förbrukat alla sina tillgångar, och det till ingen nytta, utan hon hade snarare blivit sämre”. (Markus 5:25—29) Även om den här vanliga åkomman ofta behandlas framgångsrikt i dag, finns det fortfarande många sjukdomar som är obotliga, och hela tiden upptäcker man en mängd nya obotliga sjukdomar.
Men bibeln stöder inte heller den motsatta ytterlighet som somliga intar, vilka anser att den traditionella läkekonsten har ringa värde eller inget värde alls. En del plockar ner läkaren från piedestalen och ersätter honom med sig själva eller med någon icke-medicinsk metod som för tillfället är populär. I Kolosserna 4:14, där Lukas omnämns som ”den älskade” läkaren, avses utan tvivel hans andliga kvalifikationer snarare än hans medicinska kunnande. Det privilegium han fick, att vara med och skriva en del av de heliga skrifterna under inspiration, hade dock knappast getts någon som utövade sitt läkaryrke på ett oetiskt eller oskriftenligt sätt.
Det finns skäl att anta att Lukas utövade läkaryrket på ett sätt som var modernt för hans tid, för han använder en terminologi och en sjukdomsbeskrivning som tyder på inflytande från Hippokrates. Även om Hippokrates inte alltid var korrekt, försökte han införa logik i läkekonsten och förkastade vidskepelse och pseudoreligiösa medicinska teorier. Och Jesu enkla illustration i Lukas 5:31: ”De som är vid god hälsa har inte behov av läkare, men det har de sjuka och svaga”, skulle knappast ha någon innebörd, om det inte var allmänt erkänt att en som var erfaren i medicin kunde vara till viss hjälp i att behandla sjukdomar.
Det finns ingen skriftenlig grund för att inta en extrem hållning och fördöma antibiotika, antiseptiska medel och smärtstillande medel, när behovet av att använda dem är motiverat. Jeremia 46:11 och 51:8 beskriver ett balsam i Gilead som mycket väl kan ha varit lindrande och smärtstillande såväl som av antiseptiskt värde. Det finns ingen biblisk eller läromässig synpunkt mot att ta medicin för invärtes bruk.
Stora mängder antibiotika har emellertid inte hjälpt i fall där man ständigt exponeras för smittosamma sjukdomar som överförs av flugor, myggor och sniglar — dödsorsak nummer ett världen över. Hälsovårdsarbetare har fått gå tillbaka och börja med de grundläggande bibliska principerna att hantera avloppsvatten rätt, att skydda tillgången på färskvatten, att bekämpa smittbärande insekter och att vara försiktig i kontakterna person till person och hand till mun. Så sent som på 1970-talet påmindes läkare och sköterskor gång på gång av anslag ovanför tvättställ och sjukhussängar som löd: ”Tvätta händerna” — det främsta sättet att förhindra sjukdomsspridning.
Ett varningens ord
De som ger hälsoråd — vare sig det är en läkare, en kiropraktor, en homeopat eller en välmenande men kanske okunnig vän — tar på sig ett stort ansvar så fort de ger råd åt någon med dålig hälsa. Detta är i synnerhet fallet om rådet de ger är skadligt eller om det får den sjuke att avstå från, bli misstänksam mot eller dröja med att ta emot hjälp som ofta har visat sig vara effektiv. Det finns gott om varningar i bibeln till både hälsopraktiker och patienter att akta sig för kvacksalveri och spiritism i vad som kan vara ett desperat sökande efter hjälp. Kom ihåg Ordspråksboken 14:15 (NW): ”Den oerfarne sätter tro till varje ord, men den kloke aktar på sina steg.”
Är de principer som beskrivs i bibeln praktiska för att bevara hälsan i dag? Precis som det var med den mosaiska lagen, som inriktade sig på förebyggande åtgärder, så är det i dag. Förebyggande hälsovård har visat sig vara av mycket större värde än sjukvård som främst bygger på behandling. Världshälsoorganisationens paroll, när man försöker införa modern hälsovård i underutvecklade länder, är: ”Det är bättre att förebygga än att bota.”
Avslutningsvis bör en kristen ha en respektfull, långsiktig syn på hälsovård i syfte att använda sin goda hälsa till Guds ära och till att främja Rikets glädjefyllda verk. Under detta rikes styre kommer löftet att uppfyllas: ”Ingen som har sin boning där kommer att säga: ’Jag är sjuk.’” — Jesaja 33:24, NW.
[Bild på sidan 4]
”Benen i min kropp var inte dolda för dig, när jag gjordes i det hemliga”